recension

Dags för en bokrecension igen.

Den svenska spänningsromangenren är mestadels förvisad till de sedvanliga klicheerna om svenska, gärna kvinnliga, småstadspoliser som tvärt emot verkligheten faktiskt löser brott och inte bara avskriver dem pga brist på spaningsunderlag. Även om av okänd anledning storsäljande författare som spiondömde Guillou eller avlidne Stieg Larsson (den senare delvis) försöker sig på en lite mer internationell prägel på sina böcker, så finns det ingen svensk som med en sådan enkelhet och bravur behärskar den internationella thrillern som Robert Karjel.

Nu är Karjel tyvärr okänd för de flesta. I dagarna kom hans fjärde bok ut, De redan döda (Wahlström & Widstrand, Bokus 179:-). Tyvärr utan någon som helst uppmärksamhet på bokmässan.

Sedan den rena debuten med technothrillern Gå över gränsen, som var en rent militär roman om det säkerhetspolitiska vacuum som Sverige kastades in i efter Sovjetunionens fall, så har nu Karjel med sina två senaste böcker visat att han lämnat technothrillerfacket, och istället helt behärskar den internationella persondrivna thrillern. Även om det finns militära kopplingar i De redan döda, så förekommer det i princip inte en enda militär förkortning eller ens någon militär term i hela boken. Medan hans uppföljare till Gå över gränsen, Skuggan av floden, också kunde klassas som en militär technothriller, så visade den förra boken, De hängdas evangelium med sin Dan Brown-imitation, att Karjel antagligen kan skriva precis vad som helst. Behärskar man hantverket så här väl kan man skriva vad för slags roman man vill.

Istället serveras vi nu en mångfacetterad historia om den värld som skapats av kriget mot terrorismen, och om hur mycket ensamma män kan göra för det första riktiga hem de hittat eller den familj de för alltid förlorat.

Men framför allt är det en intellektuellt brutal uppgörelse med ett USA som inte skyr några medel för att föra en kamp mot väderkvarnar under förespeglingen terrorister, och skjuter blint på allting som kan misstänkas vara terrorism. Konspirationsteoretiker såväl som USA-hatare lär uppskatta några moment i boken, t ex en återberättad händelse som innefattar en skogsdunge, en amerikansk förhörsledare, ett järnspett och en utskriven deklaration om att USA inte ägnar sig åt tortyr. Detta är i sig ganska representativt för romanen, för det är mestadels en roman utan action, där avgörande scener kort återberättas av karaktärer i boken. Dramatiken handlar istället om personerna i boken, som successivt kläs av lager för lager i en berättelse med parallella handlingar i såväl nutid (2008) som tidigare under hela 2000-talet. När det är dags för uppgörelser mot slutet av boken sammanfattas de bara i några återberättade ord och detaljerna lämnas helt åt läsarens egna fantasi.

Bokens huvudperson är den svenske säkerhetspolisen Ernst Grip, livvakt åt kungafamiljen, men med en förkärlek för utlandsresor när han är ledig mellan uppdragen. Utlandsresor som förändrar hans liv på såväl önskade som oönskade sätt. Dramats andra huvudperson är en svensk endast benämnd N. som liksom Grip råkar befinna sig i Thailand på den ödesdigra annandagen 2004.

Miljöerna som skildras är såväl Thailands turistparadis som New Yorks finare och fulare kretsar eller den religösa amerikanska mellanvästern. Toronto, San Diego mm skymtar förbi. Sverige finns knapp med medan t ex den franska rivieran nämns under livvaktsuppdrag åt kungafamiljen. Allt för den internationella prägeln. En stor del av romanen utspelas istället på den amerikanska militärbasen Diego Garcia, belägen helt isolerad mitt i den Indiska Oceanen, dit Ernst Grip blir beordrad för att bistå FBI med en terroristutredning. En plats man inte vill befinna sig om man ses som en fiende till USA. Kanske är författaren överstelöjtnant Robert Karjel som USA-utbildad en av få svenskar som själv varit på Diego Garcia, men i övrigt så är de militära kopplingarna svaga här. Förlaget har förstås spelat på Karjels militära bakgrund i sin marknadsföring, men det känns överflödigt. Relevansen kanske istället ligger i att här har vi en svensk militär som utbildats av USA i USA som skriver en bok man bör uppfatta som väldigt kritisk mot kriget mot terrorismen och vad det gjort med landet på andra sidan Atlanten.

Detaljarbetet i boken är slående, från beskrivningen av konstverk till små bisatser i början av boken som visar sig vara fullt relevanta 150 sidor senare.

Titeln är väldigt smart, och handlar om såväl människor som formellt har förklarats döda, människor på amerikansk death row, människor som i det tysta försvunnit in i USA:s hemliga fångnätverk med döden som enda utväg, eller människor med en av läkare uttalad dödsdom över sig. Alla är beredda att gå ganska långt för att ge döden en näsbränna.

De redan döda är en av de mest välskrivna svenska thrillers jag läst de senaste 20 åren. Inte ett ord på fel ställe. Ett oerhört välgjort hantverk. Världsklass. Boken kunde lika gärna varit skriven av vilken utländsk internationell storförfattare som helst, undantaget att huvudpersonerna är svenska. Enda nedsidan är att man antagligen får vänta ytterligare några år på nästa bok från Karjel.

Men vad ni än gör, läs inte baksidan på boken. Den avslöjar för mycket, men långt ifrån allt. Och vad gör en helikopter på omslaget? Skärpning.