En bloggläsare har fått ett erbjudande om att investera i sin arbetsgivare, med hopp om framtida börsnotering. Detta aktualiserar frågeställningen kring hur mycket – om alls – man ska investera i aktier i den som även betalar den lön man lever på. Inte för många ägg i samma korg, som bekant. Mitt resonemang nedan.
 |
| Kapital. |
Bloggläsaren skriver:
“Företaget jag jobbar på har erbjudit oss anställda att köpa aktier till ett rabatterat pris. Min fråga är hur jag kan värdera risken i att koncentrera en stor del av mitt sparande till ett enda bolag, som dessutom är det som betalar min lön, mot uppsidan i ett fördelaktigt erbjudande?
Familjen som länge ägt bolaget sålde nyligen en minoritetspost till en investeringsfond med ambitionen att ta oss till börsen. Vi anställda får nu köpa till 20% rabatt mot vad fonden betalade. Företaget är stabilt med bra framtidsutsikter, men jag har ingen möjlighet att göra en bättre värdering än de nya investerarna. Ifall det inte blir någon börsnotering inom 5 år löses aktierna in till marknadspris enligt en extern värdering.
Hur stor del av mitt sparkapital kan vara rimligt att investera? Jag tänker mest ur ett riskspridningsperspektiv, men timingen kan också ifrågasättas.”
Att erbjuda aktier till de anställda är ett bra sätt att uppnå ägarspridning, som behövs för börsnotering – bolag med för få ägare får inte börsnoteras, vilket gör att många går till börsen med en publik nyemission. Att tillfråga de anställda visar att man är allvarlig med att faktiskt gå till börsen.
Generellt ska man inte investera i sin arbetsgivare, eftersom man då kan bli av med både kapital och inkomst samtidigt om arbetsgivaren får problem. Det är för många ägg i samma korg. Dock finns det flera faktorer att ta hänsyn till.
För det första har man ett informationsövertag, om än ej insiderinfo, då man bättre förstår verksamheten. Dock har man som anställd sällan överblick, utan förstår bara en begränsad del. Man får oavsett inte agera på insiderinfo, även om man inte är insiderregistrerad, så utöver förståelse så är detta inte till nytta.
Viktigt är hur mycket kapital har du? Sitter du på 20 000:- SEK, som du kanske kan spara ihop igen på ett halvt till ett år med svensk medianlön på 31 000:- SEK, så kan du lägga alla ägg i samma korg oavsett. Problemet är när du har så mycket kapital att du inte snabbt kan spara ihop till det igen. I synnerhet inte när du fått sparken.
Tidshorisont är också relevant. Liksom timing. Och priset.
Gällande priset är det ofta fördelaktigt att få vara tidig investerare, och är det en livskraftig verksamhet är det generellt något jag är väldigt positiv till, dvs investera i onoterade bolag tidigt.
Investeringsfonden har naturligtvis gått in till vad de anser vara ett bra pris, t ex 20% under bedömt värde. Ytterligare 20% rabatt på detta värde ger 64% av marknadsvärdet. På fem år ger det en uppgång på (100/64)^(1/5)=9.3% om året. Sedan vill antagligen investeringsfonden ha högre avkastning än 1.20^(1/5)=3.7% om året. Man räknar antagligen med ytterligare tillväxt om man investerat 20% under nuvärde.
Vad gäller timingen så bör man vara ur lågkonjunkturen om fem år, och sannolikt om det är ett livskraftigt bolag, vilket det låter som i frågan, med ökade marknadsandelar när zombieföretag slagits ut på vägen.
Mot detta talar att många bolagsvärderingar är hysteriska idag på grund av de obefintliga räntorna.
Överlag är jag positiv i detta ospecifika fall, utan ytterligare kunskaper i ämnet.
Men hur mycket ska man då investera?
En bra tumregel är att du inte kan hålla koll på fler än 5 – 10 aktiebolag med den skärpa och upplösning som krävs för att motivera aktieköp. Således 10-20% av aktieportföljen i varje bolag. Annars kan man lika gärna gå på fonder, om man inte ska detaljbevaka bolaget.
Nu ska man inte ha allt i aktier. Säg en permanent portfolio på 60% aktier, 30% räntebärande/annat och 10% guld. Då landar vi på 6-12% av det egna kapitalet, oräknat bostaden, i arbetsgivaren i detta fall. Ungefär som vilken aktie som helst.
Sedan får man göra bedömningen om man ska reducera eller öka detta utifrån tidshorisont, riskprofil och övrig ekonomi. T ex om man är i ett parförhållande och bägge har lika mycket kapital så blir det per automatik 3-6% av det totala kapitalet i den enes arbetsgivare. Låter inte särskilt blodigt.
Och som jag skrev ovan, ju mindre kapital, desto mer kan man placera i en enskild tillgång.
Sedan brukar arbetsgivare erbjuda en minsta storlek på investeringen, vilket kan ställa till det. Är det personligen relativt mycket pengar för minsta posten, så ska man förstås bara välja minsta posten.
En annan viktig aspekt är att bloggläsaren kanske inte jobbar kvar på bolaget när det börsnoteras om fem år. Finns en hembudsklausul om man slutar, eller får man behålla aktierna? Annars är det möjligt, rent av sannolikt, att man kommer byta arbetsgivare under tiden, och då är hela frågeställningen ett icke-problem. Sällan man är femårslojal numera.
Jag önskar bloggläsaren lycka till med investeringen, och hoppas att det blir ett bra beslut, oavsett vad det är.
25 kommentarer
Jag anser tvärtom att ju mindre kapital man har destu viktigare är det att hålla ner risken. Med exemplet på 20tkr i kapital så vid en KK så blir du ju både av med lön och kapital, lägg därtil att innestående lön inte betalas ut. Då hade det varit praktiskt att ha 20tkr på banken istället för några värdelösa papper.
Om du är anställd så får du dock lönegaranti under en period.
Googlar man på det så tar det mellan en till sex månader innan man får pengarna. Dessutom brukar första varningen man får om att KK är på gång att lönen inte trillar in på kontot den 25:e, trots detta förväntar sig alla att man betalar räkningarna. Det kan med andra ord vara ganska plötsligt man behöver pengar, det kan även hända andra saker som gör att man behöver pengar akut.
Det är DÄRFÖR det är en bra ide att se till att man har en buffert innan man springer och köper aktier i ett bolag som man dessutom är anställd på.
Om du köper optionerna och företaget går i kk nästa månad så har du mina sympatier.
För den som vill veta mer: https://www.kronofogden.se/Statliglonegarantikonkurs.html
Har du såpass med sympatier så att det sätter mat på bordet för den drabbade? Skulle inte tro det va. Och hur är det med övriga oförudsedda eller plötsliga akuta kostnader man behöver ta?
Det är helt enkelt så att det första man behöver när man bygger upp ett sparkapital är just en buffer att kunna använda vid oförudsedda utgifter som denna.
Oroa dig inte, du är inte tvingad att deltaga i något aktieprogram alls. Om du föredrar att spara pengarna, gör det. Alla har vi vår risktolerans.
Jag skulle t.ex. kunna riska av ditt aktieköp efter att du handlat men företaget direkt efter gick i kk, och sätta mat på ditt bord trots att staten inte vill och du saknar förmåga att göra det själv, men tänk om jag blev överkörd och dödad när jag är på väg att lägga matkassen i näven på dig. Då ligger du ju illa till igen.
Visst har alla olika risktolerans, men beslutet blir definitivt inte bättre av att man baserar det på vilseledande information.
Inkomstgarantin är helt enkelt inte bra att förlita sig på för det akuta behovet. Det troliga är att A-kassan trillar i före lönegaranti. Man kommer alltså behöva klara sig en månad utan inkomst. Att man får pengarna vid senare tillfälle gör ingen nytta så länge man inte har tillgång till en tidsmaskin.
Vidare är det nog så att de flestas risktolerans faktiskt stöder mitt påstående i stort. De flesta är tolererar nog mer risk om det finns marginaler att ta av än om det inte finns det.
Och ditt andra stycke är i det närmaste obegripligt. Att komma dragandes med risker man eventuellt inte kan kontrollera är inte meningsfullt (inte ens i den mån man kan kontrollera dem utan att påverka den första).
Har du såpass med sympatier så att det sätter mat på bordet för den drabbade? Skulle inte tro det va.
Jag skulle t.ex. kunna riska av ditt aktieköp efter att du handlat men företaget direkt efter gick i kk, och sätta mat på ditt bord …
Och ditt andra stycke är i det närmaste obegripligt. Att komma dragandes med risker man eventuellt inte kan kontrollera är inte meningsfullt (inte ens i den mån man kan kontrollera dem utan att påverka den första).
Ja du kanske inte begriper detta med risk helt enkelt? Håll dig anonym, det är lika bra. Anonyma kommentarer är alltid de mest värdefulla.
Inkomstgarantin är helt enkelt inte bra att förlita sig på för det akuta behovet. Det troliga är att A-kassan trillar i före lönegaranti. Man kommer alltså behöva klara sig en månad utan inkomst. Att man får pengarna vid senare tillfälle gör ingen nytta så länge man inte har tillgång till en tidsmaskin.
Många i vårt samhälle har dock tillgång till sådana fantastiska 'tidsmaskiner'.
I det fall vi analyserar — att du har lagt din månadslön i besparingar på att köpa aktier ett bolag som sedan går i kk nästa månad, så att du inte hunnit spara ihop en månadslön igen och nu står inför denna personliga katastrof — så finns ett antal vägar ut (som du alltså kallar "tidsmaskiner"): du kan vända dig till din sambo eller dina släktingar för ett korttidslån; du kan nyttja människans bästa vän, Mastercard; du kan ta kontakt med dina kreditgivare och be om anstånd en månad. Kanske kan du även ta ett korttidsjobb för att få lite pengar i handen.
Du kanske t.o.m. kan fundera ut fler sätt att klara biffen. Lycka till med livet.
Jaja, förlita du dig på att ändra kommer till undsättning när du inte tagit ansvar för din ekonomi.
Att du saknar förmåga att uttrycka dig begripligt är inte mitt fel för övrigt.
Finns rätt gynnsamma regler för personaloptioner under rätt förutsättningar. Finns en anledning att ledning/nyckelpersoner får sådana och är ett bättre sätt att hålla kvar personal än att göda ett riskkaptialbolag med riktiga pengar.
Jag har som anställd investerat i personaloptioner på en handfull s.k. startups och hittills för dessa erhållit … noll kronor. Bokstavligen. (Typiskt hade dessa företag dessutom riskkapitalinvesterare, så det är inte antingen/eller.)
Företag med riskkapital brukar inte ha en bärande affärsidé utan personer som är bra på att snacka och droppar ord som AI, ML, fintech osv. Sedan anlitar ägaren en annan konsultfirma som fakturerar timmar för att få loss riskkapitalet, de har förstås fingrarna i konsultbolaget också.
Är det däremot företag där några ägare finns kvar som jobbat upp en egen produkt utan större externt kapital så finns det ett mycket större driv. Investera i ett sådant företag.
Jag känner flera som lyckats väl med att grunda, bygga upp och sälja företag med hjälp av riskkapital, både privat och från banker m fl. Det är inte automatiskt fel men det finns vad vi kan kalla mörka sidor. Det mest inspirerande exemplet i bekantskapskretsen gjorde det dessutom efter att i företaget innan ha blivit svårt bränd av … personaloptioner. Sedan återanställd på samma företag som egenkonsult och … bränd på konsultarvodet, vid en efterföljande konkurs.
Nåväl, detta beror också på vilken sorts företag vi pratar om. Ska personen ovan köpa optioner i ett konventionellt industriföretag med längre historik, troligen betydligt mindre riskfyllt än glada IT-snackers (men inte riskfritt). Ska personen köpa optioner i något i stil med Minecraft som går som tåget, kanske inte heller något att gruva sig för.
Både jobb och kapital. Investerat kapital kan man ju alltid förlora. Ett jobb kan man ju få nytt om men är efterfrågad.
Normalt sätt brukar ju anställda få sockrade erbjudanden och som det verkar vara här. Är det någon gång som man ska placera i aktier borde väl tillfället vara nu. Branschkunskap och framtidsutsikter borde en anställd i företaget ha jämfört med den som står utanför. Är magkänslan den rätta?
För oavsett beslut ska man aldrig ångra sig.
Om företaget erbjuder er att köpa optionerna (eller andra instrument som aktier) under marknadspris så finns det en uppenbar risk att Skatteverket kommer räkna det som förtäckt lön, inte kapitalinkomst. Detta hände många under IT-bubblan. Att låta er köpa optioner baserade på en lägre värdering än riskkapitalbolaget låter i mitt tycke som en varningsflagga åtminstone.
Ta sedan en funderare på om ni dessutom kan omfattas av fåmansreglerna, vilket kan göra livet surt. Oklart hur surt det blir, jag har inte hängt med i alla revisioner de senaste åren. Det kan bero bl.a. på när ni erhåller aktierna (om ni löser in optionerna). Observera att detta inte nödvändigtvis har något att göra med hur många ägare som finns i företaget.
Ja just det, en sak till i beräkningarna: har du råd att lösa in aktierna när den dagen kommer? Optionen har ju en viss lösenkurs, och du har ett visst antal optioner. Du kan behöva betala produkten av dessa två värden på inlösendagen eller förlora hela rasket.
Det är alltså inte så att företaget behöver lämna över kontanter motsvarande optionsvärdet om de inte så önskar.
Det som gör detta lite extra delikat är ifall t.ex. företaget fortfarande inte är noterat vid inlösendagen. Du kan då behöva ligga ute med pengarna tills du kan sälja aktierna.
Nu var det ju aktier och inte optioner det handlade om.
Så sant. Glöm optionerna och deras komplikationer i detta fall. Men frågorna om underpris samt kvalificerade andelar (fåmansregler) kvarstår tyvärr vid direkt köp av aktier.
Så är det tyvärr, men det är ändå såklart en förmån (att jämställa med lön ungefär).
En risk, men kan mycket väl vara värd att ta så länge man har grundläggande buffert på plats i sin privatekonomi.
Frågan är egentligen mest hur man värderar såna här incitament. Jag vill bara påpeka att det förutom de rena finansiella aspekterna finns en del finstilt text som kan leda till framtida besvikelser eller trassel.
Det kan t.ex. vara bättre som anställd att helt enkelt få ut en aningen högre lön för sitt arbete, eller erhålla någon form av bonus eller vinstdelning.
Om det är ett vanligt, noterat bolag så är det ganska enkelt. Marknadsvärdet motsvarar lön, och mer lön är i så fall förmodligen att föredra (du kan ju köpa aktierna direkt när du har tillgång till lönen, t ex). Kan dock vara så att företaget inte erbjuder ett byte lön vs aktier, med syfte t ex att binda upp medarbetaren / öka lojaliteten / etc via aktiesparprogram eller optionsprogram där förmånen faller ut under en längre tidsperiod.
Onoterat är väldigt mycket större risk och en notering kan vara väldigt osäker, så det borde i så fall motsvara en mindre motsvarande summa lön än uppskattat dagens marknadsvärde för att kompensera för risken. Men om byte till lön el pension inte är alternativ så kan det likväl vara värt det hela givet att man har sin buffert.
Det rådet jag har gett till mina anställda som köpt in sig är "investera inte mer än vad du komfortabelt har råd att bli av med". Vi är ett startup och även om precis alla kurvor pekar åt rätt håll är det per definition riskabelt att investera i en startup.
Skulle säga att det sällan är så att man blir blåst vid dylika tillfällen eftersom att blåsa sina anställda gör att det kan bli jobbigt att ha kvar företaget. Så gissar att priset faktiskt blir bra.
Tänk igenom hur du reagerar på nyheten att priset gått upp väldigt mycket.(Känner dig rik, men vet om att en större investering gjort dig ännu rikare) Tänk sedan hur du kommer reagera på nyheten att det 'gått åt skogen'. (Förlorat pengar som kunde behövts till annat, blivit lurad, sviken?) Hamna sedan i ett beslut som känns bra. Skulle säga – har du mycket pengar, investera så mycket du har råd. Har du lite, ta bara miniposten. En risk är att förlora, en annan att inte få vara med på uppgång. Båda är risker.