Autentisk skrivmusikmix för Midvintermörker

Det finns åtminstone för mig många inspirationskällor när man skriver en bok som Midvintermörker. Andra böcker, filmer, TV-serier, verkliga händelser, historiska händelser och … musik. Läsare har identifierat en del inspirationskällor korrekt, t ex Bob/Mike respektive Clancys Clarke/Chavez. Andra är mer svåridentifierade som t ex delar av epilogen Epitafium där t ex en inspiration är den brittiska TV-filmen Tumbledown. Och låtarna Forgotten Sons (“you’re just another coffin and it’s way down the Emerald Isle […] on the news a nation mourns you, unknown soldier count the cost, for a second you’ll be famous but labeled posthumous”) av Marillion eller Brothers in Arms av Dire Straits (“these mist colored mountains are home now for me, but my home was in the lowlands and always will be”) som får tona ut epilogens sista delkapitel.

Det är ändå nyårsafton och dessutom lördag, så ett mindre seriöst och mer personligt inlägg kan jag kosta på mig.

Jag började skriva Midvintermörker våren 2009, före Ryssland höll sina övningar Zapad 09 och Ladoga 09 och Sverige höll sin motövning Dagny för att undsätta Gotland. Vid det laget var jag framme vid kapitel fem, Valdemar Atterdag, och började bli lite svettig när det jag skrev om började utspelas i nyheterna.

Författandet av boken tog ca 22 månader, men mycket av tiden var förstås research och ändlösa redigeringar, strykningar och ett kontinuerligt förändringsarbete i takt med att omvärld och försvarspolitik ständigt förändrades. Till slut fick man dra ett streck och säga att nu räcker det och istället snabbt skriva färdigt boken. Det var sommaren 2010.

Vad som skulle ske, ungefär, var redan klart, all research var färdig. Det handlade “bara” om att skriva ner de sista fyra kapitlen, Tankning och laddning, Nattänglar, Motti och Döda! Döda! Döda! samt epilogen Epitafium. Sagt och gjort isolerade jag mig och skrev till en skrivmusikmix som körde på shuffle i iTunes kopplat till förstärkare och högtalare på en ljudnivå man bara kan ha när man bor på landet utan grannar. Jag skrev i fyra dagar och tre nätter, åtminstone 16 – 18 timmar per dag, vilket resulterade i nästan 160 sidor i boken. Jag drömde Midvintermörker när jag sov, vände helt på dygnet, delar av Nattänglar och Motti är skriven på korrekt tid på dygnet. Enda avbrotten var för att äta olika former av kallskuren skräpmat som inhandlats, inklusive en hel del kex och godare ostar, samt att gå ut och räkna får och fylla på djurens färskvatten.

Efter fyra dagar och tre nätter stod de fyra kapitlen färdiga. Det hade inte helt blivit som planerat. Detaljer kommer inte fram förrän man tänker igenom allt i detalj och sitter med kartor och foton framför sig. En del vändningar blev inte som de var tänkta och i Motti etablerade jag att ingen av de karaktärer i boken som överlevt så här långt skulle vara säkra under det sista kapitlet med det passande namnet Döda! Döda! Döda! En av huvudpersonernas slutliga öde hade tänkt bli annorlunda, men det kändes helt rätt när jag till slut skrev det.

Under hård influens av musik.

Efter dessa fyra dagar och tre nätter rörde jag inte manus på en månad. Sedan satte jag mig en dag och till samma skrivmix skrev ner Epitafium. Sedan skickade jag in manus till tre utvalda förlag som accepterade digitala manus. Därefter följde några månader av faktagranskning, korrigeringar, omskrivningar, strykningar och tillägg. Första versionen man skriver ner är aldrig det som når läsaren.

Den totala skrivmusikmixen var nästan åtta timmar lång. Det handlade om inköpt befintlig musik som rippats från inköpta CD-skivor eller köpts via iTunes, så det var inga krystade val av In the army now, 19 eller In the air tonight. Utan det som fanns på hårddisken.

En del låtval ter sig självklara, andra långsökta. Another man’s cause av Levellers ter sig ju tämligen självklar och fanns på hårddisken, rippad från köpt CD. Eller The The med Goodmorning Beautiful (“sattelite, oh sattelite who sits upon the sky, how deep do you see when you spy into our lives”) eller Armageddon Days. Pink Floyd, speciellt låtar från The Wall, som t ex Another brick in the wall part I (“dad has flown across the ocean, leaving just a memory”) eller In the flesh (“So ya thought ya might like to go to the show, to feel the warm thrill of confusion, that space cadet glow, tell me is something eluding you, sunshine? is this not what you expected to see? […] Lights! Turn on the sound effects! Action! Drop it, drop it on ’em! Drop it on them!”). Även Iron Maidens The Trooper i Hellsongs vackra version är förstås självklar. Eller kanske långsökt men passande musik som Sarah McLachlans Full of grace (“winter here is cold and bitter, chills us to the bone, haven’t seen the sun for weeks, too long, too far from home, feels just like I’m drowning and I claw for solid ground”).

Idag har jag Spotify Premium och kan därför dela med mig av denna musikmix till den intresserade. Tyvärr brister Spotifys utbud rätt rejält. Inga originalversioner av Pink Floyds låtar, så det får bli liveversioner eller covers i mixen. U2 vill inte heller finnas på Spotify, så New years day och Sunday, Bloody Sunday uteblir. Kents album Isola, Hagnesta Hill och Du och jag döden saknas så givna låtar som Beskyddaren och Livräddaren, Cowboys, Visslaren, Kungen är död, Den döda vinkeln, Mannen i den vita hatten, Kevlarsjäl, Bianca, Saker man ser är tyvärr inte med i Spotifymixen. Inte heller K’s Choice låt My record company (som handlar om att få ett skivkontrakt, likartat med bokkontrakt) finns på Spotify, men fanns liksom Garbages låt Temptation Waits med i den riktiga mixen. My record company från YouTube nedan:

I övrigt är mixen intakt och hittas alltså på Spotify för den som vill nörda ut. Jag återger den även i text nedan, ordningen är inte speciell, allt var avsett för att köras slumpartat med shuffle. Spotify-listan skiljer sig alltså något.

Gott slut!

Tillägg: För en ny recension av Midvintermörker se Böcker, böcker, böcker.