Karlsborg

Den nya 18:e stridsgruppen – “Stridsgrupp Gotland” – rekryterar enligt plan och kommer vara på plats på Öjn nästa år. Samtidigt är beskedet att man följer dess namnes sammansättning från min roman Midvintermörker (2011) lite för väl. Stridsgruppen kommer nämligen sakna både granatkastare och luftvärnskanonvagnar och verkligen bara bestå av ett mekskyttekompani, ett stridsvagnskompani, och strippade lednings- och trossresurser. Samtidigt är beskedet även att den nya 31:a lätta luftburna bataljonen egentligen bara en stridsgrupp och inte en full bataljon.

Överstelöjtnant Stefan Pettersson, chefen 18:e stridsgruppen – “Stridsgrupp Gotland” – på plats i Almedalen.

Stridsgrupp Gotland kommer bestå av två manöverkompanier – ett heltidsanställt mekskyttekompani med stridsfordon 9040 och ett tidvis tjänstgörande stridsvagnskompani. Till detta kommer delar av de lednings-, understöds- och trossresurser som normalt ingår i en mekaniserad bataljon.

I min roman Midvintermörker (2011) improviseras ett förband ihop och tituleras Stridsgrupp Gotland. Den bestod av vissa ledningsresurser, en spaningspluton, en TOLO-omgång, ett stridsvagnskompani och ett mekskyttekompani. Därtill fanns ett kompani med amfibieskytte. Luftvärnsresurser eller resurser för indirekt eld, som granatkastare eller haubitsar, saknades i denna litterära fantasi.

Tre stycken stridsfordon 9040 till vänster och en radarutrustad luftvärnskanonvagn 9040 till höger.

Den verkliga stridsgrupp Gotland som nu sätts upp saknar även den luftvärnskanonvagnar och granatkastare, likt den tidigare litterära fiktiva namnen. En normal mekaniserad bataljon har en pluton av vardera i sitt ledningskompani.

Det betyder att stridsgrupp Gotland saknar möjlighet att verka effektivt mot attackhelikopter och attackflyg via de radarutrustade luftvärnskanonvagnarna. Stridsfordon 9040 kan förstås med lite tur och inte så lite skicklighet lyckas nedkämpa attackhelikopter själv och stridvagn 122 kan bekämpa helikopter med sin pansarbrytande pilprojektil på upp till fyra kilometers avstånd, även om detta inte övas. I det senare fallet tar det drygt två sekunder för pilen att nå en helikopter fyra kilometer bort, och några större möjligheter till undanmanöver finns alltså inte. En helikopter i rörelse kan dock flyga snabbare än vad stridsvagnarnas måldatorer kan hantera, då dessa är avsedda för markfordon.

Stridsvagn 122

Man har inte heller någon förmåga att slå mot fienden via slagfältets kung, indirekt eld, även ibland kallat artilleri. Detta då man alltså också saknar den granatkastarpluton som normalt ingår i en fullstor mekskyttebataljon.

Avsaknaden av indirekt eld gör att man bara kan verka mot en fiende man ser med hela manöverenheten och t ex inte kan bekämpa ett brohuvud (landstigningsplats eller landningsplats) via observatörer eller rena kartkoordinater. Man kan därmed inte heller sätta in pansarvärnsgranaten Strix, utan endast nedkämpa fientliga fordon man ser och som därmed även kan verka mot det egna förbandet.

Tankningsfordon som del av en TOLO-omgång.

Det positiva är alltså att det finns utvecklingspotential i Stridsgrupp Gotland. Tillförs granatkastarpluton och luftvärnskanonvagnpluton kan överlevnad och slagkraft väsentligt förbättras.

Stridsgruppens rekrytering går enligt plan och utbildas nu i Skövde, då man sorterar organisatoriskt under Skaraborgs regemente. Tanken är att man ska vara på plats på Gotland med start nästa år.

Eftersom de nya stridsvagnskompanierna bara innehåller elva stridsvagnar, och ett av kompanierna tio vagnar, kommer tre eller fyra av de fjorton stridsvagnar som placerats på Gotland att transporteras bort. Eftersom Gotland i övrigt numera saknar infrastruktur för kvalificerat underhåll av fordon, speciellt de mycket tunga stridsvagnarna, kan man ej heller räkna med att samtliga stridsvagnar befinner sig på Gotland vid en given tidpunkt. Det samma gäller dock samtliga stridsvagnskompanier nu när samtliga stridsvagnar i Sverige kommer bli förbandssatta. Ett antal kommer alltid vara på service eller reparation och i praktiken kommer vi aldrig kunna sätta in fulla elva stridsvagnskompanier, utan de kommer vara reducerade i någon form.

Förra årets försvarsbeslut var positivt, men delvis en papperskonstruktion. Vitala delar som luftvärnskanonvagnar och granatkastare saknas från 18:e stridsgruppen. Fast papperskonstruktionen slutar inte där.

Tidigare 7:e lätta bataljonen, som sattes upp tillsammans av Livgardet på Kungsängen I 1 och Livregementets Husarer på Karlsborg K 3, har nu splittats upp till 31:a luftburna bataljonen och 12:e motoriserade bataljonen.

31:a luftburna innehåller dock bara två skyttekompanier, och är därmed mer att likställa med en stridsgrupp som Stridsgrupp Gotland, än en fullstor bataljon som minst bör innehålla tre manöverkompanier, och traditionellt (och än idag) i Sverige innehåller fyra manöverkompanier.

Ännu en papperstiger där en halvbataljon kallas hel bataljon, vilket ser bra ut på pappret och lugnar försvarsvänlig röstboskap.