Kanske håller det på att dras ihop till en ny fastighetskris i coronakrisens spår. Utöver den tidigare butiksdöden riskerar distansarbetesrevolutionen slå ut behoven av både kontor och det sista halmstråt bygga om allt till bostäder när allt färre av de kreditstarka distansarbetande tjänstemännen ser en vits med ett överprissatt centralt boende.
 |
| Extremt centralt kontor snart ett minne blott? |
Facebook presenterade en vision att hälften av deras anställda framöver ska jobba på distans. Twitter har sagt att deras anställda kan få fortsätta jobba på distans även efter coronakrisen. Spotify förlänger också sitt distansarbete för de anställda. Uppenbarligen anser dessa teknikjättar att distansarbete fugnerar.
Och när en andel av de anställningsbara vill jobba på distans, då de upptäckt att det är bra och fungerar, så kommer övriga alternativa arbetsgivare i konkurrens om de sökande att också börja erbjuda distansarbete. Alla kommer inte vara intresserade, men tillräckligt många för att man ska kunna börja dra ner på kontorslokaler.
Så till den redan innan existerande butiksdöden kanske vi får se kontorsdöden här näst, där allt fler kontorsytor gapar tomma.
Återstår då att göra bostäder av allt, i den mån man kan få till detta bygglovsmässigt. Fast trenden var redan innan att de inhemska flyttlassen gick bort från storstäderna, en trend som antagligen kommer stärkas av distansarbete. Om man ändå inte ska jobbpendla, varför betala 5 MSEK för en tvåa i Stockholm när du kan betala 4 MSEK för en villa någon timme bort med tåg – ett tåg du tar de få gånger du faktiskt behöver infinna dig fysiskt hos arbetsgivaren?
Till lustigheterna är att det sedan länge frekvent framställts inom science-fiction hur man träffar varandra på distans över videolänk i olika former. Fast nu kanske det är här i volym även i verkligheten? Och det kan få revolutionära konsekvenser.
I andra ändan har vi en högbelånad fastighetsektor, som blåser upp sina balansräknkingar genom att skriva upp värdet på sina fastigheter, låna mot detta uppskrivna värde och köpa fler fastigheter man sedan blåser upp värdet på. Ett pyramidspel som kanske är på väg till vägs ände? Det kan gå fort utför i sektorn om kontoren kommer börja gapa tomma – räddningen är väl långa kontrakt, vilket kanske också kommer hindra en och annan arbetsgivare från att ta steget fullt ut med distansarbete.
Sedan kan man tänka sig en självförstärkande spiral för fastighetssektorn – färre som jobbar centralt i onödigt dyra lokaler innebär också färre som kommer gå förbi de där sista överlevande butikerna och restaurangerna, och när butikerna och restaurangerna dör så är det nog ännu färre som kommer finna det attraktivt att bo centralt, och fler som ökar trycket på arbetsgivarna att erbjuda distansarbete.
Och för den välbesuttna tjänstemannamedelklassen (för det är delar av den som alls kan jobba på distans) öppnar sig helt plötsligt möjligheten att söka jobb i hela landet, rent av hela världen, utan att behöva rycka upp bostad, barn och familj från småstadsidyllen. Och så kan man starta ett världsföretag utanför de så kallade kompetensklustren, rent av i Långtbortfrånstan.
Men i ett Sverige där många chefer (jag känner) redan jobbade hemma 1-2 dagar i veckan för att få vara ifred och få saker gjort, så var det kanske bara en tidsfråga…
64 kommentarer
Har man en global position arbetar man redan på distans men kommer in till kontoret för att få arbetsro. Det kluriga med distansarbete är om man är nyanställd och ska lära sig ett nytt jobb samtidigt som dom erfarna pjäserna jobbar på distans och inte vill komma in i syfte att agera mentor åt den nyanställde.
Det där borde du delat upp i två stycken.
För att kommentera på det förstnämnda: Gissar att det kommer att bli populärt (och därmed socialt acceptabelt) att bygga om hemma så att man får ett renodlat jobbkontor skilt från det privata, ett som man kan låsa inifrån medan man är "på arbetet".
För att kommentera på det andra: Håller helt med – men det innebär samtidigt att mentorskap-på-distans blir en ny kompentens för företagen att rekrytera för, samt för de som redan har det ett extra värde att löneförhandla med. Är det kanske på det (generella) området alla nyss avpolleterade konsulterar kommer att hitta sin framtida nisch?
@Peter: För egen del hoppas jag på det då det öppnar upp för att kunna bosätta sig där man vill och inte där man måste. Hade ju varit ännu roligare om man kunnat jobba på distans fast var man vill i världen men det kanske är svårare p.g.a. skatteregler o.s.v.
Tror du arbetsgivaren kommer att bekosta ett hemmajobbkontor i framtiden eller kommer man se det som en ren förmån för den anställde och då får denna bekosta det själv?
Kan också bli ett lyft för lokala kontorshotell på cykelsvstånd där man kan vara ifred men även få sociala kontakter.
@ Goofy: Det blir väl som vanligt olika lösningar över en skala – ju mer kunniga anställda du är beroende av, desto bättre förhandlingsläge har dessa om efterfrågan överstiger tillgången.
Om investeringar i anställdas hemmakontor blir 100% avdragsgilla för arbetsgivarna så kan det dock gå riktigt fort – annars har du ju problemet att hjälper du hen att bygga ett hemmakontor så måste du riva/återhämta om hen säger upp sig.
Kanske en affärside för IKEA: Det återanvändningsbara hemmakontoret "Konsult" som de själva monterar på ett par timmar i ditt vardagsrum eller gamla teverum som du ändå inte använder längre – som de kan riva och återvinna lika snabbt, låsbart inifrån, och med all dator- och videokonferensutrusning du kan behöva för jobb på distans?
Banktjänstemän lär ju sina kunder att skaffa Mobilt Bank ID på distans.
Varför skulle man då inte då inte kunna lära upp sina nyanställda på distans?
Jag tycker det borde gå utmärkt att lära upp nyanställda på distans med hjälp av olika verktyg för skärmdelning och telefon.
Jobbets sociala del kanske ersätts av att man har mer tid att umgås med sina riktiga vänner snarare än de man för stunden råkar dela jobb med.
Spännande att se hur den nya balansen blir på arbetsmarknaden. Både företag och arbetstagare konkurrerar på en större marknad om personal och anställningar.
Att "bo i Stockholm" blir t ex ingen konkurrensfördel när ett jobb med sporadisk inställelse på kontor (just nu, och fortfarande) i Stockholm ska tillsättas.
Det tror jag att det fortsatt kommer vara. Har arbetat på distans länge men arbetsgivare vill att man bor nära flygplats och närområdet för att underlätta spontana möten osv. Får ofta frågor om hur långt jag har till Arlanda/Stockholm på intervjuer osv. Bor f.n 3 mil ifrån city på behörigt avstånd ifrån trams, men med humana bostadspriser på nivå som mellanstora svenska städer.
Betänker man att USA förändrar basen för dollarn, från att koppla den till olja så skall den nu kopplas till IT.
Då har de i ett svep plockat bort de ekonomiska incitament som funnits för att folk skall resa och förflytta sig till att _INTE_ förflytta sig utan istället sitta vid en dator.
Förändringen kommer antagligen gå mycket snabbare och bli kraftigare än vad många tror. Det ligger för mycket pengar i det här och börskurserna för IT jättarna slår rekord i coronatider.
Say what? Kopplas till IT? Det där får du gärna utveckla…
Om jag gör det kort. Olja möjliggjorde fysisk transport. Värdet i oljan handlar om transporter framförallt. IT handlar om digital transport, kan man kontrollera transport av ettor och nollor så dominerar man i framtiden.
Förvisso. Men det kanske är mer olja (energi) och IT tillsammans. IT kan inte ersätta energibehovet.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag tror de centralt belägna kontoren kommer styckas upp och göras till kontorhotell. Alla kanske inte vill flytta till Stockholm eller Berlin för jobbets skull, men ändå ha ett litet kontor där man kommer undan från stöket hemma, och har folk man kan vara social med på raster och lunch. Men de småkontoren kan lika gärna vara i Motala och Skellefteå.
Frågan är om barnen ens behöver flytta till studentstäder om 10 år. Tveksamt, eller?
https://www.cnbc.com/2020/05/20/cambridge-online-only-2021.html
Bedrivs det fortfarande laborativ verksamhet inom kemi, biologi, och fysik på universiteten och de tekniska högskolorna? Antar att denna är rejält slimmad, men dessa moment kan ej läras utan praktisk övning.
Jag tror att ett centralt (urbant) boende fortfarande kommer ha vissa inneboende kvalitéer som även post corona kommer att vara eftertraktat.
Min fråga är snarare vad som kommer att hända med mellantinget. Villa- och radhusmattor. Förorter. Platser där man bosatte sig inte nödvändigtvis för att man ville utan för att det var den plätt man hade råd med och var tvungen för att det var där jobben fanns.
Ser helt klart flyttlass framför mig som går hem till hembygden igen när storstadsglansen falnat.
Nu förutsätter du att definitionen av centralt förblir densamma – så behöver det inte vara bara för att stadskärna har varit det de senaste årtusendena – de nuvarande stadskärnorna kan vara framtidens rostbälte.
Vidga definitionen av gated community till gated area; en plats/ort där du har tillgång till både vård vid behov, umgänge med jämbördiga, god internetuppkoppling och något slags basnivå av park/natur så kan det mycket väl vara framtidens definition av "centralt" – medans både den traditionella vischan och de traditionella stadskärnorna blir uppsamlingsorter för folk utan fäste på arbetsmarknaden.
Case in Point Sverige = Malmö. Har inte varit självförsörjade på flera generationer. Flykt därifrån pågår redan. Antalet icke självförsörjande stiger hela tiden. Ett svart hål där politikerna knappt ens orkar låtsas att de ens försöker längre. Varför skulle någon som har alternativ vilja bo där i framtiden om den utvecklingen dessutom kommer att accelera nu?
Vi är nog många som hellre lever i stadsmiljö än i naturen. Skogsmulle är inte idealet för alla…
Jag ser framför mig ett uppsving för den storstadsnära glesbygden. Det som är ett mellanting mellan täta villa/radhusmattor i förorter och "verklig" glesbygd. Kommuner som Vallentuna, Österåker, Nynäshamn, Upplands-Bro för att ta exempel kring Stockholm. Även centralare kommuners glesare delar som kräver buss+byte till centrum. Dessutom storstadsnära småstäder som Nyköping, Strängnäs och Enköping blir storvinnare när IT-folket bara behöver ta sig "in till stan" någon gång då och då istället för varje dag.
Vill ha både och. Vill inte bo inne i smeten, däremot i en stor villa i ett lummigt, naturnära läge vid vattnet på taxiavstånd från innerstan. Det bästa av båda världar.
Stort utbud av resturanger, barer, nattklubbar, musik och sport evenemang och roliga event och en internationell flygplats på 2 timmars avstånd är ett måste för mig. Hade vantrivits på annan plats.
@wst exakt så bor jag, och skulle inte vilja byta. Förutom jobb vill jag ha nära till service, träningslokal, vård mm och ungarna måste lätt kunna ta sig till vänner. Österåker, Norrtälje, Värmdö, Vaxholm och Ekerö är väl exempel som kvalar in.
Andra exempel som kvalar in är Nynäshamn, Tyresö, Haninge, Salem och södra Botkyrka. Om det duger med sjöar finns det fina ställen i Huddinge också.
Jag bor i en lummig kranskommunvilla i utkanten av tätort, på gränsen till natur men gångavstånd till pendeltåg. Dock måste jag cykla 30 minuter för att komma till badvänligt vatten. Helt perfekt och skulle inte vilja byta.
Har arbetat på distans för techbolag i 10 år och kommer nog aldrig vilja sätta mig i en bilkö på väg till ett kontor igen. Tror många känner som jag. På mitt jobb, ett globalt it-bolag) får vi extra betalt för att stanna hemma!
Intressant att notera att Zoom är lika mycket värt som South west airlines, Delta airlines, United airlines, American airlines, Lufthansa och Air France tillsammans.
Zoom-användningen har ökat pga coronapandemin.
2019 hade jag två(!) arbetsdagar hemifrån, sedan Corona blossade ut ordentligt i mitten av Mars har jag haft en arbetsdag på kontoret.
Det finns inte en sportmössa att jag går till att befinna mig på kontoret varenda dag igen, redan nu ifrågasätter, främst chefer, varför jag inte är på kontoret. Vi är alltså mitt i en pandemi, jag kan jobba hemifrån med samma eller tom högre effektivitet – men ändå är det viktigt att visa sin nuna på kontoret.
Ja det är klart, hur ska mellancheferna motivera sin existens om allt fungerar utan dem? Underbart är kort…
Jag lägger två timmar extra på arbete när jag slipper vara på kontoret. Framförallt när alla möten ändå är distansmöten känns kontoret meningslöst. Nu efter Corona kör folk till och med Teamsmöten mellan skrivborden på kontoret istället för att boka ett rum. Tre dagar hemma två dagar på kontoret kan fungera långsiktigt känner jag.
Det har gått över förväntan alldeles utmärkt att jobba alla dagar hemifrån. Skulle föredra att fortsätta med det. Vi får väl se när företaget öppnar kontoret igen. Jag kommer att försöka jobba så mycket som möjligt hemifrån ändå.
Har så klart ett rum som är mitt kontor med en rätt stor och bra skärm, skrivbord och konstorsstol, så den biten funkar riktigt bra. Kollegor vet jag har varit på jobbet och tagit hem skärmar, stolar och dockstationer. Andra som uppenbarligen (syns på Teams mötena) kör bara laptoppen från köksbordet har det mindre bra, vilket förstås inte är en adekvat arbetsplats.
Det kan bli en hel del rygg- och nackproblem med laptopen på köksbordet, "gam-nacke" är ett vanligt förekommande problem och kan kräva sjukgymnastik. Man eftersträvar att ha nack-kotpelaren i en vertikal position nästan hela tiden. Jag har en "delikat" nacke, så jag tar alltid bort en ryggkudde från soffan och har laptopen i knät och jobbar i en bakåtlutande sittställning som inte belastar min nacke. Jag har varken skrivbord eller köksbord, så jag äter, fikar och tittar på TV i soffan, bakåtlutad. Klädseln är lyckligtvis tvättbar, annars skulle det kunna bli grisigt.
Jag har jobbat hemifrån i 10 år ungefär, jag tycker att det är toppen att slippa åka till Stockholm och sitta på buss och T-bana i tre timmar per dag och köpa busskort. Jag har fria arbetstider, så jag kan sola i trädgården, när det är fint väder som idag och jobba när det är lite sämre väder. Mitt hus är knökfullt med maskiner, verktyg och arbetsmaterial och jag har inte ens nåt skrivbord. Istället är soffan min sovplats, kontor och TV-soffa. Jag känner mig lite som en del indier, som sover under sina symaskiner. Jag kan jobba i pyjamas. Men det bästa av allt är att slippa få skavsår i öronen av alla som klagar på mig och jobbet och tycker eller kräver att jag ska göra si eller så eller att jag inte får vara där, om jag inte gör även deras jobb åt dem förutom mitt. Att jag måste kunna jobba 12 timmar om dan för att få jobba där. Eller att andra ska få det mesta av pengarna som jag drar in som konsult. Eller när någon får tuppjuck när kafferummet inte är städat och diskbänken är full med smutsig disk eller en färgpatron har läckt ut på golvet (inte mitt jobb egentligen att sköta sånt). Eller att mitt jobb inte passar in på arbetsplatsen, är för politiskt eller väcker anstöt hos en del personer från vissa länder. Eller slippa höra de absurda påståenden att jag skulle ha ett hemligt sexliv bakom ryggen på dem, med chefen eller med folk av mitt eget kön.
Ert kontor måste vara en hemsk arbetsplats, eller så är du en hemsk kollega, men låter mer som det förstnämnda.
Det var ett universitets-labb. Jag fick konsultjobbet tack vare mina egna kontakter. Sedan blev jobbet en mardröm. Mina f.d. arbetskamrater och chef säger fortfarande, att jag inte hade någon rätt att säga upp mig (eftersom jag drog in så mycket pengar till deras skenande underskott).
Nu har det gått 10 år sedan jag sa upp mig, men de är fortfarande asförbannade och skäller ut mig varje gång vi träffas. Deras budget och antalet anställda har halverats under åren. Innan jag sa upp mig, sa dem att jag måste kunna fakturera som konsult 200 timmar per månad. Det bli ca 10 timmar per dag, det kändes för mycket för mig.
Mark skrev även "vi kommer anställa för hemarbete inom 4h från våra hubbar".
Tänk ett liknande i Sverige. En "hub" i Jönköping så täcker man hela Sverige (Malmö-Uppsala iaf).
Personalen jobbar hemifrån och åker in till Jönköping en gång i veckan/månaden.
Jag kan klart tänka mig att jobba hemifrån två dagar i veckan framöver (nu jobbar jag alla dagar hemifrån) men det är ändå trevligt med gemenskapen på jobbet och att kunna ha lite face 2 face samtal.
Även om det funkar väldigt bra rent jobbmässigt att jobba hemma. Bättre än jag trodde det skulle göra.
Det där med trevligt går över med tiden….
Att varje dag tvingas socialisera med människor man egentligen inte vill umgås med har väl sina fördelar med att odla social kompetens och så, men egentligen har det väldigt lite inflytande på teamets prestation. Att ett företag skulle vilja betala för att personalen skall umgås på det sättet verkar lite verklighetsfrämmande om de ändå kan prestera samma resultat utan den sociala biten.
Att gå på lunch och snacka skit, eller ta en fikapaus och lära vad den andra bokstavspersonen just lärt sig kan ju vara kul, men frågan är om det är värt för företaget att betala för om man kan få samma jobbprestation utan att betala.
Noterar att vissa bokstavskollegor nu kör i det närmaste dygnet runt. Arbete och fritid blir ett. Hur länge det håller är förstås en annan fråga.
Personligen kör jag efter klockan, typ punkt.
Svinto, jag tror du är, precis som jag, en introvert person. Även när man är med folk man VILL umgås med så tar det energi och man behöver få vara ifred för att ladda om. Det är tvärtom för extroverta, de blir trötta av att vara ensamma och pigga av att umgås med folk.
Har hört tydligt från bägge sorterna. De introverta tycker allt är bättre med att jobba hemifrån, de extroverta klättrar på väggarna…
@stefanhsinger 100% som du säger, introverta klarar distansarbete mycket bra.
@aip-mannen ett bekymmer med att bara ibland vara på kontoret är att andra gör samma sak och att dina kollegor inte är då när du är. Hände mig rätt ofta så jag slutade åka in
@svinto det går definitivt över med tiden. Började själv hemma någon dag i veckan och nu några år senare är jag på kontoret max en gång i månaden
De "socialt kompetenta" kvinnorna på mitt jobb, som jag hade innan jag började jobba på distans, satt halva dagen i kafferummet och kacklade loss rejält, de var sensationslystna och skvallersugna till max. Det var en osund arbetsplatskultur och t o m chefen var rädd för dem, särskilt efter att de anmälde honom för att sextrakasserat en ung kvinna på julfesten.
Det finns ju i vissa bostadsområden en ganska stor trångboddhet.
Om bara hyran i dessa eventuellt övergiva kontorslandskap är tillräckligt låg.
Misstänker jag att det finns en hel del som nu bor trångt är villiga att flytta dit.
Att toppföretagen inte har något emot nuvarande situation är flera. Dels har man insett att produktiviteten troligen är högre. Man inser att man kan spara enorma pengar på att skippa dyra lokaler, improduktiva möten och flashiga tjänsteresor som egentligen inte ger nått.
Man har också snabbt insett vilka som kommer passa in i denna nya era och vilka som är överflödiga.
Även om det är tungt på sina håll går IT-branschen emot en framtida megakonjuktur.
Det har blivit svårare att hantera arbetstiden i mitt internationella bolag när man inte längre kan gå och lämna datorn på jobbet.
Det är väl bara att stänga av den? Har samma situation men det jag förlorar i udda arbetstider vinner jag i flexibilitet. Stänger av dator/telefon när jag vill vara ifred.
Ser inte någon avmattning vare sig på kontors eller bostadsmarknaden. I Nacka säljs bostadsrätterna – 10 procent från toppen 2017.
Det är ett märkligt scenario som diskuteras i tråden. Har svårt att föreställa mig ett samhälle där majoriteten sitter hemma och jobbar samt att det leder till att städerna skulle dö. Vad jag förstått på de människorna jag träffat är det inget de mår av. Nästan alla längtar tillbaks till sina kontor. Hemarbete har även lett till någon sorts ineffektivitet.
Finns det plats för alla på landsbygden?
Vem bekostar utbyggnad av kontor hemma?
Blir det åter igen attraktivt att flytta in till en stad när våningar och lyxvillor står tomma?
Att städerna skulle dö är överdrivet men jag är säker på att trycket på centrala lägenheter kommer att minska när det blir lite enklare i vardagen för många att bo mer avsides. Det kommer självklart att även fortsättningsvis finnas efterfrågan på alla centrala lägenheter, bara inte med samma tryck. Istället för att trissa upp priserna till himlen av ren desperation så sprider man ut sig mer, och folk kommer kanske inte att känna sig tvingade att lämna sina hemkommuner "för att få jobb" i samma utsträckning i framtiden.
Storstäderna är redan fyllda till bristningsgränsen vad deras infrastruktur klarar av samtidigt som små- och medelstora städer kämpar för att få behålla sina arbetsföra invånare. Om hemarbete blir vanligt fortsättningsvis så är det win-win för både storstad och landsbygd.
Det vore hälsosamt om det blev så.
Kontor låter som ganska enkel sak att bygga. Jag har en friggebod för vissa moment av mitt distansjobb. Sedan har jag skaffat ca 10 avlastningsvagnar (Art. 19-3728) från Biltema, de har tre plan att stapla grejer på och går på hjul. Det blir mer lättstädat och både verktyg och material får plats där. Jag har ett lager utomhus också, med tunnor och säckar. Budfirma hämtar och lämnar arbetsmaterialet. Det blir ganska fullt i min sommarstuga och folk brukar bli chockade när de ser "infernot" och frånvaron av ett matbord. Under sommarhalvåret tar man emot gästerna i uterummet, det är mest en kompis som bor i gäststugan som har gäster, jag är mindre intresserad av besök. Det är många som ojar sig och är upprörda och en gäst tog t o m foton inne i "infernot" (utan att be om lov), för att visa sina elever i skolan hur det kan se ut hos folk (!). Dammet är min värsta fiende.
Men det finns tusentals och åter tusentals hus, egnahemsvillor, ettor och tvåor och treor där hela familjer bor där ytan och tomten är begränsad. Hur ska det finas plats för kontor?
Att få tillgång till ett kontor tror inte jag är något större problem.
Ge det några år så har de flesta ställt om.
Antingen genom att flytta eller så har de ordnat ett rum via sin bostadsrättsförenin eller i någon tom lokal i närområdet
Jag menar hur svårt kan det vara?
Klarar Joe Biden att driva sin presidentsvalskampaj…
Visst, det blir enklare att ordna sådant om man bor utanför ett stadsplanerinsområde.
Det är ett hemskt scenario som målas upp. Hoppas att jag är tillräckligt gammal för att behöva uppleva detta. Att åka hemifrån på morgonen till kontoret och träffa nya människor är befriande och välgörande för det allmänna måendet. Hur som helst låter det som att boendet fortsättningsvis kommer att vara en central fråga och att vi är landar i dyrare boenden, större ytor, kamp om ytor och lägen…
Coronan lär härja i Sverige ett par år till, så det här är bara början och distansarbete och en bra arbetslokal hemma kan behövas länge till. Man kan bygga på sin tomt 15 kvm friggebod, 15 kvm Attefallsrum ihop med sitt hus eller 30 kvm Attefallshus som man kan köpa färdigt.
i USA arbetar man redan hemifrån. sedan många år. i vårt företag är 58% i USA virtuella dvs jobbar hemma medan endast 2,7% av våra anställda i Europa är det. Misstänker en ökning i Europa efter detta kring hemarbete men om man ser på USA så är det fortfarande massor av personer som bor i storstäder så det lär nog fortsätta men det kanske kommer bli ännu mer elitiskt så priserna kommer nog endast att öka när de som vill spara pengar flyttar ifrån storstaden och ger plats till de förmögna som vill bo centralt nära restauranger och nöjen.
Något förvånad över att det klassas som lustighet att SciFi berättar vad som komma skall? Listan på förutsägelser som blivit verklighet är lång, andra börjar vi närma oss målgång på (självkörande bilat t.ex.) andra är fortfarande avlägset.
Det lustiga är att det tagit så lång tid.
För övrigt så finns det tiotusentals förutsägelser inom SF. Av ren slump kommer några av dem falla in.
Tror inte alls på det rubriken anger. Det blir en evolution – snarare än revolution. Svaret finns i USA. I USA är det på mitt företag nästan 60% av alla anställda som arbetar hemifrån. I Europa är motsvarande siffra knappt 3% så det lär nog bli en ökning för oss i Europa men om man jämför med USA så har deras storstäder inte förändrats med det revolutionära som rubriken antyder trots massiva hemma-arbetande anställda. Jag tror att vi i storstäderna kommer att se – precis som i USA – att de rika flyttar in och skapar ännu mer elitiska storstäder där de som får det svårt att köpa eller motivera insatsen flyttar ut och ersätts av ännu mer kapitalstarka familjer och individer som vill bo centralt och som vill visa sin status. Därmed kommer priserna att öka på lång sikt. Hemmet blir en ännu viktigare plats och framförallt status när arbete och hem smälter samman. Större eller effektiv boyta blir efterfrågat – sedan avgör din finansiella situation om du kan bo i storstad eller inte. Med mer kapitalstarka i storstäderna blir butikerna anpassade för dessa med lyx service kopplat till mat, tjänster etc. Kontoren blir sociala mötesplatser där man kan mötas upp för de fysiska mötena kommer att bli kvar men slentrianmöten försvinner in i den virtuella världen. Betydligt minde kontor och helt annorlunda planlösning. Mer som ett café. Spännande tid framöver anser jag…
En gång i tiden låg Stockholm mitt i Sverige och den enda praktiska transportvägen var över vatten. Kustnära områden var värdefulla och inlandet räknades ej. Sedan ritade tåg en om kartan, och till sist ritade bilismen om den som den är nu. Så att digitaliseringen kommer göra att vi ser annorlunda på världen är bara en tidfråga.