Evig tillväxt i en ändlig värld är förstås en omöjlighet, även om den nuvarande tillväxtreligonen inte accepterar detta.
För den som vill reflektera lite över just den eviga tillväxtens omöjlighet så har civilingenjören Stellan Tengroth gett ut en liten läsvärd bok Tillväxt till döds (Bokus 77:-, e-bok 56:-).
För det är just reflektera Tengroth gör. Passande nog så heter även hans website Tillväxt-reflektera. Det erbjuds inga lösningar i boken, men som tydligen alla som tar upp problematik kring den ekonomiska tillväxten, ändliga resurser, klimatförändringar och peak oil så faller ändå författaren i samma fälla. Han måste påtala att trots käftsmäll efter käftsmäll om tillväxtens omöjlighet så är han optimist.
Ingen som skriver i ämnet vill nämligen kunna utmålas som pessimist eller domedagsprofet, oavsett om de heter Jeff Rubin, David Strahan eller Stellan Tengroth.
Tillväxt till döds är en kort bok med sina 169 sidor, varav ca 20 består av referenser. Kanske kan man likna boken vid en serie blogginlägg, men med den stora skillnaden att det inte finns några brister i det föredömligt kortfattade, enkla och exakta språkbruket. En bok trycks ju på papper, och kan inte ändras i efterhand. Så kvalitetskravet på texten är högre än för en blogg.
Antagligen kommer bara boken att tilltala de som redan inser orimligheten med den eviga tillväxten, men kanske kan den omvända någon som står på gränsen, eller åtminstone erbjuda ett underlag just för reflektion. Även jag lärde mig något nytt av boken. Den kan speciellt vara bra för ungdomar med av etablissemanget ännu oförstörda hjärnor, om det nu finns kvar sådana. De som sitter fast i tron på den eviga tillväxten kommer förstås avfärda allting som skrivs i boken.
Sedan finns det punkter i boken jag inte kan acceptera, t ex tankegångar om en världsregering som lösning på problematiken. All makt korrumperar, och ju större enhet, desto värre. Att en världsregering skulle fungera är lika orimligt som den eviga tillväxten. Tillväxtparentesen kommer upphöra av sig själv, frågan är bara hur vi anpassar till nedgången. Det ger boken dock inga svar på. Kanske läge för en replik eller uppföljare? Eller så inser Tengroth sina egna begränsningar och orimligheten i att föreslå några patentlösningar på sammantaget kanske mänsklighetens största problem?
Boken heter alltså Tillväxt till döds av Stellan Tengroth (Bokus 77:-, e-bok 56:-). Eftersom inget förlag var intresserade av att förlägga boken har författaren självpublicerat, och eventuellt överskott på boken tillfaller enbart författaren. I sig en anledning att köpa boken om man är intresserad och priset kan knappast göra att man inte anser sig ha råd. De första 20 sidorna finns att provläsa på åtminstone Bokus.
Frågan är snarare om du har råd att inte reflektera över problematiken?
Med den personkult som råder kring svenska författare så måste jag förstås hänga på och illustrera allt med ett foto.
Bild på Stellan Tengroth ovan. Säger förstås ingenting, men om main stream media alltid måste ha en bild på författaren så kan väl jag med?
Det är möjligt att jag med universitetsbagage inom humanekologi läser boken annorlunda än många andra. Boken placeras iaf i biblioteket på hyllorna för humanekologi.
25 kommentarer
Det är fantastiskt så frustrerande det kan vara att diskutera tillväxtens begränsningar med troende. De kan inte riktigt förklara det, men hävdar ändå att det går att ha en reell (inte Zimbabwe-modell) tillväxt utan ökande resursanvändning och ökande befolkning. Och det även civ-ingar som rimligen borde kunna sin matematik!
Du lärde dig något nytt, skriver du, hur är detta möjligt:)
Jag måste åxå nämna Björn Forsberg,s "Tillväxtens Sista Dagar" ( Ruin förlag ). Utkom 2006 och den är troligen minst lika läsvärd. Visserligen både tjokare och dyrare.
/Farfar
Köpte den, hoppas du får lite för länken.
Har inte läst särskilt mycket om ämnet så det ska bli spännande.
Tack för en bra blogg!
Juste att lyfta fram en bra bok och en sympatisk författare!
Köpte boken! I pappersform.. skönare 🙂
För den som är road av underhållande filmer i dokumentärform så kan jag rekommendera ett besök på piratebay. Ladda ned "Yes Men, How To Fix The World" gratis på förstasidan (fast donera gärna om ni gillar filmen, de fick 5 dollar av mig). Underhållande om media, ekonomi och USA!
Tack för tipset, ska lägga en order nästa gång jag beställer.
C: Dina boktips uppskattas mycket 🙂
Boken "Svart jord" skriven av Gunnar Lindstedt verkar vara en trevligare läsning. Det är samma tema men med inslag av kuriosa, historia och politik.
Lindstedt "erbjuder" i alla fall en "lösning" i sin bok.
Läser ovanstående bok i skrivande stund, fick tips på den genom denna blogg..
Har tidigare läst boken, "Olja" från samma författare, också läsvärd.
Bra boktips, men jag tillhör nog ändå de som behöver övertygas. Jag ser inget omöjligt i (typ) oändlig tillväxt.
Jag förstår att man inte kan plocka upp saker ur marken och förbruka dem med en ökande hastighet, utan att det tar slut. Jag vet också att det är just ökad användning av jordens resurser som legat bakom mycket av den ekonomiska tillväxten hittills.
Men för mig är det också tillväxt när man kommer på smarta saker (abs-bromsar och mediciner) som folk får ökad livskvalitet av (och är beredda att betala mer för). Och jag ser inget hinder till att vi ska kunna fortsätta förbättra vår livssituation genom sådana upptäckter/förbättringar i framtiden. Vilket i mitt huvud innebär ekonomisk tillväxt utan ökat användande av naturresurser.
Bo Pellnäs skrev på DN debatt för några månader sedan att om inte EU:s medlemsstater har för avsikt att ge personal uppgiften att skjuta hungerflyktingar vid Unionens gränser medlemsstaterna snart skulle bli tvugna att hantera hållbar utveckling frågorna som akuta problem. FRA-lagstftning och likande exempel på det ökade kontrollsamhället ska väl helt enkelt ses mot den bakgrunden. Någon gång i en snar framtid är sannolikt tiden inne att testa om begreppet reservationslön har någon koppling till avtalsnivåerna på arbetsmarknaden eller inte.
Tobias Wallin
Oskar,
nu har jag varken läst Humanekologi eller någon av böckerna ovan. Men vad ska du med abs-bromsarna till om 50 år ceteris paribus som en nationalekonom kanske skulle uttryckt sig.
Det är ju inte så att de nuvarande kurvorna pekar åt att vi är i balans i vårt resursutnyttjande.
/Magnus
Återanvändning och ökat produktivitet kommer driva "evig tillväxt". Problemet med människor som är övertygade om att tillväxten kommer få ett slut är att de är fast förankrade i hur världen ser ur idag och vad vi de facto kan åstadkomma med dagens förutsättningar. Aldrig någonsin i historien har människan kunnat föreställa sig vad som skulle vara möjligt 100 år senare. Det som framstår som omöjligt idag, är vardag som en sekel.
Ju bättre koll man har på historia, desto bättre förståelse får man för den eviga tillväxtens möjlighet.
Sen går allt i cykler och hack i kurvan är oundvikligt.
För övrigt kan det ifråga om pessimism/optimism vara värt att påpeka att en enskild individs överlevnadschans kan vara liten men att mänskligheten i stort ändå kan väntas bestå.
Dessutom är sannolikt skälet till att ingen av de nämnda författarna vill framstå som pessimist att budbärare brukar bli skjutna.
Tobias Wallin
Boken och dess författare ett typiskt uttryck för en teknokrat som tappat förtroendet för sin egen religion och sedan skrivit en bok som inte är värt pappret.
Det är bara att gå igenom hans blog. Dödstrist och fullt av Marxistisk filosofi.
Så tidstypiskt för Svenssons behov att skriva skit om saker och ting de knappt förstår bara för att de är så otroligt tråkiga och ospontana…i resten av världen har man ju skoj och oroar sig mindre för sånt här skit.
Ni som tror på tillväxt via återvinning, innovationer etc, så måste alltså dessa växa snabbare än den råvarubaserade tillväxten minskar, inklusive de ändliga fossila bränslena, diverse metaller (speciellt flaskhalsarna) mm.
Anonym 19:00. Typisk kommentar från någon som känner sig förolämpad av att den egna tillväxtreligonen ifrågasätts. Samma sak med jon ovan.
Räkna kan ni iaf inte, och vi kan inte titta i backspegeln för att se framtiden.
C,
Jag är inte "tillväxtreligiös", men jag vet att människans anpassnings- och innovationsförmåga är mycket större än vad de flesta förstår. Så mkt inom utveckling är exponentiellt, vilket de allra flesta har svårt att greppa.
Du, C, tillhör ju dem som bestämt sig för att "evig tillväxt" inte är möjlig, så jag vet inte varför jag öht kommenterar i den här strängen.
Jag kan väl nämna att nanotekniken med största sannolikhet kommer driva nästa stora tillväxtvåg, en teknik som kommit mycket längre än vad många tror.
Ni märker ord. Visst finns det områden som kan till synes ha en "evig" tillväxt men dessa är försumbara med resten. Evig tillväxt är en omöjlighet oavsett hur geniala tekniker vi kommer på.
Jon: utvecklingen är inte alls exponentiell, du jmf med halvledarindustrin som är ett enda stort undantag.
Q
Den råvarudrivna tillväxten kan inte fortsätta som förr, överenskommet. Den har också varit den dominerande drivkraften i vår ekonomiska utveckling.
Men om man accepterar innovationsdriven tillväxt, hur kan man då veta begränsningarna i ett längre perspektiv. Hur många uppfinningar finns det? Är alla gjorda? När kommer vi sluta sträva efter en enklare tillvaro?
Sen är jag inte helt omöjlig. Jag inser några av svårigheterna med våra begränsade resurser. Oljan, metallerna, energi öht och risken för världskrig osv. Men jag stör mig på att många likställer tillväxt med att tära på jordens ändliga resurser. För mig finns också hållbar tillväxt.
Alla tvärsäkra: förklara var gränsen går för innovationsdriven tillväxt. Jag förstår inte varför tillväxt ska vara bundet av något fysiskt, för mig är BNP och andra mått bara ett monetärt nummer vi sätter på sakerna vi har omkring oss för att beskriva hur mycket vi tycker de är värda. Alla förbättringar i detta utbud innebär tillväxt.
"Evig tillväxt" är matematiskt omöjligt. Men om man preciserar begreppet, och gissar att "vi kommer att ha någon sorts tillväxt under en överskådlig tid (hundratals år)", så stämmer det nog. Om vi snackar "svarta svanar", så kan dessa inträffa även i positiv riktning.
Den mänskliga innovationsförmågan underskattas systematiskt, och säkert kommer nya tjänster som vi idag inte kan fantisera om att dyka upp.
Det finns förstås en korrelation mellan energiförbrukning och ekonomisk tillväxt, det är fundamentalt och visat många gånger. Den stora knäckfrågan kan alltså bli, "kan energiförbrukningen fortsätta öka under överskådlig tid"?
Kanske. Det som är intressant är i så fall två alternativ:
1. Fusion ("svart svan"). Inte så sannolikt, men det finns nog en teoretisk möjlighet inom 200 år. Det kan inte helt avfärdas.
2. Uran alternativt torium i bridreaktorer. Absolut sannolikt, eftersom man ex kan utvinna uran ur havsvatten. Oerhört dyrt, givetvis, men inte omöjligt.
Jag tror alternativ (2) diskuteras på tok för lite, kanske för att det är så avlägset att behöva tillgripa det alternativet då vi redan har ett överflöd (för tillfället!) på billig energi. Men alternativet existerar, och kan vara en väg till "nästan evig tillväxt".
Oskar och andra som tror på evig tillväxt: innovationer kräver en enorm resursanvändning. De som lyfter innovationer som lösningen brukar ofta peka på den enorma utvecklingen när det gäller datorer och it-teknik. Hela denna utveckling bygger på att användarna med jämna och korta intervall byter sin datautrustning. De nyaste produkterna må vara energieffektiva men för att komma dit kan du på en femtonårsperiod ha haft fem datorer. För var och en av dessa har det gått åt massor av energi för att tillverka dem.
Skulle en sådan utveckling ha varit möjlig under en period med minskande oljeproduktion och allt högre energipriser? Knappast! Min slutsats är helt enkelt att en snabb teknisk utveckling mot allt energieffektivare och resurseffektivare produkter i sig kräver ökad resurs- och energiförbrukning och därmed tillväxt.
/Herman
På sikt innebär också krympande ekonomi att utrymmet för att ha 10 000-tals "tärande" forskare minskar, och som bekant krävs det fler och fler forskare och mer och mer forskning för att idag komma på något nytt.
Det finns alltså en risk att innovationsutrymmet minskar i takt med en tillbakagång i ekonomin. Antalet innovationer per capita är redan fallande.
"Anonym 19:00. Typisk kommentar från någon som känner sig förolämpad av att den egna tillväxtreligonen ifrågasätts."
Har aldrig påstått mig tro på den, ej heller bekänt mig till teknokratmaffian, som författaren uppenbarligen varit medlem i.
Du har uppenbarligen ingen skolning i Marxism överhudtaget så du fattar inte hur influerad du är i filosofin. Hela Sverige är en enda Marxismorienterat utopiexperiment. Tyvärr.
Tyvärr snackar du mest skit nuförtiden.
Precis som alla andra svenssons. De har tappat förmågan att tänka självständigt.
Det är väl förtidig placering i dagis som förstört din tankekapacitet.
För mycket diskussioer läggs på om tillväxten kommer fortsätta eller inte. Det blir som det blir ändå.
Jag tror inte tillväxtparadigmen kommer fortsätta någon särskilt lång period framöver. Kan vi lyckas decoupla ekonomin från fossilenergiförbrukning på nolltid? Troligt? Nej. Omöjligt? Nej. Kan jag ha fel? Självklart.
Tillväxttroende bör ha följande i åtanke: Tänk om, bara tänk om vi (Gud förbjude) inte skulle lyckas plötsligt bryta den klockrena korrelationen mellan BNP och fossilbränsle till transporter. Hur stor är risken? 1%? 10%? Kan du ha fel? Kanske?
Är det lämpligt att ha ett ekonomiskt system som Kräver tillväxt om tillväxt blir svåruppnåeligt och kanske ingen självklarhet? Hade inte ett tillväxtoberoende system redan kunnat ha vissa fördelar de senaste två-tre åren med facit i hand? Att systemet inte kräver tillväxt är väl dessutom inget hinder för oss att växa om vi så önskar och om tillfälle ges? Finns det några nackdelar alls med att inte vara beroende av tillväxt?
Hur skulle ett sådant ekonomisystem se ut? Oops, det var en annan femma, men det är detta diskussionen borde handla om. Ett system som skapar sådana kriser som uppstod 2008 kan väl knappast kallas fulländat? Tillväxtberoende eller inte.
Jag ställer mig inte emot tillväxten, jag ställer mig bara emot beroendet av denna.
Jag ser fortfarande framför mig ett antal människor i ett stort rum (jorden) med massa legobitar (resurser) som kombinerar ihop dessa på allt smartare sätt (tillväxt) för att underlätta vår tillvaro.
Tillgång till energi är ett måste för detta, och den energi som tillförs jorden blir därför ett övre tak för vår verksamhet. I den meningen är inte oändlig tillväxt möjlig. Men än är det långt till att utnyttja alla tillgänglig energi.
Sen finns det också andra hinder: konflikter, förstörd miljö, sjukdomar osv. Jag tror t ex det kommer bli en svår omställningsprocess efter den skjuts vi har fått av billig energi. Och eventuellt kan vi se dalande BNP-siffror ett tag om det plötsligt blir svårt att plocka upp saker ur jorden.
Fortfarande har dock ingen förklarat varför tillväxt upp till "energitaket" skulle vara omöjligt. Vill man hävda att det är en logisk omöjlighet och hänvisar till historien om schackbrädet och riset eller till exponentialkurvans fantastiska egenskaper, är man snett ute i mina ögon. Produktionsvärde är bara en siffra, en värdering.
Mer vettigt då att börja tackla de verkliga hindrena. Cornu nämner att antalet innovationer är på tillbakagång. Innebär detta att vi en dag kommer sluta utveckla saker? Man kan tänka sig konflikter ökar i takt med att tillgång till energi och råvaror blir dyrare. Är det häri tillväxtens omöjlighet ligger? Och är det isf verkligen omöjligt?
Det är inget problem med oändlig tillväxt. Ser man ett problem med det så har man uppfattningen om att vi lever i en ändlig värld. Småsinnt. Trodde att det var ganska utrett att universum ändå är, på det stora hela, rätt så stort.
Svårt med matematiken och fysiken där kanske?
Nej, universum är inte oändligt. Läs på lite.
Med t ex 3% i tillväxt i resursutnyttjandet dubblas resursförbrukningen vart 24:e år. Det innebär t ex att man på lite drygt 1000 år (typ) kommer förbruka hela universums resurser. Om man hade kommit åt dem.
Dröm vidare.