Landshypotek

Banker drivs förstås som alla företag av önskan att tjäna mer och mer pengar, inklusive de bonusbelönade ledningarna och anställda. Eftersom vi kan konstatera att uppsidan för en banks verksamhet är obefintlig, i bästa fall betalar låntagarna tillbaka sina skulder, men bättre än så blir det liksom inte, så kvarstår bara expansion för att kunna tjäna mer och mer pengar.

Expansion kan ju ske genom att man expanderar utomlands, inom landet eller söker sig till nya riskfyllda sätt att tjäna pengar. Eller att man ser till att övertyga kunderna att låna mer och mer pengar.

Minskar utlåningen minskar också lönsamheten, generellt. Priset på produkten (pengar), utlåningsräntan, och kostnaden för produkten, dvs inlåningsräntan på de reserver banken måste hålla i vår fraktionella bankssystem, påverkar förstås också lönsamheten.

Generellt tjänar bankerna mer pengar vid låga räntor, om inte annat för att man kan lura i kunder att låna mer och mer pengar.

Med utlandssatsningar blir bankerna bara större och ännu mer utsatta för fler låntagare som kanske inte betalar tillbaka sina skulder. Se bl a tidigare inlägg om svarta svanar, där banker i princip bara har en nedsida i att låntagarna inte betalar sina räntor och lån.

En möjlig lösning på bankföretagens eviga jakt efter att tjäna mer pengar via expansion är att ta bort det där behovet. Ömsesidiga banker är en lösning, dvs banker eller låneinstitut som är ekonomiska föreningar i praktiken ägda av låntagarna och/eller spararna. Vinsterna skickas tillbaka till låntagarna i form av återbäring på betalda räntor.

Länsförsäkringar är ett sådan företag, kanske mest känt som ett ömsesidigt försäkringsbolag, där försäkringstagarna får vinsten utbetald i form av lägre premier efterföljande år. Länsförsäkringar driver också bank, och har knappast nämnts i samband med banker och finanskrisen. Antagligen därför att de inte ser någon expansion utomlands som ett självändamål för en ständig jakt på höjd lönsamhet. Istället är det lokal förankring som gäller.

Ett annat exempel är Landshypotek, där låntagarna får återbäring på sina lån om låneinstitutet sköter sig. Det blir ett ömsesidigt positivt förhållande. Landshypotek behöver inte expandera för att höja lönsamheten för att tillfredsställa aktieägare och anställda, och låntagarna har ett incitament att sköta sina lån och se till att institutet inte lånar ut pengar till olämpliga låntagare.

Banker är naturligtvis viktig ekonomisk infrastruktur för ett land, men det finns faktiskt inget behov av att svenska banker skall expandera internationellt. Oavsett vad Riksbanken säger, så ökar det bara de svenska storbankernas bräcklighet och riskexponering i jakt på kortsiktig profit. Ju fler regioner man är exponerad för, desto fler regioner där lånebubblorna kan kollapsa och med dra med sig bankernas verksamhet i övriga länder pga det fraktionella bankväsendets högst begränsade reservkrav. De begränsade reserverna är återigen ett utfall av att man underskattar risk, men kanske fungerar hyfsat i goda tider. Men goda tider följs alltid av dåliga.

Vinst, dvs ett positivt resultat är önskvärt för alla verksamheter, för det ser till att verksamheten sköts rätt och långsiktigt hållbart. Men det finns ingen anledning för att infrastruktur skall jaga expansion. Ömsesidiga banker är en möjlig lösning på den problematiken, och har heller ingen anledning till att övertyga låntagare att ta större och större lån.

I slutändan är det kunderna som styr, och naturligtvis väljer de som marknadsför sig hårdast, dvs profitbankerna istället för de ömsesidiga. Ömsesidiga banker har ju marginellt intresse av att köra hårda reklamkampanjer för att hitta fler att låna ut pengar till.

Jag eller någon till mig närstående har inte fått någon som helst ersättning för att jag skrivit ovanstående inlägg.