Chile skakas av eskalerande protester sedan kollektivtrafiktaxor höjts, vilket satt fingret på upplevda stigande levnadskostnader och klyftor i samhället. Femton personer har dödats, cirka 2500 har skadats och åtminstone 2600 personer har gripits sedan protesterna eskalerade för en dryg vecka sedan.
Köer till mataffär sedan nationellt krisläge utropats. Läsarfoto. |
I Chile har många upplevt att levnadskostnaderna ökat hastigt, trots att officiell inflation bara ligger på 2.22%, så kallad icke-inflation. Samtidigt upplever många att klyftorna i samhället ökar. En prishöjning på 4% i kollektivtrafiken blev en gnista som tände omfattande spärrvaktsprotester där folk i tusental helt enkelt struntade i att betala för kollektivtrafiken och hoppade över grindarna in till tåg och tunnelbana i huvudstaden Santiago.
Den ursprungliga studentprotesten eskalerade och den 14:e oktober stängdes flera stationer, och polis sattes in mot demonstranterna och gratisåkarna.
Situationen har sedan snabbt urartat med kravaller och femton personer ska ha dödats i sammandrabbningarna, 2 500 skadats och över 2 600 personer gripits. Ett nationellt krisläge har utlysts med bland annat utegångsförbud, och många köpcenter och affärer har stängt, vilket lett till enorma köer till öppna affärer när åtminstone den mer välbesuttna medelklassen börjat hamstra varor.
En läsare på plats rapporterar om köper på uppmätt via Google Maps om 90 meter utanför affärer. Till detta kommer köerna inne i affärerna.
Kö inne i afffär. Läsarfoto. |
Situationen har urartat mycket snabbt, och det verkar inte finnas några ledare, alternativt att allt är informellt arrangerat via Internet och appar, vilket gör att polisen inte kunnat slå ner upploppen.
Chilenarna är splittrade rapporterar en bloggläsare. Välbeställd medelklass ska uttrycka frustration över att polisen och militären utmålas som fienden när de bara försvarar andras egendom mot pöbeln, och bland de välbeställda drar ingen paralleller till den gamla Pinochet-diktaturen.
Även om Chile nästan är på andra sidan jorden mot Sverige så är det hela intressant ur flera perspektiv. Dels kring hamstringen som uppstår hos de som inte har preppat med lager hemma mot denna typ av störningar, som slår främst mot de stora städerna. Dels om icke-inflationen, som till slut blir för mycket för de som har dåligt ställt. Höjningen av kollektivtrafiktaxan var bara 4%, men blev gnistan som tände elden, där de mindre välbeställda upplever att de får allt svårare att klara sig trots att det officiellt knappt finns någon inflation.
Som bekant finns det ingen KPI-Svensson i Sverige, som årligen köper en ny platt-teve för att uppleva fallande levnadskostnader. Och trots en officiell inflation på 1.5% så höjs även kollektivtrafiktaxorna kraftigt i Sverige, långt mer än inflation och löner. Detta slår förstås hårdast mot de som inte har råd med annan transport, som t ex egen bil, och inte har råd med en central bostadsrätt i sexmiljonersklassen, utan måste pendla. Svenskarna är dock knappast ett folk som går i strid mot statens våldsmonopol över skillnaden mellan officiell inflation och upplevd inflation.
Överlag vore det intressant med ett tredje inflationsmått, KÖP, konsumtionsöverlevnadsprisindex, som bara innefattar det som personer som lever på marginalen (t ex arbetslösa, fattigpensionärer, studenter, mfl) måste betala och inte kan undvika, t ex mat, el, hyra, kollektivtrafik, och som utelämnar den kvalitetsjusterade prisutvecklingen på iPhone eller platt-teve och liknande lyxkonsumtion. Idag används KPI för att räkna upp diverse sociala ersättningsnivåer, trots att de som lever på dessa sociala ersättningar har ett helt annat konsumtionsmönster än KPI med sina utlandsresor, restaurangbesök, bilar och hemelektronik. Värt ett separat blogginlägg kanske?
Läsaren har avsiktligt inte tagit foto på polis eller militär som bevakar gator, torg och butiker, på grund av läsarens självbevarelsedrift, utan dessa finns utanför bild.
Källor
Läsarfoton
Läsaruppgifter
Artikel BBC icke-länk www.bbc.com/news/world-latin-america-50137360
Wikipedia om upploppen https://en.wikipedia.org/wiki/2019_Chilean_protests
SCB svensk inflation https://www.scb.se/PR0101
Chile inflation https://www.statista.com/statistics/370367/inflation-rate-in-chile/
36 kommentarer
Åtminstone HKD har klarat sig igenom protesterna med bravur så här långt. Man kunde ju tro annorlunda, men de där protesterna kanske inte är så förödande trots allt? Att döma av antalet skadade – 2 500! – är oroligheterna mycket värre i Chile än i Hongkong.
Liknande protester börjar nu att poppa upp lite här och var i världen.
Att hela världen är bankrutt börjar bli allt mer tydligt.
Stora ekonomiska kriser startar alltid i periferin och sprider sig sedan in mot kärnan.
Fast liknande protester är det väll ändå inte. När det vandaliseras och plundras brukar det uteslutande vara vänster och kommunist folk som gör sånt. Blockader och lite ofarliga bränder samt lite slagsmål brukar tillhör mer folkligt stöda protester.
Gargamel har du hört talas om contras?
Det låter ju lite som en sorts stagnation och "shrinkflation".
Någon som vet om detta också åtföljts av sämre sammanhållning mellan olika samhällsgrupper/klasser?
På samma tema, är det någon som är uppdaterad kring hur situationen i venezuela nu? Det var mycket rubriker för några månader sedan men på sistone har det varit ganska tyst i media (Eller så kan undertecknad bara ha missat dessa nyheter).
Någon som vet?
Vet ej. Men tänker du dig att det är en ekonomisk nedgång i hela Sydamerika?
I Sverige skulle jag gissap att protesterna kommer i fram till någon nivå i andra former:
– byta jobb och höja lönen dådet blivit olönsamtför många att vara kvar på samma jobb.
– flytta till en annan ort (läs utanför storstäderna) där skillnaden mellan inkomst och utgifter är större. Dvs "varför stressa med alla andra i storstaden om man kan klara sig lugnare på en mindre ort."
– flytta utanför storstaden för större yta pga barn.
– flytta utomlands om mobiliteten tillåter.
Sen beror det givetvis vart utomlands det finns att flytta.
Än så länge är det enkelt att flytta från Sverige, både inom EU och till andra länder. Egentligen borde man redan nu ordna så att man kan dra på dagen mer eller mindre om landet skulle få oöverstigliga problem. Rätt vad det är kanske man är fast, som i Ryssland 1916 eller Tyskland 1938.
Du tänker dig att risken är överhängande att Sverige 2019 och vår relation till EU på nåt sätt liknar situationen i Ryssland 1916?
@Teheimar.
Jag har funderat en del på just det där med att bosätta sig på landsbyggden.
Jag har en känsla av att antalet fördelar har börjat ökar för det.
Dels har vi elfordon som gör resandet betydligt billigare.
Möjligheten till egen el.
Vilket bland annat gör så att elbolagen prioriterar leveranssäkerheten på elnätet där.
Sen finns vissa andra fördelar som, bland annat,har med bristen på poliser i städerna att göra.
Man kan helt enkelt känna sig tryggare när man själv, eller barnen, är utomhus på landsbyggden.
@ Anders Ryden.
Ja, du ser. Klart det är annorlunda,men inte utan fördelar kanske.
Internet målar om landskapet lite, liksom så länge elbilar inte betalar en sorts kilometerskatt (kan ju komma som kompensation för bortfallet av drivmedelsskatten för bensin).
Om Stockholm blir ett eget elområde lär det ju blir än mer attraktivt.
Landsbygden är trevlig men det är inte utan problem, finns en del knepiga typer här och var och kommunen hyr billiga bostäder för diverse typer. "pundare" som gör inbrott i grannskapet tills de hamnar på ett nytt ställe.
Men det finns förstås en del pärlor att bosätta sig i men då kostar det rätt bra där också.
Det är främst kvinnor som "flyr" från storstäder och no-go-zoner, de ersätts med unga män (det där överskottet vi har nu där det går 120 män på 100 kvinnor ni vet).
Eftersom det tidigare rådde överskott på kvinnor i storstäderna (på grund av inflyttning från glesbygd) och överskott på män i småkommunerna (på grund av att de stannade kvar) så har vi nu det paradoxala statistiska utfallet att det blivit jämnare könsfördelning BÅDE i storstäderna och på landsbygden.
Men det är förstås bara tillfälligt – och ett prima exempel på hur tokigt det blir om man stirrar sig blind på statistik utan att ta hänsyn till derivata-rörelser.
@Sjunkbomben,
Så din teori är att det är fler pundare på landsbyggden?
I småsamhällen finns förstås en del.
Men då är de oftast kända ganska omgående.
Så där trivs de inte någon längre tid.
Såtillvida de är mer typ som Peps Persson pundare 🙂
Men nu menade jag landsbyggd som mer är som bullerbyn.
Alltså byar som man bara kommer till och från med bil.
Där man oftast inte låser vare sig cykel eller bil på natten.
Så farligt dyrt är nog inte heller.
En avstyckad gård här med boyta på 250m2 i huvudbyggnaden.
Ett extra hus med kök plus tre rum på cirka 120 m2.
Inredd ladugård och 7 ha mark.
Gick på 3,5 mille i sommras.
Då är det cirka 30 min köravstånd till en större stad.
Det är nog en hel del från bland annat Södermalm som kan köpa en sådan gård och en eller två elbilar.
Inte fler pundare än i stan men det räcker med en i närområde som snor gräsklippare och annat för att folk börjar låsa dörren och sätta upp vägbommar.
Det är som bloggaren skriver den upplevda inflationen som gäller. Det staten håller på med är livsfarligt för medborgarna, att man inte har och agerar efter ett verkligt mått på inflationen, man måste också ta med penningmängdökningen alltså hur mycket man spär ut pengarna. Inte för inte att det går så bra för dollar store.
Beror inte det även om staten har en plan längre fram? Om man bara tacklar uppkomna problem och leker ständig brandsläckning låser man väl så småningom in sig?
Du tycker alltså att det verkar som om staten har en plan?
De har en plan.
Att bli omvalda.
@Peter Andersson. Jag skulle vill gärna hoppas att staten har en plan, men mycket av det man ser tyder ju snarare på att man inte har en plan. Alls.
@Anders Rydén. Klart en hel del vill nog bli omvalda. Men det räcker ju inte. De kan bli bortröstade också.
Cornu vad menar du med sista meningen i 7:e stycket ang militärdiktaturen?
Skulle vara intressant i samband med dessa protester i Chile (sen är det väl något som försiggår i Bolivia med?) få höra om detaljerna kring dessa protester. Nu menar jag inte att bloggen skall göra det, utan frågar snarare om någon vet eller har läst något i allmänhet. Tex:
– Vad är bakgrundshistoriken till allt detta, särskilt kollektivtrafikpriserna?
– Har det pågått en sorts sk Suburbanisation i Santiago?
– Finns det en fallande medelklass i Chile?
– Inverkar tex utländska köp av land eller agrarproduktion?
– Andra ekonomiska och demografiska faktorer.
– Finns det en underhållsskuld för tex tunnelbanan?
Annars blir det rätt stort fokus på just protesterna. Men där tangerar Cornu och andra att enbart högre biljettpriser är inte förklaringen egentligen, utan det som får bägaren av tålamod att rinna över.
De översta 5% i Chile lever som de översta 5% i Tyskland gör. Presidenten är mångmiljardär (mätt i SEK, men en miljard SEK är fortfarande rätt köpkraftigt ännu).
De understa 5% i Chile lever som genomsnittsbefolkningen i Mongoliet eller Moldavien. För dem ser eliten i landet ut som den plutokrati de utgör (som sagt, presidenten är en av de rikaste i hela Chile).
Branko Milanovic har skrivit en del om det här de senaste dagarna.
Apropå inflation så höjer HBO Nordic abonnemanget med ca 10%, från 99 till 109 kr/mån.
Staten har bestämt att SVT/SR ska få 1 % av hushållets inkomst så då är 109 kr billigt.
Fast för PS finns där ett ganska lågt tak, så det kostar nästan samma som HBO oavsett din inkomst..
Det är konstigt att kalla 2% inflation för nästan obefintlig. Räkna till exempel på hur det påverkar ett lån på fem miljoner på 20 års sikt. Inflation är en enormt stark kraft, även på nivåer om 2%.
Du tänker att inflationen leder till allt högre matpriser, transportkostnader, elpriser osv så minskar dina möjligheter att betala ränta i framtiden men lånet är fortfarande 5 miljoner om 20 år?
De senaste tjugo åren har vi haft ganska fina reallöneökningar, lägg karriäreffekten på det så är ett lån mindre och mindre betungande över tid om den utvecklingen fortsätter.
Det räcker med stillastående reallön för att få mycket positiva effekter på förmågan att betala sin ränta.
Ökade reallöner är för övrigt det som gör att sådant som kräver mycket arbetskraft i Sverige ökar mer i pris än sådant som tillverkas med mer automatik, eller i låglöneländer. Och det är ju trevligt att folk i Sverige får bra betalt för det jobb de utför.
Jag tycker vissa saker blir ologiskt mycket dyrare här i Sverige med. Ex Uppsala Vatten höjer taxorna (mycket procentuellt) varje år, dieselpriset, vad parkering kostar vid jobbet (mer än dubbla priset på 6 år), att skicka saker med posten.
Vissa livsmedel blir konstigt nog inte så dyra som mjölk (vilket kan förklara varför det är nästan omöjligt att få lönsamhet som bonde).
Konkurrens, finns många mjölkbönder i Sverige och i Europa men kommunen har monopol och kan sätta vilka avgifter den vill, så länge en avgift motsvarar en tjänst.
VA-taxor är väldigt skiftande beroende på investeringar som görs/har gjorts/behöver göras. När nätet byggdes ut som mest på 1950-1960talen utgick dessutom statsbidrag för en stor del av kostnaderna ("statskommunala arbeten"). Nu får de kommunala affärsverken klara kapitalinvesteringarna själva.
Det här är ju löjligt. Tillväxten är högre än inflationen och ojämlikheten minskar. Om något så är den här protesten ett exempel på "rising expectations theory" än några faktiska realförsämringar av levnadsstandarden.