Olof Palme var på många håll en hatad man fram till sin död, och om inte annat så talades det illa, rent av mycket illa om honom på många håll, även i media. Men när han tragiskt mördades så förvandlades han rätt omgående till ett helgon, älskad och hyllad av alla.
Jag säger ingenting om vad som är rätt och fel om Olof Palme här, men väljer att kalla ovanstående för Olof Palme-syndromet.
Efter att ha läst lite i media om Michael Jackson nu efter hans tidiga frånfälle vid 50 års ålder, så slås man av samma sak. Kritik mot Michael Jackson som person eller hans livsval saknas i princip helt. Han hyllas från alla håll. Säger ingenting om rätt eller fel här, men den kritik och de skandaler som funnits kring honom och hans person genom åren kan överslätas i kanske en enstaka mening i någon artikel här och där, även om undantag finns.
Så var fanns alla dessa som älskade Michael Jackson innan hans död? Inte i media åtminstone.
Tragiskt, eller kanske ironiskt nog, så kommer Jacko med sin för tidiga död att sälla sig till för tidigt avlidna ikoner som James Dean, Olof Palme, Elvis Presley, John F Kennedy eller Heath Ledger. Hade Michael Jackson istället dött som 85-årig gubbe på ett vårdhem för senildementa om 35 år, så hade han istället bara förärats en liten notis i en spalt på sidan 15.
Sex, drugs and rock ‘n roll. It’s better to burn out than to fade away. Och andra lämpliga klichéer.
Och naturligtvis kommer det finnas konspirationsteorier för all framtid kring MJ:s död. Jag gissar att han just nu sitter på månbasen på månens baksida och skålar med Elvis, John F Kennedy och Jimmy Hoffa.
För den som dock verkligen vill veta vad som hände med Elvis och John F Kennedy så rekommenderas filmen Bubba Ho-tep som finns att beskåda lagligt på Headweb. På tal om vårdhem för senildementa…
5 kommentarer
Å där kom lite halvt dold redaktionell reklam för Headweb, inte sant?
Du som ondgör dig för hur Veckans affärer bara skriver sponsrade artiklar… vad tjänar du på att jag handlar via dina länkar till Headweb?
Headweb har förstås inte betalat mig ett öre. För varje klick får man 5 Headwebpoäng. Ett poäng är ett öre i hyrbonus. Tecknar sig ngn som kund får man kanske lite mer.
Eftersom de iaf inte betalat mig pengar för att skriva ovanstående, så är det knappast redaktionell reklam, eller ens sponsring? Det är väl inte mer redaktionell reklam än en länk till DN?
Men visst, jag tar till mig kritiken.
I övrigt så kan man ju läsa här
http://cornubot.blogspot.com/2009/05/sa-lite-tjanar-man-pa-att-blogga.html
att jag i praktiken baserat på intäkter per sidvisning tjänar ca 1 öre per visad sida på bloggen.
Aha, ok då förstår jag. Jag drog lite förhastade slutsatser, tack för klargörandet 😉
Att du hade koll på den gamla klassikern till film!