Analys: Det finns inget lyckligt slut i sikte för Ukrainakriget – Ryssland är problemet

“In the grimdark future of the 21:st century there is only war. Only war.”

Popkulturell referens

Nedan tittar jag på olika utfall och möjliga slut på kriget i Ukraina, och slutsatsen är att det inte finns något lyckligt slut på denna konflikt. Det finns bara seger för endera sidan, och som följd av detta nya krig eller inbördeskrig i Europa längre fram, eller en mycket långvarig eller frusen konflikt i Ukraina. Vilket förvisso varit utfallet de senaste åtta åren. Det lyckliga slutet med flygande enhörningar som drivs framåt av regnbågar är helt enkelt inte realistiskt. Själva Ryssland är grundproblemet. Analys nedan.

Ska man dela in skalan av utfall i fem nivåer så är de som följer, från den värsta ettan till den bästa femman.

1. Total rysk seger och Ukraina införlivas i det ryska imperiet i någon form
2. Partiell rysk seger där man ockuperar och annekterar delar av landet utan internationellt erkänannde
3. En frusen konflikt med nya stilleståndslinjer och en förhandlingslösning eller en konflikt som fortsätter i många år
4. En ukrainsk seger där Ryssland sparkas ur hela Ukraina, alternativt tillbaka till tidigare stilleståndslinjer
5. Total rysk kapitulation, fred, frihet, demokrati, krigsskadestånd och en total reformation av det ryska samhället

Grundproblemet är att Kreml och Ryssland antingen kommer segra, och då ta det som ett kvitto på att aggression betalar sig, och således kommer fortsätta och anfalla nästa land. Eller antingen så kommer Ryssland bli besegrade och vilja söka revansch och upprättelse, och därför kommer anfalla igen senare eller anfalla ett annat land.

Vid fallet 1. ovan så får Ryssland och Kreml ett kvitto på att anfallskrig lönar sig, och man kommer anfalla nästa land. Antagligen Moldavien eller Georgien, men även Vitryssland eller någon *stan kan bli aktuella. Och om Finland eller Sverige inte är med i Nato så är förstås dessa aktuella att anfalla därnäst. Eller rent av ett Natoland som Estland, Lettland eller Litauen.

Nu är det i dagsläget inte aktuellt med en rysk seger, men även om Ryssland skulle segra så skulle det alltså inte vara slut på vad vi skulle kunna kalla tredje världskriget. Läget skulle snarare vara ungefär som när Tyskland tillsammans med Sovjetunionen erövrade Polen 1939 – Ryssland skulle fortsätta bygga upp sitt försvar och sedan gå vidare och anfalla nästa helst neutrala och allianslösa land (som Danmark eller Norge anfölls under andra världskriget).

En partiell rysk seger enligt 2. innebär att Ryssland kommer ockupera och annektera delar av Ukraina, och utlysa de delarna som en del av Ryssland via antagligen fejkade folkomröstningar. Putin och Kreml kan hävda att man segrat och uppnått sina mål. Detta kräver dock att Ukraina besegrats militärt, för Ukraina har överhanden idag och skulle inte acceptera ett sådant utfall. Ryssland har numerären, men Ukraina har viljan och förmågan – Ryssland går enbart framåt idag på grund av numerär, inte pga skicklighet.

Vad som ligger närmast till hands är Cherson, där det finns många indikationer på att man planerar en fejkad omröstning. Cherson är dubbelt intressant då närvaron av bron över Dnepr agerar facit på respektive lands avsikter.

Ukraina kan om de verkligen vill spränga bron, och därefter skulle de ryska styrkorna i Cherson kunna befrias. Det skulle ta tid, men utan landförbindelsen är Cherson förlorad för Ryssland. Men om Ukraina spränger bron så avsäger man sig också södra Ukraina öster om Dnepr. På motsvarande vis vill inte Ryssland spränga bron, för det skulle göra att man avsäger sig möjligheten att ta Odesa eller upprätta en landkorridor till Transnistrien.

Ingendera sida tänker alltså ge sig i frågan om Cherson, och därför står bron kvar.

Den partiella ryska segern innebär återigen ett facit på att aggression lönar sig och det betyder att Ryssland kommer anfalla Ukraina eller andra länder igen längre fram. Det är således ingen fred man uppnår.

På nivå 3. etableras nya stilleståndslinjer. Ryssland erbjuder sig att dra sig tillbaka från något i utbyte mot något annat, t ex erkännande av Krym, ett avtal om vattenförsörjning av Krym eller lyfta eller lättade sanktioner.

Ukraina är knappast intresserade av detta, då de som sagt har överhanden viljan och förmågan att fortsätta kriget och befria mer av landet. Men den stora risken är att fega europeiska politiker hugger Ukraina i ryggen och slutar skicka vapen och militär hjälp, samt lättar sanktioner i utbyte mot ryska löften om eldupphör.

Detta innebär att Ryssland ser att aggressioner lönar sig och att Europas demokratier är svaga och fega. Således blir det nya krig längre fram – nya anfall mot Ukraina eller mot andra länder. Den situation som gällde 2015 fram till den 24:e februari 2022. Man uppnår ingen fred, utan bara nya krig. Samtidigt skulle Ukraina känna sig svikna och förådda av de europeiska politiker som går Ryssland till mötes.

Eller så fortsätter kriget i många år i fallet 3. Kriget på östfronten höll på i nästan fyra år 1941 – 1945 och kriget i Ukraina har redan pågått i åtta år, även om de flesta av dem var relativt dagens krig lugnare.

I nivå 4, som vi kan kalla första världskrigetscenariot, så kastas Ryssland ut ur Ukraina, eller tillbaka till stilleståndslinjerna från 2015, alternativt att Ryssland bara behåller Krym. Ukraina utropar seger även om man inte erkänner Krym.

För att nå detta måste Ryssland besegras militärt och inte längre kunna föra krig. Även ekonomiska sanktioner och sargad ekonomi kommer bidra, och eventuellt även ryskt inbördeskrig, kuppförsök eller revolutionsförsök. Scenariot liknar Tyskland och första världskriget, där om kriget fortsatt kanske Tyskland fallit för den bolsjevikiska revolutionen och blivit en Sovjetstat. Istället gick man någorlunda tillbaka till gränser från före kriget, med vissa delar förlorade som Alsace/Elsass-Lothringen, Danzigkorridoren till Ostpreussen, Sudetlandet mm. Förlorade områden skulle för rysk del kunna innebära de från 2015 ockuperade delarna av Donbas.

Dolkstötslegenden om förräderiet mot Moderlandet kommer odlas.

Resultatet blir ett förödmjukat och revanschistiskt Ryssland som kommer slicka sina sår, reformera och modernisera sin försvarsmakt och rusta massivt för ett nytt och värre anfallskrig om 10-15 år. Och likt Tyskland efter första världskriget kan Putinregimen komma att ersättas av något ännu värre. Det slutar inte med Putin, utan Putin är bara början.

Alternativt kommer man i 4. ganska omgående anfalla något lätt mål, kanske Vitryssland, för att snabbt få en revansch och visa att man visst är en lokalmakt. Diktaturen Vitryssland kommer inte mer än moraliskt stöd av Väst och har inte moderniserat och integrerat sitt försvar med Västs system och tankegångar de senaste åtta åren och kommer enkelt att besegras.

I värsta fall får vi likt på 1920- och 30-talet en ny evig världsfred och att den nu påbörjade upprustningen kommer av sig så Europas länder blir en lätt munsbit för revansch-Ryssland runt 2030 – 2035.

Slutligen för nivå 5. så pratar vi om andra världskrigets slut. Tyskland och Japan besegrades i grunden, så till den grad att respektive lands folk accepterade att de var totalt besegrade. Men med de villkorslösa kapitulationerna följde Marshallhjälpen och ett massivt stöd för att bygga upp moderna demokratier och ekonomier. Både Tyskland och Japan blev och är två av världens starkaste ekonomier.

Detta är enhörningsscenariot med regnbågar och allt. Men det kräver att Ryssland besegras i grunden, kapitulerar villkorslöst med ockuperande ukrainsk (?) trupp marscherande på Röda Torget och att Väst sedan går in och bygger upp ett fungerande, modernt och demokratiskt land.

Detta scenario är helt enkelt inte realistiskt. Ukraina skulle aldrig få militärt stöd från Väst för en fortsatt offensiv na Moskva!

För att summera så finns det inget lyckligt slut här. Det enda moraliskt och juridiskt rätta är en total ukrainsk seger enligt 4., men det kommer innebära nya anfall från Ryssland om 10-15 år.

Ryssland kan dock spela sina kort så att man får just detta scenario. Man erbjuder sig retirera från Ukraina i ubyte mot att sanktionerna lyfts. Till och med erbjuda sig att avsäga sig Krym, mot att man garanteras fortsatt flottbas i Sevastopol, kanske rent av med en FN-styrka som övervakar detta. Och så lyfts sanktionerna och Ryssland kan bygga upp allt som behövs för en moderniserad och reformerad försvarsmakt man inte kunnat göra sedan 2014 på grund av sanktionerna. Man lovar släppa på gasen, exportera olja, skog, el och metaller. Väst niger och bugar, glada över att den eviga freden infunnit sig. Igen.

Och sedan år 2039 anfaller Ryssland igen, antagligen med någon ännu värre än Putin vid makten.

Ett enda scenario jag ser som möjligen positivt är ett sjätte – att Ryssland drabbas av ett inbördeskrig och faller samman i många små länder. Problemet är att moskoviterna kontrollerar de flesta kärnvapnen, och kommer likväl landa i scenario 4. och revansch, även om revanschen i första steget då blir mot de länder som brutit sig loss från nuvarande Ryska federationen. Men detta innebär ändå nya krig och nytt mänskligt lidande, även om det är inom nuvarande federationens gränser, istället för mot dessa grannar.

Eller så har jag fel och det blir enhörningar och regnbågar. Men jag är som bekant inte en kul person och problemet är Ryssland. Man kan drömma om att ryska folket reser sig i en demokratisk revolution och väljer alternativ 5. och tar klivet in i den moderna världen och moderna ekonomin. Men det förblir nog bara en dröm.