Fredagsmys: Bouchon och Malmö levererar kontinenten hem till Sverige

Dags för fredagsmys. Pärlan och den franska restaurangen Bouchon är en perfekt kombination med underbara Malmös redan härliga kontinentala känsla och visar att man inte behöver lämna Sverige för att hamna i Frankrike, men utan fransmän och således istället Sveriges Trevligaste Människor (TM), skåningarna.

Sniglar på Bouchon

Ja, jag älskar faktiskt Malmö, åtminstone som besökare. Och jag har besökt staden rätt många gånger, vilket är hur jag bildat mig min uppfattning om denna fantastiska stad, istället för att läsa rubriker i klickmedia. Lena har förstås bott här – hon har bott nästan överallt – och har gett mig lite guidningar och stadspromenader, såväl i medelklassens Västra Hamnen / Bo 01, som anarkisternas, vänsterns och kulturpersonernas Möllan, eller för den delen centrum och en del förorter.

Eftersom Lena skulle till Grönland med morgonflyget tog vi in på Clarions relativt nya (?) hotell bakom stationen, där det visade sig finnas för gästerna gratis flipperspel. Tillsammans med ett högst angenämt pris finns det helt enkelt inte något behov av något annat hotell när man ska med morgonflyget från den internationella storflygplatsen Kastrup, 20 minuter med tåg bort.

Gratis flipper!

Eftersom vi seglat hem båten från Marstrand var det dags för ankardramm och en bit mat, och valet föll på franska krogen Bouchon efter rekommendationer från vänner och bekanta i staden.

Förutom det klart bästa vädret av Sveriges tre så kallade storstäder, så bidrar hela stadsbilden i Malmö till den fantastiska kontinentala känslan. Breda tillgängliga gågator och vandringsstråk i en stadsplan som inte är Stockholms eller Göteborgs trånga kaos, utan flyttar dig till Europa istället för Norden.

Trevliga människor, avslappnade och glada som rör sig avslappnat och utan stress i gatuvimlet. Man kunde lika gärna varit i någon fransk medelhavsstad, eller kanske Barcelona.

Ett av många torg, här med regnbågsenhörningen

Stora öppna torg, som är till för människor förstärker känslan. Folk sitter, går, möts och umgås.

Känslan är helt enkelt kontinenten för att vara lite tjatig.

Vi kommer lite tidigt till Bouchon efter en stunds avslappnad promenad över gator och torg, vallgravar och kanaler, och genom lummiga alléer för cyklister och människor. Inte en enda gång behöver vi bry oss om trafiken eller rödljus, då det är breda inbjudande tunnlar under den mest trafikerade av ringlederna inne i stan. Malmö verkar till skillnad mot Göteborg och Stockholm ha någon form av rimlig trafikplanering, medan de två storasyskonens planering verkar präglats av giriga algoritmer och det som verkat enklast för stunden.

Bouchon visar sig vara lite större än ett hål i väggen och med gott om uteserveringar, även om vi väljer att sitta inne och tilldelas ett lugnt bord längst in.

Interiör

Känslan visar sig hamna väldigt nära göteborgsfavoriten Bar la Lune, fast personalen är skånsk, dvs trevlig istället för Bar la Lunes enorma hipsteregon, som förvisso ger den där rätta franska känslan.

Menyn är minst sagt fransk. Kycklingleverpaté, endiver, kalvhjärna, ratatouille, steak tartare och många andra klassiker. Anklever och sniglar beställs efter att snabbt plockat in en aptitretare på fransk ost. Det som möjligen saknades på menyn var grodlår, men man kan kanske inte få allt.

Vinlistan är omfattande och personalens vinrekommendationer på glas var utan anmärkningar.

Huvudrätt

Till huvudrätt väljer jag en Onglet med klasissk bea till, medan Lena körde ytterligare en förrätt på svampsoppa till huvudrätt.

Priserna är ytterst rimliga, särskilt för de väl tilltagna förrätterna. Tillsammans med smårätterna kan man i princip sitta och äta fransk tapas om man så vill och bara skippa huvudrätten. Det fanns förstås inget att anmärka på Ongleten, som var i det närmaste perfekt tillagad och serverad.

Vi avrundar med den där ankardrammen, där mitt val blir en Armangac från 1979 medan Lena väljer ett sött vin från Jurabergens sluttningar ner mot Genevésjön, på den franska sidan gränsen. Med 1979 är det bara att boka av ännu en årgång på listan av drucken Armangac – på Karlsberg Bar i Longyearbyen drack vi 1910, 1970 och 1983 om jag minns rätt.

Ankardramm

Bouchon har även pressanka som stående meny, men det måste beställas fem dagar i förväg och detta besök var mer spontant, men ska tydligen vara högt rekommenderad som en i Sverige tämligen unik möjlighet.

Promenaden tillbaka in i solnedgången tar oss förstås förbi det alltid trevliga Lilla Torg, kanske centrumet för Malmös krogliv och ännu ett exempel på de många och stora torgen för människor

Lilla Torg

Vi väljer ett av ställena och tar en drink innan det är dags att återvända till hotellet. Som vanligt för Malmö avslappnat, lugnt och bara kontinentalt trevligt.

Antagligen var det Victors, men det är svårt att se skillnad på ställena på norra sidan av Lilla Torg

Vill du slappna av och få den där kontinentala känslan är en vända till Malmö att rekommendera. Kanske inte om du är en fisförnäm stockholmare dock, då kanske du ska fortsätta bilda dig din världsbild från klickmedia istället.

Jag vet att jag med glädje kommer återvända till Malmö igen och igen. Och Sveriges antagligen trevligaste människor, skåningarna. Kanske är det den internationella mixen och närheten till Danmark och Tyskland som gör att folk är så trevliga?

Med det önskar jag er ett trevligt fredagsmys.