Hem Etiketter Artiklar med etikett "Brasilien"
Etikett:

Brasilien

Uncategorized

Guldaktier, Brasilien och Turkiet toppar fondlistan på ett år

Uncategorized

Brasilien fortfarande ingen oljeexportör av rang

Latest in Brasilien

Ekonomi

Nu är Ulfs Vahn ute och kör igen

av Cornucopia?

E24 låter Ulf Svahn från Svenska Petroleuminstitutet få redaktionellt utrymme och antyda att peak oil nu inträffar framåt år 2050. Det är inte vad han säger, men folk kommer tolka det som sägs som att Librafyndet skjuter upp peak oil till år 2050.

För en seriös analys av Libra-fyndet hänvisar jag återigen till mitt tidigare inlägg.

Även E24 far med osanning och anger 16 miljarder fat (ett halvt års global förbrukning), trots att vad som sagts är sannolikt 7.9 miljarder fat (90 dagars förbrukning), men antagligen någonstans i intervallet 3.7 till 15 miljarder fat. 16 miljarder fat förekommer fortfarande inte annat än som fantasier i media.

Huvudet i sanden, eller titta på fakta? Fråga er varför media anger en siffra för fyndet som överstiger vad som anges från officiellt Brasilianskt håll. Vad är man så rädda för?

3 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Innebörden av Librafyndet

av Cornucopia?

I media har det nu återigen trumpetats ut nyheter om ett gigantiskt oljefynd 230 km ut från Brasiliens kust. Denna gång heter oljefältet Libra, där man nu slutligen lyckats träffa den möjliga oljestrukturen med en prospekteringsbrunn.

Innan vi går vidare kring detta så är det viktigt att påtala att media väldigt gärna överdriver oljefynd. Av någon anledning är man livrädd för att uppfattningen att det skall finnas brist på olja skall sprida sig, så man tar alltid i med den största siffran man hittar.

Kommer ni ihåg oljefältet Carioca, där Brasiliens oljedirektorats chef gick ut och påstod att det skulle finnas 33 miljarder fat olja. Innan man ens borrat ner till oljan? Verkliga reserver har visat sig vara 690 miljoner fat.

Andra kritiska punkter är att man inte kan avgöra storleken på ett oljefält baserat på en enda oljebrunn, speciellt inte enorma fält som Libra. Därför har man nu helt seriöst angett ett intervall på oljefyndets storlek. Sannolikast är 7.9 miljarder fat, men intervallet är 3.7 till 15 miljarder fat. Sannolikheten är normalfördelad kring 7.9 miljarder fat, dvs det är väldigt osannolikt att det rör sig om 3.7 miljarder eller 15 miljarder fat, utan sannolikast är kanske 7-9 miljarder fat. Men ur alla seriösa synvinklar är det 7.9 man skall tala om. Men i media har man rent av lyckats avrunda upp till 16 miljarder fat. I princip dubbelt så mycket som det sannolika utfallet, och mer än vad som ens har angetts.

Den som hellre tror på media bör titta på ANP:s egna pressmeddelande. Citat på portugisiska, men jag tror att alla normalbegåvade läsare förstår ändå. Min fetstil.

“O volume recuperável de óleo da União pode variar entre 3,7 e 15 bilhões de barris, sendo a estimativa mais provável de 7,9 bilhões de barris, de acordo com avaliação da certificadora Gaffney, Cline & Associates.”

Notera här att det inte rör sig om oil in place (OIP), utan faktiskt av utvinningsbar olja, och den är certifiera av tredje part, till skillnad mot t ex OPEC:s reservfantasier.

Så ja, det rör sig om 7.9 miljarder fat olja. 92 dagars global oljekonsumtion. Fältet är alltså i samma storleksordning som det tidigare jättefyndet Tupi (högst 8 miljarder fat) som upptäcktes 2006, och nu skall ha börjat producera ca 75 000 fat olja per dag. När Tupi är fullt utbyggt år 2021, 15 år efter upptäckten beräknas fältet under något år producera 1 miljon fat om dagen, under en massa förutsättningar, bland annat ett realt justerat oljepris som är minst lika högt som idag, och tillgång till de råvaror, personal och utrustning som krävs för att utvinna olja över 200 km ut från kusten.

Antar vi nu att Libra är 50% större än Tupi, och tar lika lång tid att bygga ut, så kommer Libra år 2025 producera ca 1.5 miljoner fat per dag. Vid det laget har peak oil sedan länge passerat och den globala produktionen av olja har fallit från den platå vi sett runt 85 miljoner fat de senaste 6 åren, till allt från 50-75 miljoner fat per dag. Samtidigt kommer givet business-as-usual världsbehovet av olja vara 130 miljoner fat per dag år 2030, varav drygt 1% kommer komma från Libra.

Libra ser ut att vara ett verkligt fynd, men produktionen ligger så långt framåt i tiden att den inte förändrar tidpunkten för peak oil eller räddar vårt nuvarande världssystem från nödvändiga anpassningar. Däremot dämpar Libra utförsbacken efter peak oil och gör tillvaron lite drägligare än annars. Samtidigt lär den mesta av oljan stanna i Brasilien, som inte heller förväntas exportera någon olja efter år 2030, och fortfarande är en oljeimportör. Däremot kommer Brasilien antagligen vara en nettoexportör av olja under några år, säg 2012-2020.

Om någon slår sig för bröstet och menar att peak oil är en bluff pga Librafältet, så vet ni att personen inte har något på fötterna utan är desperat eller helt enkelt inte läst på.

Världen gör av med ca 31 miljarder fat olja om året. I år har vi hittat runt 20 miljarder fat olja, vilket är det bästa sedan fynden i Kazakstan på 90-talet. Sedan 1981 har man varje år hittat mindre olja än vi utvinner, och mängden vi har kvar av denna ändliga resurs minskar för varje år som går.

Tillägg: Följande skriver Dagens Industri:
“Brasilianska oljemyndigheten ANP meddelade på måndagen att oljefyndet i Libra-fältet kan vara så stort som 16 miljarder fat. “

Hur kan man förvandla 15 miljarder till 16 miljarder? Och den sannolika storleken är 7.9 miljarder. Desperation eller inkompetens från Dagens Industri? Lita aldrig på några siffror i den blaskan.

Även Affärsvärlden trillar dit och överdriver med 16 miljarder fat olja, trots att ANP sagt 7.9, högst 15. Citat: “Det nya oljefyndet kan ge upp till 16 miljarder fat olja, enligt det 100 procent statsägda bolaget Libra som upptäckt oljan.” Även här måste man desperat ange den största siffran, men vänta, man anger en siffra större än den som ANP själva har angett. Vi får se hur många dagar det tar innan fyndet växt i media till 20 miljarder fat.

Tillägg: Även E24 är ute och snurrar och får rent av Ulf Svahn från Svenska Peakoil-förnekarinstitutet att uttala sig om att peak oil nu inträffar någon gång före år 2050, och att Brasiliens fynd skall skjuta upp peak oil.

12 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Världens 50 största oljekonsumenter

av Cornucopia?

För debattens skull kanske det är dags med en liten uppfriskning av minnet kring vilka länder som konsumerar mest olja.

I toppen hittar vi förstås USA i ensam majestät, följt av länder utanför västvärlden, nämligen Kina, Japan, Indien och Ryssland. Det första rent europeiska landet hittar vi först på plats sju, med Tyskland. Sedan är det Saudi-Arabien och återigen Asien i form av Sydkorea. Två stora oljeproducenter, Kanada och Mexiko, hittar vi på plats tio respektive elva.

Först därefter börjar de västerländska länderna rinna in, blandat med storproducenter av olja.

Lilla Sverige hittar man på plats 36.

Några reflektioner är att de länder vi i väst importerar prylar från, dvs Kina, Japan, Indien och även Sydkorea hamnar väldigt högt på listan, tillsammans med stora oljeproducenter. Vi må ha reducerat vår egen direkt oljekonsumtion, men istället importerar vi färdiga prylar från utlandet.

Man hittar även länder på ekonomisk frammarsch bland top-10, t ex Kina, Indien och Brasilien (som trots sin stora egna oljeproduktion och produktion av biobränslen faktiskt är en oljeimportör med över 500 000 fat i import om dagen). Måhända att vi kan gneta på här i väst och spara på vår oljeförbrukning, men så länge vi importerar konsumtionsprylar kommer tillväxtländerna öka sin konsumtion. Och flyttar vi mot förmodan hem produktionen till väst igen, så flyttar vi även hem den direkta oljekonsumtionen, t ex för plast.

Fotnot: Brasilien producerar ca 450 000 fat etanol om dagen, men importerar alltså samtidigt ca 500 000 fat olja, för den som trodde att den brasilianska etanolproduktionen på något sätt räddar världen från konsekvenserna av peak oil.

10 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Desperation av media

av Cornucopia?

Gårdagens oljefynd från BP:s sida växer för varje minut som går. I media alltså.

Media är så desperata i att peka på en hoppfull oljesituation att de alltid tar de högsta siffrorna som nämns. När det talats om 3-4 miljarder fat olja på plats, oil in place (OIP) eller original oil in place (OOIP), så snackar media därmed om 4 miljarder fat och hur länge det räcker. Ett halvår för USA nämns. 50 dagar för hela världen nämns förstås inte.

Men OOIP är inte samma sak som olja som kan utvinnas. Tittar man på andra djuphavsfynd så landar man på ca 25% i recovery factor, dvs det handlar bara om 1 miljard fat som faktiskt kan fås upp. Drygt 12 dagars världsbehov, eller 40-50 dagars behov för USA.

Sedan framgår det allt mer tydligt att det rör sig om oljeekvivalenter i BP:s Tiber-fynd. Sannolikt fossilgas, baserat på den värme som råder på 10 000 meters djup.

Dessutom kan man inte få några reservskattningar baserat på ett initalt flöde från ett borrhål. Det är betydligt omständigare och en långsammare process än så.

Ibland ger det här upphov till fantastiska mediagrodor, likt Jack-2. Notera att de 3-15 miljarder fat för hela LTGOM som talades om för Jack-2 är samma 3-15 miljarder fat som BP nu hittade spår av igår. Om man ville tro på 15 miljarder fat för Jack-2, medan det visat sig att det enda som Chevron mfl nämnt kring Jack-2 är försiktiga 300 miljoner fat, så kan man inte addera Tiberfyndet igår. Det ingår i den struktur som refereades till som “fynd” redan 2006. På det här viset kan folk som inte tittar närmare på vad som ligger bakom nyheterna på sikt tro att man hittat 15+15=30 miljarder fat i LTGOM. Först 15 för Jack-2, och sedan 4 för Tiber, och kanske 3+2+1+1+1 för framtida fynd osv.

Skillnaden mellan OOIP och utvinningsbara reserver kan bli humoristisk. Tidigt 2006 annonserade det statliga underfinansierade och underkompetenta mexikanska oljebolaget Pemex ett fynd, Noxal-1, där det först talades om 30 miljarder fat och alltså ett av världen största oljefält någonsin. Fast det var visst OOIP visade det sig. Så sedan gick fyndet runt i media som 10 miljarder fat ett tag och skulle rädda Mexikos krisande Pemex. Fortfarande ett imponerande fynd, som skulle kunna försörja hela världen med olja i hela fyra månader. Fast sen framgick det att det var “kanske lite icke-kommersiell gas”, och hela Noxal har övergivits. Ett citat:

“Tests have been so disappointing that Mexican oil analyst David Shields has labeled Noxal 1 ‘a confirmed failure.’”

Men söker man på nätet på Noxal-1, så hittar man fortfarande främst referenser till 10 miljarder fat.

I oktober 2006 skrev faktiskt DI en intierad artikel om både Jack-2 och Noxal-1, men frågan är om de som vägrar tro på problem med oljeförsörjningen framöver ens läste den? Och den artikeln gick till skillnad från de positiva nyheterna om Jack-2 och Noxal-1 inte världen runt i dagstidningarna.

Men bland de mest fantastiska mediagrodorna hittar man i Brasilien. Alla känner förstås till den enorma potentialen i oljefältet Tupi. Den skall innehålla 5 – 8 miljarder fat utvinningsbara reserver, alltså inte 5-8 miljarder OOIP. Fyndet ligger på 2000 meters djupt havsvatten. Följt av 4000 meter sand och berg. Följt av ett 2000 meter tjockt lager av salt. Där nere, 8000 meter under havsytan, instängt under ett 2km tjockt lager av salt hittar man alltså oljan. Problemet är att salt som bekant är väldigt, väldigt skadligt för metaller, speciellt det stål man använder till rören i borrhålen. Nu kommer nog Tupi i drift tids nog ändå, men det kommer inte vara en stabil drift, och mycket dyr, då rören hela tiden kommer rosta sönder, och nya rör eller borrhål måste göras.

Tupi är inte mediagrodan. Vad som var mediagrodan var Carioca, ett liknande fält i närheten av Tupi. När man borrade efter olja där i april 2008 gick själva högsta chefen för Brasiliens oljemyndighet, Haroldo Lima, ut och pratade om 33 miljarder fat olja (dvs lite drygt ett globalt årsbehov). Världsmedia hängde på och basunerade ut detta världen runt, peak oil-förnekarna ropade titta, titta bevis på att oljan räcker för evigt! Aktiekursen för Petrobras (SAO:PETR3, NYSE:PZE mfl) stack iväg som ett spjut.

Fast det visade sig att detta var Haroldo Lima som hade arrangerat en presskonferens utan Petrobras medgivande och utan ens sin egen myndighets stöd. Oljemyndigheten tog strax avstånd från Limas uttalande, då det helt enkelt inte fanns stöd för några sådana fantasier. Vad som var ännu mer chockerande var att Petrobras gick ut och skarpt förnekade att de ens hade hittat någon olja i Carioca. Borrningen hade inte ens kommit igenom saltlagret och alltså inte ens nått eventuell olja.

På börsen hade under tiden någon eller några aktörer tjänat mångmiljardbelopp på uttalandet. Om detta utretts vidare i det inte sällan korrumperade Brasilien, och hur mycket Lima tjänade på sin improviserade presskonferens, låter jag vara osagt. Men skadan var redan skedd.

Men Limas fantastiska uttalande om Carioca togs som sanning och åkte världsmedia runt. Dementin gjorde det inte. Samtidigt bör man komma ihåg att de där 33 miljarderna Lima pratade om var OOIP, och inkluderade egentligen även Tupi. 25% av 33 miljarder är 8.25 miljarder, dvs lite mer än de 5 – 8 miljarder som Tupi redan sagts innehålla i utvinningsbara reserver. Carioca nämns fortfarande som en av världens största oljefält, fast man inte ens hittade någon olja där!

Media gillar stora siffror, och OOIP är alltid större än utvinningsbara reserver, så det är också det som media redovisar.

Bloggaren Ylven har också uppmärksammat att media inte heller kan räkna. Ett påstått fynd i Iran om 8.5 miljarder fat sades räcka till tre globala årsbehov, men i själva verket räcker det i lite drygt 100 dagar. Om nu siffrorna från Iran stämmer. OPEC-länderna ger inga utomstående insyn i sina siffror, och deras exportkvoter är beroende av hur mycket olja respektive land påstår sig ha. Vill Iran öka sin export behöver de alltså skriva upp sina reserver, vilket sker utan transparens. Fast det lämpar sig kanske bättre för ett separat oljeinlägg.

Man kan notera att den artikel som Ylven hänvisar till nämner bluffen Carioca som ett enormt oljefynd förra året, dvs 2008. Tupi hittades inte 2008 utan 2006, så det måste vara Carioca man menar när man skriver Tupi/Carioca och “förra året” i artikeln.

En sak är dock säker, media gör allt för att överdriva storleken på oljefynd, och skickar inte ut några dementier eller korrigeringar. DI-artikeln ovan är ett av många undantag. Man kan fundera på varför det är så viktigt för media att ge ett intryck om att det finns fantastiska mängder olja, och sedan inte korrigera detta när det visar sig vara fel?

Det handlar inte om de individuella oljebolagen. I fallet Jack-2 så har det aldrig sagts officiellt något annat än man uppmätte 6000 fat per dag, och i intervjuer har Chevron som mest nämnt 300 miljoner fat olja. 3 – 15 miljarder fat, och speciellt den oftast förekommande högre siffran 15 miljarder fat är något som media hittat på, baserat på felciteringar om hela LTGOM-strukturen.

Beror det bara på inkompetens, förnekelse, förhandling eller finns det en agenda om att överdriva mängden olja inför allmänheten?

Vad tror du?

9 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Nyare artiklar
Äldre artiklar