Deutsche Bank: Den grå tidsåldern har börjat

I september släppte Deutsche Bank en rapport med titeln A Roadmap for the Grey Age författad av Jim Reid och Nick Burns. Den som behärskar sin Google-Fu kan antagligen hitta hela rapporten läsbar på nätet.

Rapporten säger i stort sett samma sak som jag upprepade gånger skrivit om på bloggen, nämligen att perioden 1982 – 2007 var ett undantag vad gällde real avkastning på aktier och att det nu är tillbaka till normalläge som gäller. Det räcker förstås med att titta på börsindex för att konstatera detta, men i rapporten framkommer det också att konjunkturcyklerna (eng business cycle) har varit ovanligt långa under perioden, vilket har gett stora reala uppgångar i aktier. Men sedan konjunkturen toppade 2007 har man istället återgått till korta konjunkturcykler.

Rekommendationen är att buy-and-hold inte längre fungerar som investeringsfilosofi. Istället måste man identifiera konjunkturcyklerna och gå in och ur börsen utifrån dessa. Exempelvis den metod för att för att följa konjunkturen via konjunkturbarometern som jag beskrivit tidigare.

Man räknar rent av med att investerare de närmaste decenniet kommer förlora åtminstone 10% realt om man sitter still i båten.

Och eftersom räntevapnet allt mer redan är uttömt genom redan rekordlåga styrräntor och toppade med massiv statlig eller privat skuldsättning så finns det inte heller några stimulansåtgärder kvar. Istället tar det minst 10 år att uppnå en mer hälsosam balans enligt rapporten. Man pekar också (likt Nicole Foss mfl) på att nytryckande av pengar riskerar att hamna i en likviditetsfälla (eng liquidity trap) och inte heller fungerar som stimulansåtgärd.

Vi har gått in i den grå tidsåldern mot den gyllende tidsålder som gällde 1982 – 2007. Man kan klart se en koppling till Kondratiev-cykler här om man vill, vilka också sägs vara just generationsdrivna. Bakom DB:s analys finns förutom skuldsättning och krassa konstateranden kring utvecklingen sedan 2007 även de demografiska problemen med västvärldens åldrande befolkning.

Man räknar med att det blir ytterligare tre recessioner innan 2020, att t ex jämföra med två recessioner 1982 – 2007. Dessa skall inträffa 2012, 2016 och 2020. Aktievärderingar som p/e-tal etc kommer röra sig mot sina historiska lägstanivåer och vinstmarginaler dyker förstås också vilket ökar sättningarna i aktievärderingarna. Och Kina kommer inte orka lyfta västvärlden. Man räknar med att den kinesiska produktiviteten dyker på allvar med start runt recessionen 2016.

Det går inte ens att hålla sig till en investeringsmodell med traditionellt högutdelande aktier, eftersom data för dessa i mycket baserar sig på hur de presterat under den gyllene tidsåldern.

En mycket intressant rapport med mycket grafer. Relaterat snarlik rapport finns att ladda ner hos Deutsche Bank som PDF. Annars kan man använda Google-Fu på A Roadmap for the Grey Age Deutsche Bank.

Värt att notera är att DB inte räknar med peak oil, resursbrist eller tillväxtens gränser etc, utan analysen har inte räknat med detta. Samtidigt kan man förstås argumentera att oförmågan att globalt öka oljeproduktionen väsentligt sedan peak oils platåfas påbörjades runt 2005 gjorde att den gyllene tidsåldern nådde sitt slut.

Paradigmskiften är svåra. De flesta av oss har under hela våra vuxna liv (och kanske längre än så) fått höra att aktier alltid är en bra investering. Förmågan att ta till sig att gamla paradigmer inte gäller längre kan vara helt avgörande för dina framtida investeringar. Sedan är det förstås naturligt att många hänger kvar och stenhårt tror på det gamla. Men över tiden kommer de bli allt mer marginaliserade i takt med sina tillgångar.

Tillägg: Missa inte Cervenka om de onödiga bankräddningarna. Det är avsevärt billigare att (likt Island) rädda bolåntagarna istället för bankerna. Men då tjänar förstås inte bankerna miljardbelopp via statliga räddningspaket.