Maskinhallen börjar likna något invändigt, så till den grad att det är målat och urstädat. Och listat. Ganska iaf.
 |
| Aktuellt läge. |
Återstår en dörr till det inre rummet, fönster och porten, samt en fast stege till loftet.
Men annars är det dags att börja inreda. Sedan återstår utvändig målning och foder.
 |
| Hänt en del. |
Mellan tummen och pekfingret kommer slutsumman landa runt 100 000:- SEK, då inklusive värmepump och elarbetena, byggnadsställningar och materialkostnad. Undantaget elarbetena har arbetsinsatserna varit egna och vid två tillfällen besökande vänner. Men jag återkommer kring slutnotan. Det bärande E:t är kvar, liksom bottenplattan. Totalt ca 10 brädbitar finns kvar av gamla hallen, så undantaget bottenplattan och socklarna (som tyvärr är svagt V- eller J-formad på långsidan, vilket syns på första bilden vilket lett till en lite sned vägg) är allt övrigt nytt.
Överlag är det rätt tillfredsställande att bygga något konkret med egna händer ibland. Har blivit lite egenbyggt med åren – gäststuga, hönshus, växthus och nu maskinhallen. Dock amatörnivå. Goda vänner på bygden har som rutin att gjuta en bottenplatta om året. Det kan bli så på jordbruksfastigheter, utan grannar och med stora arealer..
Apropå bottenplatta, så angående stenblocken på bilden, som är bottenplattan för stalldelen av ladan, så är äldsta kända dateringen 1937 då nuvarande lada byggdes. Det fanns dock en lada där redan innan, så sannolikt är blocken äldre än så. Har hittat kartor från 1800-talet där ladan finns. Motsvarande stenblock finns som grund till mangårdsbyggnaden (“villan”). Till saken hör att det inte fanns någon väg till gården före 60-talet, utan bara en lerig så kallad kostig genom skogen, så stenblocken fraktades hit väldigt manuellt under svåra omständigheter för kanske 100+ år sedan. Möjligt att de kan komma från det av allmogen uppköpta, plundrade och rivna fästningen Kinnasten. Bönderna tröttnade på att dansken ständigt kom och krigade och fick lugn och ro genom att helt enkelt riva den svenska borgen. Dock var det på 1600-talet, så stenblocken på gården är nog yngre. Äldsta referensen till gårdsnamnet jag hittat är från 1700-talet, men jag har inte kunnat tyda kartorna i övrigt.
4 kommentarer
Stenarna kan inte vara från fastigheten då?
I vissa bygder måste det ha varit hårdvaluta, i hästens tid känns det jobbigt att transportera grundsten några längre avstånd.
Som kuriosa så har en släkting till mig en uråldrig lyftanordning liggande i sin lada. 3 st raka långa trädelar med talja och block. Med denna har det säkert slitits hårt i forna tider när åkrar brutits och stensgärsgårdar lagts.
Vi häpnar ofta över forna tiders stordåd, de mest extrema Machu Picchu, Stonehenge, och förstås pyramiderna, etc. Uppenbarligen hade de teknik, improvisationsförmåga och kunskap även förr i tiden, som idag har försvunnit in i historiens dimma och ersatts av fossila krafter. Det hela visar mer på vår nutida självgodhet, att vi har har så svårt att förstå att man kunde arbeta tekniskt effektivt även förr.
Ej hittat något stenbrott av den storleken på fastigheten. Fyrkantiga stenar, upp till metern stora, tydligast för källaren och framsidan av ladan.