Gästinlägg: Ubåtskyrkogården och atomisbrytaren Lenin

1.6K

Nedanstående är ett gästinlägg från Lena Padukova, adrenalena.se, från förra årets resa i arktiska Ryssland och delar av Nordostpassagen.

Hade jag dragit västerut längs med Norra kusten kunde jag besöka Kildin-ön, med dess fängslande natur och djurliv. Besättningen jag drog ut med berättade att förra gången de var vid Kildin så såg de något i vattnet, misstänkte att det var en simmande älg, och närmade sig i hopp om lättillgänglig middag och uppskattad omväxling från fisk. Det var då en brunbjörn som simmade mellan fastlandet och ön, och styrmannen valde att dra därifrån istället för att avgöra vem som skulle bli den lättillgängliga middagen.

Arktisk kusthamn.

På vägen till Kildin och vidare kan även andra objekt observeras vid vattenytan. Det är åt fel håll från Gremikha, men det går att kolla in övergivna ubåtsbasen Dolgaja Guba, och segla förbi Nerpa/Zvezdotjka som jag nämnt tidigare. Fabriken är framför allt känd på grund av arbetet med K-19 och Kursk.

Strand på Kolahalvön. På kullarna finns förberedda positioner för luftvärn.

Kursk-monumentet i Murmansk går att besöka än idag. Men det blev mig veterligen inget av planerna att göra museum och mötesplats för veteraner, som skulle byggas av den lösköpta sektionen av K-19. Den döptes förresten aldrig till ”Widowmaker”; det var ren fiktion som passade bra för filmens titel. Smeknamnet den fick i Ryssland på grund av alla haverier och all kontaminering var ”Hiroshima”. Filmen beskriver bara en enskild händelse av en lång rad av tragiska olyckor och haverier, som mycket tydligt illustrerar hur man här väger mål mot medel.

Redan innan ubåten sjösattes fick 11 personer betala med sina liv för att projektet skulle bli klart: folk dog i brand, dödades av limångor, krossades till döds under laddningen av missilerna, eller helt enkelt föll mellan sektioner och dog. Efter det fortsatte olyckorna och haverierna, ett flertal var så allvarliga att ubåten riskerade sjunka eller totalförstöras. Redan under testerna av ubåten uppkom det allvarliga problem; gummilinningen släppte, maxdyktestet resulterade i läcka, med mera. Haveriet som blev det mest kända handlade om en av reaktorerna som helt tappade kylning under en övning nära Grönland. De som installerade backuplösningen fick akuta strålningsskador och dog inom 1-3 veckor, och under kommande 2 år dog ytterligare 22 besättningsmän på grund av strålningsskador.

Murmansk från bryggan på Lenin.

Ubåten kontaminerade även sin hemmahamn, och reparatörerna på varvet fick också strålningsskador. Det tog 2 år att reparera ubåten, den mest kontaminerade delen dumpades i Karasjön. De strålningsskadade besättningsmedlemmarna fick sjukvård i form av blod- och benmärgstransplantation, vilket räddade livet på många. På grund av hemlighetsstämplingen nämndes inget om strålningssjuka i deras journaler, utan de var inskrivna som mentalt sjuka. Detta var då olyckligt för de överlevande, eftersom de fick problem med att få nytt jobb efteråt.

Efter reparationerna togs ubåten i bruk igen, och olyckorna fortsatte, med bl.a den kända kollisionen med USS Gato. Det skedde även flera bränder ombord. En av bränderna dödade 28 personer, räddningen försvårades av starka vindar (kuling), räddningsaktionen tog över 40 dagar. Besättningen fick spendera över 3 veckor i torpedutrymmet utan varken värme eller ljus. Åter igen reparerades ubåten och återtogs i bruk. 10 dagar senare började det brinna på nytt. Denna gång dog lyckligtvis ingen. Den sista rapporterade olyckan som hade dödligt utfall var en elektrisk kortslutning som gav allvarliga brännskador och dödade en besättningsman. Ubåten togs ur bruk 1990, nästan i synk med atomisbrytaren Lenin.

Lenin.

Världens första atomisbrytare Lenin blev klar samma år som K-19, och förblev också i tjänst i ca 30 år. Totalt har 9 stycken atomisbrytare har byggts hittills, och endast i Ryssland. I juni 2019 blir atomisbrytaren Projekt 22220 Arktika tagen i bruk. Förra året var den fortfarande på Baltiska byggvarvet i St Petersburg, där även Sibir och Ural byggs för att tas i bruk under 2020 och 2021, samtliga på 90k HK.

Genomskärning Lenin.

Sopmmaren 2017 fanns det 4 atomisbrytare i tjänst, alla var förstås stationerade kring Nordostpassagen. Vajgatj och Tajmyr servar floderna Jenisej och Lena, det går att boka lyxkryssningar som går ut till oceanmynningen och tillbaka uppströms. Jamal och 50 Let Pobedy går till Nordpolen, med samma kommersiella syfte. Biljettpriserna är skyhöga och lockar en blandad crowd, många turister är från Asien.

Bryggan på Lenin.

När jag under sommaren 2017 promenerade runt i hamnen i Murmansk (eller försökte iaf, då större områden är stängda för allmänheten och framförallt specifikt för utländska turister) fanns varken Jamal eller 50 Let Pobedy på plats, däremot låg Lenin permanent förtöjd och det gick att få en rundtur på skeppet, för både ryssar och utländska besökare.

Detalj bryggan på Lenin

Detalj bryggan på Lenin.

Detalj bryggan.

Isbrytaren på 19,500 ton hade besättning på 220-240 pers, med maximalt 290 under långa expeditioner vilket inkluderade forskare och gäster. Ca 20-25% av besättning var kvinnor, det var ovanligt med så många i besättningen – men så var det inte något örlogsfartyg heller. Under rundturen går det att besöka konferensrummen, kaptenens hytt, bryggan, motorrummet, matsalen. Sjukvårdsrummet och operationsrummet var fascinerande; det har genomförts ca 200 kirurgoperationer där – inte bara med Lenins besättning som patienter, för trots långa expeditioner var de i god hälsa, men det togs även in patienter från andra skepp i närheten, och man hjälpte folk i de avlägsna ställen i sovjetiska Arktis när det fanns möjlighet. Bion och simhallen gick inte att beskåda, däremot fd. kärnreaktorn, inkl en lång och informativ föreläsning.

Matsalen på Lenin.

Operationssalen.

Röntgenrummet.

Reaktorer med 241 stavar gav 44k HK, mot moderna 75k, och det är 2 stycken på plats istället för ursprungliga 3. Den ena havererade tidigt och smälte fast där den var. Det fanns förstås inga reservdelar och beslutet togs att byta ut hela installationen. Reaktorn var varken modulär eller gick att reparera eller ersätta – skeppet var i stort sett byggt runt reaktorn, så det behövdes drastiska lösningar.

Kontrollrummet för reaktorn.

Detalj kontrollrummet.

Detalj kontrollrummet.

Detalj kontrollrumet.

Lenin förflyttades till Karasjön, och det riggades en explosion som blåste hål genom skrovet varpå reaktorn sänktes till havsbotten. Sedan bogserade skeppet till Zvezdotjka – med 113 vattentäta skott så har skeppet kvarflytegenskaperna även om 3-4 skott är fyllda.

Maskinrummet.

Reaktorrummet.

Karasjön har länge använts för att dumpa skrot, fartyg och avfall. Det finns bukter mellan Murmansk och Svjatoj Nos som skall vara fyllda med ubåtsskrot från atomubåtar, sedan är förstås läget ännu värre runt Karaporten och Novaja Zemlja. På vissa ställen är strålningen fortfarande hög. De senaste åren ska man ha börjat rensa upp området och frakta bort kontaminerat skrot. Med utökad militär närvaro i trakterna är det väl lämpligt för att kunna ha folk på plats längre perioder av tid.

Tidigare inlägg från området.

Lena Padukova, adrenalena.se