Trots det fortsatta tjafset om bostadsbrist flyttar svenska ungdomar fortfarande tidigast hemifrån i Europa (iaf EU/EES och övriga Eurostatländer). Skillnaden mellan könen har också minskat.
Medelålder när ungdomar flyttar från föräldrarna, Sverige 2009 – 2017. Data: Eurostat tabell yth_demo_030 |
Det senaste datat från 2017 visar att svenska ungdomar i medel flyttar hemifrån redan vid 21 års ålder. Detta är en svag ökning från 20.4 år när dataserien startade 2009.
Samtidigt har glädjande nog den tidigare lite större skillnaden mellan könen minskat från 0.7 år till 0.2 år. Kvinnor läser i större utsträckning vidare på universitet och högskola, och träffar också lite oftare en något äldre partner. Min killhypotes är detta är orsaken till åldersskillnaden på dryga två månader i snitt, men det vore intressant att gräva sig in i datat och titta på varför skillnaden minskat?
Svenska ungdomar flyttar fortfarande först hemifrån i Europa (eller iaf inom de länder som Eurostat har data för). Detta trots det eviga tjafset om bostadsbristennnnn. Bara för att man inte får ett förstahandskontrakt på en hyresreglerad nyrenoverad femrummare för 2000:- SEK per månad i Gamla Stan, så är det inte brist på bostäder. Även ett andrahandskontrakt eller att dela lägenhet eller vara inneboende är en bostad, och är snarare är normen i stora delar av Europa att dela en lägenhet, inte att ha en exklusivt egen lya innan man vare sig etablerat sig på arbetsmarknaden, geografiskt eller skaffat sig en tilltänkt livspartner.
Medelålder när ungdomar flyttar från föräldrarna EU/EES 2017. Data: Eurostat yth_demo_030 |
Nordiska länder som Sverige, Danmark och Finland hittas i toppskiktet och i Danmark flyttar man hemifrån strax efter i Sverige. Sist flyttar man i Montenegro, där man lämnar föräldraboet i snitt först vid ålder 32.5 år.
Med allt mindre ungdomskullar i åldern 20 – 24 år, minskar behovet av förstagångsboenden, och nu pratas det om att det är svårt att bli av med små lägenheter i Stockholm. Åtminstone till dagens orealistiska begärda priser.
Antal ungdomar 20 – 24 år i Stor-Stockholm 1968 – 2018. Data: SCB |
Bloggen har påtalat att ungdomskullarna kommer minska ända sedan åtminstone 2012. Detta har varit helt förutsägbart enligt SCB:s befolkningsframskrivningar. Bostadsbubblans pyramidspel fylls alltså inte på längre nedifrån, utan tvärt om minskar alltså behovet av förstagångsboenden, även i den så kallade tillväxtmotorn Stockholm och Stor-Stockholm. De bostadsexploatörer som inte byggd små lägenheter har mycket väl känt till detta och alltså inte gjort något fel.
Antalet ungdomar kommer fortsätta minska till framåt 2023 – 2024, när det återigen börjar öka. Detta är också förutsägbart utifrån hur gamla barn är idag. De enda som blir förvånade brukar vara kommunerna, som helt plötsligt upptäcker att de har för många eller för få skolor, något de genom att spendera två minuter på scb.se kunde förutsett. Ytterst få kommuner har lyckats öka antalet ungdomar i åldern 20-24.
Den enda av de stora och mellanstora kommuner jag tittat på under mina föreläsningaro på Fastighetsvärldens konferenser, som lyckats öka antalet ungdomar har varit Örebro, som också är den kommun det byggs allra mest i per nettoinflyttad inom landet och från andra länder – 1.14 inflyttade per nybyggd bostad mot runt två normalt. Man har uppenbarligen haft en fungerande strategi för – killhypotes – att tillsammans med universitet med bostäder locka till sig unga..
15 kommentarer
En fundering- ca hälften av ungdomarna går till högre studier, ofta i en sk högskole/universitetsort.
Flertalet är inflyttade och bor i ngn form av studentboende då.
Hur mycket är det med i statistiken.
Redan 1991 var det bostadsbrist i de klassiska studentstäderna. Det har det alltid varit.
Hej
En mäklig kurva mellan år 2013-2015…hur det nu kan kommer sig?
Mätfel 2014?
Kan vara en förklaring…
Kan också vara ändrad metodik, som man kom fram till inte var bra, så man gick tillbaka till den gamla metodiken.
Tredje variant – att Sverige det året inte släppte ifrån sig data om ungdomar under 18 år, vilket drog upp medlet. Inte helt ovanligt att flytta redan innan 18.
En diskussion kring "bostadsbristen" som jag saknar är givetvis bristen på RÄTT bostäder. Staden jag bor i (medelstor stad) är för närvarande helt översvämmad av bostadsrätter i övre prissegmentet. Man har sett en viss nedgång ifrån toppnivåerna, men det finns fortfarande väldigt mycket ut till salu. Inom tätort så får man med enkelhet tag i en 3-4:a för mellan 2.5-4.0 miljoner insats och med en rimlig månadsavgift.
Hyresrätter däremot är det extremt svårt att hitta. Hos det kommunala bostadsbolaget så får man räkna med mellan 5-7 års kötid för något vettigt. Och även om man är beredd att betala för sig så är det svårt att hitta något på hyresmarknaden överhuvudtaget.
Villamarknaden är också helt trasig. Väldigt få hus ute på marknaden och de som kommer ut har extremt många spekulanter. Vilket tyvärr leder till sjuka priser på rent av kassa objekt. Kommunen, som många andra, rullade ut massiva villamattor under 60-talet och fram till slutet på 80-talet. Men sedan har det i princip varit stopp. Det senaste budet ifrån kommunen är att INGA nya villor skall byggas i huvudorten, med motiveringen att detta skulle leda till att staden breder ut sig än mer och bilåkandet då skulle öka (miljö, miljö, miljö). I huvudorten skall det alltså bara byggas lägenheter och mindre radhus utan egen tomt (brittisk stil).
Summan av detta är att många de som vill bo i villa istället "tvingas" bosätta sig i lägenhet. Alternativt lämna huvudorten. Men det leder ju också till att flyttkedjorna avstannar. Då de som tidigare lämnade lägenheter för villa, nu måste bo kvar.
Värt att fundera på hur det överlag minimala villabyggandet relativt lägenhetsbyggandet påverkar flyttkedjorna och med det den dysfunktionella bostadsmarknaden.
Roade mig med att kolla HemNet alldeles nyss. Det finns för närvarande mindre än 5 villor till salu och mer än 200 bostadsrätter. Det är ju en sådan bisarr fördelning att till och med en politiker borde inse att något är ruttet.
Det objekt med kortaste kötid hos det kommunala bostadsbolaget är en central 4:a för 15000 i månaden, vilken bara kräver knappa 4 års köande. Sedan finns det en handfull renoveringskontrakt "bara" som kräver 5 års köande. Men för resten är det mellan 8-10 års kötid som gäller.
För att ta en kär studentstad i Södra Sverige som exempel. Så stämmer bilden väl. I nybyggen (servicenära) så säljs 4-6 ROK först till ett välbeställt klientel. Kvar ses här 2:or samt mindre 3:or. En förklaring här kan ju vara den stora omsättningen av denna typ av lägenheter i befintligt bestånd. En annan förklaring till att just 2:orna är svårast att sälja, torde vara en utbliven "bostadskarriär" för 20-25 åringar.
Valuatan, SEK känns som "räddningen" ifrån kraschen denna gång. För nåt år sedan såg jag inte den komma. Förlorarna blir då de som inte gå "dela" på löneuppgångarna för "särskilda" yrkergrupper vars löner ses som låga internationellt sätt. Branchen som dynnas måste också vara av volatil typ. Förlorargruppen vill nog inte gärna sitta med stora lån, medans vinnarna blir "rikare" och motverkar kraschen.
Jaja lite spekulationer runt ämnet bostäder, ta det för vad det är.
Trevlig Mellodag!
Jag tycker mig se viss samvariation mellan utflyttningsålder och ekonomisk välstånd i europeiska grafen
Låter som en väldigt sannolik förklaringsmodell.
Dvs. Cornucopia förespråkar sämre välstånd i Sverige?
Jaa men det är helt i linje med tante güdruns DÖD ÅT FAMILJEN ju!
Töserna o pågarna skall ju slängas ut så fort som möjligt för att familjens band skall klippas… bli rotlösa, osäkra o goda konsumenter som röstar på sossarna..
Äsch Bengt, ni är ju röda allihopa i Göteborg ändå.