IMF

Islands regering vill tvärt emot folkets vilja att Island skall gå med i EU.

Samtidigt kräver Nederländerna och Storbritannien att Island som nation skall ta kollektivt ansvar för vad dess banker har gjort och betala tillbaka motsvarande 40 miljarder SEK till utländska banksparare. Islänningar verkar gilla att demonstrera, så det gör de också mot detta. Pengarna skall betalas på 15 år, och motsvarar i så fall ca 8500:- per islänning per år. En tvåbarnsfamilj skulle behöva betala motsvarande 34 000:- varje år till utländska banksparare. 510 000:- på en period av 15 år.

Om avtalet att betala tillbaka dessa pengar faller, så kommer Nederländerna och Storbritannien vara långsinta och vägra acceptera en EU-ansökan från Island.

Man kan ju fråga sig varför isländska staten alls skall ta något ansvar för isländska bankers tokiga affärer, så länge dessa var lagliga? Privatize the profits, socialize the loss? Till saken hör att man innan finanskrisen akuta fas kunde få fantastiskt fin ränta på Island, som desperat höjde sin styrränta om och om igen för att kyla ner ekonomin, utan resultat. Hög ränta innebär hög risk. Det kanske många banksparare inte förstår, men egentligen vet de det.

Det lilla landet Island, med en befolkningsstorlek mellan Malmö och Göteborg, kanske också bör fundera på hur mycket det skulle kosta landet att gå med i EU. Rimligtvis rör det sig om enorma summor för en redan sargad ekonomi, bara för att hantera byråkratin och regelverken, och då menar jag inte bara hos statliga verk och myndigheter. EU innebär en regelverkskostnad för alla företag och företagare också. Och hur det blir med Islands ganska lyckade form att hantera den samfälligheternas tragedi, tragedy of the commons, som fiskeindustri normalt utgör om det går med i EU återstår att se. När man inte längre kan leka bankirer, så är det fisket man har att falla tillbaka på, och det bygger på ett framgångskoncept om privatiserade fiskerätter. Kanske ser Storbritannien en möjlighet att ge tillbaka för gammal ost och fiskekriget.

Även IMF övar utpressning mot Island, skall man få IMF-lån, så måste man betala tillbaka till de utländska spararna. Det bästa för Island vore egentligen att avvisa IMF. För alla länder som lurats att acceptera IMF-lån har fått en död hand över sin ekonomi, och det tar decennier att återhämta sig från IMF:s goda vilja, om man någonsin gör det. Bättre då att sanera sin egen ekonomi efter eget styre, istället för efter IMF:s burkade kravspecar som uppenbarligen aldrig fungerar i praktiken.

Islands banker och finansvärld var en dumpningsplats för dåliga investeringar. Inte sällan var det just britter som lurade på islänningarna att köpa övervärderade brittisktägda tillgångar. Greater fool. Svarte petter. Skall någon göra en vinst, måste det sitta någon med förlusten i slutändan. I det här fallet ett naivt, litet och fartblint Island.

Lätt för mig att säga, men jag tycker Island skall ge fingret åt omvärlden. Man lär åtminstone inte svälta eller frysa ihjäl, även om torsk är lite enahanda om än nyttig mat. Och hästkött är gott. Proteinbrist lär man åminstone inte drabbas av.