Griskris leder till ännu mer storskalighet

Grunden till de dokumenterade missförhållandena när det gäller den storskaliga grisuppfödningen i Sverige ligger som sagt i storskaligheten, och den rent fabriksmässiga miljö som blir resultatet av att man genom storskalighet försöker få någon lönsamhet i en annars olönsam bransch.

Inom jordbruk är det ofta så att man väldigt lätt kan uppnå lönsamhet på extrem småskalighet, men hela mellansegmentet blir omöjligt att få lönsamt eftersom man då får höga trösklar i form av utrustning och anläggningar som man kan klara sig utan om man är småskalig. Det finns alltså allt mindre mellanskaligt jordbruk, och de småskaliga kan förstås inte leva enbart på jordbruket.

Jag har klart och tydligt i tidigare inlägg uttryck att jag är mot storskalighet, för småskalighet och för ekologisk produktion.

Men resultatet av paniken i grisnäringen, griskrisen, blir nu att branschen, dvs de fåtal slakterier (av det fåtal slakterier som fortfarande finns alls i Sverige, ca 50 att jämföra med Österrikes 5000) som köper in gris, nu tagit beslut om krav på certifiering av uppfödare. Det skall alltså inte köpas in griskött om man inte är certifierad.

Och en certifiering kostar tusentals kronor i kontroller varje år. Det är ett marginellt problem för storskaliga uppfödare med tusentals djur, men för den lille småbrukaren med några få djur så innebär det direkt olönsamhet för verksamheten.

Så i sin panik över att djurrättsaktivister har fotograferat tunnor med kadaver som inväntar den lagstadgade transporten till destruktion, alltså helt enligt reglerna, tar nu branschen beslut som kommer slå ut småskalig uppfödning av gris.

Ännu en spik i kistan för landets småbrukare, de som kallar sina grisar för Gunnar och Gunilla istället för SE-A12345-09123. Enda möjligheten för dessa blir att hemslakta den egna produktionen och äta den själv, för hemslaktat får man inte sälja till kund.

Det slår mig förresten varför jag inte öht har reagerat på bilder på gris som äter gris, något jag tagit för självklart men kanske inte skrivit ner tydligt. Grisar är allätare, liksom vi människor, bland annat äter de färskt kött. Det är rent av naturligt beteende hos gris att äta, rent av döda, andra grisar. Men de äter dem bara om de är färska. Har en gris sår och därmed luktar mat, så måste den avskiljas från sina likar innan de ger sig på sin “kollega” och börjar äta. Det gäller även frigående ekologisk produktion. Grisar är och förblir inte människor, och djurliv fungerar inte som på Disney. I grisens värld är det bokstavligen äta eller ätas som gäller.

Några riktigt bra bloggar som faktisk kan sin gris och inte har lärt sig allt om djur genom att titta på Disney-filmer hittar man t ex hos Kryddburken och Mat & Politik. Läs dem.

De som får moralpanik över hanteringen av grisen i den storskaliga fabriksmässiga produktionen visar egentligen bara att de saknar kunskap om djur i allmänhet och gris i synnerhet.

Men inför istället regelverk som motverkar storskalighet och höj priserna så att mellan- och småskalighet blir lönsammare. För så länge producenterna tvingas mot allt större enheter kommer problemen bara bli värre, oavsett certifiering.

Svenska folket tror att djur är som på Disney, och tror att vara bonde är som i Astrid Lindgrens Bullerbyn. Problemet är att i sin upprördhet över att det i verkligheten är djurfabriker, så tvingar man fram ökade kontroller, ökat djurskydd och ökade och ännu mer komplicerade regler, så att de sista Bullerbybönderna försvinner och kvar blir bara fabrikerna.

Och hur var det nu i Bullerbyn? Lammet Pontus syskon dog, redan på den tiden dog alltså djur i jordbruket. På den tiden kunde bonden direkt bära iväg kadavret och gräva ner det på ägorna. Idag måste det placeras i ett metallkärl eller på en pall, framlagt i full åsyn för alla förbipasserande i väntan på att Svensk Lantbrukstjänst kommer med en tung lastbil och lastar ner kadavret i kadaverkontainern och kör över halva Sverige för destruktion. Naturligtvis inte gratis.

Det är de regler som de politiker ni röstat in har stiftat, med EU som ursäkt, och då pratar vi om (s)ocialdemokraterna och inte sittande regim som bara fortsatt med samma regler. Så bli inte upprörda om fabriksuppfödarna lägger ut kadavren för hämtning.

Varje paragraf, varje regel och varje utökad befogenhet för myndigheterna innebär färre småskaliga uppfödare och fler fabriker. Inte för att de småskaliga missköter sina djur, utan för att de inte har råd med alla kontroller som de måste betala. Glöm aldrig det när ni kräver att t ex Djurskyddsmyndigheten skall sättas upp igen, trots att samma uppgifter och personal finns hos Jordbruksverket, undantaget kostnader för en extra generaldirektör, administratörer och extra lokaler.