Jag har kommunicerat med en IT-företagare som försöker rekrytera erfarna (dvs 3+ års erfarenhet) utvecklare till företagets IT-produkt och onlinetjänst. Av ett trettiotal svar så har endast en som svarat på annonsen sagt sig vilja jobba på kontoret, och många kan inte ens tänka sig att vara på kontoret en kortare period för att lära sig systemen och lära känna kollegorna. Tydligt är att tillvänjning vid distansarbete under pandemin styr kraftigt när man söker nytt jobb.
 |
| Nytt kontorshotell hemma i byn |
Företaget rekryterar internationellt, och det är handlar alltså inte om någon exklusivt svenskt, utan även sökande från andra EU-länder kan inte tänka sig att flytta till Sverige eller ens jobba på plats i några veckor. Eller kanske några veckor, men sedan “ska jag jobba hemifrån” är beskedet.
De sökande är erfarna, dock få i småbarnsåldern, där man kanske är mindre benägen att byta jobb och oavsett kanske skulle se att jobba på kontoret som en möjlighet att vila upp sig från hemmet med småbarn och föräldraledig partner.
Innan man går in i småbarnsåren har man generellt ett rikare socialt liv på fritiden, vilket också gäller när barnen nått tonåren, vilket kanske är en förklaring till att de som är under 35 eller över 50 år gamla absolut ska jobba på distans. Under barnåren kan snarare kontorsarbete ge den sociala stimulans som kan vara svår att få när man har små barn.
Det var heller inte någon diskussion eller ens en förhandlingsfråga. De sökande ska jobba på distans meddelar dessa. Punkt. Det är ett krav för att ta tjänsten. Endast en sökande av ett trettiotal ville faktiskt jobba på kontoret.
Nu har inte företagaren i sig ett problem med distansarbete, utan har tillämpat det i varierande grad för de anstäldla, men för stora komplexa system så finns det ett behov av att jobba på plats under introduktionen. Men de flesta kan inte ens tänka sig att göra det en kortare period.
Kanske är IT-branschen så överhettad just nu att det är den seniora personalens privilegium att ställa krav på nya arbetsgivare idag. Och det kravet är distansarbete. Annars stannar man på sitt befintliga jobb.
Det är en annan sak med befintlig arbetsgivare, där får man ta den gris man köpt i säcken. Enligt uppgifter från t ex Volvo Groups IT-anställda så är nu kravet minst 50% tid på kontoret, men det är inte bekräftat.
Samtidigt kan företagaren utifrån intervjuerna konstatera att alla sökande inte har en ordentlig arbetsplats i hemmet, även om de flesta skaffat en ordentlig stol och har riktigt bra webcameror idag, men det gäller alltså inte alla.
Beskedet blir således att om du i IT-branschen vill rekrytera erfaren personal idag måste du erbjuda dem att jobba på distans.
Frågan är vad detta kommer göra med kraven på större bostäder, och bostäder särskilt utformade för distansarbete. Än så länge verkar många både vilja ha tidsvinsten och inte betala för separat distansarbete, men blir det här permanent vanligare kanske kontorshotell börjar dyka upp i medelklassens villaområden så man dels kan komma undan och få lugn och ro, och dels kan få socialt umgänge även om det inte är med kollegor. Man kan också fråga sig om besparingarna på lokaler ska komma arbetsgivaren eller arbetstagaren till del? Den senare sparar pengar på pendlingskostnader och arbetsgivaren på lokaler. Men med kravnivåerna kanske man kommer kräva högre betalt om man jobbar på distans för att kompensera för större bostad?
81 kommentarer
Jävligt själviskt, hur hade dessa seniora betett sig om de kom till jobbet första dagen efter sina universitetsstudier sen satt alla i kalsongerna hemma och möglade från distans.
Men folk klarar ju sällan av att se helhetsbilden utan tänker bara på sig själva.
Nej, nyexade bör nog sitta på kontor med seniorer ett tag.
Det är svårt när seniorerna vägrar.
vadå själviskt? Om man vill anställa en person "köper" man ju den personens tid genom lön. Det är ju inte någon välgörenhet man håller på med. haha
Vi har skolat in nyexade remote utan några problem. Att visa något på en skärm går lika bra eller bättre remote. Fysisk närvaro har inte mycket att göra med kunskapsöverföring att göra.
Att kräva fysisk närvaro under en pandemi är själviskt. När den inte är nödvändig.
Håller med, vadå själviskt? Det är ingen jävla välgörenhet varken anställd eller arbetsgivare sysslar med. Om arbetsgivaren vill ha seniora på kontoret för att skola upp juniora så får dom väl ge de seniora incitament till att acceptera detta villkoret.
Dock håller jag inte med att det är lika lätt att skola upp på distans, mycket effektivare om man sitter bredvid, samt kan småprata på väg till/från kaffet.
Jag har mer eller mindre blivit inskolad två gånger under pandemin och båda gångerna har skett remote. Den andra tjänsten fick jag till stor del för att jag, enligt min nya arbetsgivare, lärt mig oerhört mycket på kort tid i tjänst #1. Det nya jobbet är helt distans, fast med kundmöten runtom EMEA, att kunna samarbeta och leverera på distans är uppenbarligen ett krav.
Samtliga kollegor i mitt team är 15-20 år äldre än mig och har inte några som helst problem att lära ut via dom samarbetsverktyg vi har tillgång till, man får dock inte vara blyg för att be om hjälp.
Den stora huvudvärken kommer när jag som chef är ansvarig för en anställds arbetsmiljö, som jag inte längre har koll på eftersom det är i respektive persons hem. Ska jag gå skyddsrond i folks hem och se till att ingen drar en förlängningssladd till en förvuxen datorskärm tvärs över passagen vid skrivbordet så att en morgontrött utvecklare inte snubblar?
Antag att någon skadas i hemmet på arbetstid, hur ser ansvarsförhållandet egentligen ut? Lagen är tydlig, nämligen det är arbetsgivarens ansvar för anställdas arbetsmiljö. Men hur ska man kunna ta detta ansvar egentligen?
// Rekryterande chef på glödhet IT-marknad med personalansvar över anställda som flyttat ut på vischan under pandemin och inte vill komma in till kontoret i onödan. Eller alls.
Arbetsgivaren behöver väl bara se till att det finns en korrekt arbetsmiljö att gå till. Om arbetstagaren trots det väljer att jobba hemma har jag svårt att tro att arbetsgivaren är ansvarig för eventuella olyckor.
Tyvärr är det så, rent juridiskt. Om arbetsgivaren tillåter den anställde att jobba hemifrån är det att anse som dennes arbetsplats, och den är man ansvarig för.
"Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön, även vid arbete hemifrån. Det säger arbetsmiljölagen. I samma lag står även att arbetsgivaren ska göra allt som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.
För att få till en hälsosam arbetssituation i hemmet krävs därför ett gott samarbete och en regelbunden dialog mellan chef och medarbetare.
I en situation där man som arbetsgivare har många medarbetare som arbetar hemifrån gäller det att ha koll på sina arbetsmiljörutiner. Inte minst det systematiska arbetsmiljöarbetet, där bland annat undersökningar, riskbedömningar, åtgärder och handlingsplaner är centrala begrepp. " – Arbetsmiljöverket
https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/sjukdomar-smitta-och-mikrobiologiska-risker/smittrisker-i-arbetsmiljon/coronaviruset/arbetsmiljon-vid-hemarbete/
Så hamnar IT-teknikern på supporten och ofta erfarna utvecklare i det komplicerade akuta ärendet där man måste gå in i driftsystemet hemifrån. Helt plötsligt så kan en massa känsliga uppgifter synas på skärmarna i en helt oskyddad miljö, kanske något förbi utanför och ser skärmen från fönstret när det slarvas med att låsa skärmen osv. Vems är ansvaret då?
En anställd är skyldig att rapportera eventuella risker i arbetsmiljön, OM sådan upptäcks. När olyckan väl är framme är arbetsgivaren ansvarig även om det skedde i hemmet och även om den anställde inte hade rapporterat det. Kanske var sladden inte där igår, eller inte bedömdes som farlig? Och så snubblar vederbörande över sladden å skadar sig allvarligt = arbetsgivaren åker dit.
Arbetsmiljö kan ju naturligtvis handla om sladdar på golvet. Men ett bredare problem är nog bristande ergonomi och vettiga rutiner. På kontoret finns ofta det senaste i höj och sänkbart, stolar. skärmar tangentbord osv. Hemma ofta laptop vid köksbordet eller i knät i soffan. Att resa sig för att ta ett snack med kamraten, utskrifter och andra bensträckare. Ta pauser såsom fika och lunch. Dessa skador som ofta uppkommer i axlar och nacke är mer dolda än att snubbla på en sladd men likväl ett arbetsmiljöproblem.
Jag trivs väldigt bra med distans-jobb, det var så mycket bråk på universitetet att jag blev less. Dessutom tvingades jag att ta ansvar för en tredjedel av deras stora och snabbt växande ekonomiska underskott, vilket gjorde att jag gick utan lön de sista månaderna där.
Min arbetsgivare, ett industri-företag i en annan stad, har länge krävt att jag startar eget eller att de får komma och göra en arbetsmiljö-kontroll hemma hos mig en gång varannan månad.
Det kom en gång en kontrollant därifrån, men jag upplevde frågorna som konstiga och irrelevanta och det såg ut som han filmade i smyg. Jag befarade att de ville få information om mina nya provtagningsmetoder, så jag sa nej till fortsatta kontroller.
De har tidigare krävt att jag skickar till dem alla mina opublicerade forskningsartiklar samt min privata laptop-dator till dem omgående. Mitt svar till dem: de ingår inte i samarbetet. De har dock inte avbrutit samarbetet, ännu.
Jag slipper resan med buss + tunnelbana på 1.5 timmar enkel väg och månadskortet för ca 1 000 kr/månad. Men framförallt kan jag jobba från morgon till kväll 7 dagar/vecka när det krävs. Jag jobbar ofta även under nätter. Under väntetiderna kan jag t ex städa eller styrketräna.
Ser i stort sett inga fördelar med kontor efter 20+ år i branschen. Tycker också det är löjligt med att försöka dra paralleller mellan distansarbete och bostadsrallyt. Så stor plats tar inte ett skrivbord med plats för laptop. Handlar snarare om lyxkonsumption i en finansiellt dopad ekonomi. Menar majoriteten har garanterat bättre arbetsmiljö hemma än i öppna kontorslandskap i city, även om bostadsytan är mindre. Egen hårdvara, godare kaffe, enkelt att muta oönskad mänsklig distraktion. Men som alltid ska man respektera att alla är olika. Flexibilitet är nog rätt väg framåt dvs 0-100% på kontoret är okej.
Distansarbete är definitivt här för att stanna inom IT, det tror jag alla i branchen har insett utom de mest bakåtsträvande gubbarna och tanterna på de mest efterblivna storföretagen. Dock kommer säkert pendeln att svinga tillbaka förr eller senare och en ny trend skapas där det blir coolt att hänga på kontoret med sina coola kollegor och det företag som kan erbjuda detta exklusiva arbetsätt kommer anses hippast och dit alla nya ingenjörer vill. Men det ligger just nu långt i framtiden då pendeln just nu är på väg i motsatt riktning.
Det är ju lika efterblivet att säga att man SKA jobba hemifrån som att säga att man SKA vara på kontoret.
Olika arbeten och framförallt olika arbetsuppgifter passar olika bra för det hela. Det handlar såklart om att hitta en mix som passar för att lösa och UTVECKLA sitt arbete.
De utvecklare som säger att dekan sköta sitt jobb lika bra 100% remote är också de vars uppgifter snabbast kommer gå att ersätta. Det är alltid de som säger "det där ingår inte i min arbetsbeskrivning" och det mindsetet håller inte 2021.
Vad har mindset med remote eller inte att göra?
Förstår du inte så förstår du helt enkelt inte.
Har du mindsetet att du bara har ansvar för det någon sagt till dig att göra är det enkelt att säga att man kör 100 procent remote.
Håller inte med dig Lena, men du har din mentala modell.
Remote hindrar ingen ifrån att ta lite nya arbetsuppgifter?
Det är just ett uttryck som "ta lite nya arbetsuppgifter" som är grundproblematiken. Det kräver att någon har definierat arbetsuppgifterna.
Jag har uppdrag på 3 olika stora bolag sedan pandemin startade och trenden där är i alla fall tydlig. Arbetsuppgifter som inte definieras och tilldelas någon blir inte utförda i närheten av i lika hög grad som när man satt tillsammans. Innovationen har blivit kraftigt lidande likaså.
Att leda ett svenskt utvecklarteam remote har blivit oerhört mycket mer likt att leda ett indiskt team. Och det finns inget positivt i det.
…och självklart finns det undantag. Det finns vissa individer som klarar detta alldeles lysande. Det är dock ej dem jag pratar om – utan i mer generella termer.
…notera vänligen att jag nu pratar om 100% remote arbete.
Ja det är säkert olika ut. Men det krävs ju en annan organisation, antagligen där skon klämmer?
Det är många frågor som reses i och med den ökande andelen distansarbete. Inte minst frågan om arbetsmiljöansvar – vems fel är det om den hemarbetande drabbas av belastningsskador, ryggproblem eller annat pga bristfällig arbetsställning?
En annan synpunkt som kom upp inom ett av de större IT-konsultföretagen var att om man t.ex. väljer att jobba på distans från Spanien, vilket uppenbarligen är fullt möjligt och realistiskt, kan arbetsgivaren formellt sett bli tvungen att betala sociala avgifter där istället för i Sverige. Det handlar alltså inte om att man tar med datorn på semestern och jobbar några timmar under några dagar av resan, men väljer man att tillbringa säg ett par månader i Spanien med det uttalade syftet att jobba på distans mot Sverige blir det tydligen så. Och det oavsett att man som person inte behöver betala inkomstskatt någon annanstans än i Sverige så länge man inte tillbringar mer än halva året i ett annat land. Som så ofta är detta kanske inte ett problem som man tänker på, och så länge allt går som det ska är det kanske inte heller något som uppdagas – men den dag något händer kan det innebära problem.
Från Sveriges Ingenjörers nyligen avslutade Fullmäktige rapporteras även att yngre ingenjörer generellt är mindre positivt inställda till distansarbete än äldre då de upplever att den initialt i arbetslivet viktigare kunskapsöverföringen från äldre kolleger blir lidande.
Noterar att mina synpunkter om arbetsmiljöansvar och yngre kollegers behov av kunskapsöverföring från äldre kommenterats av andra medan jag skrev min kommentar.
Fast det där med arbetsställning och ergonomi vid skrivbordsarbete är ju mest skitsnack har jag fått lära mig. Det viktigaste är att man reser sig regelbundet och rör på kroppen och dess delar.
Jag har ingen stol, varesig på kontoret i stan eller på hemmakontoret. Är alldeles för lätt att få problem med ryggen när jag jobbar sittandes.
Stämmer på mig angående småbarn. Var en av få som arbetat på kontoret under pandemin. Nästan all icke arbetstid läggs på barnen och bara på jobbet kan man ladda battrierna.
Jobbar i en medelstor svensk stad. Vi har tappat massa erfaret IT-folk sista tiden till företag ifrån Stockholm, som erbjuder 100% distansarbete och signifikant högre löner.
Ser det som win-win för både arbetstagare och företag. Förstår inte varför det har tagit så lång tid, det va ju ändå ett löfte man växte upp med när internet kom. Kanske kan det påskynda avurbaniseringen och småorter kan profilera sig som distanskommuner. Sätt upp ett co-working space med kommunala medel med lite sackosäckar, kaffemaskin och pålitlig internet infrastruktur bara.
Och anslutande träningsanläggning.
Byns nya kontorshotell är sambyggt med padelhallen, ligger intill byns Box (functional fitness-gym). Padelhallen har också ett enklare gym.
Helt sanslös bransch om man betraktas som senior efter tre år:-)
Om man kan lära sig något så in i h-e bra på tre år att man betraktas som senior så kan det ju egentligen inte vara så kompext eller…?
Som gammal i branschen skulle jag nästan säga att det är tvärtom. Inte ens under en livstid kan man lära sig allt man stöter på.
Men visst kan man bli ganska specialiserad på en specifik plattform på tre år.
Sedan är det väl arvodena som konsultbyråerna fakturerar som lockar till att kalla folk seriora också.
Haha skillnad
Som brandman i en händelserik region typ sthlm är man kanske erfaren efter 10-15 år. Och då har man ändå mycket kvar att lära.
Är väl på någotvis det som är signifikant för den tid vi lever i. Upplever själv efter +40 år i mitt yrke att jag fortfarande har massor att lära mig. Däremot övesvämmas branschen och mitt företag av medarbetare som både av ledningen och sig själva betraktas som seniora men som i mitt tycke knappt är flygfärdiga (vilket jag också i dag ser på kvalitetetn på det som levereras). Tendensen är också att högre chefer blir mindre och mindre insatta i den operativa verksamheten vilket gör att dom varken kan bedöma kvalitet och kompetens. Men eftersom vi haft den längsta obrutna högkonjunktur jag upplevt så går allt att sälja – även halvmedioker dynga.
De som säljer styrketräningsmaskiner till den länge växande branschen "jobbgym" går mot hårda tider låter det som. Möjligen blir det istället ett uppsving för källargym i villakvarteren.
Som för det flesta blir dammsamlare. Tufft att få bra rutiner i hemmaträning. Det går åt en helsikes massa självdisciplin och där brister det oftast.
Det är nog olika. Jag tycker det är MYCKET svårare att ha disciplinen att träna när jag jobbar på plats inne i stan. När jag jobbar hemifrån är det så mycket enklare att klämma in det när andan faller på, så skillnaden är tyvärr stor nu när vi börjat jobba mer på plats.
” Kanske är IT-branschen så överhettad just nu att det är den seniora personalens privilegium att ställa krav på nya arbetsgivare idag.”
Exakt så är det.
Själv går jag under kategorin småbarnsföräldrar som absolut vill jobba på kontoret för att slippa hemmamiljön ett tag.
Det ska extremt mycket till att jag skulle ta ett uppdrag som inte är helt på distans. Möjligtvis kan jag tänka mig pendla 1h enkel väg dörr-till-dörr in till gbg en dag i veckan första veckorna på ett nytt uppdrag, alternativt om det vore drömjobbet att jag kan sträcka mig till två dagar. Men nej, ser ingen som helst vinning i att behöva åka in till ett kontor. Jobba med en sketen laptop och två skärmar i öppet landskap med ljud och oväsen överallt, meningslösa möten och all dödtid vid kaffeautomaten. Usch!
Skulle väl vara om drömjobbet dök upp att jag kan tänka mig 1-2d/vecka som standard, men det lär ju inte hända.
Kände samma sak efter att ha provat på distans under pandemin. Sa upp mig och valde enkelt ett nytt konsultgig remote utav 20 uppvaktande företag. Verkligen stor atbetskraftsbrist just nu. Helt omöjligt att få tag på kompetens inom landets gränser. Remote är därför riktigt attraktivt för arbetsgivare som tidigare letat regionalt pga fancy kontor och "kultur". Hoppas att fler sektorer kommer fortsätta erbjuda flexibilitet. Kunnat få igång regelbunden träning samt jobba fler timmar och ha tid för familjen så måendet är upp många hundra procent. Har inte lyckats förstå argumenten för kontorstvång.
Underbart, säger jag som junior IT-Nisse! Desto fler jobb och desto bättre förhandlingsläge framöver för mig då!
Om företag av någon anledning vill att jag ska arbeta i deras hyrda, uppvärmda lokaler för bättre lön/förmåner är jag inte den som tackar nej!
Jotack, det är verkligen arbetstagarens marknad just nu. Vet flera med nyutexade ingenjörer med bachelorgrad som fått ingångslöner nära 40KSEK/månad på jobb som är 100% distans. Och de erfarna ingenjörerna som har slutat hos oss har fått lönelyft på mellan 20-40% nu när de byter jobb. It-branschen har sannolikt inte varit så här överhettad sedan IT-bubblans glada dagar. Blir intressant att se om det går lika brant utför den här gången.
Rimligt att distans/hemarbete beskattas högre som löneförmån då det innebär minskade skatteintäkter till staten.
Högre bostadspriser ger en marginellt högre engångsintäkt men på sikt lägre skatteintäkter pga högre ränteavdrag.
Så hemmakontoret bör beskattas som löneförmån motsvarande vad en kontorsplats kostar. Sedan är det upp till den enskilde att förhandla med arbetsgivaren om kompensation 🙂
Nä, skatteintäkterna till staten kommer inte bli lägre – man använder pengarna till att konsumera annat än pendling.
Krona för krona? Det har du inte belägg för. Det är något du har hittat på.
Även om medelklassen naturligtvis inte kan låta bli att bränna pengar.
Möjligen så kanske man amoterar sitt allt högre bostadslån, lite .
Jaså, tusen kronor mer i plånboken brukar för de allra flesta innebära att man handlar mer grejer. Och momsen är t ex högre på grejer än på kollektivtrafik (som dessutom till 50% är skattefinansierat, så det är ren vinst om folk slutar åka kollektivt och istället stannar hemma). Du har inte belägg för motsatsen.
De flesta som jobbar hemifrån kör till arbetet Då är det betydligt mer man sparar.
Kan man åka kollektivt är inte pendlingen något tungt, med tanke på hur kass kollektivtrafiken är. Tex tåg från Lomma till kontor i centrala Malmö. 12 min. Knappt lönt att sätta sig ner ens.
Det är för övrigt inte jag som driver en blogg som påstår en massa saker och vars trovärdighet som står på spel.
Jag anser man ska ha lönepåslag om man inte kommer in till kontoret.
Mindre kostnad för lokaler för företaget, samtidigt som jag sliter på min egna lokal.
Glöm inte att om fler jobbar hemma så kommer det leda till att färre blir sjuka vilket leder till fler produktiva timmar vilket leder till mer pengar -> mer skatt för pappa staten med. Och mer välmående folk lär ju leda till längre livslängd vilket leder till ÄN mer pengar=skatt.
Någon som kan själv tänka ut och skriva ett rekursivt C-program som löser Towers of Hanoi ? Och då menar jag helt själv, utan att googla eller kopiera. Från null, utan andra ledtrådar än problemet. Då är man en bra programmerare….
Med all respekt men varför i hela friden skulle någon idag skriva ett nytt program i C?
Det sagt, du har rätt i sak.
Jag misstänker att väldigt få ITprofessionals är smarta nog för att klara detta. Bara ett litet kort stycke kod behövs.
Det var ju en standarduppgift när jag sysslade med Prolog för 35 år sedan. Fast bara för att jag kunde det då betyder inte att jag kan det idag. Bildning är vad som finns kvar när man glömt det man lärt sig.
Med tanke på att i princip alla allvarliga buggar/expilots kommer från gammal C-kod så verkar det som att de som trodde sig kunna skriva C-kod inte heller kunde det.
C är ett roligt språk och extremt snabbt. Så nära järnet man kan komma.
Dagens C kompilatorer är väldigt advancerade och kan t.ex. vektorisera kod för Intel AVX, m.m. Mycket bättre än vad någon kan handskriva Assembler.
C/C++ används mycket av hyperscalers som Google, Microsoft, Netflix, mfl. Då varje sparad klockcykel motsvaras av sparade pengar på hårdvara, större nettovinst och mer pengar ner i aktieägarnas fickor.
Trenden är här och sannolikt för att stanna, bara att acceptera att pandemin, kinapesten, Wuhandöden, kalla det vad du vill accelererade en utveckling som annars nog hade tagit 10-20 år.
Dessutom, för alla er som har sociala medier, så har ni ju också Metaverse att se fram emot så ni behöver snart inte ens lägga pengar på en trivsam hemmiljö, bara ett par hyggliga VR glasögon [sic! – igen] Meta – LOL
Hur blir det med säkerheten. En del jobb kräver hög säkerhet. Detta blir lite lidande i vissa fall.
Fråga tex ericsson, google eller spotify. Bara en killgissning att molnet erbjuder bättre säkerhet än vad många kunnat ana.
Säkerheten på de flesta bolag är ju kanon redan idag så hur exakt skulle det bli sämre menar du…? (OBS – inslaget kan innehålla spår av ironi).
Det ska bli spännande när arbetsmiljöverket släpper på pandemislappheten och ger sig innan i matchen. Som det är nu har decenniers arbetsmiljöarbete försvunnit ut genom dörren vilket inte är ett gigantiskt problem i kort perspektiv, men efter att ha jobbat från soffan i några år lär det märkas…
Hemarbete ställer även nya krav på riskbedömningar. Uppenbarligen innebär hemmavarande barn en reell för hot och våld vilket faller på arbetsgivaren:
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/kastade-leksak-pa-hemmajobbare-bedoms-vara-arbetsskada/
Finns inget krav på Volvo Group IT om 50% på kontoret. Dom flesta kör 1-2 dagar per vecka.
Om besparingarna på lokaler ska komma arbetsgivaren eller arbetstagaren till del?
Ser det som självklart att det kommer arbetsgivaren till del. Precis på samma sätt som inställda konferenser, resor och oladdade kaffemaskiner kom arbetsgivarna till del och inte arbetstagarna.
Jag tror till och med på en tvärtom-effekt avseende distansarbete, dvs att de som jobbar på kontoret på lång sikt drar ifrån distansarbetarna lönemässigt. Utöver faktumet att man inte ska underskatta visningen av att nätverka så ska man minnas att "nobelprisen skapas vid kaffepausen". Alltså att kreativitet uppstår i samvaro med andra.
Haha, vilken mossig inställning.
Mossigt realistisk? 🙂
Mitt företag "förväntar sig" att vi är på kontoret 50%. Jag försöker testa hur mycket detta är en rekommendation eller krav genom att utebli någon vecka. Ingen har klagat än så länge.
"Oacceptabelt"
Samma hos oss
Och nästa steg är att arbetsgivarna då lika gärna kan anställa någon i Sydafrika, Kenya, Indien eller Polen.
Det löser man lätt genom att vara bättre är folk från Sydafrika, Indien och Polen.
Om de bedömer att de får samma kompetens – absolut! Med risk för att låta som en marknadsivrare: Om Indien kan producera lika duktiga utvecklare som Sverige, och företag är ok med att jobba på distans och inte prata svenska, så är det väl helt rimligt att vi får konkurrera med folk i Indien om jobben? Jag tror personligen att det finns mjuka faktorer som gör att svenskar inom IT ändå är attraktiva (mycket kopplat till utbildningarna), men det är ju självklart upp till varje individuell arbetsgivare.
Själv siktar jag på att arbeta deltid från Italien. Jag kan självklart inte ha några synpunkter den dag min arbetsgivare hellre anställer en italienare, men det låter på dem som att det inte är aktuellt.
Jag har gjort det nu några år ett antal månader om året från Italien.
Funkar fint.
Själv bet jag i det sura äpplet och började på en yrkeshögskola eftersom min civilignenjörsutbildning bedöms som helt värdelös, trots att branschen konstant skriker om sin brist. Jag gick på karriärmässa där det fåtal företag som ens bemödat sig om att ta sig dit mest stod och beklagade sig över hur dyrt det var med ny personal och att de bara var intresserade av att anställa seniorer. Min spontana kommentar till gråtande och bölande it-"entreprenörer" är därför numera ett utsträckt långfinger.
Trist. Karriärsmässor har väl alltid varit rätt kassa jippon dock? Vad är du civilingenjör inom och vad pluggar du nu till för yrke?
Btw, skaffa ett nick.
Jag är civilingenjör i industriell matematik. Jag började plugga till programmerare.
Skriks det efter industriella matematik-ingenjörer men de kan inte få de jobb som utannonseras? Låter som att något annat än utbildningen orsakar detta. Det kanske skriks efter erfarna och isf är det som det är för de flesta antar jag? Som nyexad gäller det att hitta ett bolag som kan tänka sig att chansa på att investera i att lära upp en oerfaren. Så är det som utvecklare med. Kanske inte hos typ Tieto iofs.