Bloggläsarnas lönestruktur 2019 – ligger läsarna över Mediansvensson?

Kurvan stämmer bra med statistik i exempelvis min bransch (IT) och åldersgrupp. Redan när jag började arbeta en gång i forntiden förklarade min chef att lönekurvan skulle se ut så. Den skulle stiga raskt i början, skulle plana ut efter ett antal år och sedan gå ner lite (efter typ 55). Och det hänger nog ihop med att +55 är obenägna att byta jobba för att de inte får lika mycket i löneförhöjning längre, och de är rätt nöjda med sin situation, med pensionen hägrande vid horisonten. Arbetsgivaren behöver helt enkelt inte betala lika mycket. Ur arbetsgivarens synvinkel har de dessutom lägre potential kvar att utnyttja, och närmar sig avveckling. Vissa hänger heller inte riktigt med i utvecklingen som nu går på turbofart.

Det betyder inte att +55 nödvändigtvis får dåligt betalt, bara att de får något lite lägre lönehöjningar än sin yngre kollegor. Vill de får bättre betalt får de ta ett steg upp i trappan och ta på sig mer ansvar eller mer komplicerade arbetsuppgifter. Men då de flesta är ganska nöjda så blir de vid sin läst. Har själv tackat nej flera gånger då dessa typer av arbetsuppgifter alltid medför att man måste göra en massa saker som man inte vill.

Det är mest ungdomar (30-40) som går på ansvarskarusellen för att det känner sig smickrade när de får frågan. Sen efter några år mår många skit av att alltid sitta i kläm och vara slav under en massa måsten som de inte vill ha.

"Ungdomar" XD

Har väldigt svårt att se framför mig att jag skulle jobba hårt 30-40h vecka åt en arbetsgivare efter 50, så för mig stämmer det nog (om jag inte driver något jag brinner för såklart).

Vidare, går man exempelvis upp i 60ksek/månad i Sverige med som 35 åring, så blir det ofta mindre intressant att jaga tusenlappar brutto redan där, samtidigt som man har många år kvar att göra karriär. Då börjar det kvittas mot semester tills man är uppe i 8 veckor, varefter hela konceptet med anställning kontra semester blir lite konstigt om man fortsätter öka semestern. Så då blir det andra förmåner, och man kan utan problem ha "maxat" den här typen av saker vid 45.

Vill man vara något mindre ambitiös vid 55, och de flesta människor vill väl ärligt talat vara något mindre ambitiösa, så 55 kanske är en rimlig snittålder. Då är frågan: varför ska 55 åringen forsätta expandera sin bruttolön osv? För att vara snäll?

Nja, största anledningen att öka sin lön är väl att kunna betala av sin lån och göra sig så skuldfri som möjligt. När amorteringskrav och räntefakturor minskas eller försvinner så kan man lättare ha ett bra liv utan att stora summor måste in varje månad.

@Skatt är Stöld, ekonomiskt är resonemanget fullständigt infantilt pga asymmetri. Det faschinerande är att bankerna kalkylerar för egen vinstoptimering. De gör dels detta *optimistiskt* tack vare att vi har marknadsförstörande krafter så som bailuts med vänner, men framförallt så optimerar de över en aggregerad marknad. Detta gör att banken *vill* ha X% kreditförluster, annars har de inte optimerat EMV. Det tak bankerna lägger sig på är alltså korrekt för banken, för högt för individen (kanske mer pedagogiskt: kostnaden för X% kreditförlust är pga asymmetri extremt mycket högre för individen än för banken, alltså kommer den ekonomiskt rationella individen söka ett lägre X än banken).

Det vill säga ingen som inte är fullständigt ekonomiskt inkompetent kommer att vilja ta ett större bostadslån (med försäkring av lön och bostad) än vad banken tillåter.

Man kan såklart konstruera udda exempel där en individ har mer säkerhet än lön och bostad, men då jämför man päron och äpplen eftersom banken tittar på lön och bostad i det här fallet.

I solskenstider är det alltid lätt och billigt att låna. Problemet dyker upp när solskenstiderna är över för denna gången.

Lite naivt att tro att nuvarande läge är normalläget. I och för sig har det varit en mycket lång period av uppgång, men korrigering kommer alltid. Om det går för fort så kan det bli jobbigt för en del.

Det är kanske abstrakta grejor om man är typ 30-35 då man kanske var student sist för 10 år sedan och barn när det smällde på nittiotalet och vid millenieskiftet.

Om man när det smäller till nästa gång har kvar intjäningsförmåga och kan pyttsa in mer när banken vill att man amorterar av mer samt fixar att räntor ökar pga ökad risk i lånestocken samt att man inte hamnar i typ skilsmässa som slår på betalningsförmåga så är det ju inga problem att ratta en baktung låneportfölj med underliggande prisfall på fastigheten i en låneportfölj. Vidare att man inte kan handla när allt är på rea.

Med egen likviditet som man skapar av att sätta av i goda tider så kan köpfesten istället köra igång i dåliga tider när allt går på rea. När det går uppåt gen efter ett antal år så har värdet på rea-inköpta tillgångar ökat.

Kommer ihåg finansbolagsrejset. En del glada pojkar och flickor hoppade av sina fina bankjobb och blev hot shots i finansbolagsvärden, belånade kåken högt och köpte optioner i finansbolaget. Konkurser stod slag i slag optioner och toppjobb borta, men lånen var kvar, kåkar såldes till reapris, så det blev stora kvarvarande skulder kvar som man fick begrunda tillsammans med skilsmässopappren i skenet av kökslampan i den lilla hyreslägenheten i den socialt utmanade förorten. Jo grattis när det faller igenom.

Den som står i skuld är inte fri.

Kanske är det så att vi med låg lön har mer tid att kommentera 🙂

Tror att en kontorsbunden höginkomsttagare som har stor frihet att styra sin tid har större möjlighet att både läsa vad och när hen vill, och kommentera, än t.ex. en hantverkare som måste löpa gatlopp mellan uppdragen för att få ihop livspusslet och ekonomin, eller folk inom sälj, dagligvaruhandel etc. Möjligen har arbetslösa bättre möjligheter.

God analys där Fredde.

Håller helt med. Det finns ju flertalet förmåner man kan ha som drar ned ens lön men som ändå ger ett mervärde (bil, pension, semester). Jag tror det stod i enkäten att man skulle räkna om lönen till en heltid, något jag tror flera här, ffa i den unga gruppen har missat.