Fredrik Federley

Anders Björk avsäger sig sitt uppdrag i Försvarets Underrättelsenämnd, FUN, i protest mot FRA-lagen som han anser är integritetskränkande, dyr och ineffektiv. Detta är väl det andra stora protestavhoppet mot alliansregimens försvarspolitik, det första avhoppet var försvarsminister Mikael Odenberg.

Det finns alltså fortfarande principfasta moderater som står för sina värderingar, men i takt med avhoppen så stärks förstås regimen. Det kanske hade varit bättre om de varit kvar, men för Odenberg var det väl omöjligt. Anders Björk hade däremot kunnat sitta kvar i FUN och obstruerat FRA-lagen.

Men det handlar om “en hederlig och principfast man” av den gamla skolan, en sån som inte tar någon skit utan hellre avgår istället för att kräla i stoftet för överhetens inkompetens. Hade vi haft fler politiker av den kalibern hade vi inte haft någon FRA-lag. Då hade Fredrik Federley och de andra röstat mot FRA-lagen. “Du skall veta hut!” säger jag till Fredrik, med ett klassiskt Anders Björk-citat. Citatet “en hederlig och principfast man” är vad Björk säger som sig själv i artikeln hos SvD. Det betyder rimligtvis att han menar att de som stöder FRA är ohederliga och principlösa.

Men att vara hederlig och principfast är ju inte bra för den politiska karriären. Ruffleri och principlöshet är bättre. Med karriären bakom sig är det kanske riskfritt för Anders Björk att ge regeringen fingret? Strunt samma.

Så jag ställer mig upp och sträcker på ryggen och tackar Anders Björk för att ha visat att det finns något kvar att vara stolt över inom politiken. Honnör vore olämpligt som en civilist, även om jag en gång stod i givakt framför honom när han var försvarsminister och var ute och visiterade fotfolket på den tiden Sverige hade ett försvar.

FRA-lagen kommer framöver göra att enbart FRA kommer kosta upp mot en miljard kronor om året, pengar som är onödiga då vi ändå inte har ett försvar som kan svara mot något FRA mot förmodan upptäcker. Möjligen kan man hinna evakuera statsminister innan det är för sent, alternativt så hinner man skriva iordning en ovillkorlig kapitulation att lämna över till den förste fientlige soldaten på svensk mark. Fast en sådan har man antagligen redan redo i någon svart väska som statsministern bär med sig hela tiden.

Ville man att svenska folket skulle få uppleva någon trygghet och säkerhet kunde man för samma pengar anställt och skickat ut några tusen poliser på svenska gator och torg.