modeblogg

Japp, här kommer den. Den utlovade bilden på mig, nu på bloggens ettårsdag och Stora Modebloggdagen.

Här ser ni mig i normala arbetskläder så här på hösten. Moorlandjackan från Barbour känner ni igen från tidigare inlägg, här med ihopknäppt krage. Huggarstövlarna från Stihl på fötterna känner ni också igen från i morse.

Vad som tillkommit är ett par Vidda-byxor från Fjällräven (Fenix Outdoor, OMF:FIX B). Fungerar faktiskt för att jobba med heltid på gården, undantaget när motorsågen skall igång, och jag har använt byxorna som arbetsbyxor i några år. Det enda som gått sönder är dragkedjan. Kvalitet och förstärkta slitytor gör sitt. Priset gör dock att jag kompletterat med ett par hantverkarbyxor från ProJob som vi inte tar och visar i år, och Viddabyxorna används inte lika ofta längre.

Sedan är bara mitt enskilt bästa klädesplagg kvar. Överst. En Gore-Tex hatt från Fjällräven Forest. Fullkomligt suverän. Att arbeta ute i regnet går som en dans, bara man har hatt. Klarar minst fem timmars regn utan att det blir det minsta blött. Man behöver knappt ha regnkläder, så länge man inte får vatten i ansikte eller nacke så märks det ju knappt att det regnar. Kostade inte ens speciellt mycket. Hatt är också perfekt när man rör sig i snårig eller tät skog, bara att titta ner i marken och plöja rakt genom grangrenar eller snårskog utan några problem.

Skulle jag välja ett enda plagg att ha med mig på en öde ö så skulle det vara den här hatten.

Nej, nu har jag tröttnat på att modeblogga, inga sponsorer har hört av sig, så all redaktionell reklam har varit gratis. Verkar inte vara så värst lönsamt trots allt. Fast jag har under dagen fått mail från bl a Toyota, Google och något brittiskt lotteri, som alla erbjudit mig 75 000 euro – 2 000 000 euro för någon vinst i något nationellt lotteri, bara jag ger dem mina kontaktuppgifter och ett bankkonto.

I morgon får det bli åter till finans, miljö, politik eller allmänt tjafs istället.

Tack för året som gått.

PS Av respekt för fotografen så vill jag påtala att alla bilder är valda av mig, och ingen form av digital bildbehandling har använts, inte ens beskäring. Fotografen hade antagligen gjort annorlunda och även bättrat på bilderna DS

Vän av ordning frågar väl sig om jag sitter i blåställ framför datorn, och svaret på det är förstås: Ja, ibland.

Men ibland lämnar Cornucopia djungeln och går bland människorna som en vanlig man. Och då är det andra kläder som gäller.

Med herrmode är det ju väldigt enkelt. Allt man behöver är 1-3 st mörka kostymer. Resten är bara en fråga om skjorta. T ex en blå skjorta. Och lite olika slipsar. Så har man lärt sig allt man behöver om lite redligare klädsel. Kanske kan förklara frånvaron av manliga modebloggare med många läsare. Finns ju inte mycket mer att säga.

Däremot kan man förstås variera vad man har som klimatskydd ovanpå den mörka kostymen, skjortan och slipsen.

Vi har redan avhandlat Barbour i förra inlägget, men vi kör en repris.

Fungerar utmärkt till m.k.

Om man annars fryser lite kan man förstås välja en rock. Bild på mig, fast inte den utlovade. Det kommer mera.

Kanske lite ull från Blueberry, förlåt, Burberry. Notera dock mönstret, det är inte den vanliga fotbollshuliganchecken här, utan en smakfullare blå som väldigt få identifierar som Burberry. Klubben för inbördes beundran känner förstås igen mönstret. Fodret på rocken har förstås samma tartancheck som halsduken. Bra märkessignatur skall förstås inte synas. Numer är ju det normala beige huliganmönstret från Burberry allerstädes närvarande. Jag menar, hur smakfullt är det att ha en Burberryimiationslips runt huvudet? Blicken och neanderthallooken passar iofs en fotbollshuligan rätt bra.

Håller Blueberry ovan länge? Det vet jag återigen inte. Den är bara drygt 15 år gammal. Kostar väl visserligen femsiffrigt, men per år blir det ju inte så dyrt. Halsduk i cashmere kostade iofs 1500:- eller något sådant.

Fast naturligtvis har undertecknad också en riktig Burberrytrenchcoat. Exakt, och då menar jag exakt, samma design och gabardinmaterial som från skyttegravarna 1916. Antimode när det är som bäst. (OK, tartanchecken kom inte förrän 1924)

Notera t ex att den har en gun flap, som man alltså skall placera gevärspipan under när man står på post i regnet, så det inte kommer in regn i pipan. Skulle alltså fungera bra som jaktplagg i regniga Sverige.

Ovan ser ni även de bibehållna ringarna där man skall hänga handgranaterna.

Lite checkporr. Fotografen gick loss, så av respekt fick jag välja någon bild. Som allt med stil, så skall mönstret sitta på insidan och inte synas. Stil känner man igen ändå. Tänk på det nästa gång någon tant springer förbi med en Burberrymönstrad handväska, eller någon har en slips eller ännu värre – en skjorta – i mönstret. Det finns även de som missuppfattar och vänder kläderna ut och in.

Inträdesbiljett för en Burberrytrench är väl i intervallet 7-10 000:-, men de går utmärkt att köpa begagnade också. Fanns också en factory outlet utanför London, men iom finanskrisen har den nog lagts ner.

Alltid kul att gå och handla och få en och annan person att stirra när de ser att hela fodret är Burberrymönstrat. Man känner sig som värsta pensionären. Fast det kanske mer beror på när jag handlar.

Burberry har liksom Barbour försökt sig på att ge ut nytt mode varje år, men vem bryr sig liksom. Ovanstående rock är väl 20 år gammal vid det här laget, och jag har sytt fast en knapp en gång.

Jag hade utlovat en bild på mig också. Så den följer nedan.

Fotografen hade dock lite problem med skärpedjupet och fokuserade på lite ogräs istället, men ni kan se mig i bakgrunden. Sedan började det regna. Botanikerna där ute kan påminna mig om vad ogräset kallas.

Men misströsta nu inte. Jag hämtade fotografen idag igen för ytterligare en photo shoot, så ni skall få en lite skarpare bild på mig senare ikväll. Fast som modebloggläsare så måste ni ju ut och festa på Stureplan på kvällen, och risken finns att jag raderar det inlägget i natt. Om ni nu undrade vart det tog vägen…