Gästartikel: Uppdatering från Swedish Rescuers – inköp av drönare – billeveranser

Det här är en gästartikel av bloggarens fru Lena Wilderäng som ingår i Swedish Rescuers.

De senaste veckorna har varit händelserika.

Swedish Rescuers samlades upp i Stockholm för att fira Ukrainas självständighetsdag och ta emot tackbrevet från Ukrainas ambassad i Sverige. Vi använde tiden till att nätverka med andra organisationer som jobbar med Ukraina. Vi har samarbetat tidigare och ser bra möjligheter för att kunna göra det ännu mer och ännu bättre. Alla vi får en hel del olika förfrågningar, ibland gäller det leverans av kläder, ibland är det mat och utrustning, osv. Det är viktigt är att avgränsa våra verksamhetsområden.

Swedish Rescuers jobbar primärt med utrustning och leveranser av blåljusfordon, Blågula Bilen fokuserar på lastbilar, OperationAid jobbar bl a med utsatta flyktingar på plats. Nog gör vi andra uppdrag när vi har en möjlighet att göra en skillnad, tex har vi levererat matransoner dit det behövts. Det är dock viktigt att fokusera på kärnverksamheten, som för oss är utryckningsfordon samt utrustning till våra blåljuskollegor.

Vi har lyckats väl med att samla ihop pengar till amröjningsdrönare. Insamlingen har matchats upp av två privata sponsorer, så i praktiken fick vi köpt tre stycken drönare. Två av dessa kommer gå till Räddningstjänsten i Charkiv. Den tredje kommer lämnas över till det området som kommer behöva det mest. Det kommer bestämmas i samråd med lämpliga beslutsfattare, jag är något vag på den punkten eftersom jag inte för tillfället vet hur högt vi kommer få nå, men jag satsar på åtminstone ministernivå.

Leveransen av amröjningsklara drönare är rätt komplex, det var inte bara att trycka på en knapp och få ett DHL-paket levererat tre dagar senare. Vi samarbetar med Drones2Ukraine i detta, då de har spetskompetens i området. Tillsammans med sin utbildningspartner Dronarium i Ukraina har de utbildat ett fyrsiffrigt antal drönaroperatörer, och de kommer också utbilda kring dessa här drönare. De har väglett oss i beställningsprocessen, och ansvarar för utbildningsbiten.

Själva drönare är rätt enkla att få tag på, det är DJI Matrice 300 drönare med extrabatterier som kunde levereras hyfsat snabbt. Två av dessa överlämnas strax till Räddningstjänsten från Charkiv, så att de kan börja utbildningsprocessen på plats. Första delen i utbildningen är förstås att bemästra själva drönaren, och få koll på säkerhetsbiten. Den sista drönaren är kvar för utvärdering och utbildning ihop med sensorerna.

Det är sensorerna i sig som gör att kostnaden drar iväg. Sensorerna som valdes ut är de mest känsliga i serien, så att de kan klara av att scanna efter OXA på ett meningsfullt sätt. Sedan är det mjukvara för kartläggning, en del kringliggande utrustning som prissätts som ett kit, och slutligen en modifikation för drönaren så att den kan flyga tillräckligt lågt. Allt detta paketeras och levereras från tysk leverantör. Jag väljer att inte länka till dem här för att projektet inte ska få för mycket uppmärksamhet innan det har har fått en chans att ros i land helt och hållet.

Sensorerna hade flera veckors leveranstid, så det betyder leverans längre fram i höst. Efter att de har levererats så kommer det ske en sensorspecifik utbildning. Det är extremt viktigt att de som blir utsedda till operatörer har fått all kunskap och erfarenhet som går att få, för att kunna förvalta de här drönarna och sensorerna på ett bra sätt. Förhoppningsvis kommer de kunna användas på fler områden. Och förhoppningsvis så kan Sverige lära sig mycket av det arbetet. Kompetensöverföringen kommer säkerställas i samarbete med Drones2Ukraine.

Som med allt annat så är det en process att få igång det här – på ett sätt som är så säkert och effektivt som möjligt. Jag hade förstås helst av allt velat få dit drönarna och sensorerna så fort insamlingen var klar, för att börja jobba bort oexploderad ammunition och minor så fort som möjligt. Men till och med jag förstår att leveranstiderna och utbildningstiden inte går att rucka på. Det viktiga är att processen är i gång, och att från och med i höst så kan det stora arbetet påbörjas. Det är ju också fantastiskt att Ukraina lyckas trycka tillbaka ockupanterna, vilket gör röjningen desto mer effektiv och säker.

Vi vill rikta ett stort tack till alla som har donerat pengar till drönare. Privatpersoner, företag, föreningar. Tillsammans är ni en naturkraft! Självklart kommer det rapporter på när drönarna lämnas över, när sensorerna lämnas över och när arbetet påbörjas.

Under tiden har vi lyckats få iväg en bil för CASEVAC för sjukvårdare nära Izium-fronten. Det är en läsare från Finland som har kontaktat Swedish Rescuers och erbjudit att donera sin Toyota Landcruiser. Det finns många svensktalande finska läsare, som jag får passa på att hälsa till och tacka er här!

Landcruisern blev ommålad och fylld till bristningsgränsen med utrustning enligt listorna från militärsjukvårdarna.

Bilen transporterades sedan av två av våra chaufförer och lämnades över. Den här gången så var det ställföreträdande chef för bataljonens sjukvårdare som mötte upp, tillsammans med en medic som pratade engelska och kunde översätta.

Strax efteråt fick jag en video på bilen in action. Publicerar inte ur hänsyn till patienten, men personen såg ut att klara sig. Bilen rullar alltså på och räddar liv.

Tack till Christer Jägerskiöld med vänner för det här. Ni har gjort ett enormt jobb! Tack till alla som har hjälpt till, ordnat utrustning, sponsrat och donerat till den här transporten. Tack även till Energifabriken som åter igen har sponsrat med förnybar bränsle. Och tack till chaufförerna förstås – Tommy Källgren och Emil Enqvist.

Samma brigad har berättat att ambulanserna och casevac-bilarna går åt. Jag har fått ta del av bilder på sprängda bilar, men får inte publicera dessa pga opsec. De letar efter alla ambulanser, även lättare bilar – har till och med skickat bilder på vad som önskas. Det är akutbilar som kan bli aktuella. Vi utrustar dem efter deras önskemål och kör ner – men problemet just nu är att hitta några bilar alls.

Bilarna på bilden de skickade är ironiskt nog svenska. Jag hoppas innerligt att någon aktör i Sverige kan antingen donera eller sälja fler ambulanser. Just nu verkar det som att regioner inte riktigt vågar göra det. Halmstad har varit i hetluften med uttalanden om att det som inte duger åt hallänningarna ska inte heller duga åt ukrainare. Skillnaden är då att hallänningar får nyare bilar, och ukrainare inte får ambulansbilar alls. Det är svårt att rädda liv utan tillgång till ambulanser. Självklart ska vi inte skicka skrot, Ukraina är ingen återvinningscontainer och de ska ha funktionsdugliga fordon. Jag vet att resurser finns någonstans, och föreslår att de som sitter på resurserna kontaktar oss direkt på [email protected]!

Nästa projekt är att köra ner några brandbilar, som görs i ordning i detta nu. Det kommer ett separat inlägg om detta, med tack till sponsorerna som har varit engagerade. Det är en del på gång – faktiskt väldigt mycket. Tack till alla som stödjer oss.