Lågband är mycket långsam informationsöverföring av lågkvalitativ information. Det kan t ex handla om möten, där information som får plats på en halv A4 kan förmedlas på någon timme. Själv har jag väldigt svårt för denna typ av lågbandig kommunikation, inklusive podcasts och Youtube-videos. Text är ett överlägset medium för att snabbt överföra högkvalitativ information till den mänskliga hjärnan.
 |
| Generisk gatubild. |
Vi blir alla utsatta för lågband av och till, t ex möten på jobbet eller för den delen föräldramöten. Information av låg kvalitativt innehåll, typ sådant man redan visste eller som enkelt kan överföras i ett e-brev, kan ta timmar att förmedla.
Nu kan det förvisso vara så att en del enklare tar sig till lågbandig information, men för min del är jag helt enkelt för otålig. Således klarar jag inte av de vansinnigt populära podcasten, där det kan ta timmar att förmedla något väsentligt, eller för den delen Youtube-filmer. Hur lång tid kan det ta att förklara hur man slår av eller på en apparat? Tio minuter, tydligen. På Youtube kan man åtminstone snabbt dra fram filmen tills den verkar visa något av intresse, värre är det med podcasts.
Således kan ni vara 99% säkra på att om ni rekommenderar mig att se en Youtube-film, eller lyssna på en podcast så kommer jag inte göra det. Det är helt meningslöst att tipsa mig om sådant.
Finns det något väsentligt och högkvalitativt att förmedla, så kan det göras med några få meningar i text, en sk ingress, där sedan detaljerna – i den mån det hela fortfarande är intressant – kan finnas i resten av artikeln, kapitlet eller boken.
Tipsa mig således om information som finns i text, så kan jag på några sekunder bilda mig en uppfattning om detta är intressant.
Men jag har respekt för att många kanske bara klarar av att ta till sig lågbandig information. Antagligen därför teve, Youtube och poddar är så stort. Många gillar helt enkelt att sitta i timmar för att få några sekunder av väsentligheter.
Just nu läser jag Peter Englunds mästerverk Poltava, som är en av de böcker jag läser som research för min nästa thriller – andra har t ex varit Herman Lindqvists Mannerheim-biografi eller Willhelm Agrells bok om Sverige militära underrättelsetjänst under kalla kriget, Sprickor i järnridån. En sida av Poltava innehåller mer information än flera timmars podcast, och det är en fröjd att läsa en sådan bok. Inte en sekund är bortkastad.
55 kommentarer
Förstår inte varför (i mina ögon) seriösa siter som kvartal.se och quilette.com har börjat läsa in sina texter som podcasts och som sedan publiceras.
Effektivt sätt att bränna resurser på känns det som och man undrar nyttan? Är det för att hitta intresserade analfabeter? Jag tror dock att de vill att man skall lyssna medan man gör annat, men då tappar man en stor del av det unika med deras längre, resonerande artiklar.
Ja, det är jäkligt kostsamt att spela in. Men jag antar att de flesta gillar lägre bandbredd i informationsöverföringen.
Det finns en del debattörer som föredrar film och ljud därför att det är svårare att identifiera när de ljuger när de får chans att använda kommunikationstrix.
Varför skulle det vara kostsamt för Kvartal att spela in sina podcasts? Räcker med ett hörn av redaktionen där akustiken är ok, samt mikrofoner som nu förtiden är billiga. Att klippa den typen av poddar som Kvartal gör går snabbt för en van klippare.
Podcastens stora fördel är ju såklart att man kan göra annat samtidigt som man lyssnar på den. Man kan dessutom få till en helt annat dynamik i ett samtal än i en text, speciellt vad gäller intervjuer. Det är svårare att skylla på intervjuaren, på den citerande journalisten osv när helheten finns ute lyssningsbart än om det bara finns som utdrag i textform.
För egen del så hör jag dåligt och undviker både poddar och ljudböcker av den anledningen. Men det finns ju folk som ser dåligt också. Jag har sett flera uppskattande kommentarer på t.ex. Ledarsidorna från människor som ser dåligt eller inte alls. Alla kan inte Braille och flera uppskattar helt enkelt mänskliga röster. Synskadade människor vill också veta saker.
Nu är det ju så att möten ger möjlighet att se hur andra reagerar. Det finns ju nån gammal meme om att "80% av kommunikationen är icke-verbal" och sånt skit, och det stämmer ju i någon mån. Möten har man ju därför inte primärt för att överföra information, utan för att kontrollera och reglerna hur informationen tas emot. Men ve den idiot som INTE skickat ut den information som ska diskuteras innan mötet…
Samma med podcasts. Att nån sitter och högläser ur ett manus är svintrist, men t ex humor? Det finns ju gott om verbal humor som helt kraschar om man skriver ner den. Imitationer t ex, blir nog rätt trista på papper.
Men visst, för ren överföring av information är ju text oslagbart. Man missar ganska mycket iutbytet med världen dock, om man tror att den enda samverkan man ska ha med den är informationsutbyte på papper.
Ser man det som underhållning så kan det väl vara lågband. Ser man det som socialt samkväm kan det vara lågband.
Men att ha ett möte för att berätta vad man har för e-post (en e-postadress som man för övrigt precis mailat alla kallade till mötet från) är väl sådär.
Men nu pratar du om bristande mötesdisciplin. Syftet med möten är att diskutera frågor som inte går att diskutera via en omväxlande mailkonversation, som lätt utvecklas till rent chattande med 15 mail i inkorgen där man tappar tråden.
Dvs man har en lågbandskommunikation via text. Worst of the worst.
Till möte kommer alla förberedda och inlästa på det som skall avhandlas/avrapporteras.
Därefter vidtar en parallelldiskussion om detta och relevanta synpunkter lyfts. Detta är omöjligt att göra via lågband.
Hopplöst när flera stycken deltar i en diskussion på mejl, förvisso bra att allt finns nedskrivet men rörigt och tidsödande. Chatt funkar ju bättre förutsatt att alla är online och koncentrerar sig på det just då.
Möten där man till 98% bara ska ta emot information kan lätt bytas ut mot ett mejl men mina chefer tycker möten är SÅ viktiga. Man sitter där och lider i en otroligt seg informationsström och känner stress av allt man hade hunnit om man bara slapp vara där.
Och om det är något viktigt man ska göra så krävs det ju att jag skriver ner det istället.
Samma sak när folk ringer och bara pratar in en massa arbetsuppgifter i örat på mig:
Jag måste släppa allt och börja skriva istället för att de inte var så jäkla bekväma och skrev ett mejl. Nästan bättre när de bara skickar en bild på problemet med sms och ett frågetecken under..
Men det är lätt att vara frikostig med andras tid.
Jag håller helt med! Jag har också generellt oerhört svårt för dutub-klipp och poddkastningar. Förstås finns det vissa undantag. Men läser helst text.
Bilkörning, vedklyvning, målning etc.
Tillfällena där endast lågband funkar är ju många.
På tal om Peter Englund kan Tystnadens Historia rekommenderas, kunde aldrig tro att han skulle vara för tjurfäktning, eller att ljudet av fallande snö skulle vara unikt.
Poltava minns jag mest som en massa listande av diverse svält och död, men så handlade själva händelsen knappt om annat.
"Bilkörning, vedklyvning, målning etc.
Tillfällena där endast lågband funkar är ju många."
Idealiskt för podcasts, jag skippar dock vanligen youtube (och har tappat intresset för bio).
Det hela beror helt på vilken information som förmedlas. Om man vill visa vilka handgrepp som fungerar bäst när det gäller handhavande av medicinsk utrustning eller hur man kan sänka händerna i början av genomsvingen i golf, så finns det med undantag för personlig instruktion inget bättre än en video. Det går inte att skriva sådant i text.
Nja. De flesta Youtubevideos spenderar cirka 8 minuter med nonsens innan de visar hur man sänker händerna i början av genomsvingen i golf. Bara visa det, okej.
Har inte det nåt att göra med att för att få annonsintäkter av youtube så måste videorna vara minst 10 min?
Läs kommentarerna först för att veta om det är värt att se och var man i så fall kan börja se för att komma till det väsentliga.
Precis det handlar om stålars som sagt.
Även Youtubes algoritmer om hur man hamnar högt upp är en bidragande orsak till 10min klipp. Men vara sak har sin plats, podcasts är ju perfekt när man är upptagen med annat med händerna.
Jaha, det var mycket text för att förmedla att vi alla är olika.
Men tog cirka 20 sekunder att ta till sig. Jag kunde pratat in det på en Youtube-film, vilket hade tagit tio minuter av ditt liv istället.
Stämmer bra det!
För rent informationsutbyte är text att föredra, jag håller fullständigt med. Det är idioti att sammankalla ett möte för att informera om något som man kunde läsa sig till på några minuter i ett e-mail.
Men om man vill förmedla information i form av grafik och rörliga bilder tycker jag att youtube-videos fyller sitt syfte. Det finns ett talesätt att en bild säger mer än tusen ord. Podcast är bra som underhållning när man kör bil eller utför trädgårdsarbete eller liknande.
Peter Englunds mästerverk Poltava är verkligen en fröjd att läsa. Men inte läser man väl den bara för att inhämta information? För mig är skönlitteratur, även i de fall som det handlar om historiska dokumentära skildringar, ett nöje, underhållning av samma slag som att se en film.
Men visst, du är författare, så du kanske läser böcker enbart för research. 🙂
Om Youtubers kunde spendera de väsentliga 20 sekunderna på sin film, istället för 10 minuter av rent nonsens.
Ja, Englund är bra. Jag har även "Den oövervinnerlige" och "Tystnadens historia och andra essäer". Den första är ju en "tegelsten" (nästan 800 sidor), så den har jag ännu inte orkat/hunnit med.
Det är väldigt bra läsning! Du kan börja med "Ofredsår" och sedan fortsätta med "Den oövervinnerlige", de böckerna hänger ihop. Jag har för mig att Englund skulle skriva en tredje bok i den serien om 1600-talet men det verkar inte ha blivit av.
Jag kollade lite angående en eventuell tredje bok, och han har svarat på det (obs det är ett svar från 2006):
"Nej, jag har ännu inte börjat på uppföljaren till "Den oövervinnerlige". I det fallet inväntar jag min nyfikenhet. När den blivit så stor att den inte längre går att hålla i styr, då sätter jag igång. (Jag är obotlig lustskrivare. För att det skall bli bra, måste jag själv tycka att det är kul.) Samt den rätta mängden med tid. Både min professur och inte minst mitt ledamotskap i Akademien har dragit ned på min arbetstakt. Sedan har jag dessutom ett par andra skrivprojekt på gång, faktiskt. Och de vill jag har ur världen först. Så det kommer nog att dröja några år innan jag sätter igång med den tredje delen i trilogin. Men jag funderar på den en hel del.Jag tror att den kommer att öppna i Paris – och det av flera skäl.
Många vänliga hälsningar och tack för ditt stöd
/Peter"
Jag tycker det är jätteintressant att lyssna på diskussioner mellan intressanta och nyfikna människor och det sker bäst på poddar för min del. Det skall helst vara faktarelaterat även om man svävar kring ämnet med anekdoter. Joe Rogan och Tim Ferris är 2 av mina favoriter. Blir lite spontant eftersom det inte följer manus helt.
Poddar i form av monologer har jag aldrig lyssnat på men om det är det du syftar på har jag mer förståelse. Men oavsett, det är lättare att lyssna än att läsa när du rör på dig.
Ps. skall bli spännande att se om man kommer igenom filtret, har inte postat sedan det slogs på
Tack! Visste inte att det fanns ett namn på detta men hatar alla satsningar på TV från tidningar. Värsta som finns när man vill läsa igenom en artikel snabbt men den råkar bara finnas som video. Inbjudna sk experter sitter i en tjackig studio och försöker göra analyser.
Klickar bort sånt direkt.
Podcasts funkar om man är selektiv, finns mycket skräp. Lyssna i bilen, när man lagar mat, äter lunch osv är ju grymt så där tycker jag absolut att det finns en marknad.
Kan bara hålla med helhjärtat! Seriösa nyhetsmedier som SvD som jag läser dagligen har börjat med den irriterande ovanan att ofta inte ha en textartikel bakom en intressant rubrik med tillhörande länk, utan nån j-a video som man inte enkelt kan plöja igenom som man gör med text.
Jag vet inte om det är av lathet eller något annat skäl man gör på det här viset, men på mig retar det i alla fall gallfeber. Vill jag lyssna på radion slår jag på radion, vill jag titta på TV slår jag mig ner framför den.
Dagens Industri samma sak. Skippar 100% av dessa lågbandsinslag.
"Tack! Visste inte att det fanns ett namn på detta men hatar alla satsningar på TV från tidningar. "
Vilket påminner mig om TV-nyheterna där man efter 10 minuter är sämre informerad än när man började.
Jag tror vitsen med att göra en video är att de kan baka in 10-20 sekunders reklam som du inte kan klicka bort om du vill "se" nyhetsinslaget. I en textartikel kan man ju snabbare scrolla förbi reklamen i jakt på det väsentliga.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mycket bra inlägg!
Den märkliga utdragenheten av informationsförmedlande på Youtube kommer från hur deras reklampengar fördelas, och incitamenten det skapar. Ju längre din video är, desto större chans att tittaren får en reklam = mer pengar till uppladdaren. Förklarar du något på 10 minuter istället för 5 så kan du dubbla intäkterna med minimal extra investering, på bekostnad av tittarnas tid.
Jag har mer än en gång blivit kritiserad på jobbet för att jag skriver för långa, invecklade emails, för att förklara komplexa saker. Jobbar som ingenjör, teknisk specialist med gruvmaskiner. En betydande del av min tid går åt till att svara på tekniska frågor, och föklara tekniska saker för människor i och utanför företaget. "Ingen orkar läsa så långa email, med krångligt komplext innehåll, du får kalla till ett möte istället" eller "resa till kunden". Själv tycker jag det är mycket lättare att förklara ngt komplicerat i text, jag kan kontroll-läsa innehållet ett par gånger innan jag skickar, ändra så att det blir tydligare mm. Mottagaren kan läsa om igen, om det är något som är svårt att förstå etc.
Jag menar inte att just dina email är så. Men min erfarenhet är att A4-mail består till 99% av dravel.
Men generellt har väl läsförståelsen (och motsvarande förmåga avseende producerad text) rasat i samhället efter interaktiv media kört över textbaserad?
Jag granskar många tekniska rapporter i jobbet och storknar ofta av mängden syftningsfel och felaktig tempus.
Långa tekniska E-mails. Japp, då har man dessutom bevis för att man informerat personerna så att dom inte kan komma senare och säga att "det hade jag ingen aaaning om".
Går också att skicka vidare till andra personer senare som behöver informeras om samma sak.
E-mail: Smidigt, Möten: inte.
Men det är något generellt fel med komplexa och akademiska texter som ofta inte behöver vara där.
Att skriva en detaljerad teknisk text är lätt eftersom man pratar med sig själv, att förstå vad man själv menar är oftast lätt. Problemet med att bli förstått är du vet inte vilka förkunskaper mottagaren har, du vet inte hur mottagaren tänker, du vet inte vilka associationer mottagaren får från dina ordval.
Jag hade samma frustration som dig tills jag insåg att jag skrev dom där texterna mest för min egen skull. Jag skrev långa tekniska email där ordval, struktur och vilka detaljer jag valde att inkludera baserades på hur jag tänker, inte på hur jag trodde en annan person tänker. Jag skriver fortfarande lika dåliga email, men nu förstår jag i alla fall varför dom inte uppskattas.
Högeffektiv informationsutbyte är nästan bara möjligt mellan personer som tänker på samma sätt och med samma bakgrund, i alla andra situationer får man nöja sig med ett kortare e-mail och ett kortare uppföljningsmöte.
Är inte hela lågbandsfenomenet en produkt av stadigt minskad uppmärksamhetsförmåga? Det ska vara lätt att ta till sig, ingen ansträngning eller tankeverksamhet i onödan. Min känsla är att (precis som mats skriver i inlägget ovan) ingen orkar läsa långa välskrivna email vilket är synd då jag precis som Mats uppskattar detta. Det är dessutom lätt att arkivera dessa och ta upp igen vid behov vid ett senare tillfälle. Är detta en effekt av det uppskruvade tempo vi lever i idag? Tidsbrist gör att enkla vägar söks?
För rena instruktionsvideor är det svårt att hitta något bättre, en koncis beskrivning i videoform är guld.
Jag håller med i mycket. Men när jag kör bil lyssnar jag på poddar och ljudböcker. Även om jag åker med, åker tåg, båt eller flyg fungerar det inte läsa för mig. Jag mår rätt snart illa. Mitt balanssinne är för skärpt. Hemma vill jag ha tyst. Där läser jag. Youtube är bra för att få kunskap om något men jag har väldigt svårt för all inledning. Bra att kunna förflytta sig snabbt i flödet. Fördelen med poddar är att folk resonerar över en sak med många infallsvinklar. Så sker sällan i text.
Visst, jag är likadan, jag lyssnar mycket på radio. Men det sker alltid i samband med att jag gör något annat – kör bil, målar uthus, promenerar eller något annat. Men sitter jag framför datorn och jobbar och i en kort paus vill kolla nyhetsläget vill jag i 99 fall av 100 göra det i textform eftersom det går fortare och är lättare att snabbt få en överblick över än om man ska vänta på att nån lallare ska sluta jönsa och få ur sig det väsentliga.
Oj, vad jag håller med bloggmeister! Vad nytta som kunde gjorts den tiden ist!
Ovan nämda är avklarade, Agrells "det europeiska korthuset" rekomenderas också.
Böcker är väl oftast lågband? Har inte Blinkist appen visat det? Ofta har de flesta bra böckerna bara några få bra idéer som enkelt kan sammanfattas kort, resten är utfyllnad för att det skall vara 200 sidor för att vara bok. Jmf också Hawking index.
Bra begrepp, lågbandskommunikation.
När jag ska förklara komplexa saker så brukar jag försöka ta mig tid att göra en ordentlig visualisering som kombinerar bild och text, och sedan förklara och diskutera utifrån visualiseringen. Den komplexitet som går att göra begriplig i en bild kan kräva hundratals eller tusentals rader text för att ens uttrycka, och då blir den ofta väldigt svår att förstå.
Videos är enbart bra då det finns något som ska visualiseras. Exempelvis instruktionsvideos hur man gör för att byta en komponent i en maskin eller liknande. Är det bara en person som pratar är det värdelöst. Om jag tvingas se på sådant så brukar jag undersöka möjligheterna att köra dem på 1,5 x med autogenererad text, kolla på transkriberingen eller göra om dem till enbart ljud. Podcasts är bra för bilkörning, promenader, löprundor etc. Vissa kör jag på extra hög hastighet.
Det beror förstås vad som ska sägas och syftet. Ren fakta går säkert fortast i text men ibland behöver budskapet levereras på ett övertygande sätt, nya frågor uppstår som snabbt kan diskuteras i plenum till allas nytta och förhindrar rykten, missförstånd och olika tolkningar. Likadant med poddar men här får man så att säga sålla bort bruset för att få fram de som har något att säga.
Möten el telefonsamtal är överlägset för att cleara ut missförstånd etc men de får ej övestiga 3 minuter, det kräver viss diciplin från somliga:)
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta och det går i regel utmärkt att informera kortfattat.
Jag störs av långa inlägg i text el video men i pressen får ju folk betalt per ord?
På youtube finns kanske ngt skäl till långa inlägg?
Bytte batteri på en telefonlur efteryoutubevideo (2,5 min lång perfekt instruktion) hade ej lyckats utan denna video.
Situationen har förstås betydelse. Jag lyssnar på poddar när (1) jag cykelpendlar till jobbet, (2) ibland när jag joggar lugnt, (3) när jag tränar på gym (om musiken är kass, vilket nästan all modern musik är) och (4) när jag skall somna (bättre än att somna framför teven, för till skillnad från teve så blir man inte väckt av en rejäl volymhöjning när reklamen går igång).
Har även funderat på att (5) skaffa en vattentät in-ear-spelare för att kunna lyssna på poddar när jag simmar, men det har inte blivit av ännu – någon här som testat sådana?
Möten är till för att gemensamt ta beslut som behöver protokollföras. Allt annat på möte kan lösas via annan kommunikation.
Angående att bloggägarens ogillande av ljudböcker/podcast, jag antar att han inte behöver pendla till sitt jobb.
Vad är definitionen av ett möte? Jag är sällan på ett möte där bara information ska delas ut. Det blir konstigt att börja prata om mötesagenda och 'action points' när man bara ville ha ett rum för att bolla idéer eller brainstorma fram en lösning på ett problem. Då alltid mellan nära kollegor, oftast 2-3 personer, kanske 4 personer någon enstaka gång. Är detta det som kallas för ett 'möte'?
Generellt sett håller jag med Cornu. Vem fan har tid att lyssna på ett talking head som pladdrar i en kvart eller halvtimme?
Men.
En del "lågband" skulle jag inte missa för allt smör i Småland:
Henrik Jönsson släpper en ny video 10-15 minuter lång varje lördag morgon klockan 08.00. Han är minst lika bra som Cornu, snudd på veckans höjdpunkt.
En del av Kvartals paneldiskussioner vill jag inte missa. Eller Viktor Barth-Krons sammanfattning av veckan som gått, även det i Kvartal.
Och många av intervjuerna som Navid Modiri gör är verkligen guld.
Nja, min åsikt är att Cornu är betydligt mer nyanserad.
Tack, Observer. Blev väldigt orolig med jämförelsen.