Gästinlägg: Arkhangelsk – monumenten som går att använda till invasionskrig

1.4K

Nedanstående är ett gästinlägg signerat Lena Padukova adrenalena.se, som är det första i en serie inlägg från seglatsen Arkhangelsk – Kirkenes tidigare i sommar, ombord på Silvertaerna, som rundar Norden, ursprungligen med start i Stockholm och sedan via Piter och kanalen över till Vita Havet.

Arkhangelsk.

Förra året försökte jag mig på Nordostpassagen, men fick ge upp idén på grund av rådande tillståndsregler i Ryssland. Men nu i somras fick jag en möjlighet att i vart fall segla från nordryska Arkhangelsk, norrut mot Arktis, förbi nenetska Kaninhalvön, till arktiska Norge. Jag tackade gladeligen ja och satt på flyget redan någon dag efter jag fick erbjudandet.

Den unga kvinnan som hamnade i sätet bredvid mig från Piter till Arkhangelsk pekade på min polotröja från fjolårets Sydney-Hobart och frågade om jag höll på med någon tävling. Vi började prata.

Hon berättade lite om staden och hjälpte med hjälp av sin telefon att hitta den lilla segelbåtklubben jag skulle möta upp i. Hon förklarade att hon reste i jobbet, och bjöd med mig till att ta taxi med henne, för det är ju ändå redan ordnat. Hon bad om ursäkt för de smutsiga och trasiga taxibilarna i området, men la ursäktande till att det i alla fall är en lugn och trygg stad, där det verkligen går att pusta ut.

Minnesmärket för Arkhangelsk grundande.

Stadens namn syftar på Ärkeängeln Mikael. Arkhangelsk var Rysslands viktigaste hamnstad på medeltiden och fram till Piters grundande. Vita havet är ju isfritt endast sju månader om året, jämfört med mycket varmare Sankt Petersburg. Nuförtiden, efter att isbrytare tagits i bruk om vintern, så har stadens hamn kunnat användas året runt. Här bor ca 350 000 personer idag, befolkningen har varit över fyrahundratusen ett par gånger, men det beror på hur de räknas, vilka områden som får vara med, och huruvida militära enheter ska ingå i folkräkningen eller inte. För övrigt är Novaja Zemlja en del av Archangelsk Oblast.

Strandpromenaden i Arkhangelsk och den okände soldatens grav.

Strandpromenaden i Arkhangelsk och den okände soldatens grav.

Strandpromenaden i Arkhangelsk och den okände soldatens grav.

Taxichauffören förstod tidigt att han fick med sig två utsocknes passagerare, och passar på att berätta om sin stad. Här är idrottsplatsen, det blir till isrink på vintern. Här kommer simhallen, med sin stolta text om att simning är livet. Bortom den är cirkusen som fortfarande inte är renoverad. Min nyfunna resekamrat frågar om folk badar i floden här. Chauffören funderar lite på vad han ska svara, väger sina ord. Visst… badar folk ibland. Sånt händer också, jajamän. Men… det ligger ju ett pappersbruk lite högre upp i Norra Dvinafloden.

Förbjudet att bada på stadsstranden.

Den 25 – 26 juni 1701 slogs ryssar och svenskar vid den nybyggda fästningens väggar i Arkhangelsk. Det blev den första ryska segern i stora nordiska kriget. Det finns överlag ett rikt historiskt arv i staden som inte går att missa. Vi passerar skylten: ”Arkhangelsk, den militära ärans stad. Vi minns, vi är stolta, vi har tro”. Gatuvepor i St George-färger hänger längs gatorna: ”Jag minns och är stolt”.

Jag tar en promenad i staden på vägen till båten, och springer även en ordentlig runda på 15k senare för att hinna med lite sightseeing. Iögonfallande är tätheten mellan olika minnesmärken, skulpturer och monument. Allt från stadens grundare till historiska minnen finns representerat här. Det finns mycket de vill minnas.

Minnesmärket för militära ärans stad.

Minnesmärket för militära ärans stad.

Pavlin Vinogradov. Okända soldatens grav. Stadens grundare. Deltagare i räder och expeditioner … Det arktiska monumentet visar en Pomor med vilda djur, och citerar Lenin som beordrade en investering i arktiska områden för att få ett fattigt bakåtområde att blomstra. Monumentet till minnet av Jungmanskolan i Arkhangelsk berör. Under 2a världskriget producerade skolan ca 4000 unga sjömän, unga pojkar. Ca 1000 dog i kriget.

Arktiska monumentet.

Pavlin Vinogradov

Monumentet för jungmanskolan.

Till deltagarna i arktiska konvojer 1941 – 1945.

Till deltagarna i arktiska konvojer 1941 – 1945.

Peter och Fevronija Muromskie.

Minnesmärket för varvsarbetare under andra världskriget.

En otippad skulptur var en liggande säl. Den heter ”Frälsarsälen”. Jag trodde på allvar att det skulle vara något religiöst, men icke – det var bokstavligen en monument tillägnad sälar. De räddade mängder av folk, både i Arktis och under Leningradblokaden, från att svälta ihjäl eller frysa ihjäl. Sälfettet användes för värme, och som vapenfett av norra flottan.

Frälsarsälen.

Och så har vi förstås Lenin. Statyn på Lenintorget är av större kaliber, från 1988 – den sista som gjordes någonsin. Det finns 10 till spridda över staden, en av dem endast har benen kvar.

Vladimir Iljitj på Lenintorget.

Det finns även en mural, en mosaik och en bas-relief med Vladimir Iljitj utöver det. Ett porträtt går att köpa på lokala sportbutiken, Kosygin går också fint – men inte Putin.

Sportbutiken.

Putins välbekanta ansikte kommer jag dock få se alldeles strax på hotellet dit min nyvunna reskamrat tar mig. Lobbyn har två walls of fame med porträtt på hotellets kändaste gäster. Den ena är dekorerad med nationella kändisar. Den andra lite mer world class. Putin har sällskap av Medvedev, Aleksej II, försvarsministret Shojgu, prinsessan Anne – och även svenska Kungen. Honom räknade jag inte se bland minnesmärken i Arkhangelsk.

Svenske kungen samsas med Putin, Medvedev och ryske överbefälhavaren.

”Här”, säger taxiföraren plötsligt, ”här står det en stridsvagn framför huset. Monumentet där, ja ni ser. Men låt mig berätta en sak. Förr i tiden låg officerarnas hus borta vid vattnet. Och stridsvagnen också, den stod framför det. Men sedan skulle det hela flyttas, bit för bit, och sist var stridsvagnen. Så byggfirman ringde högsta befälet och sa att de var strax redo att lasta upp den med kran. Och fick sig en utskällning efter noterna: ”Rör inte min försvarsmateriell!” Och skickade folk som körde den hit, rakt igenom stan. Den var helt fungerande förstår ni. Och en del av stadens militära beredskap.”

Jag noterar platsen för att komma tillbaka och ta fler bilder. Taxichauffören orerar vidare:

”Ni vet hur det finns luftvärnsmonument runtom här på kusten? Det är inga monument. De är fullt brukbara stridsenheter egentligen, bara att ta bort skyltarna och ladda. Är vi inte ett fantastiskt land så säg! Kan erövra vem som helst, bara med hjälp av våra monument.”

Stridsvagnen.