Något som slår mig i Australien är frånvaron av stora enorma likriktande opersonliga kedjor som Espresso House eller Circle-K, utan hur man istället verkar ha en mångfald av levande småföretag med en egen personlighet. Utifrån Melbournes gatuliv även tidigt en måndag morgon kan man fundera på om det inte räcker med en bostads- och byggpolitik som i Sverige, för att skapa levande städer, utan det även behövs ett positivt småföretagarklimat där småföretag ses som de som skapar jobb, dynamik och pluralism, istället för att staten utgår från att dessa är skattefuskare?
 |
| Melbourne 09:15 måndag morgon. Alla butiker är öppna. |
När jag skriver det här är klockan lite efter 09:30 på morgonen i Melbourne, dit vi anlände vid 08-tiden som den del av en lite längre transfertid mellan Qantas flight från Hobart och Emirates fortsättningsflight rakt in i Persiska Vikens konfliktzon. Observationerna är anekdotiska, då vi i skrivande stund ännu inte träffat våra vänner i Melbourne, som kanske kunde ge lite mer inblickar i småföretagaratmosfären i Australien.
 |
| Federation Square. |
Australiens BNP per capita är köpkraftsjusterat (PPP) i princip samma som Sverige, så välståndet är det samma och eventuella skillnader kan alltså inte skyllas på rikedom.
 |
| Gatukonst och skyskrapor. |
Visst finns det en del kedjor även i Australien, t ex fanns det Banjo’s caféer på flera orter i Tasmanien, men vi såg under rundresan runt ön bara McDonalds en enda gång. Bensinmackarna var förvisso BP, Caltex eller Shell, men var sedan inte likriktade som i Sverige, med identisk inredning och identiskt utbud, utan kedjan är bara namnet på pumparna. Sedan var det en småföretagare, ofta med lokal särprägel och lokalt utbud inne i butiken.
Inne i Hobart fanns en enda McDonalds, men den gick vi inte ens förbi då den låg lite avsides från huvudstråken, och den Hungry Jack’s (Burger King) som fanns såg vi inte heller. Motsvarande är det här i Melbourne. Vi har gått från centralstationen ner till floden och vidare till Federation Square, där jag sitter när jag skriver detta. Enda Hungry Jack’s var vid centralen. Därefter inte en enda uppenbar stor kedja.
 |
| Melbourne. |
Däremot är det en myriad av småbutiker, riktiga hole-in-the-wall, alla med olika nischning och utbud. Och de var redan öppna 08 på morgonen, oavsett om de sålde skor eller cupcakes. Melbourne är till skillnad mot Stockholm en storstad, med en storstads puls och gatuliv, redan i morgonrusningen.
 |
| En storstads skyline. |
Samtidigt har man en fantastisk skyline av moderna och snygga skyskrapor, blandat med låga äldre byggnader ägda av någon som ännu inte sålt ut får man förmoda.
Och i gatuplan finns det hundratals små butiker. Staden lever.
Min spontana känsla är att det handlar om företagarklimatet i Australien, men det är bara en killgissning och min anekdotiska upplevelse.
I Sverige ser staten småföretag främst som skattesmitare, och de skall bekämpas med alla medel. Detta trots att alla storföretag en gång börjat som småföretag.
I Sverige blir det således likriktning med en Espresso House eller 7-11 i varje gatuhörn, H&M, Kappahl och butiksdöden. För hur ska småföretag kunna konkurrera med kedjornas köplador? Det är klart vi får döende stadskärnor.
 |
| Gatukonst. |
Det räcker inte med bostadspolitik för att skapa levande svenska städer. Det behövs en totalvändning i ur man ser på småföretagare. De är skapare av välstånd, dynamik och liv, inte potentiella skattesmitare.
 |
| Skyline. |
Sedan kan man bara älska arkitekturen i Melbourne, och stadens skyline med smäckra vackra skyskrapor. Inte Sveriges oerhört trista arkitektur, alternativt extremt fula när någon arkitekt snedtänt på droger. Melbourne är Australiens motsvarighet till Göteborg, komplett med dåligt väder och dåliga ordvitsar. Men ändå större än småstaden och byhålan Stockholm. Dock en inspiration till vad den svenska huvudstaden kunde varit och hur den kunde levt ett storstadsliv. Om man nu hade älskat istälelt för hatat småföretag.
 |
| Gammalt och nytt i Melbourne. |
Sedan kanske facket spelar in här? Man får säkert inte ha öppet butiker på morgonen i Sverige? Eller på kvällen. Således dör svenska städer annat än 10-18/19 och storstadskänslan inträffar aldrig. För på alla resor har jag lärt mig vad som utmärker storstäder som Melbourne, London, Paris, Barcelona eller New York – staden dör aldrig. Även klockan 23 kan du köpa en kostym eller ett par tofflor. Och gör det.
32 kommentarer
Intressant håller med dig fullt ut.
Göteborgs innerstad är snart dränerat på småföretagare. Bortsett från näthandeln hela tiden tar en större del av kakan så är det många gånger en orealistisk hyressättning på AAA-lägen inom vallgraven. Med Västlänken som grädde på moset och nitiska kommunalpolitiker som vill tränga undan bilism och parkeringsmöjligheter så är det nästa omöjligt att överleva om du inte har en koncern eller kedja i ryggen som skjuter till pengar när röda siffror återkommer kvartal efter kvartal.
Jag har alltmer börjat fundera över om de höga butiskhyrorna i centrumlägen helt enkelt håller på att toppa nu och att vi framöver kommer se lägre reala hyror på butiker. Näthandel lär ju öka och därmed fortsätta pressen mot i princip all butikshandel.
Det är svårt att se någon faktor överhuvudtaget som pekar mot högre butikshyror, med möjligt undantag för extrema premiumlägen och då endast i stora städer, dvs knappast i Malmö eller Göteborg. Hur många visningsbutiker behövs egentligen och dessa måste ju inte nödvändigtvis alltid ligga i centrum?
Detta vore nog ett bra ämne för den här bloggen, vad talar för höjda butikshyror när vi samtidigt ser köpcentrum med allt fler vakanser?
Facket styr kanske inte vilken tid man får öppna men de brukar ha åsikter om arbetstiderna så dom låser nog in öppettiderna mot 8-9 timmar/dag och då är 10-18 säkert mer lukrativt än alternativen.
Är det inte så att de är efter sin tid, jag har sett samma fenomen i Belgien, de ligger några år efter Sverige i den bemärkelsen, men nu ser man att små affäer försvinner och köpcentra byggs i stället med ett fåtal olika aktörer precis som i vårt land.
Stockholm city är bidragsentreprenörernas paradis. Vi som jobbar och har bil åker aldrig dit numera. MP och deras vapendragare vill inte ha oss där. Så tack och hej. Som en övning åt alla genier lämnar jag att fundera på var köpkraften finns. Hos bidragsentreprenöerna eller hos de som jobbar?
På vilket sätt skulle Stockholm city vara bidragsentreprenörernas paradis? Alla jag känner åker in till city för att handla och de har alla relativt avlönade jobb (och flertalet har bil).
Åk dit och titta själv.
Jag är relativt ofta i city även om jag föredrar andra ställen i stan. Jag har aldrig sett något som skulle få mig att dra samma slutsats som du.
Sverige har alltsedan 1972 fria öppettider (24/7) för samtliga butiker utom Systembolaget. Pikant nog så var det till att börja med Handelsidkarnas intresseorganisationer som fortsatt pläderade för reglerade öppettider inklusive söndagsstängt. Inom parentes att i Danmark infördes samma ordning inte förrän på 1990-talet i och med den s.k. Lukkeloven.
De Fackliga organisationerna då främst Handelsanställdas Förbund och Handelstjänstemannaförbundet har inga invändningar mot denna tingens ordning men har naturligtvis sett till att avtalsvägen få till stånd Ob-ersättningar, Helgdagsersättningar etc. i samband med detta och dessutom noterat och påtalat de risker för personalen som finns i samband med exempelvis nattöppet.
Slutligen då påståendet om att Staten betraktar småföretagare som skattesmitare ser jag, utan att gå i närmare argumentation därom. som gripet direkt ur luften.
Du har inte drivit företag va?
Stoikheion: Suttit som styrelseledamot i ett företag med fler än 100 anställda under cirka 10 år samt varit involverad i ledningsgruppen i två svenska företag inom rederibranschen och dessutom i nära bekantskapskretsen egna företagare.
Småföretagande…
Rederi.. 100 anställda. Styrelse?
Nåväl.
Där finns anställda vars uppgift är att sätta meningslöst bläck på papper för myndighets räkning i en utsträckning som just småföretagare inte kan avsätta tid för. Förmodligen med berått mod från beslutshavarna.
Stoikheion: Merparten svenska rederier, för övrigt en näringsgren som minskat väsentligt i Sverige under det senaste kvartsseklet, drives nära nog uteslutande i aktiebolagsform med därav krav på styrelse och exekutiv. Efter mer än 45 års yrkesverksamhet inom branschen törs jag påstå mig känna till densamma ganska väl. Detta alldeles oavsett storlek i form av antal anställda.
Och rent parentetiskt om företaget inte anser det finns tid och möjlighet att bedriva företaget enligt de regler som är lagstiftade för företags drift så måhända man kan ifrågasätta lämpligheten att driva företaget ifråga. Detta senare då aktualiserat från kommentar i bekanskapskretsen av person som driver bokförings- och redovisnings-byrå och vid tillfälle uttalade att det är inte helt givet att en hantverkare som är världsmästare inom sitt gebit endast därför är kompetent att driva ett företag.
Just så. Med skillnaden att när företagare blir skeptiska mot myndigheters lämplighet (kompetens)att driva landet lägger man ned istället. Säljer till någon större, tjänar både tid och pengar.. själv. Men inte till gagn för varken folk eller stat. Gjort så själv, liksom ett flertal företagarkollegor.
(I det minsta bolaget jag hade tog jag revisorn som styrelsemedlem av praktiska skäl, och det var inte för kompetensen.)
Styrelseverksamhet och yrkesverksamhet kommer sig av att det finns driftiga företagare – De "tjänsterna" hade aldrig funnits annars.
Jag tycker mig se att köpcentra tappar butiker. Köper själv en hel del via nätet och plågas där mest av att fast jag begär hemsändning, när det erbjuds, det allt för ofta slutar med att jag måste hämta ut från den lokala spelbutiken.
Håller med om att Melbourne har likheter med Göteborg. Utanför hotellet där jag bodde större delen av tiden pågick en arkeologisk utgrävning. (Hört att det grävs mycket i Gbg nu också.) Jag frågade vad man sökte och det var lämningar efter de första kineserna. Väntade mig något omvälvande om lång tid bakåt men det visade sig vara senare delen av 1800-talet.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Där jag bor har många butiker slagit igen och ersatts främst av massor av restauranger och två extra apotek ( finns tre).
Blir spännande i nästa större lågkonjunktur.
Vi har systembolag vilket drar till sig kunder i viss mån inbillar jag mig och förr var nog bankontoren också ett dragplåster. Det kontantlösa samhället och avsaknaden av småbanker som när de försvann tror jag är till nackdel för småbutikerna och medverkar till butiksdöden.
Köpladorna är i viss mån beroende av bilburna kunder och bilägande motarbetas i storstäderna, tror på köpladedöd också såsmåningom, man vill ju få hem grejorna.
Killgissar att kontanter var gångbara i samtliga butiker i Australien.
Kontanter eller kort är inte någon avgörande fråga. Kontanthanteringen kostar mycket, både i form av säkerhet, rånrisk och fysisk hantering, behov av växelkassa osv. Skillnaden i kostnad är relativt liten om ens någon med tanke på rånrisken.
Kunderna efterfrågar inte kontanter i samma utsträckning utan vi tycker det är bekvämt med appar och kort.
Ja, ungefär samma företag som har som mest att förlora på ett kontantlöst samhälle är de företag som varit först med att göra sig kontantlösa.
Dels för att slippa bankernas kontantavgifter utan att inse vad de kommer få betala till bankerna den dagen vi blivit kontantlösa.
Ofta även för att slippa bli jagade av skvs kontrollanter.
Så slänger jag in ett getingbo i debatten…
"En fjärdedel av alla Australiens entreprenörer är invandrare, som har kallats ”kosmopolitiska kapitalister”. Australien har haft omfattande invandring under lång tid. Under 1960-talet invandrade närmare 200 000 personer om året, därefter cirka 100 000 om året. Under det tidiga 1970-talet släpptes restriktioner mot Asien, och då ökade invandringen därifrån.
I flera grupper av invandrare, som från Korea och Taiwan, är andelen entreprenörer dubbelt så hög som bland infödda – och då är den hög jämfört med i andra länder. De invandrade entreprenörerna finns i alla branscher, men finns i särskilt stor utsträckning inom detaljhandel och restauranger."
Det du skriver är helt sant och bara kontroversiellt för att det pekar ut kulturella skillnader vilket inte är förenligt med svensk värdegrund.
Exakt samma kulturella snedfördelning finns i hela Europa, USA och Kanada eller för all del även i Sverige. Givetvis påverkar bidragssystem och sociala skyddsnät företagsamheten.
Hade också denna uppfattning av landet när jag var där en längre period 2013 (västkusten av NSW och Queensland). Hål-i-väggen överallt och likaså på NZ som jag även besökte. Småföretagarkulturen/förutsättningarna var helt enkelt något annat där borta än här hemma. Påtalade detta för släktingar och andra aussies jag träffade under tiden där, men de menade att restriktioner hela tiden kom krypandes mot dem med tiden. Kanske har ändrats sedan dess, men som det lät då hade denna kultur blomstrat ännu mer en gång i tiden.
"I Sverige ser staten småföretag främst som skattesmitare, och de skall bekämpas med alla medel. Detta trots att alla storföretag en gång börjat som småföretag. " – Sverige är definitivt inget småföretagarland instämmer – 3:12 bland annat.
Anser du att småföretagare som om 3:12 regeln avskaffades i praktiken skulle betala enbart förhållandevis låg statlig kapitalskatt på sina inkomster inte skall ha rätt att sätta sina barn på subventionerad daghem? Eller skolor som betalas med kommunalskatten? Sjukvården får man finansiera fullt ut med privata sjukförsäkringar eftersom man inte betalar någon landstingsskatt.
I Vilnius är köpladorna öppna till 22 eller 23. Otroligt praktiskt och väldigt uppskattat av t ex småbarnsföräldrar. Sverige har helt enkelt en tråkig attityd till butikers öppettider. Eller öppettider överhuvudtaget; biblioteket är t ex aldrig öppet när jag kan gå dit.
ICA har iofs öppet till 23:45 där jag bor.
Nog har jag som bor i centrala Stockholm den uppfattningen att de flesta butikerna, stora som små, har öppet till 20.00 samt även är generöst öppna på Söndagar. Dock kontaterar man att de sällan öppnar för 11.00-12.00 på söndagar.
Kedjor och storföretag älskar byråkrati och komplicerade regelsystem, dessa håller borta konkurrensen från uppstickande småföretag med nya friska ideer eller bättre produkter.
Overheadkostnaden blir oöverkomlig för det lilla företaget.
Symbiosen mellan den statliga byråkratin, regelverken och lagstiftningen och storföretagen är det som dödat svenskt småföretagande, samma sjukdom sprids över världen, Sverige leder bara utvecklingen.
Eftersom löner är en betydande del av kostnaden för att driva en butik så skulle ökade öppettider sannolikt driva på ökade butikspriser samt ökad butiksdöd (eftersom försäljning på årsbasis inte lär öka i Sverige som helhet pga detta) samt ökning av kedjor av olika slag eftersom det blir allt tuffare för en enskild person att ha en butik och samtidigt ett liv vid sidan om……
Vill man jåmföra med andra länder kan man fundera på hur det ser ut i Tyskland också, ett land där man i vissa delstater har rätt snäva öppettider och andra inte.
Det känns som att det saknas något i observationerna här. Mina tio cent lägger jag på att man ska vända på det hela; det skulle vara intressant att veta vad australiensiska småföretagare slipper betala versus vad svenska dito måste betala.
-Nu sitter jag och spekulerar här, har själv aldrig drivit företag utan det lilla jag fått till mig är andra som berättat om sin upplevelse rörandes detta.
Det intrycket jag har fått är att det svenska systemet är byggt för stora industriföretag och därmed ger vansinniga negativa följder för småföretagare i vissa lägen. Den politiska ledningen ogillar utvecklingen mot mer individualism/egenföretagande då detta kräver anpassning/förnyelse från deras sida, vilket för en politiker är ett hot (betänk att politiker i regel trivs bäst i status quo). Storföretag struntar fullständigt i hur småföretagare har det så länge systemet står och stampar och därmed blir hyggligt förutsägningsbart. Därmed finns det inga politiska krafter kvar på småföretagarnas sida. De blir en nickedocka som man tar fram vid val då det låter bra…
I ovh med detta så får småföretagare överleva bäst de gitter, vilket inte ger någon mångfald alls i näringslivet, med undantag för några gazeller. I stort föändras inget. Samma storföretag. Samna kapital. Samma av allt.
-Men visst; "fördelen" av det här systemet kanske då blir att det är byggt som en bunker och har visat sig vara tåligt för trubbigt våld från marknaden…men nyskapande och omdaning som inte kommer från redan etablerade aktörer göre sig i regel icke besvär…
Det är nog inte öppettiderna som är problemet. De är extremt liberala jämfört med övriga Europa till exempel Tyskland.
Men att stadsplanering och skattelagstiftningen verkar gynna stora företag.
Sen är frågan hur bra lönsamhet dessa småföretag har?
Och hur många företag har varje småföretagare i snitt startat, och hur många finns kvar efter 5 år?