I ett debattinlägg i provinsialblaskan Göteborgs-Posten skriver journaliststudenten Gustav Sandström om hur överskattad bloggosfären är. Han har förstås rätt. Antalet läsare av bloggar är minimalt, enligt SOM-undersökningen rör det sig om ca 5% av befolkningen som läser bloggar dagligen. Samtidigt är i princip samtliga de största 50 bloggarna mestadels, rent av uteslutande, mode- eller konsumismbloggar.
Bloggläsandet stärker alltså bara redan önskat beteende, dvs att vi skall vara goda konsumenter. Att sedan bloggosfären i sig för en intern liten demokratisk debatt spelar mindre roll, eftersom “ingen” läser den.
Sandström menar snarare att uppfattningen att bloggar är något stort och inflytelserikt är en mediakonstruktion, eftersom det är en bra story om David mot Goliat, även om Goliat i praktiken stampar sönder David med sin ena lilltå. Och genom att förhärliga bloggandet så bibehåller man uppfattningen att det finns någon form av demokrati.
Lite citat från Sandströms debattinlägg:
“För den äldre och mer samhällsintresserade delen av befolkningen är bloggmyten ett sätt att hålla illusionen om den välfungerande demokratin vid liv. Den hjälper oss att glömma hur hjälplöst maktlösa vi ändå är. […]
Bloggen som nyhetssaga är ett mediedramaturgiskt mästerverk. Allt det här har media-Sverige så klart fattat, och lärt sig att utnyttja. Men det förändrar ingenting i sak – den svenska bloggosfären står maktlös i samhällsdebatten.”
Media såväl som politiker spelar med, så folket får känna sig betydelsefulla. Men politiker stiftar ändå de lagar man har lust med.
Förra veckan slog jag besöksrekord. Enligt Google Analytics hade denna blog 6 928 helt unika besökare, 18 191 besök och 33 868 sidnedladdningar under vecka 9 år 2010. Mindre än en promille av Sveriges befolkning läser vad jag skriver. Och då är jag enligt Aftonbladets Bloggportalen den näst mest lästa “proffsbloggaren” inom politik och den överlägset mest lästa inom ekonomi och miljö i skrivande stund. Risken att möta någon på stan som har läst vad jag skriver är minimal, även om tydligen många som går Winning Tradings kurser läser mig.
Vill man kritisera Sandström så kan man påtala att bloggläsandet är faktiska läsare. Hur många som t ex läser en viss artikel i en tidning låter jag vara osagt. Själv slutade jag med papperstidningar när jag insåg att jag bara läste rubrikerna, om jag alls hade tid att läsa tidningen. Och på gräsrotsnivå så kanske bloggar sprider idéer. En läsare kanske tar med sig det h*n läst till fikabordet och idéer sprider sig. Man läser antagligen inte en blogg om man inte är intresserad av det som skrivs, vilket gör att bloggläsarna är mer värdefulla än de som läser eller tittar på den enkelriktade masskommunikationens medier. Å andra sidan så innebär bloggläsande också att man mestadels läser sådant som stärker den egna uppfattningen.
Antagligen är bloggläsarna väldigt intresserade av ämnet. Läser man modebloggar är man intresserad av mode, läser man den här bloggen är man intresserad av det jag skriver om. Hur många som är intresserade av det som statskontrollerade SVT sänder, eller om de bara apatiskt stirrar på rutan låter jag också vara osagt.
Demokrati eller ej, så får både bloggare och bloggläsare iaf känna att det finns ett fritt ord. Även om demokratin är en illusion, så får vi åtminstone leka i vår lilla sandlåda. Knyta handen i fickan och kanske skriva vårt namn på en lista, eller “uppror” som det kallas på svenska.
Nu återstår att se om det blir bloggbävning över Sandströms inlägg, eller om det i själva verket är så att ingen faktiskt läser GP. Ungefär som bloggar alltså.
7 kommentarer
Intressanta funderingar. Jag tror däremot att det är viktigare vilka som läser samhälls-bloggar (politik, ekonomi, miljö) än hur många det är. Jag har skrivit det förut – jag tror inte att det är ett stort problem för demokratin att det är få som är aktiva, huvudsaken är att möjligheten att engagera sig, när man vill förändra eller försvara något, finns. Är det få som är aktiva får deras ideer mer inflytande och det gör att ett politiskt engagemang får mer genomslag. Bloggarna gör det lätt att ge sig in i den politiska diskussionen, och bloggarna läses av de politiskt aktiva. De analyser och argument som är bra, eller åtminstone ofta förekommande i bloggosfären, sugs upp av det politiska etablissemanget. Det faktum att folk läser och svarar varandra gör att argument prövas, slipas och förhoppningsvis skalas dumheterna bort. Bra ideer får fäste och sprids.
Kort och gott, bloggar och deras kommentarsfält förser politiker med argument och ideer. Precis som det ska fungera i en representativ demokrati. Bara det att intellektuella slöfockar som inte prioiterar möten eller inte är partipolitiska får också en röst.
Jag håller med Åsa till fullo.
Man skulle dessutom lika gärna kunna säga att politiska partier göder illusionen om demokrati, med tanke på hur få (långt under 5%) som engagerar sig partipolitiskt.
Eller att ledarsidorna göder illusionen, med tanke på hur få som läser dem.
Vad bloggarna faktiskt gör är att de öppnar upp för möjligheten för fler berättelser än de gängse att berättas. Fler formuleringar och tankegångar prövas och sprids.
Jag är inte säker på att IPCC hade synats så kraftigt om det t ex inte varit för Steve McIntyres blogg, som gav honom möjlighet att publicera sin kritik och sätta ljuset på statistiska metodfel i delar av klimatforskningen.
Jag är inte säker på att SDs sakargument vare sig hade kunnat framföras eller kritiseras på samma sätt, om det inte varit för bloggarna.
Jag är inte säker på att liberala feministiska ansatser hade kunnat formulerat sig i böcker, som ju skett på sistone, om det inte varit för bloggarna.
Jag är inte säker på att argumenten för global marknadsekonomi hade hörts på samma sätt i debatten om det inte varit för bloggarna. Plötsligt är det gräsrötter som hörs som vill ha marknadsekonomiska lösningar på samhällsproblem, inte feta SAF-direktörer.
Och jag är definitivt inte säker på att det hade varit lika besvärligt för politikerna att driva igenom FRA, IPRED och ACTA om det inte varit för bloggarna.
Hörde ett radioprogram om genuscertifieringens införande på våra högskolor som jag fann mycket upplivande och som jag därför rekommenderar.
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_filosofiskarummet_100307060009.mp3
Tror inte ni blir besvikna.
/Kurt
Bloggar verkar inkluderande på den lilla grupp som läser dem. Det vill säga utan kloka bloggare att ta del av hade de suttit i var sitt hörn och "förbannat mörkret". Men nu ser de ljus och blir inspirerade att själva tända ett litet ett.
Jag tycker att det finns några bloggare som verkligen utnyttjat bloggverktyget för att nå ut med sina budskap och även bygger en "karriär" på sitt bloggande. Den jag tänker främst på är Andreas Eenfeldt som har bloggen Kostdoktorn. Förutom att locka påfallande många besökare så driver bloggen även besökare till hans föreläsningar och gör att han regelbundet medverkar i tidningar och tv. Jag skulle även tro att hans blogg har en ganska stor påverkan på den ökande medvetenheten kring vilken mat vi bör äta och hur den framställs för att nå ett hållbart samhälle.
Avslutar med ett boktips – läs Vegomyten av Lierre Keith. En av de allra viktigaste böckerna nu. Och kanske någonsin…
Sandström låter lite som en konspirationsteoretiker. Jag tror han (omedvetet) försöker livnära sin kära idé om att det finns en liten grupp människor i sammhället som kontrollerar allt och vet allt. Vilket på ett lite sjukligt sätt gör att han kan sova om natten. (För han anser sig väl tillhöra den gruppen lite kanske?)
Personligen tycker jag bloggar är något överskattat. Internet är dock fantastiskt underskattat. Vi, mänskligheten, har aldrig någonsin tidigare haft ett informationsmedium som fungerar åt två håll. Aldrig. Jag tror inte folk riktigt förstår vilka fundamentala allomgripande möjligheter som bara ligger där som ett gigantiskt obefruktat ägg och väntar. Demokrati som vi kännt den de senaste 100 åren är diktatur i jämförelse med vad man kan åstadkomma när konstnaden för att distribuera information till massan plötsligt blir lika för alla.
Det är väl ganska enkel sociologi att matcha upp alla större revolutioner med utvecklandet av informationsteknik. Det blir ingen demokrati utan boktryckeri, ingen feodalism utan pergament osv.
(Det är därför det är så spännande med telekompaket och annat. De går oftast ut på att stänga ute allmänheten från att få sprida information på lika villkor som företag/regeringar etc. Och nej, jag pratar inte om "fildelning". F**k vad den debatten har förstört allt…)
Jag som aldrig skrivit blog förut, men läst många bloggar, främst utländska om Energi o Klimat, man får en bättre förståelse för vad som händer och även varför som man inte får på samma sätt i dagspress och definitivt inte i TV, det är bara rubrikläsning.
Sedan vi bytte miljö på ASPO Sverige till ett blogverktyg från en statisk sida så har antalet besökare ökat kraftigt vi hade kanske 20-30 om dan, nu har det stigit till kanske 150. Så jag tror det har en betydelse eller kommer att ha.