Jag skriver nedanstående scenario för att ha en utgångspunkt och ett diskussionsunderlag för senare inlägg i framtidsfrågor. Naturligtvis är nedanstående scenario, som jag kallar Peak Oil 101, bara ett av miljontals möjliga utfall, och sannolikt kommer inte utfallet bli exakt som följer.
Detta är en vision, eller möjligen en dystopi, över hur Sverige kan se ut någon gång 2020-2030, när effekterna av peak oil 2008 blivit riktigt allvarliga.
Scenario 2020-2030
Från oljeproduktionstoppen, peak oil, 2008 har nu den globala oljeproduktionen fallit med ca 35%, och exporten har fallit ca 50% vilket är vad som är relevant för importörer som Sverige, och priset på ett fat olja är i dagens dollarvärde ett femsiffrigt tal, exempelvis 500 USD. I dagens värde på kronan, SEK, kostar bensinen vid pumpen 40:- SEK per liter, och elpriset ligger runt 4:- SEK per kWh inklusive skatter och moms.
Arbetslösheten ligger i intervallet 10-20%, vilket anses vara normalt och inte speciellt högt längre, och recession och inflation är normalt. Enskilda perioder om 1-2 år kan man uppleva real ekonomisk tillväxt, även om man förstås via statistik visar på fortsatt tillväxt, även om arbetslösheten hela tiden fortsätter att sakta stiga och statsfinanser och företag går allt sämre.
Samhället fortsätter förstås att fungera, även om välfärden successivt omärkligt skurits ner år efter år, för att nu bara vara en blek skugga av vad den en gång var.
Ca 25% av bilparken har nu bytts ut till elbilar, och antalet bilar i drift på vägarna har fallit runt 30% och köer existerar inte längre. Periodvis råder det brist på drivmedel, vilket har gett som resultat att folk och företag hamstrar diesel, bensin, E95, biodiesel, DME mfl drivmedel, undantaget biogas som ju inte går att lagra enkelt privat. Periodvis införs eller permanentas ransonering. Städernas gator är täta av cyklar tillsammans med nya former av kollektivtrafik.
Just-in-time-samhället har kollapsat, och de produkter eller maskiner som det inte hålls reservdelslager för kommer ofta drabbas av långa stilleståndsperioder. Detta gynnar inhemska produkter. Import såväl som export har fallit tillsammans med den ekonomiska aktiviteten. Allt mer transporter sker med kustnära fartyg och pråmar, eller via t ex Göta Älv-Vänern, samt förstås med tåg, även om problem med reservdelar gör att även tågtransporter kan bli stillastående periodvis. Flygresor är mycket ovanliga, förutom för de rikaste, staten, och för en del företag. Antalet civila flygplatser är nu bara sex-sju stycken i Sverige (ex Landvetter, Arlanda, Sturup, Visby, Östersund, Luleå).
Även det vi en gång kallade Internet har förändrats radikalt. Brist på reservdelar gör att man även använder allt mer regional kommunikation, då det inte sällan blir långvariga driftsstopp på olika knytpunkter. Istället har viktiga knytpunkter blivit allt mer distribuerade för att kunna upprätthålla lokal kommunikation, vilket också innebär att man allt mer söker sig till lokalare nättjänster. Dessutom är det periodvis och regionalt strömavbrott på allt fler ställen i Europa, vilket också gör Internet otillförlitligt. Inte sällan går det faktiskt snabbare och är säkrare att skicka vanlig post än e-post.
Matvanorna har successivt ändrats sedan 90- och 00-talets internationalisering, och handlar istället om Det Nya Nordiska köket, vilket är en lite uppsnyggad variant av traditionell säsongsbaserad husmanskost.
Jag tänker inte vara mer specifik än så här, utan det här är ett diskussionsunderlag för att sedan diskutera hur detta kan påverka specifika företeelser. Hur påverkas rättsväsendet? Hur påverkas kulturlivet etc? Diskussionen är förstås fri, men jag återkommer med fler inlägg där jag lägger ut en mer utförlig diskussion i specifika ämnen.
26 kommentarer
"bara ett av miljontals möjliga utfall, och sannolikt kommer inte utfallet bli exakt som följer."
Truism?
Jag tycker inte att du är speciellt dystopisk, och då är jag ändå ingen survivalist själv.
Jag oroar mig för om samhällsfunktionerna kommer att sluta fungera i händelse av t.ex. hyperinflation eller helt enkelt bara riktigt dåliga statsfinanser pga fler- (mång?)årig depression.
Om den exporterade oljemängden minskar med 50% så kan man nästan dra likhetstecken med att den ekonomiska aktiviteten sjunker med 50%. Och detta bara under förutsättning att systemen (ekonomiska mm) klarar att minska gradvis. 50% lägre ekonomisk aktivitet är väldigt stor skillnad…
Dessvärre tror jag att våra tillväxtparadigm gör att det bara fungerar med "nerväxt" ett visst antal procent innan systemet (främst det ekonomiska) kraschar, och då blir förutsättningarna för att samhällsfunktionerna kan upprätthållas drastiskt sämre.
Ursäkta tramset i första kommentaren.
Jag är en snäll och förlåtande person, så naturligtvis ursäktar jag dig.
"Samhället fortsätter förstås att fungera, även om välfärden successivt omärkligt skurits ner år efter år, för att nu bara vara en blek skugga av vad den en gång var."
Det här är väl inte så säkert? Förr eller senare nås punkten där sammhällskontraktet sägs upp…
Tror inte alls detta kommer hända som du skriver om. Kanske om 300 år typ:) Olja finns det ju hur mkt som helst av, och kommer så att göra länge länge till…
Göran, jaså. Hur mycket outvinningsbar olja det finns är inte relevant. Vad som är relevant är takten man kan utvinna den.
Det kommer finnas olja om 300 år, det är bara det att väldigt få kommer ha råd med de kanske tusen fat olja som produceras då i jämförelse med de 84 miljoner fat olja som produceras idag.
Istället för att köpa diverse floskler om den enorma tillgången på olja som vräks ut från olika håll föreslår jag att du läser på om verkligheten istället.
Eller var du ironisk?
Jag tycker att det känns som en vettig skiss över en intressant och skrämmande framtid.
Politiken kommer att påverkas mycket. Min gissning är att de fossila bränslena har finansierat västvärldens demokratisering. Man kan ha många synpunkter på hur demokratiska vi är just nu, men om 20 år kan det mycket väl vara helt annorlunda. Så här tänker jag mig det:
Efter flera val i följd när väljarna upplever försämringar vad gäller jobb och välfärd så kommer populister och "vi-mot-dom-partier" att dominera. Först i EU-val, sedan kommunal/landstingsval och till slut riksdagsval.
Våra partier har vunnit acceptans för att de (på olika sätt) har fördelat en växande kaka. Nu krymper kakan snabbt och det är inte lika lätt att bli omvald då.
Vi kommer själva att välja regeringar som minskar öppenheten och demokratin. Det har hänt förr och det kommer att hända igen, denna gång även i Sverige.
Jonas
Jonas, en successiv avdemokratisering är inte omöjlig, utan jag tror den är sannolik. Men den har redan påbörjats, som bekant. Det skedde med start 2001, och sedan dess har de mänskliga rättigheterna i västvärlden sakta urholkats allt mer.
Ylven, jag tror inte på ett varaktigt sammanbrott för det sociala kontraktet. Det har skett väldigt få gånger i världshistorien, och dessutom bara under kortare perioder eller väldigt regionalt. Även när ett samhälle upphör att existera överlever det sociala kontraktet, det är mest maktstrukturerna som ändras, jmf Somalia.
Mad Max-scenariot är en omöjlig fantasi, om det inte handlar om totalt krig, men inte ens under totalt krig brukar det sociala kontraktet upplösas i det civila.
Dessutom har vi enorm fallhöjd i väst, en halvering av vår levnadsstandard tar oss tillbaka till kanske de sämre bitarna av 70-talet, vilket väl inte är så illa?
Värre är det för de fattiga länder som inte har någon fallhöjd. Där kommer det bli allvarliga problem.
och återigen så kanske vi får en konflikt mellan den jordägande "Adeln" och statare/dagsverkare.
Till slut så kanske det kommer en statsminister i Svea rike som Karl XI som för att rädda statskassa konfiskerade jordegendomar från Adeln.
Överlever äganderätten peak oil?
Vägunderhållet kommer att vara så eftersatt att en stor del av de 70% icke-elbilarna kommer att vara SUV. För vägpengarna är sedan länge bortslösade på motorvägar, nollvisioner, "fartdämpande åtgärder" och bullervallar.
Är det inte konstigt, att det alltid finns miljoner lösa för att bygga en ny rondell som kommunal statussymbol, medan samtidigt vård och omsorg måste spara?
Detta verkar knappast vara ett sannolikt scenario. Oljan ersätts med något annat. El, biogas m.m. "Uppfinningarna är nödens moder"
Opus, det säger du utan att läst på.
Det räcker att du tar och tittar vad Vägverket sade i Almedalen senast i går. Till år 2020 kommer högst 15% av drivmedlen i naturresursrika Sverige att utgöras av biobränslen.
IEA, dvs OECD:s internationella energiorgan, har tidigare konstaterat att globalt kommer det inte någonsin vara möjligt att ersätta mer än 10% av oljan med biobränslen. Att det går att ersätta 15% i Sverige beror på vår glesa befolkning och stora skogsarealer.
Men visst, stoppa huvudet i sanden och dröm om att det löser sig. Nog kommer det lösa sig, kanske bara inte på ett för dig önskvärt sätt, ex ransonering eller skyhöga priser.
Men du glömmer elbilarna. Du glömmer att bilar blir mer bränsleeffektiva. Det sammantaget kan nog kompensera och bidra till att hålla ner oljepriserna eftersom efterfrågan kommer minska på olja. Nu har inte jag siffrorna på detta, utan bygger det mer på ett antagade. Om du ville presentera siffrorna som motbevisar mitt påstående så köper jag hela ditt resonemang.
Och varifrån skall världen få sin el? Ca 50% kommer från kol (peakar i tonnage mätt runt 2020, har redan peakat vad gäller nettoenergi pga fallande kvalitet), 25% från fossilgas (peakar runt 2015) osv osv.
Genom effektiviseringar har vi klarat oss fram till idag, och inte ökat oljekonsumtionen i västvärlden sedan slutet av 70-talet, men det beror främst på att vi flyttat oljekrävande (petrokemisk) industri utomlands, och vår förbrukning i industrin har istället blivit utvecklingsländernas förbrukning.
Olja är som bekant inte bara fotogen, diesel och bensin.
Om alla skulle byta sin bil mot en elbil så skulle det likväl ta minst 20 år innan alla bilar är utbytta, och det finns knappast råvaror nog för batterier eller bränsleceller, som ju inte direkt kräver enkla råvaror (batterier kräver ex litium, bränsleceller guld, platina eller palladium osv). Att 25% av bilarna är elbilar 2020-2030 är realistiskt, till skillnad mot fantasier och drömmar om en total övergång.
Lägg till det 15% biobränslen till 2030, så förstår du varför vare sig bilindustrin eller Vägverket tror på att vi kan ha vant oss bort från oljan som drivmedel till år 2030.
Dessutom brukar officiella siffror vara väldigt optimistiska. Jag får ge dig referenser etc i ett riktigt inlägg en annan dag, återkom gärna.
Mvh
Men västvärlden står inte och faller på att vi kan åka ut på söndagsturer med vår volvo. Det blir kanske ändrade levnadsvanor och mer omständigt att ta sig från punkt a till punkt b, men det är inte undergången. Det är en gradvis anpassning som vi nog knappast kommer märka av. Järnvägen kan ta över mycket av transporter.
Jag tror att hoten seglar upp från andra håll, virus, växhuseffekten, ökad social oro.
Du har en mycket läsvärd blogg för övrigt.
Var i inlägget har jag pratat om undergången? 40:- liter per bensin, är det jordens undergång? 4:- per kWh?
Jag tror nog det dröjer lite länge än så. Det kommer definitivt bli mer el i framtiden.
Jag tror nog att Internet kommer hållas igång. Vem vill inte ha Internet, vi har bara börjat. Jag sitter själv och surfar på en snål dator. Kärnkraftverk kommer byggas etc. Kanske kommer man på något annat vettigt. Man kommer bränna allt i energiväg man kan hitta. Så jag tror ditt scenario dröjer, men de är viktigt att upplysa folk om problemen som vi står inför.
Men visst kommer många människor få lida mer, överbefolkningen ta ut sin rätt etc. Många kommer kämpa emot de ekomiska lagarna, men till vilken nytta?
Thaman
Vårt nuvarande samhälle är dömt till undergång och har så varit sedan det skapades. Att den billiga energin tryter endast skyndar på processen. Detta samhället måste nämligen ha evig (exponentiell) tillväxt, för att fungera. Men exponentiell tillväxt är omöjlig att kombinera med ändliga råvaror.
Det som nu kommer att hända är att något år efter peakoil kommer det mest oljeberoende landet av alla och motorn i världens ekonomi, USA, att kollapsa. Detta blir slutet för USA:s tid som imperieledare och som nation. Det som händer med ekonomin i USA kommer sedan att sprida sig och hända med resten av västvärldens ekonomier och innebära massarbetslöshet i hela världen. Först drabbas industrin sedan alla andra delar av samhället. Bankerna kommer att kollapsa, när massvis av lån inte kan betalas tillbaka. Jag kan inte se vad som skulle kunna hålla ihop vårt samhälle efter detta. Hur ska alla som jobbar inom stat, service, kommun, sjukvård, skolor, pensionärer försörjas, när industrin, banksystemet och därmed själva basen i vårt nuvarande högskattesamhälle har kollapsat?
Någon sorts lokala samhällen kommer säkert att växa fram ur detta kaos. Människor inom små regioner som på något sätt lär sig samarbeta för att överleva. Hur svår omställningen blir till detta nya samhälle beror på hur snart vi påbörjar omläggningen.
För att sedan åter skapa ett nytt nationellt samhälle med förmåga att överleva långsiktigt, så måste vi ta bort det som är roten till allt ont i vårt nuvarande, nämligen exponentiell tillväxt.
Farfar, må så vara, men sådana processer tar oftast lång tid, kanske 50-100 år. De låter dramatiskt i historieböckerna, men för vanligt folk handlade det bara om att livet gick vidare dag för dag och över tiden skedde förändringar.
Du är en större optimist än jag och då blir du ändå beskylld för att vara en pessimist. Vad är då jag?
Vi kommer att få uppleva en kris av en dignitet som inte många av oss ens kan ana. Peakoil har redan varit, påstår du, och det skulle ta femtio år innan det märks. Nu får du nog ge dig. Om denna världen skulle bestå så måste vi, med nuvarande konsumtion, hitta dubbelt så mycket olja som hittills förbrukats.
Om fyrtio år måste vi inte bara knäckt energiproblemet utan även den största nöten av alla, grundorsaken till våra energiproblem, miljöproblem mm, nämligen befolkningstillväxten. Världens befolkning ökar för närvarande med 80 miljoner människor varje år. Det är en dubbleringstakt (1,1%) på cirka sextio år. Vad ska alla dessa människor konsumera? Vad sak de äta? Vem ska avgöra vilka som ska få leva? Det närmar sig riktigt bistra tider och vi som lever nu kan för all vår framtid glömma "business as useful".
Farfar, du kan ju läsa scenariot överst igen. Det är inga 50 år jag pratar om, utan tio år.
Men folk kommer inte uppleva förändringarna som dramatiska, och det tar lätt 50-100 år innan samhället stabiliseras i en ny form. Det kommer vara förändringar, tandagnisslan, varnagel och lidande på vägen.
Fast oftast så vänjer sig folk successivt, och då blir det bara dramatiskt när man läser om det i historieboken.
Bensinen kostar nu ca 13:-, vilket för några år sedan hade lett till stora rubriker, protester etc, men nu bryr sig ingen längre. Man har redan vant sig, och delvis (eller inte) anpassat sig. Men priset är det ingen som bryr sig om längre, kanske när det går över 14:- igen, men sedan vänjer man sig igen.
På Påskön upptäckte man inte en dag att den sista jättepalmen var nedhuggen och att man inte längre kunde bygga oceangående kanoter. Det var en process som tog 3-400 år, och det innebar att man vande till sig och tyckte det var normalt med den mängden skog man hade kvar, mindre och mindre för varje generation.
Nu kommer oljan sina snabbare än så, men likväl så vänjer sig folk, och i tillvänjningen finns en stor fara, nämligen att man inte uppmärksammar problemet. Så sitter folk där en dag med sina nyinköpta bensinbilar och upptäcker att det inte finns bränsle för det har blivit ransonering, ett problem som också kommer gälla alternativa drivmedel.
Jag har blivit anklagad för mycket, men för att förringa peak oil som ett problem var nytt, farfar.
Jag har ju redan skyllt finanskrisen på peak oil i otaliga inlägg, den ohämmade kreditexpansionen kunde inte fortsätta när underliggande råvaror inte längre gick att expandera.
Vad jag däremot säger är att det inte nödvändigtvis kommer bli speciellt dramatiskt.
"The world does not end with a bang, but with a whimper". Världen går inte under med en smäll, utan med ett gnyende. Inte för att världen går under pga peak fucking everything, utan det blir som alltid bara förändringar. En del kallar det undergång, andra förändring. Och alla förändringar och anpassningar är inte nödvändigtvis positiva.
När jag skrev och kommenterade ditt scenario så var jag ny som läsare av din blogg. Jag har nu läst igenom stora delar av bloggen inser att mitt inlägg var ett slag i luften. Efter att ha läst de ämnen som intresserar mig, håller jag med i det mesta, utom vad gäller tidsschemat. Men det har vi redan diskuterat.
Jag tror även att om skulle skett en förändring av dagens värld så skulle den kommit underifrån, eftersom politiker i en demokrati alltid måste göra sig populära och därmed inte kan agera i förbyggande syfte. Jag skriver i dåtid eftersom jag inser att denna förändring inte kommer att ske förrän det är för sent i och med att vi medborgare inte kommer att kräva en förändring förren det är för sent. Men du kanske har skrivit om demokratins problem också?
Ja, Farfar, politiker kan inte göra något i förväg. Därför är det väldigt underligt att de ägnar sig åt CO2-reduktionsförsök, åtgärder som skall påverka situationen om 50-100 år, samtidigt som de inte pratar om peak oil, något som kommer drabba oss successivt allt värre de kommande 0-25 åren.
Deras prat om koldioxid-problemet är bara ett sätt att verka handlingskraftiga utan att egentligen göra något utom att prata?
Eftersom den största delen av den kvarvarande oljan kommer stanna i marken, så blir inte koldioxiden ett framtida problem. Allt kommer att braka samman långt före att oljeförråden hinner tömmas.
Jag tror på en långt större protektionism bland världens mindre oljeproducenter än hittills. De behåller oljan själva och då blir oljan svår att få tag i för dem som ingen har.