Midvintermörker: Rangvalds, delta understruket

 Betongbyggnaden låg diskret inne bland träden. Det var en anspråkslös byggnad helt utan fönster. Förbipasserande lade oftast inte märke till den, även om vem som helst kunde se att det var ett militärt objekt. Två par kraftiga grönmålade portar i stål utgjorde en stor del av långsidan mot den grusade planen framför huset. Två mindre grönmålade ståldörrar fanns på ena kortsidan. Taket pryddes av en kraftig meterhög militärgrön antenn, lik ett paraply utan duk. På framsidan skrek en liten gul skylt om militärt skyddsobjekt och fotografering förbjuden.
 Kapten Segerfäldt tittade tyst på major Beijer samtidigt som kompanichefen strök sin högerhand mot den iskalla betongen på kasunen.
 “Vad säger du, Erik?” frågade han.
– Midvintermörker, inledning kapitel 3, “Gryning över Sverige”

Vad som finns vid Rangvalds, delta understruket, vet jag inte då jag inte varit där. Men det är i min bok Midvintermörker en ammunitionskasun på Tofta Skjutfält på Gotland.

Det finns en förlaga i mitt närområde, som sedan ungefär två år tillbaka inte längre prydd med de där gula skyltarna om fotografering förbjuden. Förlagan skiljer sig lite i dimensionering mot det litterära objektet, fler stora portar, färre små dörrar. För att understryka det militära i boken är de litterära dörrarna militärgröna, medan förlagans dörrar är svarta.

Vi kan börja med att etablera att skyltarna om fotoförbud och skyddsobjekt är borttagna.


På platserna ovan satt det tidigare skyddsobjektsskyltar. Idag gör det det inte längre.

Kasunen är belägen några mil utanför Göteborg, och är av en storlek som jag misstänker är avsedd för en bataljon, sammansättning okänd. Kan vara fd hemvärnet, numer nationella skyddsstyrkorna. Kan varit för ett fältförband, luftvärn, fördelningsartilleri (lite litet för det kanske) eller liknande. Det rör sig i sig inte om ett mobiliseringsförråd, de brukar vara röda plåtbyggnader, betydligt större, med mindre kasuner för kompaniändamål dolda i sitt innanmäte, utan den här kasunen handlar om påfyllnad vid skarpt läge

Det är också på bataljonsnivå som tankning och laddning hanteras, vilket gör storleken på kasunen rätt vettig.

Betongbyggnaden är belägen på Kronans mark i vårt älgskötselområde. Domänverket även kallat i dagligt tal. Idag heter det Svea Skog. Kasunen ligger längs en skogsväg som bara lokalbefolkningen använder för att gena mellan två byar när väglaget så tillåter, och omges av monokulturell plantageskog av gran eller tall. Mer om skog och väg i ett annat inlägg.

Nära kasunen finns även en pistolskyttebana, som frekventeras av polisen, vilket gör att vi av och till faktiskt får se en polisbil här ute på landet. Därmed kan man fundera på om inte objektet också uppnådde en förhöjd skyddsnivå, då polisen därmed ofta körde förbi till vardags.

Det slumpade sig så att i samband med att jag började skriva på boken Midvintermörker så fick jag personligen uppleva avmilitariseringen och tömningen av denna kasun. Jag kom körandes på genvägen en vårdag och kom runt kröken och fick tvärnita. På vägen stod en lastbil och två bilar från ett civilt vaktbolag. Det kryllade av civila väktare, som helt plötsligt såg extremt stressade ut, obeväpnade som de som civilister var. En väktare började prata högt i sin radio. En liten gaffeltruck höll på att lasta lastbilen full med gröna lådor av trä och metall, vilka jag kunde identifiera innnehållet i vissa, vilket vi inte behöver skriva ut här. Skarp ammunition och vapensystem rörde det sig om iaf.

Jag vinkade glatt till väktarna och trängde mig förbi på den smala skogsvägen.

Tjugo minuter senare mötte jag en vit Toyota Landcruiser med den svarta texten VAKT målad på sidorna, med två beväpnade M90-uniformsklädda militärer på väg mot kasunen. Man övervägde kanske att ha beväpnat skydd av avvecklingen av denna rest av det svenska försvarets uthållighet efter att ha upptäckt att det faktiskt kunde komma bilar och bli varse om att kasunen höll på att tömmas utan beväpnat skydd.

En gång i tiden fanns det åtminstone hundratals, kanske tusentals sådana här kasuner i Sverige. De allra flesta gapar idag tomma och saknar nu de där ilskna skyltarna om fotografering förbjuden.

Det har tillsatts en ny litteraturutredning som skall bränna några miljoner kronor av våra skattepengar för att utreda hur unga män skall fås att läsa böcker. Man vill att det skall vara kvalitetslitteratur, och även se till att det endast är litteratur av traditionella förlag pga de kvalitetshöjande egenskaper som förlagsarbetet innebär. En moteraktion mot möjligheten till självpublicering och nya medier. Kort sagt så vill man att staten och eliten även fortsättningsvis skall få bestämma vad som skall publiceras och tror på något vis att det skall få unga män att läsa böcker om en makedonsk bonde och hans get eller ett episkt familjedrama om två homosexuella systrars uppväxt och liv under 1900-talets Europa som speglat i kommunismens och solidaritetens utbredning genom samhällslagren.

Kanske är det just det som är problemet? Mer av samma löser inte problemet, lika lite som mer lån och konsumtion löser några finans- eller skuldkriser orsakade av för stora lån och konsumtion. Kanske är istället framtiden att vem som helst faktiskt kan skriva och publicera utan förlagens krav på makedonska bönder och deras getter? Nåja, det ingår iaf en professor i klinisk neurofysiologi som en av tre personer som skall utreda saken…

Jag tror att unga män skulle vilja läsa min bok. Men jag tänker inte ens försöka söka de 70 000:- kronor man kan få i stöd av Kulturrådet om man gett ut en bok. Det finns ju vare sig några homosexuella systrar eller makedonska bönder i Midvintermörker. Men några kanske mindre konventionella kvinnliga huvudpersoner, men antagligen inte nog för att berättiga till 70 000:- i stöd av skattepengar.

Nåja, lite mer goda omdömen från läsare av boken.

Signaturen Jan-Olov skrev igår i en bloggkommentar: “Sträckläste din bok Midvintermörker. En fantastiskt bok faktiskt.”

En längre kommentar kommer från Per K Eleman (Perkele-man), min fetstil.

” Tack för en hisnande och tankeväckande läsupplevelse. De timmar av dyrbar fritid som undertecknad spenderat tillsammans med din roman har med god marginal betalat sig.
 Midvintermörker är inte bara ett lysande exempel på högklassig underhållning, den utgör dessutom ett synnerligen relevant och aktuellt inlägg i den allt mer angelägna försvars- och säkerhetspolitiska debatten.
 Den borde rent av vara obligatorisk läsning för försvarsutskottets ledamöter – ajjamen!
 Till de läsare som eventuellt uppfattar boken vara behäftad dystopiska och/eller defaitistiska drag kan jag med emfas understryka det författaren framhåller i efterorden: ”…framför allt har jag infört en del faktorer i handlingen för att Sverige ska ha en chans…” Så är det onekligen. Även i detta avseende överträffar verkligheten dikten. Efter den så kallade strategiska pausen, införandet av långtbortistandoktrinen, 15 års systematisk avrustning och pågående reformation av försvaret är dessvärre konungarikets samlade försvarsförmåga – i icke ringa omfattning – sämre än vad som skildras i berättelsen.
Att som debutant på bara 22 månader – helt i avsaknad av förlagsstöd – åstadkomma en av de i mitt tycke bättre böckerna som skrivits i denna genre, är inget mindre än en enastående prestation.
 Att sedan kommendörkapten Anton Sjöwall temporärt befinns vara kommendör vid ”det oförklarliga besöket inne i Slites hamn” är i det perspektivet av underordnad betydelse. 😉
 Även GWP, Mankell och Guillou företer ofta, undantagslöst i det senare fallet, en eller annan groda i sina respektive alster.
 Självfallet ser jag, och med stor sannolikhet många fler med mig, icke utan spänd förväntan fram emot såväl uppföljaren som filmen.
 Utan er västgötar vore Sverige ändå ganska platt…”

Galna västgötar vill jag i så fall korrigera med. Kan ju tillägga att felen i GWP, Mankell och Guillous alster även har slunkit igenom åtminstone fyra vändor av professionella lektörer och redaktörers arbete, det där kvalitetshöjande förlagsarbetet. En bok förlagd av traditionella förlag är inte författarens ord, utan det är författarens ord, tvättade om och om igen av proffs.

För er som uppskattar Midvintermörker, kommentera gärna här på bloggen, men här predikar man för kören. Jag får gärna hjälp att sprida information om boken i andra forum, t ex Flashbacks militära boktipstråd. Kan ju inte riktigt själv tipsa om det i olika forum, blir ju otillåten reklam. Så gillade du boken, berätta det för världen om du vill att fler skall läsa den.

Missa för övrigt inte att Bonnier/Expressen skrivit lite om fd SSG och SIG, vilket även kommenteras och förtydligas av Lars Gyllenhaal. SSG och SIG kallades förut för Specialförbanden, inte Specialförbandet som Expressen skriver, och har oavsett nu officiellt bytt namn till, likt i Midvintermörker, SOG, Särskilda Operationsgruppen. En annan slags elit än kultureliten.

Bland uppgifter som Expressen radar upp att SSG/SIG/SOG skulle kunna ha i Libyen missar man det självklara, nämligen att från marken styra in precisionsvapen mot markmål. Vad som sällan sägs om precisionsvapen är att de ofta styrs just från marken, och sker bombningarna innanför fiendens linjer så är det operatörer, spörschaller, från specialförband som står för detta dolda för fienden.

Midvintermörker finns iaf att köpa hos Ord & Bok 199:- plus frakt 19:-, Adlibris 237:- fraktfritt, Bokia 233:- plus frakt 19:-, Ugglan 233:- plus frakt 19:- eller Bokus 253:- fraktfritt. Studenter kan med fördel köpa boken hos Lycknis bokshop för 185:- kronor.