Enormt svenskt stödpaket till Ukraina

Varför vet vi så lite om historien – och vart leder analysen?

Avsnitt 112. Varför krigar man? Samma gamla krig, fast ändå inte. Vinst- och förlustkalkyler av krig. Putins räknesnurra.

Varning. Ett invecklat avsnitt med växlande perspektiv. Långt och delvis tröskverk.

-0-0-0-

En minimal delegation från två EU-länder får uppdrag av Mekongkommittén, en FN-dotter för förvaltning av Mekongfloden, världens största efter Amazonfloden, som ska kompromissa mellan sex gränsländer att undersöka om det går att öppna Kambodja och Phnom Pen för sjötrafik. Det är några år inpå 1990-talet, det är fred efter parisavtalet 1991 mellan Vietnam och Kambodja efter att Vietnam invaderat för att bli av med Röda Khmererna med nära två miljoner kambodjaners liv på sitt samvete. Då hade Vietnam också krigat med Kina som var Kambodjasupporter.

Vägen till Phnom Pen är via Hanoi, Vietnam hade behållit sitt inflytande. Det tog fyra dagar av förhandlande, på regeringsnivå, för att överhuvudtaget komma in i landet. Fullständigt förött av ett två decennier långt krig, en obrukbar hamn. Landet öppnas gradvis för parlamentsval, investeringar, handel, normalisering.

-0-0-0-

Historiker och statsvetare brukar hävda att efterkrigstiden, efter VK II, som varit en fredsperiod, Pax Americana, utan motsvarighet tidigare. Det är en europacentrerad, eller västeuropacentrerad bild, i Östeuropa, runt Medelhavet och i Kaukasus har krigen återkommit, som i världen i övrigt. Demokratier krigar mindre, diktaturer mer.

Likaså kopplar en del historiker krig till jordbrukets uppkomst med stationära befolkningar, skördar, boskap, kultiverad mark. Arkeologerna har motbevisat med fynd av vapen som inte varit jaktvapen och skelettskador på offer. Krig har förefaller vara en företeelse som slagit följe med människan sen urminnes.

Påven Leo XIV sa i sitt tal 2025 till den diplomatiska kåren, 180 stater har ackrediterats vid Heliga Stolen, att ”krig är på modet igen”, lätt syrligt, kanske om man betänker att han är amerikan och att Rubio, utrikesministern, är bekännande katolik, inte så lite spjuveraktigt. Sverige har sen länge dragit in sin permanenta närvaro till Vatikanen och har nu, som det heter, en ”resande” ambassadör, och således dragit sig ur en av världens främsta skvallercentraler i också politiska frågor om bl a globala syd.

-0-0-0-

Krig är dyrt, i liv, i förödelse och i kostnad. Historiskt har en anfallare med slagfält i annat land en fördel, armén är självförsörjande på fiendens mark med mat och potatis, hö till hästarna, och lönebonus genom segerrik plundring av belägrade städer, vid kapitulation 2 dagars, vid stormning 3 dagars plundring. Men ändå impopulär utskrivning av soldater och oundviklig ökad beskattning av hemmavarande.

En strateg överväger då bästa hushållning av knappa resurser. Inte sällan mot bemanningsbyrån legosoldater om sådana finns i närheten. Legosoldaten i t ex 30-åriga kriget kanske var på slagfältet en eller två gånger, däremellan undersysselsatt, hela vintern i bivack. De kom ofta från marginella provinser med svagare utkomstmöjligheter, hade etnisk samhörighet, bildade egna enheter. Det var inte ett patrask av desertörer utan stred med samma bevekelsegrunder som alla andra, då och nu för den egna gruppens ömsesidiga överlevnad. Myteri förekom, inte sällan i grupp, men var mera av löneförhandling, solidariskt kan man säga.

Legosoldater finns det? Ja, under den värsta piratperioden utanför Somalia dök ett antal säkerhetsföretag upp med beväpnad trupp ombord för självskydd, man fick rucka på tullbestämmelserna vid ankomst till hamn för att de skulle kunna återvända. Blackwater i Afghanistan avlastade reguljära amerikanska trupper, franska främlingslegionen är kanske det typiska exemplet, har varit engagerade både i Kuwaitkriget och på Balkan. Förbandet bygger till skillnad från andra exempel förbandsanda på stark förbrödring trots etnisk olikhet, och insocialisering som elitförband.

-0-0-0-

En snillrik lösning av rekryteringsproblemet tillämpades av det Osmanska imperiet. Eftersom en muslim inte kan tas som slav, krävde väldet slavförsörjning från otrogna områden, en gigantisk slavtrafik från Afrika, handel på en marknad, men inte lämpad för krig. Samtidigt var väldet expansionistiskt, där närliggande territorier var extra läckra, t ex Balkan och Grekland. Expansionsvägen var erövra ett område, ta ut extra skatt av invånarna jämfört med muslimsk (markskatt och individskatt per manlig vuxen), dvs kriga för att få in högre skatt, inte som i andra t ex europiska krig, att ta ut högre skatt för att kriga. Till detta kom då blodskatten, att i varje hushåll med flera söner ta ut enstaka som slav.

Bosnien-Hercegovina har av dessa skäl historiskt en konverterad befolkning av dubbla skatteskäl. Andra provinser inte. I fattiga delar med stora barnkullar var det tvärtom, där kunde förekomma att föräldrarna vädjade om kidnappning. Skälen är uppenbara, sönerna erbjöds att få antingen en elitutbildning som janitsjar i armén eller som civil skrivare eller sifferkarl i administrationen med god karriärmöjlighet, vid något tillfälle var t o m storvisiren under sultanen slav.

I andra delar av riket fanns motsvarande slavsoldater, mameluckerna i Egypten, fruktade elitsoldater. Ett under lång tid tillämpat och överlevnadskraftigt system. Kostnadskalkylen är då

Utgifter: Kostnad för initial erövring + upplärningskostnad i språk och profession av blodsslavar

Inkomster: Dels grundskatterna från erövrade områden + extraskatterna + livslång utbildningsavkastning från slavarna i armén eller administrationen

Till kostnaderna ska då också räknas ockupationskostnaderna och förvaltning av kolonier. Här finns en paradox, eftersom Istanbul lät provinserna sköta sig själva, behålla rättsväsen och religion minimerades dessa. För skatteuppbörd och andra uppgifter utnyttjades de civila blodsslavarna, ett självnärande system, med nettoavkastning till centrum.

-0-0-0-

Ryssland är legosoldaternas pånyttfödelse. Med inhyrd trupp från, Nordkorea, diverse afrikanska länder, Nepal, Pakistan, Bangladesh, Indonesien och inte minst då Wagnertrupperna, först som infiltrationsförband, sen både frontförband i Ukraina och långfingrigt för Ryssland inne i Afrika. Rekryteringen av fångar kan liknas vid en engångsvinst i förskott för individen, motsvarande plundring för gamla tiders legosoldat.

Putin har genomfört en partiell mobilisering i 2022 i endast de ryskockuperade områdena i Donetsk och Luhansk. Ca 130 000 mobiliserades under tvång vilket tömde fabriker och gator, och den stora volymen kunde inte absorberas, fick dålig utbildning och materiel och därav höga förlustsiffror.

Därefter har rekryteringsstrategierna ändrats till selektiva, adresserar perifera områden som Tjetjenien, i norr, i Sibirien, i glesa områden med huvudsakligen icke-rysk befolkning, Buryatia, Tatarstan, Dagestan, Bashkortostan. Det är omvittnat om övertalning, tvång, och förespeglingar om tjänst bortom fronten, som visar sig bli motsatsen. Samtidigt har repressionen ökat, straffet för desertering höjts till 15 års fängelse, kapitulation 10 år. Rysk mobilisering kännetecknas av ofrihet i alla led, liknande slaveri.

-0-0-0-

Men kriget måste väl ha gett tillbaka något till Moskva, Krym, Donetsk, Luhansk är väl feta regioner? Nej, gemensamt för dessa är att den federala subventionen till de ockuperade regionerna är 65-70 % av den offentliga budgeten. Tre svarta hål.

Rysslands ärkefiende är Turkiet och vice versa. Svarta Havet, med silverstränder, alltid åtråvärt. Putin gör sitt bästa för att kopiera ett urgammalt osmanskt koncept från Istanbul, tvångsrekrytering till armén, kampanj, och fet belöning tillbaka från provinsen. Det blev inte så.

Turkiet, ett dåtida imperium över tre kontinenter, kan idag blicka norrut och se sin granne med fransig kostym med tagelgenombrott. Putin hade en hackig kopieringsmaskin med ett föråldrat original.

Hamnat i frysboxen, Oförklarligt. Inga bannade ord. Tinar kanske upp till imorgon.