Vad innebär 15% lägre bostadspriser?

I Sthlms mer attraktiva villaförorter(läs Bromma och Nacka) pågår budgivningen på fina objekt ungefär som vanligt. För lite sämre lägen och hus med för liten area eller tråkigare standard verkar det dock gå rätt segt med en hel del objekt som dras tillbaka.

Det är den här dubbelmarknaden det har talats ganska länge om.

Det finns en grupp köpare med en gedigen bostadskarriär i ryggen. De har möjlighet att välja och det är därför inte ovanligt att se både budgivningar och köp innan visning för "rätt" objekt på respektive marknad.

Samtidigt HAR kreditkranen skruvats åt i andra änden med krav på kontantinsats, amortering etc. Objekt som den första gruppen inte är intresserad av har blivit (något) svårare att sälja. Men bara för att det inte är huggsexa är det inte omöjligt.

Ja, 49 % kan vara en minoritet. Hur tänkte du nu?

Vilken utbildning?

Dina vänner är ju dummare än tåget. Både universitetsutbildningar och bostadsrätter är i dagsläget extremt övervärderade. Hade de inte varit dumma i huvudet hade de insett det för länge sedan. Lärde ni er mycket i skolan?

Precis. De allra flesta av mina kursare skrev kontrakt med en framtida arbetsgivare om att de ska börja till hösten. Det är inte ovanligt att denna typ av kontraktsskrivning sker ca 11-6 månader innan det faktiska startdatumet. Givetvis med rätt tråkiga vilkor såsom en uppsägningstid på 2 månader och ibland olika typer av provanställningar.
Genast när jobbet är "klart" är det dags att köpa bostad.
De flesta jag känner har ändå lyckats skrapa ihop en rätt okej kontantinsats själva som skulle räcka till mindre lägenheter i många städer men inte i Stockholm. Lösningen där brukar vara att antingen låna av föräldrarna till en kontantinsats eller att de går in som ägare på det ena eller andra sättet.

Min bild är att detta åtminstone verkar vara vanligt med liknande upplägg i Lund, Chalmers och Linköping där jag har en del info. Men skulle bli förvånad om det ser helt annorlunda ut på andra ställen.

Är ju såklart helt anekdotiskt från min sida men dessa typer av anställningar verkar vara ett Stockholmsfenomen först och främst. Gäller dessutom främst Trainee- och konsulttjänster vilka >70% av alla från min linje börjar på. Har tittat lite på att flytta hem till Linköping igen och upplever att det inte riktigt fungerar på samma sätt där.

Jag misstänker att det har att göra med kvaliteten på nyanställda. Vill du ha nyexade så kan jag något generaliserat säga att jag mycket hellre hade anställt eller arbeta ihop med de som skrev kontrakt tidigt under hösten än de som inte hade något påskrivet i Mars. Hetsen hos både företag och studenter driver att kontrakt bara skrivs tidigare och tidigare. Löjligt och jobbigt, men för egen del har det bara varit och acceptera. För uppvisa någon nivå av ödmjukhet ska tilläggas att jag skrev kontrakt först under våren.
Hur ser det ut där du har insight i Lund? Vilka typer av jobb är det?

Man kan ju bo kvar i studentlägenheten i upp till ett år.

Så bostadsmarknaden har varit övervärderad för att priserna sjunker när den största ekonomiska krisen sedan depressionen har dragit in? Ganska spännande slutledningsförmåga måste jag säga…

Björn, ifrågasätt aldrig bostadsmarknaden i Sverige, det är dömt att misslyckas. Det är ungefär som att försöka ifrågasätta husförhöret under 1800-talet.
Folk har haft det alldeles för bra, sett sina bostäder öka många 100% i värde utan minsta ansträngning. Bostaden har sedan använts som bankomat för att finansiera utlandsresor, nya bilar m.m.
Men det finns inga gratisluncher, förr eller senare kommer fakturan. Ingenting växer i oändlighet. Är vi vid vändningen nu när corona spräckte "peak everything" bubblan? Kanske, spännande blir det åtminstone. De som har mest att förlora är de som kommer att gapa högst kring att detta är övergående och snart är allt som vanligt igen.

@Mikael: De som har mest att förlora är folk med SEKetas på bankkontot och utan skulder. SEKetas blir värdelösa, lönerna i SEKetas ökar och folk med skulder betalar av en del medan de med tillgångar i form av SEKetas får betala för en dyr kurs i att skuldsatta räddas alltid på något sätt genom skuldavskrivning eller dylikt medan kreditgivarna får betala. Detta är inget nytt fenomen utan har hänt många gånger om enligt Ray Dalio. När man får en skuldmättnad i ekonomin måste man göra en reset.

@Mikael: Systemet fungerar ju rätt bra i Sverige tycker jag.
1) Skaffa jobb med kollektivavtal och gör så lite som möjligt
2) Köp bostad på lån och få lånekostnaden subventionerad
3) Skaffa barn, var föräldraledig, ta ledigt på alla klämdagar, smit hem tidigare p.g.a. påhittade besök av hantverkare och dylikt och VABBA utan att anmäla det till försäkringskassan

@Goofy: Ingenting för mig att leva som en sådan parasit. Göra så lite som möjligt och låta arbetslivet vara en transportsträcka.
Snarare tragiskt att man väljer att göra så. Det är min personliga åsikt ska tilläggas, så att ingen här blir kränkt och behöver tröstas i onödan.

@Stefan: En betydande andel av befolkningen är med att betala räntesubventionen men bor i hyresrätt och får inga sådana avdrag själva. De bor dessutom dyrare eftersom de inte är högavlönade nog för att ha råd att bo billigare och högavlönade nog för att ens veta vad kapitalinkomster är för något.

@Mikael: Jag jobbar inom privat tjänstesektor och där är det ca. 60% som gör så som jag beskrev det. Åtminstone på min arbetsplats. Antar att det ser ännu värre ut inom den offentliga skattefinansierade sektorn men det är bara en killgissning.

Goofy: Om de flesta på ditt jobb "gör så lite som möjligt" så undrar jag hur svag konkurrensen är egentligen i din bransch? Förmodligen gör de fullt tillräckligt för att ert företag ändå ska vara lönsamt. Alla vinner i det fallet.

Goofy
Den enda subventionen som utgår till bostadssektorn till boende är det som i dagligt tal kallas bostadsbidrag.

Att påstå att ränteavdraget är en subvention är ungefär som att påstå att hyresregleringen är en subvention.

Jo jag känner till det där.
Har dock svårt att ta till mig subventionen då de med störst ränteavdrag även betalar mest i kapitalskatt.

Nej, anekdoter får andra ägna sig åt och göra till en universell sanning.

@Goofy. Instämmer att det är så det fungerar på många arbetsplatser. Jag arbetar inom privat sektor och där förekommer det. Har tidigare även arbetat inom offentligheten och där är det mycket värre och det är en av anledningar till att jag aldrig kommer sätta min fot där igen.
Min bild av dessa sengångare är att de cementerar sin egen karriär och sina utvecklingsmöjligheter. Man kommer till en viss nivå, men sen tar det stopp och det har man bara sin egna lathet att skylla på. Sen vill inte alla jobba häcken av sig eller avancera, så det är väl fine.

Goofy. Tyvärr har jag inte mottagit några gratisluncher trots att jag jobbar i vården så ingen förmånsbeskattning att rapportera 🙂

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.