Google

Jag har träffat många kändisar i mina dagar. Jag har kört över Ingmar Stenmarks slalomskidor när han försökte knö sig i liftkön i Åre. Jag har en släkting som bytt blöja på Tjabo och en nära släkting som var i samma festgäng som Tjabo i tonåren. Jag har druckit alkohol eller pratat med en massa kända svenska författare. Jag har fått personlig guidning hos diverse svenska börsföretag genom åren. Och jag har flugit JAS- och Herculessimulator eller besökt Malmöpiketens allra hemligaste anläggningar och sett deras interna filmer. Jag har sett hemliga saker jag inte ens får nämna att jag inte sett. Jag har sett en ko på ett tak^1.! Men i veckan har jag gjort något som är ännu större. Jag har pratat i telefon med en Google-anställd och har rent av fått vederbörandes personliga e-postadress!

Ja, ni läste rätt. Jag har alltså pratat med en Google-anställd! Jag har direktkommunicerat med Google! Jag har en e-postadress till en Google-anställd! 

Våra nya moderna Internetbolags affärsidé står helt och hållet på en stabil grund – noll kontakt med användarna och kunderna. Det spelar ingen roll om det är Facebook eller Google – hela affärsidén kraschar totalt om man faktisk måste ge support till kunderna. 

Det finns inte ens något sätt att kontakta Google på, normalt.

My precious! Aldrig att jag släpper ifrån mig mailadressen!

Men efter att ha fått erbjudandet om att boka in ett personligt telefonmöte med en Google-anställd, så har jag nu faktiskt gjort just detta. Pratat i telefon med en anställd på Google. I tjänsten. På svenska. Och fått e-postadress för vidare framtida kontakt!

Jag kommer aldrig torka rent min iPhone igen!

Och e-postadressen … My precious!

^{1. Obskyr popkulturell referens.}