Morgonens stora rubrik är att mindre än fem promille av alla barn inte går till skolan. Närmare bestämt 47 barn av 10 000 stannar hemma från skolan med omfattande frånvaro.
 |
| Skulle fixa svenska skolan på 100 dagar. |
2017 var antalet barn i åldern 6 – 15 år folkbokförda i Sverige 1 181 186 personer. Dessa har skolplikt. Utav dessa har 5 500, alltså 4.66 promille, “omfattande skolfrånvaro”. Det innebär att 47 barn av 10 000 inte går till skolan. Eller 466 av 100 000.
Förklaringarna är olika. Ofta handlar det om barn i behov av någon form av stöd på grund av t ex neuropsykiatriska syndrom.
Siffran kallas för “skrämmande hög” och kallas ett stort misslyckande enligt referat av TV4:s program Kalla Fakta. Avgående utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) medger att det är ett “djupt samhällsmisslyckande”. Alltså ett misslyckande som ytterst ligger på hans bord i egenskap av ansvarig minister. Så mycket med de där 100 dagarna för att fixa svenska skolan. Handhjärta på det, Gustav.
För de drabbade individerna är detta förstås ett enormt problem. Frågan är dock hur det har sett ut historiskt, och om det är möjligt att uppnå noll omfattande frånvaro. Siffrorna behöver sättas in i en historisk kontext – har det blivit värre än det varit förr, eller är detta en normal nivå? Den historiska nivån är dock ingen tröst för de drabbade.
Spontant och ovetenskapligt är det fler än 5 500 barn i skolåldern som diagnosticerats med neuropsykiatriska syndrom, så uppenbarligen klarar skolan av att ge en del av dessa stöd nog för att de ska kunna närvara. En alternativ förklaring skulle vara feldiagnosticeringar, vilket gör att skolan är van vid att hantera feldiagnoser eller milda fall, men inte allvarliga fall.
45 kommentarer
Tack för den informativa rubriken. Väntade på den informationen, men den kom ju aldrig med i svt's eller tv4's inslag. Av någon anledning?
Inte lika klickvänlig rubrik att sätta det hela i relation till något.
Det är ett av de problemen idag som mer seriösa (?) massmedier har idag, främst public service, att sätta det hela i relation till något, samt att undvika klickvänlig rubriksättning enbart.
Mörkertalet är högst troligen stort. Dessutom räknades bara elever som varit borta 4 månader i sträck, elever som närbarar 2 dagar var fjärde månad räknas således inte.
Men för all del,menar du Lars att det är onödigt att arbeta proaktivt för att spara pengar på sikt? Det verkar så i ditt inlägg, att siffran inte är något att bry sig om?
Jag tycker snarare att det låter rätt bra. Marginalkostnaden för att gå från 99,99% täckning till 100,0% kan man ju tänka sig är dyr, oavsett om det gäller mobiltelefoni eller skolan.
Men det där är ju ett problem när verkligheten möter idealismen.
Man blir ju nyfiken på varför kidsen inte går i skolan, det gör ju stor skillnad för om man egentligen ska förfasa sig över situationen. Rent administrative problem kanske delvis ligger bakom t ex, typ familjer som lämnat Sverige utan att meddela myndigheterna. Eller så är det barn till tjackpundare som tvingas med till affären för att hjälpa till med stölder.
Har inte du blivit bannad ännu?
Själv förälder till barn som är hemmasittare. Nej, det är inte pga barnet är ouppfostrad,lat eller slappa föräldrar. Det enskilda största faktorn är skolmiljön. Med 30 barn i en ostrukturerad miljö där lärandet inte längre handlar om mata in bokkunskaper utan idag krävs det att barnen är aktiva, nyfikna, kritiska och ifrågasättande. Ni som har förmågan att visualisera, är detta realistiskt studiemetod med 30 barn i en klass?
Folkpartiet ansåg detta då de argumenterade för 30 barn under förra valkampanjen och hänvisade till Japans system. Vad man inte berättade var de även har bland den högsta andelen hemmasittare i västvärlden (där dokumentation är tillförliligt). I vårt fall så kan vi ta fram så pass mycket underlag som visar på att man har medvetet skapat den här miljön och att man medvetet har hindrat stödinsattser från annat håll. Det finns en stark önskan att särbehandla barn, istället för att minska antal elever i klasserna och skapa hållbara miljöer. Det har ännu en gång blivit en fråga att hitta rätt barn för rätt klass. Särskilja, klassificera, gruppera och eliminerar från samhällets "main stream".
Sådana klargörande resonemang förutsätter kunskap om s.k. division.
Sådana klargörande resonemang förutsätter kunskap om s.k. division.
Morgonens stora rubrik? Vardå? Inte på någon av de stora drakarna i alla fall.
Spontana gissningar:
* Förr under "rekordåren" institutionaliserades "svåra" barn i en annan utsträckning än nu (om det sedan var p.g.a. missbildningar, mentalsjukdomar etc). Många barn som bor hemma idag med hjälp av LSS-stöd etc. hade skickats iväg från föräldrarna till 1980-1990talen ungefär. Ungen hade varit samhällets sak (att behandlingarna inte var effektiva för det är förstås en annan sak).
* Svåra familjeförhållanden gör att ungarna i fråga håller sig väck från skolan. Jag är inte säker på att det varit mer eller mindre omfattande nu än förr, men klart är att "arbetsmarknaden" är rätt begränsad om man är i den ålderskategorin. Förr kunde man som välvuxen 11-13åring redan innan den obligatoriska småskolans slut fly hemmet och gå till sjöss eller vara handräckare i butik/på byggen etc, idag är arbetsmarknaden för den åldersgruppen begränsad till att vara drogkurir på sin höjd. Dras man in i de kriminella kretsarna i den åldern blir steget tillbaka till ett ordnat liv relativt mycket större nu än vad det var under säg mellankrigstiden, särskilt med tanke på att vi idag har i princip 12 års skolgång (grundskola plus ngn sorts gymnasieutbildning) och i många fall 3+2 års "högre studier" eller olika sorters vidareutbildningar på det.
En stor del av barnen som är hemmasittare är högpresterande barn.
Det som är skrämmande i sammanhanget är inte antalet, utan hur de drabbande barnen tas om hand av undomspsykiatrin. BUP verkar vara på väg mot en total kollaps. Vårdgarantin överskrids med råge. Väntetider på över ett år från att hjälp sökts till att utredning påbörjats verkar inte vara ovanlitgt. I övrigt välfungerande barn blir i brist på vård hemmasittare och sjunker ner i ett djupt mörker.
Knappast försvarbart varken humanitärt eller på längre sikt samhällsekonomiskt.
Är det barn som är omhändertagna av BUP som inte dyker upp till undervisning då? Sitter man intagen så sköts väl skolgången där?
Sen kanske barnpsykiatrin funkar illa, men har det verkligen med det här att göra?
Man kan också se det från annat håll, är det fler idag som får hjälp av BUP än förr?
Långa köer betyder många som vill använda sig av dom, antal barn med NFP är idag detsamma som för 20 år sen, men kunskapen och medvetenheten om dessa har ökat hos folk och de inser att man faktiskt kan få hjälp med dom. När jag var ung så var det ingen man hörde talas om som besökte BUP eller liknande (om det ens fanns), idag är det varken stigmatiserat och konstigt att barn går dit. Och nog fanns det barn när jag var ung som skulle haft stor nytta av den hjälpen…
Eftersom jag har barn med NPF (som dock aldrig varit hemmasittare) så är jag lite insatt i frågan. Det har skett en ökning, på senare år. Dels ha skolan blivit allmänt rörigare och mindre strukturerad och dels gjorde man en reform där man i princip lade ner alla specialskolor för dessa barn och bestämde att de skulle "integreras" i vanliga klasser istället. Det har inte fungerat bra och dessuton i kombination att systemstressen på skolan ökat av andra orsaker. När systemen krakelerar är det alltid de svagaste som drabbas först. Ironiskt nog är de specialskolor som finns, och har extremt långa köer, oftast privata. Trots att dessa elever är "olönsamma" .
Löjliga nyheter – det är förmodligen många, många fler som i själva verket inte går i skolan dvs enligt den historiska definitionen som innebär att man är i skolan från det den startar på morgonen tills den slutar på eftermiddagen – samt – att lektionerna är lärarledda av kompetenta lärare – sanningen är ju den att barn & ungdomar kommer och går som de vill samt att en hel drös av lektionerna antingen är lärarlösa eller har en vikarie som i många fall vare sig har kompetens, vilja eller ambition att undervisa efter historiska normer.
Ja, man skulle ju gärna vilja veta hur många som faktiskt dyker upp hela, rena, mätta och med läxan gjord kl 08.00 på morgonen och sen närvarar på samtliga lektioner utan att somna osv.
Ja, helt riktigt. Undrar det också. Det jag hör lite här och var indikerar snarare på en högst varierande bild. Tänk också på att idag – till skillnad från "förr" – har både informationsmängden ökat, detaljkraven likaså, osv. Vilket innebär att när man tidigare kunde jobba upp sig sen, så är det till viss del svårare idag. Inte minst när mycket har på ett populärt sätt akademiserats. Det kanske inte passar alla.
Det är säkert en högst varierande bild. En arbetslös morsa i miljonprogrammet och två akademikerföräldrar på gräddhyllan hanterar nog ofta sina barn annorlunda. Inte för att gräddhyllan är problemfri, men det finns säkert skillnader.
På 70talet gick alla i skolan
De som var helt obegåvade sattes i särskola
De som var kriminella galningar i OBS-klassen
Tror inte alla gick i skola då, men jag har inte sett nån statistik på det. Särskolor etc finns ju fortfarande även om det säkert bytt namn.
Dom stökigaste tomtarna på min tid hamnade på nåt som hette skoldaghem. Vetifdan vad dom gjorde där men de brukade dyka upp i vanliga skolan igen efter ett tag.
Jag vet vad dom gjorde på skoldaghem: Spelade pingis och lärde sig röka brass, de hade 3 lärare på 5 elever och det viktigaste var att eleverna kom dit öht. Men de tomtarna jag kände kom aldrig tillbaka till vanlig skola igen..
Vi hade en Obs-klass. Alla var rädda för att hamna där. Det ansågs vara ett första steg på vägen till Kumlabunkern.
En gång tittade jag in genom deras fönster. En rädd lärare pratade för sig själv framme vid katedern. En storvuxen kille satt längst bak och skar i bänken med en gigantisk kniv.
När det gäller gymnasiet bör betydligt fler relegeras om de missköter uppförsel, närvaro eller skolresultat. Det är frivilligt för studenterna och bör vara så även för skolan. De som stör undervisningen skall omedelbart stängas av.
Om man tittar på rent fysiska sjukdomar så tror jag att även dessa står för ett stort antal. Vi hade I grundskolan på 80-talet ett par personer I samma årskurs med "leverproblem, tarmproblem och ögonproblem" som ledde till omfattande sjukfrånvaro.
Nu vill man inte kränka föräldrarna för då pratas det om "för hårda krav från samhäller". Se bara på familjen i skåne som mördade sina barn som diagnostiserats med "flumdiagnosen" CE/CFS.
Hade myndigheterna använt sig av det lagrum som redan finns och slutat överdiagnostisera så hade det nog varit bättre.
I min mening är det många som får "neuropsykiatriska" diagnoser som bara ligger lågt på begåvningsnormalfördelningskurvan. Det är helt enkelt enklare att säga "Sonny är inte lågbegåvad. Han har ADHD". Nackdelen är även att med en diagnos så skapar man undanflykter som kan ses som alibi för hög frånvaro.
Nja, det gjordes en studie för några år sedan som visade att ADHD-diagnoser var vanligare bland pojkar som var födda sent på året.
Det skvallrar ju om att gammal vanlig barnslighet och omognad diagnostiseras som ADHD. Så ja, det är i någon mån överdiagnostiserat.
Det är ett dubbeleggat svärd det där, för att få loss särskilda resurser som barnet kanske behöver oavsett diagnos så måste man fixa en officiell diagnos. OCh som förälder skaffar man väl en diagnos då, antar jag.
Känner några stycken som fått ADHD diagnos och stoppar i sig piller mot det.
Min diagnos är: Inget större fel som inte gått att stå ut med och lösa på annat sätt men det är både enklare för läkaren och roligare för patienten med lagligt tjack utskrivet.
Klart att de mår bättre av medicinen och uppmuntrar läkare att fortsätt behandlingen, de flesta mår ju prima med lite tjack i sig!
Du kan tycka vad du vill om det, men det är faktiskt inte upp till dig, utan läkare-patient att avgöra.
Du kanske inte märker av hur det är för dessa på en dålig dag.
Ja, det är en skön frihet att få tycka precis vad jag vill.
Man diagnostiserar mängder med barn med en diagnos som inte fanns till helt nyligen och ställer dem på medicinsk behandling med Amfetamin och liknande preparat.
Samma sak med vuxna, som tex de 4 fall jag personligen känner, där det inte var något märkbart fel på personen innan.
Det får inte dig att undra om de verkligen är på rätt spår?
Eller om det kanske är något annat som driver på den ökade mängden diagnoser, tex läkemedelsindustrin?
Jag är säker på att de kommer inse att det är ett misstag att göra så.
Hur är du säker på att det inte finns någon skillnad, bara för att du inte märker det?
Dessutom ingår vanligen en IQ-undersöknkng via wisc-test i de flesta diagnosarbeten, därmed får man ju svart på vitt hur det står till med den saken.
Jag känner hemmasittare på nära håll. Gemensam faktor, oberoende av om orsaken är NPF, särbegåvning eller depression, är att barnet mår dåligt av att vara i skolan, sämre än att vara hemma. Samtidigt vill barnen egentligen vara i skolan.
Jag tror att orsakerna är:
1. Inkluderande undervisning (alla elever tillsammans)
2. Dagens skolfilosofi där inte kunskaper utan otydliga förmågor är målet.
3. Skolans minskande resurser i förhållande till sitt uppdrag vilket ffa skapar hårt pressade lärare.
Dessutom har man förbjudit hemskolning vilket kunde varit en ventil för många. Jag känner till familjer som flyttar till Åland för att kunna hemundervisa sina barn. Obs, det är inte religiösa fanatister vi pratar om!
On topic, klart sevärd 🙂
https://www.netflix.com/title/80117831
På det stora hela är det som Ben Dover säger: Det är rätt bra.
Men sen återstår också resten – hur är skolan idag för olika barn osv.
Antagligen har vi en skiktning:
Ett antal som inte går i skolan
Ett antal som går i skolan men det går sådär för dem.
Ett antal som går i skolan och det går nästan sådär för dem men skolan klarar idag av att hantera det och ge dem utbildning ändå
Ett antal som går i skolan och det går bra för.
Ett antal som går i skolan och är lagom utmanade.
Ett antal som går i skolan och är inte särskilt utmanade utan har småtråkigt.
Ett antal som går i skolan och är gravt underutmanade för att använda bloggens termer.
Hur det går i skolan och hur begåvade eller tyngda av olika problem barnen är väl inte helt korrelerat, men hänger till stor del ihop ändå. Beroende på barn, föräldrar, skola, skolans resurser osv.
Samt vad utbildningens mål är.
Dagens nyheter ger ju en rätt svartvit och i princip lågstadieförenklad bild av skolan.
Och som kommentarerna ovan säger – det finns variationer på temat. Liksom så otroligt mycket som är beroende av att bra lärare får göra sitt jobb ifred och vara pedagoger. Det är iaf min slutsats efter att ha under flera år pratat med lärare här och var.
Inte för mycket självadministration.
Lyssna vad lärarna har faktiskt att säga.
Ha ett rimligt antal barn per lärare beroende på vad det är för skola/område/problem.
Kanske se över att alla barn skall gå i exakt likadana klasser om resultatet blir att en del inte lär sig något för att de är uttråkade, medan andra inte lär sig något för att de helt enkelt inte är på samma nivå utan behöver hjälp – och läraren kan inte räcka till allt, och leka dadda jämt.
Undvik att läraren får ta hand om alla möjliga samhällsproblem och inte hinner lära ut. Annars har vi gjort skolan till en förvaringsplats – vilket det inte skall vara. Barnen växer obönhörligt och vi (inklusive föräldrar) kan/gör dem en björntjänst genom att på det viset bocka av att de gått i skola, men med värdelöst resultat.
Och.. hur kontroversiellt det än är..mer språkundervisning och idrott. Vi måste förstå varandra, och barnen måste röra på sig.
Så om Public Service skulle göra en lite större djupdykning i skolan vore bra. Istället för köra clickbait.
På den lokala skolan får de som ligger illa till börja tidigare ett par dagar i veckan under förevändningen "läxhjälp". Vetifan om det är så bra strategi egentligen, borde nog ligga på eftermiddagen istället. Men det är klart, lärarna vill väl ha nån timme på eftermiddagen för administration också kanske.
@Ben Troligtvis vill lärarna ha egen tid, precis. Annars får de gå hem väldigt sent, eller i alla fall bli klara med arbetsdagen sent. Om de skulle ha administratörer på skolor skulle den tiden för den enskilda läraren nog kunna minskas.
Jag glömde att skriva ovanför att:
– Till "Ett antal som.." att det intressant är fördelningen bland dessa punkter. När man har det – då kan man börja dra mer långtgående problemformuleringar och kanske även slutsatser.
Samt att det blir mer pengar till skolan om man slutar behandla skolan inom kommuner som budgetregulator och ta ockerhyra för byggnaden. Skolbyggnader är specialbyggnader – ingen "marknad" där inte. Iaf redan byggda byggnader sedan långt tillbaka.
Som förälder till ett barn som är hemmasittare kan jag säga att detta har väldigt många dimensioner. Skolan numera gör det enkelt för sig och föser ihop alla möjliga personer med olika förutsättningar i samma grupp. ”Inkluderande” innebär för skolan att man föser ihop många olika i samma grupp, inte att man anpassar efter varje elevs förutsättningar.
Min son är extremt ljudkänslig och har svårt att vara i dagens klassrum, han blir extremt yr. Vi hade möss under vårt altangolv och han hörde hur de tassade runt under golvet. Så med denna superhörsel blir det såklart extremt jobbigt att vara i ett stojigt klassrum. Det har absolut ingenting med hur utmanande man tycker skolan är kunskapsmässigt. Det har han aldrig någonsin haft problem med, snarare tvärt om.
Jag tycker skolan dels inte ser och tar tillvara på var och ens styrkor och svagheter. Dels är det åt helvete för stökigt. En byggnadsarbetare som renoverade på skolan skrek åt några elever ”håll käften för helvete”. I skolan får man t.ex. ha med sig mobilen på lektionerna och de sitter till och med och mobbar varandra online på nätet under pågående lektion. Hur svårt är det att införa totalt mobilförbud under skoltid eller i alla fall lektionstid? De har ju chromebooks och kan ändå söka vad dom behöver via den.
En sko passar inte alla fötter.
Exakt! Skolan behöver ha flera olika "skor" (verktyg att lära elever med). Samt lite normalt hyfs borde väl inte vara helt fel. Tror inte några föräldrar har så mycket emot att ett mobilförbud införs.
Trist att ni har skolor som inte har mobilförbud. Trodde mobilförbud var standard. Det är det åtminstone på den lokala F-9-skolan. Högstadiet får dock ha mobil utanför lektionerna, men det får inte låg-mellan.
Det viktigaste jag lärde mig i skolan var att slåss. Fick tyvärr stryk ett par gånger.
Dessutom ingår vanligen en IQ-undersöknkng via wisc-test i de flesta diagnosarbeten, därmed får man ju svart på vitt hur det står till med den saken.
Jag känner hemmasittare på nära håll. Gemensam faktor, oberoende av om orsaken är NPF, särbegåvning eller depression, är att barnet mår dåligt av att vara i skolan, sämre än att vara hemma. Samtidigt vill barnen egentligen vara i skolan.
Jag tror att orsakerna är:
1. Inkluderande undervisning (alla elever tillsammans)
2. Dagens skolfilosofi där inte kunskaper utan otydliga förmågor är målet.
3. Skolans minskande resurser i förhållande till sitt uppdrag vilket ffa skapar hårt pressade lärare.
Dessutom har man förbjudit hemskolning vilket kunde varit en ventil för många. Jag känner till familjer som flyttar till Åland för att kunna hemundervisa sina barn. Obs, det är inte religiösa fanatister vi pratar om!
Ja, rimligt att förbudet mot hemundervisning spelar in.
Sen kan ju vem som helst idag mycket enklare än tidigare lära sig precis vad som helst, tack vare t e x http://www.coursera.org, http://www.futurelearn.com osv idag ka nämligen lärare lägga upp videoklipp där ha säger förklaringen, har textningen på den också, jag kan t o m lägga till blindskrift på den. Vi borde snarare gå tillbaka till att man bara behöver gå 9-årigt skolsystem därför. Det eleverna idag lär sig på 12 år borde man kunna göra på 9, då skulle vi slippa hemmasitteri också, samt stöket skulle minska när alla skoltrötta elever som kallar lärare jävla ….. försvinner ur systemet och börjar på något bygge,industri eller liknande. Folk utbildar sig på tok för länge och lär sig för lite varje år de utbildat sig.
Plocka bort det obligatoriska gymnasiet genast Stefan Löfven det behövs inte.