Recension av Operation Nordvind

Den svenska technothrillergenren ser ut att börja få lite liv igen. Det senaste året har vi sett både en nykomling som Jallai ge ut en bok och den genremästaren Robert Karjel kom med sitt mästerverk De redan döda.

Nu har glädjande nog bloggrannen Kaj Karlsson på eget förlag släppt sin thriller Operation Nordvind, som på ytan handlar om ett omfattande terrorattentat mot Sverige. Men egentligen handlar boken om något helt annat, nämligen Sveriges förhållande till Ryssland och att religös fundamentalistisk terrorism kan vara en täckmantel för att föra en annan sorts krig.

Boken lämnar antagligen ingen älskare av genren besviken, och fungerar utmärkt som generell spänningsroman. Man känner igen en del knep som den SSG-utbildade Kaj Karlsson har fått ta till för att inte avslöja för mycket om saker han eventuellt har insyn i, t ex hur FRA arbetar. Istället inför han likt Tom Clancy i Teeth of the Tiger att staten bildar ett privatägt black ops-företag som avlyssnar all Internet och telefontrafik efter hot och hotbilder, utan lagarnas begränsningar, i boken kallad Ultima Capital. Finansieringen sker genom att företaget på ytan är ett investmentbolag, men som i hemlighet agerar på insiderinformation den får fram via avlyssning. Något sådant förhållande existerar antagligen inte i verkligheten, men det är ett bra trick för att inte beskriva hur FRA egentligen arbetar, men här är det iaf datanördar som är hjältarna hos Ultima Capital, även om de bara är biroller i sammanhanget.

Romanen har tre i mitt tycke tydliga delar; den sedvanliga uppbyggnaden följd av själva terrordådet och sedan den tredje delen som hanterar efterspelet och den svenska reaktionen. Bokens enda allvarliga brist ligger egentligen i övergången till själva terrordådet, då det nästan enbart skildras ur huvudpersonen Gustav Sterner vinkel. Stora civila förluster omnämns bara indirekt på någon rad och man får aldrig någon känsla för hur allvarligt det hela är utan fokus hamnar istället på action.

Och action är det fullt av i de två första tredjedelarna av boken. Som reservofficer utbildad av SSG så vet Kaj Karlsson precis vad han talar om och det märks. Läser man mellan raderna så finns här mycket för den som är intresserad av de svenska specialförbanden, men för att inte ge för stor inblick har Gustav Sterner hoppat av det militära livet. Men det förekommer ett antal avsnitt där vi får följa SSG:s insatschef i första person så viss inblick ges.

Fokus ligger istället för hur SSG fungerar på hur det påverkar individen att vara eller varit en operatör i ett specialförband. En talande scen är när Gustav Sterner åker förbi varma upplysta hus där människor är helt omedvetna om vad som utspelar sig utanför. Att välja att ta på sig manteln som samhällets beskyddare är att ständigt titta in i värmen men aldrig bli insläppt.

Det finns förstås några avsnitt där landets högsta ledning skymtar förbi i som sig bör för genren lätt omskrivna personer, där ingen kan missa Fredrik Reinfeldt eller den person som är de facto försvarsminister, en hästsvansprydd ung finansminister. Kritiken mot den svenska regeringen sitter som den skall.

Den tredje delen av boken flyttar handlingen till södra Ryssland, och tempot sänks innan en explosiv final. Men denna tredje del av boken är också den bästa. Karlsson har själv gjort sin research på plats och skildringen av miljön, ryssarna och det ryska samhället är minst sagt intressant. Sedan duckar inte Karlsson en del väntade genrekonventioner utan kör på tämligen konventionellt. Men sådant här får vi sällan läsa på svenska, så även om alla klassiska grepp som vi sett ända sedan Alistair MacLean gjorde dem obligatoriska finns med så är det spännande och fräscht.

För den här bloggens läsare så kan det vara intressant att veta anledningen till aggressionerna mot Sverige vilket ges i den tredje delen. Man kan också fundera på hur en svensk opinion skulle påverkas om ett omfattande terrorattentat utförs på svensk mark. Med omfattande pratar vi om mål som skulle ge mångfaldigt större förluster än en bomb på Drottninggatan. Skulle Sverige sluta sig inåt och dra sig ur sina utländska engagemang, eller skulle vi reagera tvärt om och likt USA sätta efter de ansvariga i en tillämpning av Tom Clancys ursprungligen fiktiva Ryan-doktrin? Aktuellt nog hävdar USA nu på morgonen att man dödat Usama bin Ladin efter snart 10 års försök.

Språket i boken flyter generellt bra även om enstaka meningar fick mig att läsa dem en gång till. Samtidigt har boken ett driv och ett tempo som t ex saknades i Robert Karjels alldeles för långa debutroman Gå över gränsen. Operation Nordvind är klart bättre än Karjels debut, och med fler år och böcker under bältet så kommer kampen mellan Karjel och Karlsson bli jämn. Annars skulle jag nog mer likna Karlsson vid MacLean, men en blandning av Karjel och MacLean får duga som omdöme.

Kritiker kanske vill gnälla över att Karlsson släpper boken på eget förlag, men refuseringarna har inget med kvaliteten att göra. Istället anser svenska förläggare att det saknas en marknad för den här typen av böcker. Jag vill med över 800 sålda Midvintermörker på två månader utan någon som helst uppmärksamhet i gammelmedia (att jämföra med ett snitt på 700 totalt sålda av snittdebutanten och eventuellt så lågt som 400 för mediandebutanten) hävda motsatsen. Det finns definitivt en marknad för svenska technothrillers, och det här en bok man skall köpa, speciellt om man tröttnat på deprimerade svenska småstadspoliser som det tydligen finns en marknad för enligt de etablerade förlagen.

Operation Nordvind finns än så länge hos Ord & Bok för 137:-, Adlibris för 149:– eller Bokus för 140:–. Och nej, boken är inte slut, det är strul med distributörens IT-system.