Sveriges Riksbanks penningspolitiska repor visar på att likviditetssituationen och förtroendet för aktörerna på penningmarknaderna är långt värre än under finanskrisen, och frågan är hur man ska komma ur den här situationen?
 |
| Riksbankens penningpolitiska repor, tilldelade i miljoner kronor 2002-01-08 – 2020-01-07. Data: Sveriges Riksbank |
Reporna är till för att bankerna ska kunna lån in likviditetsbehov från Riksbanken, men omvänd repa förekommer också, dvs att bankerna deponerar sina likvider hos Riksbanken eller om man så vill att Riksbanken lånar likvider av bankerna. Styrräntan reporäntan styr kostnaden för detta, där utlåningsräntan är reporäntan +0.75% och inlåningsräntan är reporäntan -0.25%. Tidigare var inlåningsräntan reporäntan -0.75%, men detta har alltså ändrats av Riksbanken nyligen. Kanske för att bankerna deponerar så enorma belopp hos Riksbanken numera och det kostar förstås bankerna en slant.
Under finanskrisen 2008 – 2010 deponerade bankerna likvider hos Riksbanken, eftersom de inte vågade låna av varandra via interbankmarknaden. Finanskrisen syns tydligt ovan.
Läget lugnade sedan ner sig ett tag, men har sedan krisräntorna infördes motsägelsefullt eskalerat. Trots negativa räntor och att bankerna måste betala för att dumpa sina överlikvider hos Riksbanken har detta bara ökat och de omvända negativa reporna har sedan 2017 legat i intervallet 300 till 500 miljarder kronor, långt mer än under finanskrisen.
Uppenbarligen finns det en enorm överlikviditet på marknaden, alternativt så vågar inte bankerna låna av varandra. Frågan är hur och om den här situationen någonsin kan ändras? Från att ha varit ett krisläge vid finanskrisen har det nu blivit ett normalläge.
 |
| Riksbankens penningpolitiska repor, bud i miljoner kronor 2002-01-08 – 2020-01-07. Data: Sveriges Riksbank |
Intressant är att buden, till skillnad mot tilldelningen, exploderat de senaste veckorna. Möjligt att det har med den svenska räntehöjningen att göra, eller så är det något annat som pågår under ytan.
En del vill hävda att man åtminstone i USA (och därmed sannolikt även i Sverige) är på väg mot en repokris, där centralbanken inte längre kan hantera alla likvider och att de korta räntorna kommer explodera. Exakt hur det skulle bli så lämnas som en övning, eftersom det i princip inte finns någon begränsning för hur mycket en centralbank kan expandera sin balansräkning. Centralbankerna har hittat metoden för att permanenta krisläget utan att få en faktiskt kris, dvs att till slut helt enkelt bli sittande med alla räntepapper, oavsett om de är korta eller långa.
Det som krävs för att ändra det hela är att centralbankerna avsiktligt ändrar sin policy, och med öppna ögon kraschar finansmarknaderna för att återställa systemet.
Men vi får väl se. Repomarknaden sägs vara en mystisk och hemlig marknad, närmast mytologisk, som innefattar pentagram, röda mantlar, svarta levande ljus och barnoffer, så för en utomstående kan den verka lite underlig. Enklast att inte snacka om den och spiken i buden på sistone. Titta en vacker fågel!
19 kommentarer
Bra inlägg, detta är oerhört intressant. Ser fram emot att läsa kommentarer från någon klok insatt som förstår denna mystiska repomarknad.
Du tror inte detta har att göra med bankernas numera ordenligt skärpta likviditetskrav? Dvs nya regleringar gör att bankerna måste hålla mycket mer likviditet än förr, och då får delar av den placeras hos RB.
Den slutsatsen drogs delvis av Per Lindvall i Realtid. I kombination med lite andra problem.
Jo, det låter som en rimlig slutsats. Det i sig är inte så problematiskt — vad är det för andra problem som nämns?
Bra poäng som vanligt Joakim Persson
Jag har också läst om detta. USA:s riksbank har haft problem med detta senaste tiden och på något sätt hålla hela värdens kreditsystem under armarna, vilket blir svårt i förlängningen. Att det är de korta räntorna som kanske blir anledningen till nästa stora finanskris? Euron svag Dollar stark.
Bil Sweden är bara ett misstag som källa uppe i vänstra källhänvisningen va?
Bra inlägg, men tror det skulle behövas en mindre lektion för att förklara detaljerna då många nog inte är insatta.
Mindre! Tycker det här är väldigt komplicerat och vet inte ens om en stor lektion skulle göra skillnad.
De nedtryckta långräntorna påverkar på något sätt, tror jag. Blir obalanser i systemen.
Det är ju sådant här som komplicerar det hela med placeringar. I vår lilla ankdam här är det ju lätt att tro på evigt stigande börs, bopriser och låga räntor. Men det är inte vi här eller våra politiker eller riksbank som kan påverka ett skit om det smäller till. Ex korträntemarknaden globalt brister.
Fast det är också så att de som inte förstår lätt börjar hetsa upp sig över de stora siffrorna och över kurvor som går neråt…
I det här exemplet som sagt har banksystemet sen finanskrisen ett _strukturellt likviditetsöverskott_, dvs man lånar inte pengar från riksbanken (repor) som man gjorde förut, utan har tvärtom extra lager med pengar för att uppfylla finansinspektionens krav (och som gör att bankerna vid nästa kris överlever längre utan nya lån).
Det borde vara precis det vi ser i grafen ovan. Men det är ju stora siffror och en grav som lutar neråt, så då måste det vara dåligt….
Mmm, dra stora växlar på något utan att förklara sammanhanget. Cornucopia Speciál.
I U.S.A finns det två teorier
1. Bankerna har likviditets brist p.g.a. regler satta av FED eller så har det stora problem som inte kommit fram i media, någon bank får inte lån på marknaden och är helt beroende av FED.
2.GSI-Bankerna eller hedge fonderna har hittat på ett sätt att utnyttja repo marknaden för egen vinning. De håller FED gisslan och med stora kvantiteter men liten spred gör de enormt med pengar.
Själv tror jag att FED är tvingad att låna ut via repo för att hålla nere räntorna. De vill inte gå ut med QE4 för det kan tolkas att det finns en kris. Någon eller flera banker klarar helt enkelt inte mera ens en liten räntehöjning före de måste börja sälja ut tillgångar och det vill FED undvika till vilket pris som helst. Det är inga konstigheter i REPO marknaden men det är inte offentligt vem som köper och vad. Först om 2 år släpps infon. Då får vi senast veta vad som pågick.
… men det vi ser i grafen ovan är det motsatta. En omvänd repa är att bankerna _lånar ut_ pengarna till riksbanken.
@joakim persson ___Och det här beror inte på att det varit negativ ränta mao att bankerna fått betalt för att ha likvider hos riksbanken? /frågar åt en kompis..
Det har fortsatt kostat pengar att parkera likviden hos riksbanken. Har inte full koll på exakt kostnad dock, omvänd repa handlar om jag minns rätt om att man parkerar likvider mot riksbankscertifikat. Oklart om riksbankscertifikaten gett nån avkastning, men säkert då bättre än alternativen.
I podden macro voices samt ft alphaville drar vissa till med förklaringen att det är pboc som har likviditetsbrist på dollar och dammsuger marknaden.
Nivån på de omvända reporna (Riksbanken lånar in från bankerna) motsvarar i princip den överlikviditet som Riksbanken har tillfört marknaden genom obligationsköpen, och korträntorna lär inte rusa uppåt för att bankerna har för mycket likviditet. De ökade buden den senaste tiden har sammanfallit med att kronan har stärkts från tidigare bottennivåer, kanske inte hela förklaringen men om färre aktörer behöver finansiera korta kronpositioner dag för dag blir det svårare för banker med överlikviditet att få bättre betalt än via Riksbankens omvända repor
Hur var det nu – Riksbanken köpte upp statsobligationer för att få ut likviditet på marknaden som bankerna skulle låna ut till konsumenter och företag för att få fart på investeringar och konsumtion och därmed få upp inflationen till det godtyckliga 2 %-målet. Verkar ha funkat jättebra.
Jag slår vad om att 2040 får någon Riksbankens pris till Alfred Nobels minne för att denne förklarat att det inte fungerade.
Samtidigt så ökade likviditetskraven på bankerna, så det är inte vidare konstigt att den ökade likviditeten inte ökat aktiviteten i ekonomin mer än möjligen ganska marginellt.
Men nu har vi ju en KPI-inflation på nära 2%, och vi har undvikit en djupare lågkonjunktur sedan finanskrisen. Det kunde sett annorlunda ut.