Bruna vindar över Tasmanien

Tasmanien har normalt ett ganska svalt, ganska nordiskt klimat, även om snön på vintern extremt sällan når ner under några hundra meters höjd upp i bergen. Idag vände dock vinden och extremt varma stormvindar blåste in från fastlands-Australien. Och med dem följde de bruna molnen från bränderna på fastlandet.

Bruna vindar över Tasmanien, Hobart och Rolex Sydney-Hobart Yacht Race.

Temperaturen så här på sommaren i Hobart och Tasmanien kan variera mellan under tio grader till upp runt 25 grader. Idag steg temperaturen till kokande 37 grader, då det blåste upp stormvindar från norr och förde ner den varma luften från Australien över Tasmanien. I Sydney var det tydligen uppåt 40 grader.

Det var minst sagt lite svettigt under dagen under stekande sol. Nu på kvällen kommer dock regnet och temperaturen ska snabbt falla ner till 20 igen.

De sista kvarvarande båtarna i RSHYR fick med nordanvinden inte bara kämpa mot strömmen och tidvattnet i floden fram till Hobart, utan även med motvind. Ingen som gått över mållinjen avundas de som är kvar där ute, vilket runt mörkrets inbrott fortfarande var runt femton båtar.

Och med nordanvinden blåste bruna moln in över Hobart, se fotot ovan. Det var inte mörka, grå eller svarta moln, utan bruna. Samma bruna färg som diset på mina bilder från Sydney, fast tydligare när det kommer inblåsande som kontrast mot vita moln och blå himmel. Pyrocumulus.

Tyckte även det luktade brandrök två timmar efter fotot ovan, men det kan förstås varit någon som grillade, och det var för varmt för att gå runt och isolera om det luktade rök överallt eller bara precis där jag var. Senare framåt skymningen var lukten borta.

Brandbil i Sydney.

Det är förstås lätt att skylla bränderna i Australien på klimatförändringar – villket blir en sorts ödets ironi, då Australien är extremt beroende av fossil energi. 2017 stod 62% av elproduktionen av kol, 22% av fossilgas, 2% av olja och resten förnyelsebar energi.

Dock finns det precis som på norra halvklotet roterande vädersystem, som hamnar på olika platser olika säsonger. På norra halvklotet brukar det finnas en extremt varm plats och en kall plats på sommaren. Oftast hamnar dessa i norra Kanada eller i Sibirien, där få märker av dem och de inte hamnar i några nyheter. Men ibland hamnar en av dem t ex i Sverige likt sommaren 2018.

Brandrökdiset över Sydney Harbour under gårdagen. Fotot taget 12:39 lokal tid på söndagen, och North Head till vänster, South Head och Crow’s Nest mitt i bild till vänster.

På motsvarande sätt ska det vara runt Indiska oceanen. Ett kallt respektive varmt vädersystem roterar runt. De senaste tre åren har den varma delen hamnat över Australien, som fått torka och extrema temperaturer likt Sydneys upp mot 40 grader idag, och ännu värre inåt land. Men istället har det tydligen varit kallt och gott om nederbörd i Östafrika. Och mycket riktigt var det betydligt varmare i Tasmanien än det var i Tanzania när jag var där i februari, trots att Tasmanien ligger vid kusten och kyls av havet. Det svala vädret var som sagt över Östafrika även det året.

Så det går inte rakt av skylla på klimatförändringar. Det kan vara det, men variationer enskilda år är väder, precis som sommaren 2018 i Sverige var väder och inte klimat. Klimatfrågan görs en otjänst om man skyller varenda väderavvikelse på klimatet, eftersom vädret inte återkommer, likt sommaren 2019. Därmed kan klimatförnekare säga att andra hade fel och att det inte finns några klimatförändringar. Man måste inse att klimat inte är vädret ett enskilt år eller ens några år i följd – då skulle enskilda eller flera år med kallare väder lokalt motbevisa global uppvärmning. Sluta använda anekdoter som bevis – det kommer alltid slå tillbaka. Och nej, bloggen skyllde inte sommaren 2018 på klimatförändringar.

Det finns alltid någon plats där det är kallare eller varmare än normalt, så med detta kan man “bevisa vad som helst”, fast det inte bevisar någonting. Bevisen för klimatförändringarna och den globala uppvärmningen finns dock som trender i värme i luft och hav, och dessa är stigande när man justerar för t ex vulkanutbrotts kylande effekter och andra engångshändelser.

Fotona i inlägget är oredigerade och tagna med en Sony A6400 och ett f3.5 16 – 50 mm objektiv. Färgerna är överensstämmande med verkligheten vid fototillfällena. Den som inte tror på det och vill ha exponeringsdetaljer kan förstås få dessa.

På den här bloggen berörs över huvud taget inte barn under 18 år, vare sig med namn eller omskrivningar, eller på metanivå. En sådan diskussion kommer tas när eventuella barn har fyllt 18 år och blivit myndiga och kan hållas ansvariga. Vad andra medier gör skiter jag fullkomligt i, det handlar om etik och moral, samt ett vettigt debattläge. Alla kommentarer som öht alls berör några barn kommer raderas, så lägg inte den tiden på ditt tangentbord. Ge dig på en vuxen om du vill angripa någon, och då alltså inte heller någon i sin föräldraroll (dvs berör barn).