Välstånd

Ibland kan det vara skönt att koppla ifrån och ladda batterierna lite grann. Exempelvis åka på något så absurt som sk spa, där en bunt med vuxenzombies går runt i tofflor eller träskor och vita morgonrockar och är allmänt avslappnade. Smått fascinerande kultur och fenomen i sig.

Nu har jag eller någon till mig närstående inte fått någon som helst ersättning för det här inlägget, så det kan vi släppa nu.

Ett spa skall i mitt tycke vara en anläggning exklusivt inriktad på just detta, inte en liten del av ett hotell med 100-tals konferensgäster, nattklubbar etc. Ett spa skall också ligga avskilt från Stadens Distraktioner och förstås också naturskönt och tyst. En personlig preferens som skogsmulle är att få se horisonten. Eller berg. Det senare är svårt att uppnå i Sverige, men horisonten kan man få se vid havet.

Enter Torekov. Och Torekov Hotell & Spa, beläget i utkanten av zo(m)bie-BOL:en (BOL = survivalistterm för Bug-Out-Location, här använt som semestertillflykt, inte flykt undan (s)ombiehorderna. Eller jo. Snacka om den vite mannens flykt, även om det finns fackligt ägda stugor borta i stugområdena vid hotellet.) Torekov, längst ut på Bjärehalvön. Nytt, snyggt, stilrent, modernt och avskilt med utmärkta promenadstråk eller naturskön löpning om man vill motionera mellan zombievarven i spaanläggningen. Kanske inte världens mest omfattande anläggning, varm pool, kall pool, ångbastu, torrbastu, relaxrum med utsikt till horisonten, simpool utomhus under sommarhalvåret (isbad så här års), tillsammans med två uppvärmda relaxpooler ute och förstås diverse behandlingar för ömmande muskler. Lite speciellt blir det också att man måste hasa sig fram utomhus med sina träskor och vita morgonrock då spa- och restaurangdelen är skild ifrån hotellbyggnaden eller de separata hus man kan ha rum i. Frisk luft får man alltså per automatik.

Enda jag egentligen har att hacka ner på är maten, specifik middagarna. Luncherna är alltid klockrena, med en perfekt soppa, perfekt huvudrätt och ett lagom avskalat fantasifullt buffébord. Inget att anmärka på det Afternoon Tea som ingår på helger heller. Men middagarna lyckas man inte spika helt. Maten är lite för experimentell, så det är alltid någon rätt som havererar. Att man byggde om restaurangen i höstas är ett plus, men middagarna är fortfarande lite för kreativa för en bondläpp som mig.

Kommer fortsätta återvända till platsen med hopp om att man någon gång spikar även middagarna. Övervägde att dumpa ett ex av min bok i deras två gästbibliotek, men en technothriller passade nog inte riktigt in ibland New Age- och healinglitteraturen.

Som alltid har jag på mig mina peak oil-glasögon. Kan Torekov och Torkekov Hotell & Spa klara av peak oil längst där ute på Bjärehalvön? Antagligen. Gräddan lär ha pengar nog länge än, och om inte annat kan man ordna någon eldriven minibuss som kan shuttla kunder från järnvägsstationen i lite ruffigare, men fortfarande zo(m)bie, Båstad. Om man nu inte lägger ner järnvägsstationen när tunneln genom Hallandsåsen är färdig. Mat till restaurangen går rimligtvis att hitta lokalt. Återstår energifrågan vad gäller uppvärmning.

Samtidigt kommer energipriserna framöver göra det mer och mer attraktivt med semester inom landet, även om det sker med bil. Så högre oljepris kan bli en boom för inhemsk turism. Även under 70-talets oljekriser åkte man till fjällen här i Sverige, bara som exempel, även om man på den tiden kanske bara flög 1/20 så ofta privat som man gör idag. Och det är långväga flygresor som kommer bli ovanliga framöver. En bilsemester drar betydligt mindre fossila bränslen än en flygresa till Thailand.

Istället är nog största hotet välståndsfrågan. Kommer peak oil slå undan kundkretsen av välmående över- och medelklass? Madde (prinsessan alltså) har säkert råd att åka till sin BOL nära spat, men majorititen av gästerna ser ut att vara nyrik medelklass. Och även en och annan gammalrik medelklass baserat på vad man kan höra pratas om i restaurangen.

För att åka och slappa bort en helg är välstånd. Vi få se hur det blir med den saken framöver.

Men riktigt välstånd hittar man inte på Spat. Riktigt välstånd hittar man i bostadsbubblans Torekov. Kanske är mycket som vanligt lånta fjädrar, men en och annan person lär ha köpt sin mångmiljonvärderade sommar-BOL kontant. Så här års gapar Torekov tomt. Lyckades se en enda person ute i solskenet, och en enda bil parkerad på de trånga gatorna.

I övrigt står hus med minimala tomter, värderade för allt mellan sex miljoner och 20 miljoner kronor eller högre, tomma så här års. Enorma summor pengar för något man använder enstaka dagar eller veckor varje år. Det är lite för långt till Stora Staden för att pendla. På Bjärehalvön lyser även hästgårdarna i stort sett med sin frånvaro. Man ligger utanför Malmös hästgårdsbälte och skall man ha hästgård här måste man alltså antagligen även jobba här.

Tänkte låta lite bilder från ett övergivet Torekov tala sitt eget språk. Mestadels. Öde. Finns eventuellt någon restaurang, förutom hotellet. I övrigt låter jag det vara osagt om det öht existerar någon service på orten eller om det är bil till Båstad som gäller för allting. Fast har man råd med hus här så har man väl även tjänstefolk?

Ber om ursäkt för suddiga iPhone-bilder tagna i rörelse och även motljus nedan.

Inte för att det syns på bilden, men nedan kan man se nybyggnationer och tomter under bebyggnad. På jordbruksmark förstås.






Nedan ser vi Torkekovs Människa. Stort M. Antagligen två människor, då det finns en barncykelvagn inblandad.



Nedan ser vi Torekovs Bil. Med stort B. Underligt nog inte en beemer. Nej, det finns inte plats att parkera på tomterna.

Så var det slut med den verklighetsflykten för idag. Tillbaka till eländet.