föreläsning

Härliga och trygga svenska småstaden Härnösand håll idag en trygghetsmässa om samhällets och din personliga beredskap och trygghet. Förvisso veckan efter MSB:s beredskapsvecka, men på samma tema. Sammantaget en mycket kompetent och trevlig tillställning, som jag fick äran att inledningstala på inför en för ämnet och orten stor publik.

Teatern i Härnösand ligger som allt annat mycket centralt och lättillgängligt inom gångavstånd. Nyrenoverat sal med nya stolar.

Härnösand är en lugn, fräsch och tryggt belägen kommun ungefär mitt i Sverige, med ett fungerande nöjesliv och en stad där man kan gå till allt. Kommunikationerna är goda med drygt 20 minuter med bil till Sundsvall-Timrå flygplats och järnvägsstation mitt i staden med utmärkta SJ 3000-snabbtåg såväl som Norrlandståg.

15:e och 16:e hemvärnsbataljonerna deltog på trygghetsmässan. Här med en särskild variant av bandvagn 206, som MÖP:en kan identifiera korrekt på utseendet.

Några större hotbilder finns inte i kommunen och kommunens enda beredskapshandläggares risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) handlar mestadels om brott i elförsörjningen, exempelvis på grund av väderhändelser. Annars brinner det då och då i stadens pelletsfabrik, men några andra större särskilda hotbilder finns inte.

Avsiktlig ordvits. Missing People har blivit en mycket välorganiserad organisation hos civilsamhället, som nu ger ett mycket professionellt intryck och verkligen gör skillnad.

MSB från Sandö var närvarande på mässan. Sandö håller i utbildningar för räddningstjänsten, och står redo att återuppta utbildningar åt framtida totalförsvar om man åter börjar pliktplacera räddningsmän.

Härnösand kommunhus har avbrottsfri strömförsörjning via dieselkraftverk och kan fortsätta att fungera även om strömmen brutits. Man har krisledningsmöjligheter i kommunhuset, men saknar fortifikatoriskt skydd för detta. Skulle en kris inbegripa faktiska vapeninsatser mot kommunens centralort kan man dock omgruppera till närliggande länsstyrelsens skyddade ledningslokaler, men då det knappast finns några kritiska mål inne i staden är antagligen behovet begränsat.

Centralt (ja, allt är centralt i Härnösand) hittas räddningstjänsten i bakgrunden, nära ICA Maxi.

Räddningstjänsten, och alltså närvaron av civilt totalförsvar, består av heltidsbrandstationen i Härnösand, samt ett frivilligt brandvärn i Viksjö, och ingår i räddningsförbundet Ådalen-Höga Kusten tillsammans med Kramfors och Sollefteå kommuner för att kunna koncentrera resurser vid behov. För krigshändelser är förstås organisationen för liten, liksom i resten av landet, och skulle behöva pliktplacering av pliktutbildade (3 månadeR) räddningsmän samt tillhörande förstärkningsmateriel. Detta är dock något som försvunnit i hela landet under den strategiska blackouten och inte ens står kvar i förråd längre.

Västernorrlands landsting ställde ut med ambulanssjukvårdare. Här två medarbetare som på grund av anledningar förvisats till administrativ tjänst tillfälligt.

Civilsamhället var också representerade via Sjöräddningssällskapet, som står för ca 80% av den svenska sjöräddningen, helt privatfinansierat utan skattepengar och enbart med frivilliga resurser.  Civilsamhället kan och vill. Som fritidsbåtägare kostar ett medlemskap endast 800:- SEK, och då kan man även få preventiv hjälp, t ex bogsering vid motorhaveri om jag förstod rätt.

Sjöräddningssällskapet har nyligen fått sponsring med individuella särskilt utrustade livvästar åt sin frivilliga räddningspersonal.

Härnösands kommuns frivilliga resursgrupp (FRG) om cirka 35 personer med livslång kompetens från alla möjliga håll – poliser, militärer, idrottslärare, sjukvårdare mm står redo att bistå kommunen vid kris.

Även ordningsmakten ställde ut på trygghetsmässan.

Hemvärn från 15:e och 16:e hvbat. Inklusive patrullhund (ur bild).

Härnösand är mycket vackert, där det ligger på en grupp öar ute i skärgården. Samtidigt är orten inte större än att det är gångavstånd överallt. Det inkluderar en ICA Maxi alldeles intill den centralt placerade fräscha järnvägsstationen.

En av stadens många broar.

Härnösands fräscha järnvägsstation.

ICA Maxi intill stationen.

 Kommunikationerna med tåg norrut är mycket goda och det är exempelvis enkelt att ta sig till Örnsköldsvik. Söderut hittas dock en flaskhals där tåget bara håller 80-90 km/h ner till Sundsvall vilket gör att det ter sig enklare att jobbpendla norrut än till Sundsvall. Tidigast år 2022 avses att bygga bort denna långsamma sträcka, som är en belastning för hela den norra halvan av landet.

Annars är närheten till Sundsvall-Timrå flygplats, med trefilig E4 hela vägen, ett stort plus. Med bil tar det 20-30 minuter, eller snabbare än mellan Stockholm och Arlanda. Kommunen var inte med och köpte upp flygplatsen när staten lade ner, varför man inte har sitt namn på flygplatsen, vilket kanske kan vara marginellt förvirrande.

Delad flygtaxi in till Härnösand kostar 315:- kronor och är det enklaste sättet för transfer, då det inte finns några flygbussar. Direktflyg går bland annat från Göteborg, Stockholm och Luleå.

I övrigt stiftade jag bekantskap med många trevliga blogg- eller bokläsare. Som alltid är personer så här från Mellansverige trevliga.

Samt en lokal foliehatt, som trots den tidiga timmen doftande av alkohol försökte förklara för mig hur dum i huvudet jag var som vägrade ta till mig sanningen. Han förklarade att “bloggare på Internet har gått på Chalmers och tror de kan något och tror sig vara så jävla intelligenta men kan inget om verkligheten” och kompletterade med att “tror du det som skrivs på Internet är sant – det är det inte” och fortsatte sedan med att överlamra mig med konspirationsteorier. Som han läst på Internet. Tydligen var det freemasons som låg bakom allting, vilket visar att han fått sina konspirationsteorier från amerikanska konspirationssajter. Vad Frimurarna var för något kände han inte till. Eftersom jag inte tog till mig hans sanningar var jag tydligen en freemason eller åtminstone avlönad av dessa, samt var ointelligent. Det är alltid intressant att träffa foliehattarna i verkligheten, då det bekräftar alla fördomar om dem. Dock är de generellt ofarliga, åtminstone när man är omgärdad av både polis, räddningstjänst, amulanssjukvårdare och hemvärn – vilka alla torde ha utbildning i akutmedicinskt omhändertagande.

Jag har för övrigt inte gått på Chalmers. Jag har min examen från Göteborgs Universitet. Foliehattens argumentation var alltså felaktig.

Sammantaget ett mycket trevligt besök i en trevlig kommun, som genomförde ett mycket välarrangerat arrangemang. Hade gärna stannat längre och återvänder gärna till Härnösand igen.