sabotage

Ett studiebesök och enkelt penetrationstest av Häglaredsmasten ger vid handen att det krävdes hög till mycket hög motivationsnivå för att fälla masten. Det lär knappast handlat om ett “oskyldigt” pojkstreck, utan krävde planering och antagligen flera personer, samt kostsam utrustning och stor vana och fysik nog att röra sig med tung utrustning i oländig terräng utan upptäckt.

Sista och enda infarten till Häglaredmasten.

Jag föreläste för en av Borås Rotaryföreningar idag och passade därefter på att, medtagandes uppdragsanpassad utrustning, göra ett studiebesök och enkelt penetrationstest av Häglaredsmasten. Det senare misslyckades tack vare den numera enkla, men höjda säkerheten kring masten.

På avstånd har man inte riktigt förståelse för hur stor mast det här handlar om. Först när man är nära och ser de kvarvarande hundra metrarna förstår man hur hög masten egentligen var, samt de avstånd under medelsvåra terrängförhållanden (skog, mosse, kuperad till mycket kuperad terräng, dock finns stigar) som måste hanteras för att kunna fälla masten.

Resterna av Häglaredsmasten.

Jag kunde ganska omgående konstatera att de nya säkerhetsarrangemangen kring masten gjorde att ett penetrationstest misslyckades. Vi behöver inte gå in närmare på säkerhetsarrangemangen, men de angreppsvägar som beskrivs i detta inlägg fungerar inte längre. Är säkerheten motsvarande höjd på andra liknande master krävs mycket hög ambitionsnivå och flera personer (bl a för avledningsmanövrar) för att kunna komma åt en mast utan att myndigheterna (polisen) kan uppmärksammas på det hela. Att med maskinell utrustning lossa bultförbanden på en bevakad masts fundament utan upptäckt kan uteslutas helt. I fallet Häglared pågår dessutom omfattande röjningsarbete, vilket gör att det är en stor mängd personal närvarande.

Även om bloggen är grundlagsskyddad media registrerad hos Myndigheten för Radio & TV, så har jag inte presslegitimation och hade ingen lust att tjata in mig genom att hänvisa till allemansrätten eller fria medier, så jag skrotade de höga amibtionerna på att ta mig närmare.

Nedanstående är mina analyser. Det är en serie slutsatser utifrån insamlat data och observationer på plats. De behöver inte vara korrekta. De låter som konstateranden men slutsatserna nedan är hypoteser och möjligheter.

Häglaredsmasten ligger enskilt, med en enda tillfartsväg, som passerar ett boningshus. För att komma till tillfartsvägen måste man dessutom passera nära ett antal boningshus. Som boende på landet skulle misstänkta bilar ha hög sannolikhet att uppmärksammas. Dock lyckades de sk ungdomarna att penetrera anläggningen med den gamla säkerheten och filma sig själva klättrandes i masten.

Masten har fällts genom att bultförbanden på fästena för den översta sektionens vajrar på fundamenten längst bort från infartsvägen har lossats. Dessa är enligt uppgift åtdragna med tryckluftsutrustning (bedömt sannolikt en dieseldriven kompressorvagn) och inget man lossar för hand med ens en väldigt ambitiös rörtång. Speciellt inte 48 stycken dito. Att lossa dem är också förenat med livsfara. Det har sannolikt krävts maskinell utrustning att lossa bultarna.

Dådet har krävt rekognosering, planering, samarbete och hög motivationsnivå. Eller om man så vill ett kvalificerat angrepp. Jag bedömer att det ej handlar om ett “busigt pojkstreck”. Vad den höga motivationsnivån består i kan man bara spekulera kring. Exempelvis ett antal samarbetande rättshaverister, ludditer, terrorister eller främmande makt. Någon som betalar. Eller möjligtvis en hög till mycket hög grad av masochism eller psykisk sjukdom.

Att fundamenten längst bort angripits beror på att de ligger längst bort från enskild civil bebyggelse, cirka 600 meter, samt är i den vanligaste vindriktningen och därmed störst möjlighet att fälla masten. Då maskinell utrustning sannolikt krävts vill man vara så långt bort som möjligt för att inte röja närvaro.

Angreppet har skett i följande steg.

1. Rekognosering. Man måste ha besökt anläggningen i förväg för att fastställa nödvändig utrustning. Det är alltså inte något som skett spontant. Man vill inte släpa fel utrustning till platsen.
2. Planering har skett. Lossning av bultar bör ske vid vindstilla, då när det endast är några bultar kvar hela fästningen kan ryckas loss vid en vindpust och rycka med hela eller kroppsdelar av gärningsmannen. Man har alltså behövt befinna sig i vänteläge i närområdet för att genomföra angreppet.
3. Samarbete. Utrustning, t ex tryckluftsbehållare, eventuellt rent av motormaskiner, för uppgiften är skrymmande. I bästa fall behöver de släpas 150 meter, i värsta fall två kilometer i medelsvår terräng (grusväg följt av hårt kuperade stigar). Vill man inte bli upptäckt behöver man också någon som släpper av personalen, utrustning och eventuella stödfordon (cykel, fyrhjuling etc) för att inte lämna någon misstänkt bil synlig.
4. Hög motivationsnivå för genomförande. Att släpa maskinell utrustning i terrängen och dessutom göra det dolt eller öppet i stulna Teracomuniformer kräver hög motivationsnivå. Även vänteläge för vindstilla kräver hög motivationsnivå.

Angreppsvägarna är följande

1. Rakt in i anläggningen via infarten. Då risken att röjas kan anses vara hög, då man passerar rakt förbi boningshus måste detta skett med stulna Teracomuniformer och eventuellt ett Teracommålat fordon (lätt att ordna själv). Även om de klättrande ungdomarna inte hade detta, så hade de väldigt lite att förlora på att bli ertappade. På sin höjd avvisade från anläggningen. Att ertappas på anläggningen med sabotageutrustning gör att man inte vill bli ertappad och uniformer minskar risken för det rejält om grannarna ser angriparna köra upp mot masten.
2. Bakvägen via grusväg och/eller stigar. Då når man det angripna fundamentet först. Grusvägen är spärrad med en bom och stigarna går ej att köra bil på (men väl fyrhjuling eller mountainbike). Tung utrustning behöver i så fall fraktas två kilometer utan bil, i uppförsbacke. Man vill inte heller lämna en bil synlig, och därför behöver man vara flera personer, där en agerar chaufför. Risken att fordonet upptäcks eller observeras är ändå hög, till extremt hög (baserat på att jag själv bor på landet och vet hur uppmärksam man är mot “skumma fordon” pga gårdsstölder mm), beroende på vilken väg man väljer att infiltrera in mot fundamentet.
3. Rakt genom terrängen utan att följa stigar. Vi pratar om drygt 1.5 kilometer i kuperad terräng. I övrigt samma som 2. Detta kräver mycket hög vana vid att röra sig med tung utrustning i svår terräng. I princip militär eller blåljusvana, möjligen jägare på större jaktmarker (ni vet det där tionde passet från vägen i en passkedja på älgjakten) eller någon form av extremsportare. Nej, orienterare släpar inte på tung utrustning.

Ekvationen är att dolt angrepp kräver mycket hög fysisk arbetsinsats. Frågan är om angriparna prioriterat dolt angrepp eller högre grad av planering via uniformsstölden, med större risk för att röjas?

I samtliga fall bör man också släpa med sig utrustningen tillbaka. Om den nu inte lämnats på platsen och är en del av polisens tvärsäkra uttalanden om att detta är sabotage? I så fall har polisen goda möjligheter att säkra DNA och fingeravtryck, eller kan spåra utrustningen till inköpsställe. Med tanke på att angreppet ter sig kvalificierat verkar det underligt om utrustningen lämnats kvar på plats.

Min sammanlagda bedömning är att angreppet är kvalificerat och har krävt flera personer med hög motivationsnivå.

Kan tilläggas att Boråstidningens fotograf fått anstränga sig en del för att ta sina foton på betongfundamenten, om han inte släpptes genom avspärrningarna.