“Du ska veta att din karriär är över” – P 7 har digitaliserat sin brigads kommunikation och ledningssystem

Dagens Nyheter har ett reportage från P 7 Södra skånska regementet och den brigade de sätter upp, som även står för den svenska mekbataljonen i Lettland. Man har nu under året digitaliserat sin kommunikation och ledningssystem bort från radio och papperskartor och via standardprogramaror, och är nu Sveriges modernaste brigad, i linje med vad Ukraina presterat under krig även om man istället fick kriga mot vallgravsförsvarare inom själva Försvarsmakten.

Reportaget är läsvärt.

7:e mekaniserade brigadens brigadchefen överste Annelie Olaussons ställföreträdare fick beskedet “ger du dig in i det där ska du veta att din karriär är över”, vilket är i linje med det som framkom på seminariet som bloggen deltog i hos Försvarsdepartementet i höstas där de som velat modernisera fått se sina jobb och karriärer hotade.

DN skriver:

“Han beskriver hur officerskåren fostrats med kniven på strupen under 25 år, med misstänksamhet mot officersprofessionen och ekonomiuppföljning. Målet var att göra rätt i förhållande till regelverken, inte att förbereda sig för att utkämpa ett krig.””

En inköpare satt centralt och makulerade brigadens ordrar på modern utrustning som surfplattor och de upphandlade satellitsystemen.

När man till slut väl fick utrustningen tog det två veckor för brigadens informationssystemsoldater att sätta ihop ett fungerande digitalt ledningssystem för hela brigaden. Nu har man mobiler och surfplattor som kopplas upp via wifi, 5G eller satellimottagare (som i sin tur har wifi eller tråd och agerar hubbar, även om det inte skrivs ut). Man kan se kartor, lägesbild och drönarbilder i realtid och likt i Ukraina få sina order via en chatt. Chattarna i sin tur gör det möjligt att gå tillbaka och läsa vad man fick för order, eller efteråt vad för order som gått ut när man inte kunnat följa på radio hela tiden.

Brigadledningen har nu skalat ner från 150 fordon till 30 när man inte behöver kabelttattare*, länkgrupper och liknande, samt den stödjande logistiken för detta.

Istället för att vänta på inköp och upphandlingar har man med 3D-skrivare själva producerat fästen för surfplattor till fordonen, medan Försvarsmaktens och FMV:s processer för sådant kan ta flera år.

För den som oroar sig över säkerhet, så har Förssvarsmakten system som hrådvarubrandväggen och Tutus VPN-system Färist, eller telefonen Färist Mobile, som gör att man kan koppla upp sig säkert över Internet mot Försvarsmaktens egna system och FMTIS IP-system FMIP, om det är vad som används här. Alternativt sker driftning av ledningssystem sker på annat vis inom brigaden och baserar sig på standardprogramvaror, likt Ukraina gör. Man kan t ex sätta upp egna Matrixservrar för gruppchattar, video- och talkommunikation, ett system som liknar Signal, men som man driftar själv och därmed kan undvika externa beroenden.

Digitaliseringen av 7:e brigaden, som alltså skedde på under ett år, visar att det är möjligt att gå emot stoppklossarna, gnällspikarna och vallgravsförsvararna inom Försvarsmakten och prioritera det moderna krigetes krav. Det finns ingen silvermedalj i strid och “hen följde processerna” är ingen tröst på gravstenen.

Satellitsystemen på fotona hos DN är förmodligen Ovzons SATCOM-lösning, för vilken bolaget i våras fick ett kontrakt om över en miljard kronor från försvaret, varav 220 miljoner avsåg terminaler. Okänt vad en terminal kostar. En Starlink går på runt 5000:- SEK, och antar man att en Ovzon kostar 20x så mycket eller 100 000:- SEK styck så räcker det 2 200 terminaler, eller i princip en satellitterminal per grupp eller åtminstone per pluton, plus på grupp eller fordonsnivå för de som uppträder mer autonomt som spanings- och specialförband. Det är bara det att man också ska lyckas beställa dem från centrala funktioner i Försvarsmakten, vilket P 7 till slut verkar lyckats göra. Starlink har ett antal problem, varav det allvarligaste inte är det man brukar prata om, vilket jag kommer helt fiktivt beröra i min kommande roman Satellithjärta, fast då med ett helt fiktivt satellitsystem förstås. Tillägg: Jag har blivit korrigerad att satellitterminalen på foto hos DN är svenska Satcube, inte svenska Ovzon.

Och ja, ukrainarna fnissar åt utbildningar i papperskarta och kompass som Västs instruktörer har gett dem – själva sitter de med mobiltelefoner, surfplattor och datorer och följer läget på kartan i realtid samt navigerar den vägen. Och bonkar ryss utav bara helvete oavsett vad “det var bättre förr med papperskarta och kompass” säger, trots att ukrainarna inte vet vad som är upp eller ner på en kompass.

DN:s reportage finns här. Förhoppningsvis kommer P 7 inspirera och motivera övriga brigader och förband att också digitalisera även om stoppklossarna försöker hindra det hela. Om krigets krav ska styra kan det lösas på ett halvår.

*kabeltattare är inte ett nedsättande ord – kommunikation är likt logistik centralt för allt försvar och jag var själv kompanistabschef och därmed utbildad i kabeltattning och hade även en underställd stabsgrupp som sysslade med detta. Only a ginger osv. Utan kommunikation och logistik är svenskt försvar inte bättre än en bondearmé i tredje världen och eventuella handlingar kan mer liknas vid ett epiletiskt anfall än en kropps samordnade rörelser och målmedvetenhet. Att det sedan inte anses coolt att tillhandahålla stridens nervsystem utan det enda som är coolt är att vara musklerna är en annan fråga.