Brevhemlighet existerar inte längre i Sverige

Man kan argumentera över vad det är som gör folk upprörda, själv argumenterade jag under flera år mot överdrifter och sedan sprang den lokala utvecklingen om och verkligheten vart som galningars feberfantasier 20-30 år tidigare. (Och då och nu överdriver dessa jämfört med det faktiska läget, de vart inte sanningssägare genom att få rätt en gång. )

Jag tror det är bättre att argumentera runt vad det är som gör människor tryggare och även motståndskraftigare mot frestelser som bryter ner samhället.
Något som har fungerat för mig är att engagera mig i något som bidrar till att förbättra samhället, lokalt politiskt engagemang, föreningar, att nattvandra med oroliga föräldrar.
När jag känt instinktiv rädsla för främmande verbalt- och kroppsspråk hos invandrare som inte fanns när jag var barn och lärde mig förstå andra har det hjälpt att umgås med dem och lära mer kultur. (Men jag kan bara hinna med så mycket så man är beroende av att många verkligen gör detta och lär sig skilja på skit och pannkaka vilket våra politiker och intellektuella har varit dåliga på så jag känner mig lite sviken när systematiska problem setts som gullig exotism. )
Jag misstänker att jag är onormal och att det normala är att flytta och ignorera det som känns obekvämt så man slipper känslan, sedan är jag förstås inte nöjd med vad jag orkar göra eller försöka.

Att försöka under många år och få slut på idéer och energi gjorde i alla fall mig känsligare för problemen vilket både gäller egenupplevda vilket jag tror betydde mest för mig och de man får via media där det gjorde mer intryck när det small nära gamla och nya vänner som jag umgicks med i sociala medier än att det rapporterades i kvällspressen. Här tror jag att det kan finnas läge för en mental smash som skickar in folk i SD eller värre genom att påstå att problemen är inbillade och jämföra med något irrelevant så som våldsmängden i hemmen. Även om man tror att oron är inbillad så ta den på allvar och föreslå lösningar, det finns konstruktiva lösningar att föreslå.

Sedan hade jag en lösning som jag inte önskar oss och det är att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina gav en större och tydligare konflikt. En god sida att stödja och en ond sida att bekämpa och ett mycket större våld så pangandet nära mig krympte relativt detta. Jag kunde skicka det mesta av pengar jag hade över och många timmar till nytta för de som slår på ondskan. Här hemma kunde jag inte göra något så tydligt för konflikten är inte tydlig, den är en korruption av samhället drivet av individer som inte är synliga för mig och jag önskar dem inte bekämpande som om de vore rysk invasionstrupp utan att de skall ändra sin livsföring.

Men vi kan kanske generalisera det till att det är bra att driva stora gemensamma projekt? Annars är det som att önska sig benbrott för att mildra huvudvärk.

Stödet till Ukraina är ett sådant gemensamt projekt.
Vår återupprustning har potential.
Klimatarbetet kan bli ett samlande projekt och att hantera följderna blir det om problemen accelererar.
Vad är det för samhälle vi vill bygga tillsammans?
Hur kan det ge vägar in i samhället så gängen svälts ut på rekryter och langarna på kunder när de har vård och jobb?

Och att bygga samhälle tillsammans är nästa sak som har gjort mig lugnare.
Tidöregeringen har gjort så mycket, så snabbt, att jag har fått hopp om att den negativa utvecklingen kan saktas in och vändas.
Alla som inte är udda knäppgökar borde med maktväxling inom demokratins ram få en chans för ens idéer och principer att göra sitt bästa för att lösa problem och med lite tur täcker vi då upp för våra olika blinda fläckar för olika behov och lösningar. Men jag tror att min sida behöver en mandatperiod till för att lösningarna skall kunna verka ordentligt, sedan tror jag att vi blir trötta och när man är trött och har slut på idéer återstår att ha makt för att försörja sig och det är dags att rotera i toppen. Jag tror även att S behöver mera tid för att få fram lösningar så det finns något att växla med.

Återigen kan vi utbyta tips på hur man kommer på bättre humör samt löser problem?
Hur får man folk som vill och kan göra något att engagera sig?

Jag vet att jag fortfarande är för upprörd för att hålla god gräns mot lösningar med svag nytta och stora nackdelar, så jag följer en del som är kritiska samt blottar medvetet svagheter i mina tankar.
Att offra brevhemligheten på att sätta detektorer och hundar på att screena all post och pakethantering efter sprängämnen och knark förefaller mig alldeles lysande förutsatt att det görs i skala och inte som symboliskt projekt.
Korrumpera kommunikationsmedel så de kan avlyssnas verkar ha varit en av få saker som gjort snabb och stor nytta mot kriminaliteten.
Varför sätts det upp kameror utan övervakning och åtgärd?
Varför beklaga fler kameror när man skulle kunna nätverka dem alla för att kartlägga den kriminella logistiken för att sedan göra det svårt för dem att ha tillgång till bilar?
Varför ha sekretess i företag som är beroende av skattemedel när öppenhet är ett sedan 200 år verksamt medel mot korruption av skattemedel?

Men bäst är förstås klassiskt förbyggande och att vanligt gammaldags polisarbete räcker för att vända detta. Och oavsett vilken nivå det blir på övervakning osv skall det givetvis hållas lika inför lagen oavsett vem man är, finns det ett privilegie är det en inbjudan till korruption.

Och varför inte se på detta som på kampen mot muskoviterna? Konsumera inte kriminella tjänster och varor, man kommer inte att undvika allt men man kan försöka. Ser man något som avviker från normalbilden så anmäl det, var inte lojal med moskva eller kriminella, ange dem.

Ni som är vanliga svensson, vad gör er tryggare? Vad löser problem?