Den oftast ganska ointressanta pseudokändisen Alex Schulman har tydligen slutat blogga, och ryter nu till i gammelmedia om hur meningslösa och ointressanta bloggar är, och hur få som faktiskt bryr sig om dem. Stämmer de siffror han går ut med så har han antagligen rätt, dvs att bloggar inte alls har någon större påverkan på samhällsdebatten. Fast när han fortfarande bloggade lät det lite annorlunda. En annan träffsäker kommentar hittar man här.
Om inte annat kan man ju konstatera att regeringen kör på stenhårt med övervaknings- och integritetskränkningsspåret trots alla protester i bloggosfären. Så trots att det är ett favoritämne bland många seriösare bloggar, så påverkar det inte den politik som förs.
Samtidigt får man ta bloggar för vad de är. Antagligen läses de av likasinnade inom olika nischintressen. Man kanske inte skall jämföra bloggarnas antal läsare med dagstidningarnas läsare eller TV-kanalernas tittare, utan istället titta på upplagan hos nischade tidsskrifter. Exempelvis kan vi ta Sveriges seriösaste populärvetenskapliga tidsskrift, den helt reklamfria Forskning & Framsteg. Den har en upplaga på 45 000 exemplar, varav 98% är till prenumeranter. Skaffa en prenumeration idag förresten! (Fullständigt gratis redaktionell reklam. FoF drivs för övrigt av en icke vinstdrivande stiftelse, dvs inte Bonnier.)
Det är alltså 45 000 direkta läsare per månad.
Själv hade jag i maj månad enligt Google Adsense 9030 unika besökare, fördelade på 30 500 besök och 45 889 sidvisningar. Av de unika besökarna besökte knappt 24% bloggen en enda gång, dvs de är inte några regelbundna läsare. I själva verket besökte drygt 40% bloggen färre gånger än tio under maj månad, så antalet regelbundna läsare på min blogg var i maj mer i stil med 5 400.
Det är lite drygt en tiondel av antalet prenumeranter på Forskning och Framsteg. För att vara en okändis så tycker jag det är fantastiskt att så många regelbundet vill läsa vad jag skriver. Forskning och Framsteg har elva anställda, plus fem regelundna frilansare. Förutom alla forskare som är gästskribenter. Så per “anställd” så har jag fler läsare än Forskning och Framsteg.
Sedan skall man inte överdriva sin egen betydelse, och frågan är ju hur mycket jag påverkar eftersom de flesta som läser här antagligen redan håller med mig? Annars hade ni redan bytt kanal.
Det finns ju lite andra frågeställningar man kan fundera på kring bloggar, t ex agnotologi (svengelska), dvs att mer information leder till mindre kunskap. Trots allt så har redaktörer och ansvariga utgivare fungerat som någon form av tramsfilter, medan en blogg kan innehålla (och oftast innehåller sett till de flesta bloggar) vilken skit som helst. Vilket både är ett problem och en styrka, då man inte behöver ta hänsyn till vad som är politiskt korrekt just nu.
En annan faktor är det här med trender och mognad. Bloggaren Teknikoverkligheten har en bra graf över sådant. De senaste årens blogghyper är antagligen på nedgående för att framöver bottna. Först därefter växer bloggosfären till sig och stabiliserar sig i någon form. Fast vid det laget så är det något annat som är inne istället. Det är rimligt att bloggar kommer bli allt mer bespottade under en period, om Teknikoverklighetens inprickning av bloggar på hype-kurvan stämmer. Schulmans utbrott kommer bara vara ett exempel i mängden, och än en gång kommer han drunkna i bruset. Jag citrerar Teknik O Verkligheten nedan:
“När en produkt ligger på topp brukar det inte bara påstås lösa praktiska problem, utan löften om att lösa världsvälten, skapa fred på jorden och bota cancer är även ganska vanligt. Den tidigare meningen skulle kunna vara ett skämt, tyvärr är den inte det den här gången.
När produkten når botten så är det som att ha en kombination av pest och kolera. Alla som råkar säga något gott om produkten vid detta tillfälle blir föremål för allmän bespottning. Det är många produkter som alldrig kommer igenom denna fasen, utan helt enkelt dör här.”
Notera att jag i citatet ovan har agerat redaktör, då Teknik O Verkligheten verkar lida av samma problem som jag, dvs ett tangentbord som ibland inte registrerar nedtryckningar vilket gör att enstaka bokstäver ibland trillar bort. En dag skall jag lämna in min bärbara dator på garantiservice, jag lovar. Problemet med bärbart är ju bara att jag i så fall måste klara mig helt utan dator medan tangentbordet byts…
Jag avrundar med lite statistik över hur många som läst mitt trams sedan bloggstarten i september 2008. 68 721 unika besökare har besökt bloggen 259 027 gånger, och tittat på 395 835 sidor. 55.45% av dessa besökare har besökt bloggen nio eller fler gånger.
Nu bortser jag här ifrån de som läser bloggen via RSS eller Atom, där det för övrigt antagligen finns ett visst överlapp. Dessa står för ytterligare ca 30 000 sidvisningar i månaden, vilket september – juni skulle innebära ytterligare 300 000 sidvisningar. Hur många unika feedläsare jag har kan jag inte få fram, men i snitt motsvarar de 218 besök om dagen, eller i så fall ytterligare ca 65 000 besök september-juni.
För att vara en anonym okändis utan någon som helst marknadsföringsbudget eller stort företag i ryggen tycker jag ändå att det är starkt. Sedan får jag förstås inte 10 000:- SEK för att skriva en spalt trams i Aftonbladet, som Guillou eller Marklund. Medan 5% av svenska folket påstås läsa bloggar, så läser 12% Aftonbladet.
Men i det stora antagligen ganska oväsentligt, som Schulman påtalar.
Och när endast högst 0.7% (68 721 unika besökare, eller var sjunde bloggläsare om man tror på 5%) av svenskarna har besökt min blogg är det nog inte så stor risk att någon som känner till mig på annat håll någonsin läst bloggen. Jag skriver högst, då någon som läser både på jobbet och hemma räknas som två unika besökare.
10 kommentarer
Själv är jag nog typen som läser bloggar av människor vars åsikter jag delar, men det innebär inte att man delar åsikterna i åsiktsperiferin (om man nu kan säga så) utan att man delar vissa grundåsikter. En sådan åsikt kan t.ex. vara hur man bör ta in information och resonera kring informationen man har tagit in.
Nu kanske någon menar att det inte är en åsikt, men jag tycker att det är det. D.v.s. man väljer ju själv hur man förhåller sig till saker och ting.
I ditt fall tycker jag att jag håller med dig i mycket av det du skriver men – och detta men är mycket viktigt – jag upplever att du kan mycket mer inom vissa områden än vad jag kan. Slutsatsen är då att du är en vettig person som tar in och behandlar information på ett liknande sätt som jag gör. Detta innebär en större sannolikhet att det du skriver om sakerna jag inte känner till så bra är ungefär detsamma som jag hade kommit fram till om jag hade satt mig in i dessa ämnen mer.
Det blir lite som att få det serverat på ett silverfat, om man nu ska göra en liknelse. Det är just det som är bra med bloggar. Hittar man bloggar som är bra och som man "litar" på så agerar dessa som filter för alla information. På så sätt kan man ta in mer relevant information på kortare tid.
Det ultimata hade ju varit att hitta fler bloggar som behandlar olika ämnen men på likartat sätt, då skulle man ju slippa ögna igenom gammelmedia för att försöka hitta intressant och relevant information.
Ang. tangentbordsproblemet så föreslår jag att du köper ett löst tagentbord och kopplar in det i USB-utgången på datorn. Det är ganska billigt, skönare att skriva på än på en bärbar dator och du slipper felet med knappen.
Idag är det en manifestation för mänskliga rättigheter i Iran på Medborgarplatsen i Stockholm kl 16.30. För de som kan, kom gärna.
Tack, Juggen, bra skrivet.
Tangentbord: Jag har serviceavtal på datorn, skall bara orka med att avstå den en kort period. Har även externt tangentbord, men det är inget man släpar runt med hur som helst. Just nu sitter jag t ex på golvet i biblioteket (svalaste rummet just nu), tidigare på den den uteplats som har skugga, på morgonen ofta i köket osv. Har ingen fast arbetsplats och orkar därmed inte släpa runt på separat tangentbord hela tiden.
Det gäller bara att veta att tangenter mitt på tangetbordet och ute i kanten får man trycka lite extra hårt på, ex oftast 56tyghbn1qaz0påäöl
Du är inte bara omnipotent! Du är även föraktfull mot allt och alla – så man får kväljningar!
En rätt bra Forskning och Framsteg deal.
3 number för 98 sek via http://tidningsbutiken.se/tidningen-forskning-framsteg.asp
Brukar beställa provprenumerationer därifrån, funkar klockrent.
Anonym, det var ju tråkigt att du tycker så. Var är jag omnipotent och föraktfull mot alla?
Juggen gör ju en eminent sammanfattning, det handlar givetvis om kunskap och innehåll. Det finns ingen anledning att följa bloggar som inte ger något utbyte. Din blogg är enligt mitt förmenande en god kunskapskälla och bidrar till en ökad förståelse för vår omvärld (kanske inte direkt om livets mening men inom en mängd andra områden…). "Det anonyma utfallet" är väl mer ett tecken i tiden, de som inte har vare sig tid, tålamod eller intellektuell kapacitet att läsa mellan raderna får väl fortsätta knyta näven i byxfickan…
Det är jag som ska tacka Cornu, jag får ju ta del av det du skriver. 🙂
Den anonyma personen som spyr galla är tyvärr ett vanligt fenomen på bloggar. Jag har själv vid ett par tillfällen fått höra att jag är en serbnationalist av liknande personer, baserat på inget annat än mitt bloggnamn och det faktum att jag har svårt för religioner (oftast tolkas det som att jag enbart är emot islam, av någon anledning). Då drar vissa "genier" slutsatsen att jag är en serbnationalist. När jag sedan ber dessa personer att påvisa på vilket sätt jag är det får jag aldrig ett konkret svar.
Det har resulterat i att jag slutligen direkt säger till dessa personer vad jag tycker om dem. D.v.s. att de är idioter. För endast en idiot säger till en annan person vad den är och inte är utan att hänvisa till vad påståendet är baserat på.
Att säga till någon att den är si eller så utan att säga varför man tycker just så är faktist helt meningslöst utöver att man själv i sådana fall visar för omvärlden att man är en komplett idiot.
För du kan ju på inget sätt göra något av informationen om du inte får höra anledningen till den. Min egen slutsats är att en person som själv inte inser det poänglösa i beteendet utan bara häver ur sig negativa kommentarer, är så dum att man helt kan bortse från den personens åsikt.
Ledsen att jag bombarderar med kommentarer men jag läste precis Schulmans "artikel". Som många av kommentatorerna av artikeln säger så är det konstigt att skriva att de flesta bloggarna är tonårstjejer som skriver om mode och att det finns ca 60 000 aktiva bloggar, baserat på en källa som alla bloggar inte är knutna till.
Men visst, det vore ju konstigt om alla bloggar höll en förträfflig kvalitet. De flesta skrivs av människor som inte får betalt för det och som gärna vill framföra sitt eget budskap, vad det än må vara. Men bloggar å andra sidan utger ju sig inte för att vara något annat.
Gammelmedia (ordet som Schulman ondgör sig över) är ju inte ett dugg bättre. Jag hittar själv mycket mer intressant och relevant infomation på de bloggarna jag anser vara bra, än vad jag gör i gammelmedia. T.ex. så ska gammelmedia vara tacksamma till de seriösa bloggare som finns och som kompletterar deras ofta bristfälliga artiklar och felaktiga fakta.
Bloggaren Blogge Bloggelito har ju vid ett par tillfällen exempelvis anmärkt att svenska tidningar hänvisat till städer i Kina med en befolkning på flera miljoner som fiskebyar. Detta eftersom de har översatt texten från norska tidningar där by betyder stad.
Ett fånigt exempel kanske, men det visar just hur dumma saker som kan komma ur en tidning.
Själv har jag ibland valt att skriva som saker som tidningarna inte väljer att skriva om, just eftersom de an någon anledning inte vill uppmärksamma en viss sak. Jag uppfattar din blogg på samma sätt. D.v.s. du tar upp ämnen som få vanliga tidningar gör. Det är just det som är bloggarnas styrka.
Det må vara så att de flesta inte läser och att majoriteten av det som skrivs på bloggar är trams, men jag menar att det är bättre att några få tar till sig information som är bra/viktig (definitionsfråga visserligen) än att ingen gör det.
Schulman kanske har rätt i att viss gammelmedia lägger för stor vikt vid bloggar, men jag menar att så inte är fallet av den enkla anledningen att de bloggarna som är bra ofta slår gammelmedia med hästlängder samt skapar en diskussion mellan textförfattaren och läsaren.
Läser man Schulmans artikel så är det ju precis som tidigare: någon skriver något som delvis är dumt, därefter följer kommentarer. Vissa gillar det, andra inte. Men ingenstans svarar Schulman eller försöker bemöta kritiken. Det är ju på samma metod som politiker använder; de talar till folket, inte med folket.
Din blogg är faktiskt den enda blogg jag läser. Har inte letat så mycket men har inte hittat nån annan läsvärd. Undantag aktihajen som skriver 2ggr om året.
Är själv inte akademiker eller intelektuell. Men reflekterar mkt på vad som är rätt o fel. T.ex så diskuterade jag en gång med en mkt kunnig folkbildare om det finns människor som är goda. Hans åsikt var att det fanns (han tog upp ex.). När jag till slut stälde det på sin spets, så klarade han inte av det. Jag gillar o få intelktuella att sätta i halsen. Som jag brukar säga: Mäniskan måste vara den dummaste av alla tänkande varelser i universum. Altså även jag.
På tal om meningen med livet så finns det ingen, om man nu inte är religös. Man får helt enkelt hanka sig fram så gott det går…
Eller ??
Schylman är en nobody som kom från ingenstans och på ngt sätt blev riskkändis genom att blogga provocerande från stureplan !!
Han brukar försöka starta trender, eller iaf hänga på tidigt. Och misslyckas han så glöms det snabbt, lyckas han så kramas det ur till max…
Bloggar är inte oväsentliga – men dom är så väsentliga som man gör dom. Dom som tex följer modebloggar påverkas säker av dessa i sin vardag !?
Politiskt så finns det också exempel när motstånd mot lagar som tex IPred och FRA har organiserats på nätet (även om nu lagarn gick igenom iaf så skapades det debatt). Även PP's framgång ligger nog till stor del via bloggosfären.
Däremot är nog inte bloggande framtiden, utan snarare nutiden – så i A Schylmans ögon är det nog på väg ut 🙂
/K