Företagen i majoriteten av landets län räknar med åtstramningar under första halvåret av 2020 enligt en mätning från Svenskt Näringsliv med 3 600 respondenter. Samtidigt vill facken ha ett lönepåslag på 4%.
 |
| Byggkranar över Stockholm. Okej, Slussen då. |
Det är Dagens Industri som uppmärksammar Svensk Näringslivs opublicerade partsinlaga, där företagen i 18 av landets 21 län sänker sina prognoser för produktion och försäljning och drar in på investeringar. I 17 av 21 län kommer man dra ner på antalet anställda. Vilka län det handlar om framgår inte.
Svenskt Näringslivs (SN) Mattias Dahl säger till Dagens Industri att det blir både varsel och färre nyanställningar, och att man drar ner på extrapersonal och konsulter.
Man konstaterar vidare att facken trots läget i konjunkturen kräver ännu högre lönepåslag än förra avtalsrörelsen. Då låg kraven på 2.8%. Nu ligger de på 3.0% plus 1.0% via högre tjänstepensioner, dvs 4.0% total kostnadsökning för att ha anställda.
Nu stämmer förstås konjunkturläget överens med konjunkturbarometern från Konjunkturinstitutet, men naturligtvis är SN:s utspel en partsinlaga inför avtalsrörelsen. Svenska företag går alltid på knäna och måste alltid dra ner och det råder alltid total misär i dessa utspel, medan det alltid råder total ekonomisk eufori hos facken.
Så vi får väl se hur det går. Kanske får facket sina fyraprocentiga kostnadshöjningar för de som får behålla jobben? Det är inte så att arbetsgivarna i det här läget har råd med en konflikt och strejker, men konstigare saker än sencykliska strejker har hänt förr. En riktigt go gammal hederlig 80-tals generalstrejk när ekonomin redan går på knäna kanske? Skulle ju spara pengar åt stat, landsting och kommun iaf om man slapp betala löner på grund av strejk. Till skillnad mot företag så kommer inte det offentliga tappa marknadsandelar och göra förluster på grund av strejk.
Det hade förstås varit intressant att se SN:s rapport, men den verkar inte utlagd på deras hemsida i skrivande stund.
21 kommentarer
Fackens strejkkassor är överfyllda sedan många år tillbaka utan strejk och kan klara en lång konflikt. Risken är förstås att de genom det asymmetriska förhandlingsläget sågar den gren de sitter på, och då hjälper inga strejkkassor längre.
Har faktiskt varit med och strejkat en gång i början på 80-talet (SIF och CF). Har för mig att den räckte ungefär en månad, men kommer inte ihåg vad resultatet blev. Skulle förstås vara otänkbart idag.
Är fortfarande med i facket då jag anser att det behövs en förhandlingspart så att inte arbetsgivaren kan göra precis hur som helst. Även arbetsgivaren säger sig tycka att det är bra med fack. Kostnaden är försumbar, några hundralappar i månaden som även ger försäkringar och annat om man får sparken.
Ser på lönekontot att jag betalar 230kr i månaden, vilket är närapå gratis, eller ca 5 promille av den skattade lönen. Helt klart en väldigt billig försäkring.
Försäkring mot vad?
En arbetsgivare som annars hade kört över dig rätt och slätt, inte alla sitter på en oumbärlig position men framförallt är det ett juridiskt skydd om tex arbetsgivaren säger upp dig på felaktiga grunder eller om arbetsgivaren går i konkurs och du har innestående lön och semester (som kan uppgå till/överstiga 100k) så hjälper facket dig att kräva in det från konkursboet utan att det kostar dig något, ensam blir de juridiska kostnaderna sannolikt större än vad du försöker kräva in
Är själv med i facket men enbart för inkomstförsäkringen. Hade gärna gått ur.
Jobbar med ett yrke inom det offentligt där det ytterst ovanligt med neddragningar eller tvister
med arbetsgivaren. Ens när det e lågkonjunktur.
Känns som jag betalar en onödig överförsäkring och i långa loppet blir det en del pengar.
Hej skatteverket 😂
Jag är med i a-kassa, facket anser jag har tappat det mesta av sin makt och jag slutade betala "skyddspengar" för några år sedan. Jag var tidigare uthyrd till ett litet industriföretag, samtidigt som jag var anställd på universitetet, som fick problem med ekonomin med stora underskott (pga av att nästan ingen fick forskningsanslag). Då skulle alla externt finansierade uppdrag få dela på underskottet, när alla andra projekt kunde dra över hur mycket som helst, utan att ta ansvar för sina underskott. Då krävdes "mitt" industriföretag på flera hundra tusen kronor extra per år och de vägrade betala och då skulle jag själv få betala underskottet genom löneavdrag. Jag blev asförbannad och sa upp mig och jobbar sedan 9 år direkt som konsult, utan overhead på upp till 70% på lön+soc. avgifter och utan flera hundra tusen kr påslag för institutionens årliga underskott. Jag jobbade utan lön ett par månader på slutet, för att "nolla" mitt forskningskonto på universitetet. De är fortfarande jättearga på mig efter nästan 10 år, för att jag "gick bakom ryggen på dem och hoppade över till industriföretaget och stal alla deras pengar", som de brukar uttrycka det. Universitetets underskott fortsatte att växa och det blev personalnedskärningar, lokaler sades upp och nästan inga nya instrument har kunnat anskaffas. Facket var inte inblandat, det fanns nog inget de kunde göra och jag är själv nöjd med mitt avhopp.
Gud vad osolidariskt av dig att inte betala flera 100k för att jobba!
Och jag tyckte det var bortkastade pengar att betala 40% av anslaget till byråkratin. (Fast även det var iofs bortkastat; en extern redovisningsperson hade utfört samma uppdrag många gånger billigare.)
Har du koll på vad a-kassan räcker till? Som jag förstått det så är a-kassan inte längre någon lyx-ersättning.
Som någon nämnt så tycker jag den inkomstförsäkring många fack erbjuder vara något som förr brukade ingå i a-kassan, men numera är ett minne blott. Man får helt enkelt själv se till att ha ett adekvat skydd mot arbetslöshet (liksom mycket annat skyddsnät).
Man kan verkligen fråga om skatten: vad fan får jag för det?
Osolidarisk var nog det mildaste ordet som jag har hört om mitt "svek" mot dem. Jag jobbade häcken av mig, eftersom det kom massor av beställningar från industriföretaget, som hade rekryterat mig pga min specialkunskap på området. Ekonomistyrningen hade också varit eftersatt länge, tills den ekonomiansvariga sekreteraren, som la patiens under arbetstid, gick i pension. Då kom en nyanställd ekonom, som rivstartade och kom till mig med de dåliga nyheterna, "det ser inte alls bra ut för dig och jag kan inte begripa hur chefen har godkänt ett så dåligt konsultavtal med industriföretaget, utan lägsta garanterade antal konsulttimmar per månad". Han ville dessutom anställa ytterligare en person till mitt konsultjobb, som jag hade en stor teoretisk kunskap om och 20 års erfarenhet av det ovanliga hantverket. Vi skulle dessutom undervisa på alla kurser båda två. "Du ska kunna jobba 200 timmar per månad" sa han, när jag protesterade. Chefen kom till mitt labb och berättade att han hade kommit överens tillsammans med ekonomen om "ett fast pris som var satt och inte gick att sänka" (och som innebar en dubblering av debiteringen) och att han var glad över att priset var satt. Efter att ha fått nej till det nya priset ett antal gånger från industriföretaget, skickade chefen sedan en skriftlig order till mig, att "alla industriföretagets grejer (verktyg och råvaror) skulle avlägsnas från labbet före årsskiftet, om de inte godkänner det nya priset". Så jag sa upp mig och tog bort grejerna, helt öppet, under dagtid, och städade sedan labbet ordentligt. Ett par veckor senare ringde en helilsken och rasande chef och vrålade i luren för fullt "det var en förhandlingsstrategi och inte order om att flytta ut, det här är mycket allvarligt och innebär disciplinära åtgärder och det ska tas upp i fakultetsnämnden". Jag sa då, att jag har hans skriftliga order framför mig och jag har visat den till flera andra lärare, varför skrev du det här till mig, om du inte menade det? Då sa han, att han blev så väldigt arg på industriföretaget. Det blev lyckligtvis inga repressalier och ingen polisanmälan, men väldigt mycket utskällningar. Hade jag vetat om mitt personliga ansvar för institutionens ekonomiska underskott, hade jag givetvis aldrig börjat jobba där som uthyrd konsult. Aldrig! Mardröm!
Ursäkta, men vilket dravel.
Hur kan du betala instution ens överskott som anställd?
Om det inte skett oegentligheter.
Jag tror du minns fel. Oavsett hade det aldrig lett någonstans rent arbetsrättligt. Och självklart gjorde du helt rätt i slutändan, ett sådant ställe kan man inte arbeta på.
Inga oegentligheter har begåtts från min sida. Jag är fortfarande student på distans där och varje gång jag träffar mina f d lärare, assistenter eller administratörer, anklagas jag för att vara illojal plus andra hårda ord. De påstår, att industriföretaget, som jag fortfarande jobbar åt på distans, hade ändå betalat sin del av universitetsinstitutionens ekonomiska underskott. Fast nu säger de inte längre, att industrin hade betalat en tredjedel av institutionens underskott, utan HELA deras underskott på någon miljon kr per år, det kanske inte finns några externt finansierade projekt kvar längre. De påstår, att om jag inte hade saboterat deras upphandling/utpressning, så hade de fått pengarna. Men eftersom det misslyckades, fick jag ingen lön under uppsägningstiden, för att betala hälften av "min" andel av institutionens underskott. Dessutom skickades en slutfaktura till industriföretaget med samma belopp som mitt löneavdrag, så att vi skulle dela lika på vår andel av institutionens underskott. De vägrade givetvis att betala, ett antal gånger, tills de hotades med rättsliga följder. Dessutom hade jag gjort en dokumentation av det arbete jag gjorde åt dem, som ingick i det beloppet. Även f.d. chefen påstår, att han inte hade haft några som helst problem att få dessa pengar från industriföretaget. Inte bara det aktuella året, utan även kommande år. Det är ett litet industriföretag, med mindre än ett dussin anställda. Många universitet och högskolor går back i Sverige bl a pga minskade anslag och mindre årskullar och det för med sig en hel del bisarra följder. Jag försökte inte blanda in facket överhuvudtaget, de väljer sina strider noga och tar sig inte inte alla fall.
Jag var lönsam för universitetsavdelningen, de fick mycket overhead (30-70% baserat på lön+soc. avgifter), som används till bl a administrativa kostnader och lokaler. Flera av dem, som t ex chefen, har bett mig att komma tillbaka och dra in ännu mer pengar, men så dum är jag inte.
Nej, jag tror inte du gjort något o egentligt. Det var bara ett exempel.
Oavsett låter det helt sinnessjukt att en instution försöker fakturera en näringsidkare sina underskott helt utanför vad som är avtalat.
Angående facket, det beror på vilket fack och hur du väljer att gå på det.
Tack, Rickard. Det var endast timpriset som var avtalat, tillsvidare eller ett år i taget, inget mer. Sedan kraschade institutionens ekonomi. Jag var medlem i SACO sedan länge. Nu vill industriföretaget att jag ska starta ett eget aktiebolag, men jag känner mig väldigt osäker, eftersom de är min enda kund än så länge och jag har noll kunskap om företagande. Kanske när jag snart blir färdig med utbildningen, nu sänks också kravet på aktiekapitalet till 25.000 kr.
Självklart behöver man högre lön när man gör sin före detta kollegas arbete också.
Fast om jag kräver 4% mer i lön kanske jag också får sparken?
Om ni är akademiker, kolla om ni kan gå med i aea istället. Så slipper ni vara med i en (S) kamporganisation / facket om ni bara vill ha ink. försäkring
Jag är med i AEA, det kostar en dryg hundralapp per månad och avgiften dras automatiskt från bankkontot. De brukar inte svara på mejl om man har frågor, utan man får i regel sitta i en telefonkö.
En 4% löneförhöjning för det exportföretag jag arbetar på innebär en kraftig relativ lönesänkning jämfört med våra konkurrenter med tanke på kronans utveckling.
Jag hade a-kassa bara en gång, under 4 veckor, i väntan på det nya jobbet som snart skulle börja, så jag hann göra en ordentlig storstädning hemma, så det var jättebra för mig, trots karensen. Hade jag inte fått nytt jobb direkt så hade jag fått söka söka "alla lämpliga arbeten på hela arbetsmarknaden i hela landet". Tvingas man ta jobb på en annan ort så blir det problem att sköta hus, barn, partner, husdjur, trädgård och vänner på den gamla bostadsorten. Annars riskerar man att förlora sin a-kassa för en kortare eller längre tid (1:a gången 5 dagar utan ersättning, 2:a 10 dagar, 3:e gången 45 dagar osv.). En arbetskonsult försökte övertala mig att ta "glesbygdsvikariat", jobba lite här och där, leva i en kappsäck, bo på vandrarhem eller hyresrum, eftersom hotell blir för dyrt.