Ukraina: Raffet i ryska Volgograd bombat – näst blodigaste dagen för Rysslad – Putin upprepar krav från 2021 på Natokapitulation och rysk överhöghet

Varför vet vi så lite om historien – och vart leder analysen?

Avsnitt 142. Rysk ekonomi i slänggungan eller saltomortal?

Varning. Långt avsnitt I följetongen om rysk offentlig ekonomi.

Krig är dyrt. När Sverige, efter den nesliga freden i Nystad 1921, samlat ihop lite revanschlusta och började puckla på Ryssland 1741, så hade efter två års krig 1743 det kostat motsvarande hela statskassan respektive år, omkring runt 7-8 % av BNP. Snöplig fred, landavträdelser, stora utlandslån och varma sedelpressar som orsakade inflation.

Kan man lära av historien? Ryska krig och andras? Av europeiska krig lär vi kanske att furstarna tar ut extra skatt av sina undersåtar, krig kostar. Av ottmanernas erövringskrig i Europa lär vi oss motsatsen, de krigade till sig territorier för att ta ut skatt. Dels den som alla betalade, dels en skatt för otrogna (dhimmi).

-0-0-0-

På ett eller annat sätt måste krig betalas. Här då bortsett från oändligt lidande, utsläckta liv och omätbara uppoffringar, utan krasst i krigskassa. Ingen krigförande kan påräkna ett krigsskadestånd i förskott, alltså måste likviditet finnas till hands. Och Rysslands sinar. Varför ska vi försöka stava oss igen i det följande.

Finlands centralbank har nu per oktober 2026 gjort något så oortodoxt som att publicera en prognos på Rysslands BNP-utveckling tom 2028. Siffrorna blir, inklusive närmast gångna år, i reala termer:

2023 +4.1 %
2024 +4.9 %
2025 +1.0 %
2026 +1 % (prognos, förmodligen överskattad)
2027 +½ % (prognos)
2028 +½ % (prognos)

Samtidigt, hela BNP-ökningen 2023 t o m 2026 om ca 12 % är enbart hänförbar till krigsrelaterad produktion (approximativt sektorerna metallindustri, datorer, optiska instrument, transportmedel utom fordon + den federala försvarsbudgeten). Vidare betyder detta att all annan produktion, t ex konsumentprodukter, tjänstesektor mm helt stagnerat under perioden. Detta är den relativa förändringen.

Den absoluta förändringen är då vidare att den federala budgeten för att finansiera denna offentliga krigskonsumtion ökat vilket inneburit att statsbudgeten visat underskott de senaste 5 åren. Inga skattehöjningar har hjälpt; Lafferkurvan har passerat kulmen, en del av skattebasen har skiftat färg från vit till grå (bl a ökad momsplikt för småföretag har inneburit att de avregistrerat sig men inte försvunnit).

-0-0-0-

Inget av detta är nytt, Cornukopianer är välmatade här på ekonomifakta, men till detta har då ytterligare bidragit, det som bl a PerraG55 rapporterat om: -Svårigheter att finansiera den federala budgeten med ökad obligationsutgivning, regionernas allt värre underskott och växande arbetslöshet i vissa industrisegment. Vi möter här då ett antal paradoxer.

Paradox 1. Sysselsättningen
Arbetslösheten anges till extremt låga 2 %. Det är antagligen lögn, ett antal gruvor, både kol- och mineralgruvor, järn och legeringsmetaller (bl a nickel och palladium), har infört deltid, obligatorisk semester eller andra knep. Mot bakgrund av krigsproduktionens behov av just dessa insatsvaror är detta förbryllande, men ett faktum. Trögrörligheten av arbetskraft geografiskt förvärrar.

Paradox 2. BNP-utveckling, som då ”sväljer” kostnaden för nyutgivning av statsobligationer, har avstannat
En ”normal” ekonomi med BNP-tillväxt på några procent, en inflation på 2-3 % och räntan i någotsånär paritet med inflationen tenderar att svälja effekterna av statsskulden. I Ryssland är det tvärtom. Med ett växande federalt (och regionalt offentligt) lånebehov och ett tvåsiffrigt ränteläge sammantaget med årligen ökande statsskuld (+ 3-4 % 2026) tar ränteutgifterna ytterligare must ur balansräkningen.

Med en avstannad BNP-utveckling sen 2 år och en prognos på fjuttiga + ½ % närmaste året är detta en dödsspiral, (detta har visats i avsnitt 135, postat den 11 september 2026 kl 1024).

Paradox 3. Statlig obligationsutgivning ger en osynlig skatt.
Den gamle finansministern Gunnar Sträng hade fått ett överskott i statsfinanserna men kunde inte hitta det i riksräkenskaperna. Han frågade ekonomen Assar Lindbäck och fick svaret: ”Minskad upplåning hos Riksgälden”.

När staten ger ut obligationer för att konsumera ökar totalefterfrågan och penningmängden. Detta driver inflation vilket i sin tur betyder att den valuta som finns i cirkulationssfären, på bankkonton, i madrassen eller varhelst minskar i värde. Ryssland gör det i stor skala när finansministeriet emitterar obligationer och Centralbanken bryter den egna lagen när den bulvanfinansierar bankernas obligationsköp med att ta obligationerna som säkerhet för lånen.

Det spär på inflationen, som i Ryssland är kännbart hög, 8-10 %, och kanske värre, minskar tilltron till den egna valutan. Obligationsutgivningen är en dold skatt.

Paradox 4. Kapacitetsutnyttjandet i rysk industri

Här säger den ryska officiella statistiken att hjulen går varma. Det är tveksamt. Det gäller säkerligen för krigsrelaterad industri, men inte över flera andra tvärsnitt av sektorer, där efterfrågan nu sviktar (bilindustri, byggnadsindustri, konsumentvaruindustri). Vi har konstaterat att försäljning av sällanköpsvaror gått ner (bl a vitvaror, kapitalvaror, utlandsturism, kläder).

Frågan sammanhänger med paradox 1 ovan, sysselsättningen, som rimligen då sviktar i dessa branscher. Nyckelfrågan här är utvecklingen av produktiviteten i ekonomin i stort och fördelningen i olika branscher. Produktivitet mäts generellt som arbetsproduktivitet (prestation per timme) och en förändring är då beroende av det realkapital (maskiner, robotar, automatisering, datorisering) som då ökar timprestationen. Här är siffrorna då svagt belagda men en rimlig diagnos säger att krigsindustrin närmat sig kapacitetstaket och att produktiviteten inte kan öka genom teknologigenombrott.

Baksidan av detta är att andra branscher dräneras då krigsindustrins suger upp tillgängligt kapital för investering, mot skyhöga räntor. Produktivitetshöjande investeringar uteblir. Produktivitetsökningen i tillverkningsindustrin generellt föll 2025 från + 4,6 % till + 0,3 % årsvis beräknat.

Detta är en avgörande faktor för BNP-tillväxten, eller rättare, BNP-retardationen. Dessa resonemang leder oss fram till följande slutsatser:

-0-0-0-

:Följdsats 1. Drastisk nedskärning av offentliga utgifter i välfärd och infrastruktur
Krigsinsatser belöper sig i år på 20 % av den federala budgeten och räntebelastningen av statsskulden ökar, budgeten för 2026 går back med 4 %. Krigsekonomin undantränger investeringar och underhåll av infrastruktur och offentliga leveranser av vård och omsorg. Vi har bl a genom Perra fått fortlöpande rapporter om sviktande offentliga leveranser. Ormen äter sin egen svans.

Följdsats 2. Total snedvridning av produktionsapparaten
Kriget har snedvridit Rysslands leveransförmåga för privat konsumtion genom att civil sektor fått stå tillbaka på kreditmarknaden och att den sviktande konsumtionsefterfrågan slagit ut åtskilliga företag. Efter 5 år av ensidiga prioriteringar är produktionsapparaten föga konvertibel mot fredsproduktion. Snedvridningen förstärker de regionala olikheterna.

Följdsats 3. Inflationen driver sig själv uppåt
Statens upplåning, abnormt högt ränteläge, högre kostnader för import genom sanktionerna och högt löneläge i krigsindustrin med överspill på andra sektorer, har drivit inflationen. Den beräknas nu konservativt till 8 %, men är sannolikt högre i vissa konsumentsegment. Allmänhetens besparingar är en stötdämpare för levnadsstandarden men urholkas av inflationen, som inte avtar. Offentliga prishöjningar på el, VA mm bidrar.

-0-0-0-

Nu invänder kanske någon att från paradoxer (= skenbara orimligheter) kan inte dras några slutsatser eller följder. Nja, möjligen menar jag här att de här uppradade ryska paradoxerna är motsägelsefulla i den meningen att de borde innebära ekonomiskt hjärtstillestånd, men att liket fortfarande lever. Rysk ekonomi är seg och uthållig trots att alla indikatorer pekar på självsvält. Förklaringen är att i reala termer förfogar Ryssland över rika naturresurser, energi och välutbildad befolkning, om än ändliga.

En invändning är rimlig, nämligen att beskrivningen ovan är statisk mot bakgrund av att prognoshorisonten sträcker sig mer än två år framåt, och inte beaktat omvärlden. Ja, det är riktigt, och det förtjänar att påpekas att tre faktorer kan ha avgörande betydelse.

1.Olje- och gaspriserna. Den temporära prishöjningen på olja efter Irankrigets början har varit en räddningsplanka för Ryssland under 2026. Prisnivån är helt avgörande för att Ryssland överhuvudtaget ska finansiera kriget. 20 % av statsbudgeten finansieras av olje- och gasinkomster.

2. Fortsatta sanktioner. Ökar träffsäkerheten och verkningsgraden av fortsatta sanktionspaket kommer alla tendenser redovisade ovan att förstärkas, och omvänt, försvagas dom minskar retardationerna, men bortfaller inte.

3. Vapenstillestånd. Ett uthålligt vapenstillestånd skulle naturligtvis direkt minska de rörliga kostnaderna för kriget, men inte förändra den ekonomiska strukturen i stort, att ställa om till fredsproduktion kommer att ta 10 år. Och vem tror att Ryssland radikalt tänker nedrusta?

4. Kina. Här är gäddan i vassen. Vad Kina kommer att välja i fortsatt rysslandsstrategi har avgörande betydelse. De har redan dragit ner på sina obligationsköp från Ryssland (Pandaobligationer). Kina har succesivt och tyst stärkt sina positioner avsevärt. Kinas val långsiktigt har antagligen långt större betydelse än USA:s förhållningssätt.

-0-0-0-

Povel Ramel sjöng ”Har ni hört den förut?”. Det som refererats ovan om rysk ekonomi är i sak inget nytt, det har presenterats här löpande i strödda förpackningsstorlekar. Uppdateringen här är prognosen som linjerar fram en än värre situation kommande år.

Putins regim kommer att gå till världshistorien som den som startade ett fullständigt omotiverat krig, en kupp som föll pladask efter några dygn som för Rysslands del varat längre än VK II, förött landets ekonomi och skapat decennielångt sämre förutsättningar för landets utveckling och folk, ett självskadebeteende utan historisk motsvarighet.

Pistolskott i båda fötterna.