Foton: På Bokmässan intet nytt

Årets bokmässa i Göteborg är avklarad, och det var väl mestadels som vanligt. Vi fick dock rummet på Sveriges i särklass bästa hotell Upper House uppgraderat denna gång, vilket var lite speciellt. Lite lösa foton nedan.

Bokmässan är förstås svenska bokbranschens stora årliga händelse, och förutom att träffa många läsare så är förstås behållningen extra stor för oss i branschen, för möten, nätverkande och att träffa kollegor man annars bara träffar någon gång om året.

Jag är t ex tveksam kring att det för de flesta av oss går att räkna hem ekonomiskt på bokförsäljningen, utan närvaro ska väl snarare ses som en del av långsiktigt varumärkesbygge och marknadsföring, inte direkt försäljning. Undantag finns. Några ungdomsförfattare och Youtubers satt tydligen och signerade böcker i sex timmar eller något sådant.

Mycket av värdet med mässan är således delar som inte är tillgängliga för allmänheten. Och tydligen inte heller för journalister som Expressens kulturchef Victor Malm som inte fick komma in på någon av de fina svitfesterna. Ledtråd: Den numera fängelsedömde Arnaulds fester var urtråkiga – jag var inne fem minuter på en sådan när det begav sig 2016 – så om han saknar dem är nog Victor Malm inte så rolig.

På tal om det så blev vi uppgraderade av Upper House, som fortsätter vara Sveriges bästa hotell med den bästa personliga servicen och bästa frukosten. Ryktet säger att en A-listad författare hade avbokat sviten (jag är bara B-lista och har inte råd med hotellets största svit). Några foton nedan för er som inte bott där.

Kan konstatera att jag är riktigt usel på att ta foton på de där slutna tillställningarna. Som sig bör kanske. Nåja, den som söker ska finna. Öht tar jag sällan foton på privata tillställningar även utanför mässn.

De trevligaste framträdandena var de lite längre passen om 40 minuter som krävde separat biljett. Upplägget är tre författare och de publika gratisframträdanden om 10 – 20 minuterna ger inget utrymme för fritt prat och improvisation.

Roligast var helt klart seminariet med Simon Häggström och makarna Börjlind, som blev alltigenom ett trevligt samtal med riktiga sympatiska proffs. Även seminariet med farbror Guillou (som kallade Jakob Lindfors och mig för “unga pojkar”) var ju roande på sitt sätt, men farbror satt fast i att han tvunget skulle dra in Natofientlighet och politik, vilket fick replikeras. Natodebatten har inte uteblivit. Nato har debatterats i decennier och jag var själv med live på plats på Sälenkonferensen 2016 när Moderaterna slutligen proklamerade att Sverige skulle in i Nato. Bara för att ett politiskt beslut inte är som man vill ha det innebär det inte att det inte funnits en debatt.

Guillou förblir Guillou, men det är kul att se att han fortfarande har kvar sin intellektuella skärpa åldern till trots, om än även sina åsikter. Men farbror är negativ till massövervakning av vår digitala kommunikation och inser att de medel som nu beslutats eller ska beslutas kommer att missbrukas. Och han stöder numera Ukrainas kamp för sin frihet och demokrati, och har en självdistans till de fel han haft i den frågan, samt kallar numera Ryssland för fasciststat (eller motsvarande) och har i sin litteratur tvärvänt med senaste boken från att tidigare varit … förtjust i Ryssland och Putin. Så det ska han åtminstone ha beröm för. Att kunna erkänna sina fel och byta åsikt är starkt.

Mitt schema i år var ovanligt späckat och jag har noterat att jag börjat användas som dragplåster för andra författares paneldeltagande, dvs jag är numera ofta den mest säljande i en panel. Tidigare var det snarare så att jag hängde på andras popularitet.

Erik Lewin och Magnus Jonsson skämtade vid signeringen efter vår 20-minuterspanel på Crimetime om “vill du ha hjälp att signera” när det var kö hos mig men initialt gapade tomt hos dem. Jag har själv varit i den situationen förr.

Och som altid trevligt att träffa läsare.

Jag kommer nu dra ner på föreläsningar, då jag helt enkelt inte har tid och det är inte värt stressen att offra 1 – 3 dagar för en biblioteksföreläsning om den inte är inom bilavstånd fram och tillbaka samma kväll. Undantag kommer ske, men det är allt svårare för mig att motivera framträdanden. Kanske när kriget i Ukraina är vunnet igen, men oavsett inga biblioteksföreläsningar eller motsvarande i oktober till februari, då det är min huvudsakliga skrivperiod. Ur det perspektivet är det förklarigt varför många av våra mest säljande författare i Sverige inte har biblioteksföreläsningar. Det är också bättre att de författare som behöver inkomsterna för att överleva får den biblioteksbudgeten tänker jag.

Men Bokmässan blir det nästa år igen.

Nu ska jag skriva vidare på nästa roman i Hjärtaserien. Efter att jag fixat färdigt nästa kommersiella föreläsning som blir på torsdag …

För er som mot förmodan är mina fans och vill se mer nonsensuppdateringar och foton så brukar jag posta dem på Instagram, min officiella Facebook och numera Bluesky. Jag kan inte längre rekommendera Twitter, även om det är där jag är störst. Jag kommer fortsätta posta automatiska uppdateringar och samma innehåll som typ på Instagram även där, men drar annars ner mitt engagemang på Muskovitens helägda plattform. Endast 4% av min trafik kommer från Twitter, så det är inte så att det är avgörande. Minns när Facebook lade om sina algoritmer i februari 2018 (?) och 30% av bloggtrafiken försvann över en natt då länkar till externa sajter som inte betalade FB prioriterades bort. Man kan inte göra sig beroende av en plattform man inte har kontroll över.