Semester i oljebristens spår

Hur kommer svenskarnas semestervanor se ut i framtiden, och hur utvecklas turismen i spåren av den olje- och energibrist vi kommer få se i spåren av peak oil. Jag utgår nedan från mitt scenario peak oil 101.

Utlandsresor, speciellt med flyg kommer vara ett minne blott, eller möjligen något man genomför en gång i livet framöver. Ungdomar och andra kommer förstås att fortsätta resa runt och backpacka, men det kommer allt mer ske via järnväg eller genom att lifta med transportfartyg.

Generellt blir dock turismen allt mer lokal och regional; Man kommer turista i hemlandet eller i grannländerna, dit det är enkelt att ta sig med främst tåg.

Totala bilbaserade upplevelsecentrum som t ex Kol-mården eller ALV kommer få det allt svårare, i den mån de inte har enkel tillgång till järnväg. Samtidigt kommer förstås flygcharter allt mer ersättas av tåg- eller busscharter. Busscharter med biodrivmedeldrivna bussar för den lokala turismen, och tågcharter för att t ex resa ner till Medelhavets tätorter för solsemester, i den mån eventuella klimatförändringar uppmuntrar detta.

Men en del näringar kommer i motsats mot de bilcentrerade upplevelsecentrumen som Kol-mården eller ALV att frodas. T ex har Åre en guldsits, med enkel tillgång till tåg. Rimligtvis expanderar man på detta för att göra Åre till en attraktion året runt.

I övrigt kommer de lokala fd socitetssemesterorterna att få ett uppsving, men nu främst för medelklassen. Sociteten reser fortfarande utomlands, eller till lite mer för allmänheten svårtillgängliga platser som Båstad eller Gotland. Att åka någonstans man inte kan komma med tåg blir status.

Störst uppsving får förstås stadsturismen. Liseberg kommer vara Sveriges största turistmål, då man rent av redan idag har en järnvägsstation bara hundratalet meter från entrén, en station som förstås kommer expanderas. Hela upplevelsecentrat sträckan Liseberg-Korsvägen-Skånegatan med slut i Ullevi-arenorna kommer få ett enormt uppsving, och här hittar man i mycket framtidens turism, dvs stora koncentrationer av aktiviteter inom gångavstånd från varandra med lätt tillgång till järnväg. (Vi hittar redan idag här Världskulturmuseet, Universeum, Liseberg, Svenska Mässan, Scandinavium, Filmstaden Bergakungen, och nya Gamla Ullevi och gamla Nya Ullevi. Dessutom integrerad polisstation och häkte inom gångavstånd, plus ett antal av stadens största hotell, plus att det redan går eldriven spårtrafik, dvs spårvagnar, rakt genom området)

Andra orter kommer förstås också ge sig på denna form av upplevelsenexus. Man kan t ex ta Borås, med Borås Djurpark, Borås Arena och Knalleland som exempel. Järnvägen passerar idag rakt genom djurparken, och allt som krävs är alltså en perrong, så kommer hela Sverige kunna ta tåget till Borås Djurpark, att jämföra med Kol-mården. Nu ställer förstås sådan lite högre krav, Kol-mården är t ex antagligen Sveriges finaste djurpark, vilket man inte kan säga om Borås idag. Men detta är iaf ett exempel på hur man kan skapa ett upplevelsenexus. Borås behöver förstås ha hotell i området, och återprofilera köpcentret Knalleland tillbaka mot outlet för postorderföretagen, postorderföretag som kommer få en allt starkare roll efter peak oil. Som kontrast kan man konstatera att bilkrävande Ullared inte har någon framtid, vilket gör att Borås återigen kan profilera sig här.

Något motsägelsefullt kommer antagligen husvagnssemester att få sig ett uppsving, även om det kanske handlar om kortare sträckor än idag. Relativt tätortsnära camping kan alltså få sig ett uppsving.

Men framför allt så kommer stråk för cykelsemester att etablera sig ut från tätorterna. Exempelvis borde de sträckor kring Göteborg jag beskrev i ett tidigare inlägg bli allt mer cykelcentrerade, med lämpliga övernattningsplatser och matställen på lagom avstånd.

Det går även att tänka sig att olika attraktioner, ex Kol-mården och ALV mfl går samman och startar en elbilsrutt. Med lagom avstånd mellan varandra, säg 20-40 mil, beroende på elbilarnas prestanda i framtiden, erbjuds en totalupplevelse med övernattning medan man laddar bilen på upplevelsecentrats parkeringsplats. Man kan t ex tänka sig en rutt Stockholm-Kolmården-ALV-Kalmar/Öland-Skåne (finns det ngt sevärt där?)-Badort i Halland-Göteborg-Gränna-Kolmården-Stockholm, som en elbilssemster som kan säljas i paket på åtta dagar, inklusive laddning. Här expanderar alltså turistnäringen till att också leverera energi till transporterna. Möjligen genom att finansiera egenägda kraftverk på annat håll, för att ta hela kedjan från produktion till slutkund.

I övrigt borde segelsemester, uteslutande med segelbåt bli populärt, men det kanske i praktiken innebär en tillbakagång, då många inte kan segla idag utan skulle sluta om de inte längre kan använda motorn. Sommarstuga fortsätter förstås vara populärt för de som har råd, och i den mån inte sommarstugor successivt köps som permanentboende för allt sämre bemedlade svenskar i den ekonomiska nedgången spår. Samtidigt blir det förstås allt svårare att pendla från en sommarstuga, så utfallet kanske istället blir en återgång till sommarstugor som just sommarstugor, dit man reser 1-2 gånger om året. Sommarstugor nära tätort, iaf inom elbilsavstånd kommer bli populärare, på långa avstånd krävs närhet till järnvägsstation.

Men den vanligaste semestern blir att stanna hemma. Kanske koncentrera sig på köksträdgården eller kolonilotten, för att dryga ut den allt dyrare maten i affären.

Slutsatsen är att inhemsk turism och semester kommer få sig ett uppsving, i den mån folk fortfarande har jobb och råd med semester. Det finns möjligheter att utvecklas för turistattraktionerna, och speciellt om de går samman i allt större upplevelsecentra nära järnväg.

Mitt fokus på järnväg förutsätter förstås ett paradigmskifte från myndigheternas sida. Idag går järnväg allt mer mot färre stationer, högre hastigheter och längre sträckor, och istället är det annan trafik som skall föra personer till sitt slutmål. Bilen har blivit en förutsättning för järnvägen. Vi skall alltså inte lägga ner de lågt trafikerade sträckorna, och stänga allt fler små stationer. Tvärt om behövs det fler stationer och helst även fler sträckor.

Men idag läggs alla pengar på att bygga i framtiden tomma motorvägar. I den mån man bygger järnväg så handlar det om höghastighetsspår mellan befolkningscentra. Detta måste ändras.

Att t ex evenemangsstråket i Göteborg kommer fortsätta vara en stark attraktion beror nog mer på tur än på skicklighet och förmågan att planera strategiskt långsiktigt för framtiden. Men det är dags att göra det nu. Börja planera. Om tio år kan mitt scenario vara verklighet.

Man kan väl konstatera att förbud mot gatumusikanter i Göteborg knappast ligger i linje med att uppfattas som ett upplevelsecentrum eller kommer göra staden till ett attraktivt turistmål, vilket väl stärker tesen att de flesta politiker inte har en aning om vad de sysslar med.

Att diskutera hur kulturlivet ser ut i spåren av mitt peak oil-scenario får bli en diskussion i ett senare inlägg. Men levande och lokal musik, som t ex gatumusikanter, är definitivt en del av det framtida kulturlivet.

Diskutera, kommentera, kritisera. Vill ni diskutera peak oil generellt, gör det under scenarioinlägget. Här vill jag helst se en diskussion i ämnet semester, förutsatt peak oil och mitt grundscenario.