Gästinlägg: Rysslands svåra kval i valet vid vägskälet

Nedanstående är ett gästinlägg signerat av läsaren Den intelligente gopnikin.

På Söndag, den 18:e Mars är det “val” i Ryssland. Det väntas bli ett “val” därför att det är få – om någon – som förväntar sig ett ärligt val utan massivt fusk och riggning.

Men det är inte bara ett ”val” för vidare skenlegitimering av en modern diktator i en auktoritär regim, utan det kan också ses som ett annat val:

Hur ser de närmaste sex åren ut och hur stort är hoppet och möjligheten för förändring?

Ryska Federationens befolkningspyramid och de sk kärnväljarna. Källa: Wikipedia

Är det sex år till med en diktator och en elit med anor från en blandning av säkerhetstjänst och organiserad brottslighet som håller på att växa över till en nyfeodal jetset-elit, inte alltför olik tsarimperiets aristokrati, som i många fall hade mer gemensamt med den franska och brittiska aristokratin än med sina livegna analfabetiska bönder som levde i armod. Samt att fortsätta leva med ”all skit som pågår i Sovjetimperiets ruiner” såsom sönderfallande infrastruktur.

Eller är det början på ett försök till något nytt som för med sig en förändring till det bättre, men som kommer kväsas av den lurade majoriteten?

Eller är det början på ett försök till något nytt och allteftersom en förändring (hur den nu kommer se ut) som kommer till slut innebära kraschen för en auktoritär regim och att Ryssland blir en del av resten av den civiliserade världen.

För någonstans inser väl alla inblandade att

• Diktatorn blir inte yngre, någon gång kommer det ta slut.

• En del av Putins kärnväljare blir inte yngre heller. De pensionärerna, de äldre kvinnorna (och babushkor). Vilket delvis förklarar varför det satsats så mycket på att få yngre väjare intresserade.

• Det kokar här och var under ytan för problemen är många, stora som små och varierande (se nedan).

• De yngre och de som än minns 90-talet och kämpar aktivt mot regimen är i mitten eller början av sina bästa år. Närmaste dagarna innebär för dem svaret på frågan om de skall tillbringa denna tid med Putinregimen vid rodret med eller utan utsikter till förändring och något att säga till själva? Innebär det att de rentav skall bilda familj och skaffa barn i ett sånt land? För nästa generation är på det stora hela uppvuxna med Putinregimen som konstant president (Medvedev räknas inte).

• Långsamt börjar det kanske gå upp att Ryssland inte är oändligt. Stort är det, men inte oändligt.

Dessa 6 år kan bli en ödesmättad period för Ryssland, som på detta vis står i vid kvalfyllt vägskäl. Och söndagens olika resultat, både de officiella ”resultaten” och alla detaljer kring valet som är nog så viktiga kan visa hur läget egentligen ser ut och hur oroligt det egentligen är.

Problem

Att det är problem i Ryssland är i sig ingen nyhet. Men det består inte av vodka, rostiga atomvapen och dansande björnar eller lastbilar som fastan i leran.

Så trots upprepningen för säkerligen många av bloggens läsare är en ytlig snabb sammanställning på sin plats för en överblick.

– Ineffektiv, trögrörlig byråkrati som är tyngd av antingen för stark centralstyrning eller så oklar struktur att man vet ej vem som bestämmer egentligen.

– Ohyggligt enormt antal statstjänstemän och -kvinnor. Det är svårt att finna siffror för korrekta jämförelser, men uppskattningsvis är det ca 1,5 miljoner och uppåt 3-3,5 miljoner tjänstemän med alla omkringliggande verksamheter och nivåer .

– Ett till viss del gammaldags storskaligt ”tänkande” som alltid kräver godkännande uppifrån, och kväser möjligheterna till egna initiativ för små- och medelstort företagande. Vilket inte fungerar och kan inte fungera idag för att staten inte kan tillgodose och förutse allt. Men som ger oanade möjligheter till korruption för det är från stora projekt med stora budgetar som man kan sno pengar från. Sen om dessa storskaliga satsningar är ekonomiskt livsdugliga är en annan fråga.

– En konstitution och lagar som på papperet enligt uppgift har varit rätt fina och upplysta men som omöjliggörs av a) få följer dem; b) nya lagar och tillägg där lagstiftarna är proaktivt förbjudande; c) ekonomiskt svåra sociala åtaganden som staten inte klarar av att ta.

– Ett korrupt rättsväsende som i allt väsentligt hellre är dömande och straffande, men som även allt är enligt Open Russia (2015-2016) oerhört tyngt av alltför många mål.

– En av världens största antal personer i fängelse – ca 650 000 personer.

– En upp-och-ned vänd budget jämfört med Västvärlden, där den större del som vanligtvis hade gått till de klassiska ”Vård, skola och omsorg” går till militära projekt, varav en del stora och hemliga. Skillnaden ligger i att försvar och ordning får ca 30 – 40% av statsbudgeten, sociala åtaganden 27% medan sjukvård och utbildning ca 3% vardera. I många normala länder har sjukvård, sociala åtaganden och utbildning minst 50% sammanlagt.

So here are Putin’s 2016 Russian federal budget spending priorities: 19.2% on defence & 3.6% on education. pic.twitter.com/rnOXnXk8nq

— David Leask (@LeaskyHT) October 19, 2015

Budgeten 2016. Allmänt statliga viktiga frågor: 7.2%, Nationellt försvar: 19,2, Nationell säkerhet och ordningverksamhet: 12,7%, Utbildning: 3,6%, Sjukvård: 3%, Miljöfrågor: 0,4%

– Den demografiska gropen. 1990-talets generation som vuxit upp nu är liten, och generellt sett är förutsättningarna för att få barn inte goda.

– Allt fler fattiga:

Rubriker från ryska online tidningen Gazeta.ru:

För ett antal år sedan: – “10 Miljoner lever som fattiga under fattigdomsgränsen”

För något år sedan – “16 Miljoner fattiga lever under fattigdomsgränsen”

I år: – “22 Miljoner fattiga”

– En ur en ekonomisk synvinkel oproportionerligt stor andel arbetsföra män som jobbar inom försvar, polis och ordningsverksamheter. Låt gå att Ryssland har en stor militärmakt som är ca 1 013 000 (Wikipedia 2017) inklusive Rosgvardiya på 340 000, detta är utöver detta:

Från öppna källor:

o MVD (Jätteapparaten Inrikesministeriet) – 0,89 miljoner (Wkipedia 2018 på ryska)

o FSB (Säkerhetspolisen) – hemligt men säg mellan 0,5 och 0,75 miljoner

o Polisen (den vanliga) – 1 miljon (Wikipedia 2018 på ryska)

o Alla de privata vakter som vaktar parkeringsplatser, fabriker, nedlagda fabriker, hus osv.. Antalet är okänt men säg 1 miljon till.

Hur som helst skulle det innebära att totalt ca 4.4 miljoner man jobbar med lag och ordning, säkerhet och försvar. Hit har inte kossackerna räknats med. Men även med -1 miljon för militären innebär det ändå 3.4 miljoner män som inte är särskilt ekonomiskt produktiva av en befolkning på 142-146 miljoner invånare, varav ca 66-67 miljoner män, och ca 71 miljoner totalt män och kvinnor i arbetsför ålder, eller 4,7% av den. Som lite taskigt uttryckt, ägnar dagarna åt att vakta saker eller vara beredda ifall något går fel och därmed inte tillför någon faktisk ekonomisk nytta.

– Sk. Brain drain sedan många år tillbaka, men med det även sämre utbildnings- och forskningsmöjligheter inom naturvetenskap och teknik. Och därmed allteftersom slutet på den militära Pandoras ask som ingick i arvet efter Sovjetunionen – vilket årets Putintal och händelsena i UK kanske skvallrar om. Både vissa Scramjets och C-stridsmedlet Novichok hör ändå till Sovjets prestationer sett till all nödvändig grundforskning.

– Tafflig hantering av GMP – Good Manufacturing Practice, som certifierar utveckling, testing och godkännade av bl a medicin. I Ryssland och Eurasiska Tullunionen hade man någon egen idé för efter händelserna i Ukraina 2014 som tillika är satsningar på egen industri, men märkliga övergångsregler tillsammans med de ryska importförbuden verkar ha lett till brist på medicin för djur och människor. Även om det är lovvärt att Ryssland vill ha tillbaka en större farmakologisk industri, så är tar det lång tid att bygga upp den igen ur ruinerna av den forna mycket större petrokemiska industrin, rentav årtionden.

– Ett stort antal HIV smittade och AIDS-sjuka, med ett stort mörkertal och underfinansierad vård.

Lite siffror: Smittade + sjuka uppskattningsvis mellan 1.2-1.5 miljoner. Medicin till 600 000.

– Korruption överallt. Det är trots allt skillnad på att folk i gemen försöker klara sig, och att statstjänstemän och andra vid köttgrytorna snor pengar i perverst stora mängder. Men hur mycket har det snotts egentligen? Uppskattningsvis finns det bortåt 1 triljon USD (8 179 MDR SEK) som sannolikt borde höra till den ryska staten och dess medborgare i olika privata konton världen över som hör till den ryska eliten . Det är rejält med pengar i sammanhanget. Rent av perverst mycket pengar.

Detta är det som uppskattas ligga i världens banksystem. Utöver det har det nog tagits en hel del. Men någonstans måste ju olika lyxjakter, enorma palats i naturreservat, privatjet, privata skidanläggningar och jaktmarker på 6 5000 ha där man ostört kan skjuta vilt bekostas från. För lite proportioner – enligt uppgift från nya filmen om Igor Sechin, styrelseordföranden för ryska statliga oljebolaget Rosneft från ЦУР – Центр управления расследованиями (”Styrcentrum för utredningar”, en sorts journalistisk sammanslutning för granskningar finansierad av M. Khodorkovskiy, tidigare Lukoil oligarken) https://www.youtube.com/watch?v=bAJMVX6GNZ0, kostade den privata skidanläggningen till Putin ungefär lika mycket om utvecklingen och uppskjutningen av Space X’s Falcon Heavy raket.

Detta är oerhörda pengar. Som det ryska folket skulle ha mycket större gagn av än diverse lyxiga prylar för några få.

Det vore grandiost om inte hela, så i alla fall större delen av snodda statliga medel blev likt Ukrainska fd Presidenten Yanukovichs pengar konfiskerade och frysta, för att senare återgäldas till ryska staten. Det skulle bli en rätt rejäl startplatta för en nytt Ryssland.

Hur länge orkar de ryska kvinnorna?

Att vara rysk kvinna kan inte vara enkelt:

• Kyrkan kräver lydnad och inget ifrågasättande. Föd barn ”åt” kyrkan men få inget stöd av dem.

• Det är OK att slå dig “litegrann”, men i praktiken rätt gul och blå i hemmet.

• Du riskerar att få ut en väldigt liten del av dina mammapengar för att arbetsgivaren snor dem eller deklarerar bara en del av din lön som inkomst för att själv spara på skatt till staten

• Du behöver föda på ett sjukhus där väggarna är mögliga, maten usel, kackerlackorna och diverse vägglöss många, toaletten får en skräckfilm från Hollywood av blekna osv. Och sjukhusen har blivit färre, ca 50% på 18 år.

• Du riskerar vara bli lämnad för att demografiska pyramiden talar inte till din fördel, och för att det sups utav helvete, så du kanske till slut själv lämnar med barnen.

• Du riskerar får obligatoriskt skicka din son till värnplikt, och riskerar att han blir skickad till “övning” nära en “insamling av vårt territorium”, och har du otur blir du en av mödrarna som får hem honom i en liksäck eller bara någon del av begrava. Eller att han helt enkelt dör under märkliga omständigheter i fredstid. ”Dog på övning” eller självmord kommer det stå i brevet. Kanske “Dog skyddandes landets säkerhet”. Men du får aldrig veta säkert, det är typ hemligstämplat numera. Du får säg en halv miljon rubel som kompensation och för att hålla tyst – journalister gör sig icke besvär. MEN du blir av med ditt barn, du blir av med din försörjare för äldre dagar (blivit så i rysk/sovjetisk kultur), och du kommer sitta där själv lamslagen av sorg tills du vänjer dig vid en skral pension, extra inkomster på marknaden, egen mat från datja-odlingslotten och inget mer.

Har du tur kanske din son hann göra sin unga fru, flickvän eller trolovade gravid och lämnar därmed ett barn. Ni (du och svärdottern) kommer då fortsätta leva för barnets skull, och om det är en son – ja då kommer er stora skräck vara att han också dör tidigt av alla de farsoter och olyckor som de ryska män är utsatta för. Och är det en tjej då kommer ni med alla till buds stående medel försöka se till så hon kommer upp sig och hittar en normal karl som inte

Det finns de som blir helt annorlunda – de organiserade ryska soldatmödrarna. De är hardcore. Diverse aktivister skulle blekna jämfört med dem. Det är mödrar till döda söner och änkor som har bokstavligen inget att förlora längre. Men så blir det när senaste århundradet + har varit fyllt med att männen går och dör, kvar blir kvinnorna med barnen, och sen går sönerna och dör när de vuxit upp, kvar blir den generationens kvinnor med barnen. Männen har dött av krig (1:a & 2:a Världskriget), tumlats genom först Tsarrysslands fängelser, sedan NKDVs GULAG, svält och tvångsarbete och sedan fortsättningsvis arvet efter allt detta i senare Sovjet och vidare med dagens “rätts”- och fängelsesystem som hellre straffar än friar och som på långa vägar inte är vård. Männen har dött av ett hårt liv och supande likaså. Att hamna i fängelse har blivit delvis en norm, och nästintill ett krav för att vara en riktig man som förstår hurdant livet är. Och som även den håller män borta från det övriga samhället och därmed berövar samhället tillväxt och en normal återväxt.

Hur länge orkar de ryska kvinnorna? Hur länge kan detta vansinne fortgå?

Hur orkar männen med det med? Det räcker inte bara med en förklaring om att det är ett mer patriarkalt samhälle.

Och svaret är nog: Ingen orkar, kan de – drar de, oavsett kön. Eller står ut tills de kollapsar. Men för de som kan leva gott i storstäderna kanske det krävs mycket innan de drar för de har det bra?

Sedan 2014 då kriget i Ukraina började och Krim annekterades har stora delar av medelklassen stadigt blivit fattigare. Sammantaget får man ett intryck att för många saknas det idag ca 30-40% av inkomsten för att få månadsbudgeten att gå runt. Folk prioriterar hårt, något av mat eller andra utgifter får minska, nya kläder är för vissa som på 90-talet återigen inte tal om. Senaste tiden har det skrivits att en det finns tecken att de korta konsumtionslånen ökat, och nya tagits för att täcka för gamla lån.

Just på grund av ovanstående återkommer frågan: Hur länge räcker Ryssland egentligen?

– Hur länge räcker det som ett land på ett sluttande och halt ekonomiskt plan?

– Hur länge räcker dess naturresurser? Landet tycks oändligt, men det är inte det. Och för att utvinna dessa resurser krävs kompetens, återinvesteringar, nyutveckling och allt det där.

– Hur längre räcker tålamodet hos befolkningen?

– Kommer nästa generation unga – som inte känt 1990-talets vindar av frihet trots allt de dåliga – kräva förbättring och medbestämmande? Eller är de så kuvade att de kommer köpa pratet om ett Ryssland omringat av fiender?

Det är därför ”valet” på söndag inte enbart handlar om ett fejkat ”val”. Utan också ett internt val för de ryska medborgarna själva om vart de vill, om de vågar säga ifrån på något sätt eller om de är OK med att landet fortsätter leta efter nya bottnar i denna situation.

Men kommer sådant överhuvudtaget att synas? Kanske, inte nödvändigtvis. Det beror på detaljerna, och då inte de officiella. Kommer många att röstar och det verkligen ser ut som regimen lyckats med sina trick och får det enorma snudd på nordkoreanska stödet den eftersträvar kan det ses som ett frikort att fortsätta på den inslagna vägen att skruva åt tumskruvarna. Men blir utfallet litet och resultatet skralare och framför allt mer diversifierat – liksom att falsifikationer uppdagas medialt – innebär det att det blir svårare att genomföra allt från drakoniska reformer till repressalier för fler kommer tvivla.

Nödvändiga förändringar

Det är egentligen tråkigt att det är jämt problemen man talar om. För de flesta som har ens ett distanserat intresse vet mycket väl att det finns mycket som det ryska och Ryssland har. Inte bara kultur, historia osv. Rysk journalistik kan hålla världsklass, men det är inte på Russia Today man ser den, Det finns säkerligen miljontals vanliga, ärliga ryssar med helt vanliga problem som vill leva i ett normalt land, men som inte kan flytta av en eller annan anledning, eller helt enkelt inte vill för de ser sig som patrioter och vill stanna. Men i all grådask av skit så kanske man inte tar sig råd med visioner eftersom man kämpar med att överleva.

Och dessa behövs. Idag finns det i princip inga större breda visioner om ett framtida Ryssland förutom den officiella som är en märklig nekrofil (Lenin i mausoleum och tsaren som något sorts helgon) hybrid av nostalgi efter Sovjet och Tsarryssland med kyrkan som tillskyndare.

Men för att dessa visioner skal kunna uppstå behöver möjligheten att skapa dessa finnas. Det är inget någon annan än ryssarna själva kan göra. Men att endast vara överens att man ogillar Putinregimen kan inte vara det enda oppositionen är överens om. Där märks det att oppositionella inte hinner göra mer, med följden att de inte hinner öva sig på att komma överens om detaljer. Detaljer som vi här i Västvärlden måhända tycker är tråkiga vid detta laget, men som är ack så viktiga för att komma överens OCH få något gjort. För så länge som stora delar av folklagren i Ryssland varken får tid, eller hör om några större detaljer på HUR ändringar skall ske finns risken att många – främst de äldre – fortsätter rösta för en auktoritär regim på grund av vana och rädsla för försämringar trots att de har det så dåligt redan. De som drömmer behöver därför även bli bättre.

De europeiska ryssarna?

De som drömmer men också fått nog eller inte kan stanna är ju även de som flyr. Främst välutbildade och sådana som bestämt sig för att barnen skall växa upp i ett bättre land för flytten är dyr.

Och i detta fenomen finns det kanske dellösningar för ett framtida Ryssland som Europa kan vara delaktigt i. För det är till Europa (samt USA och Kanada) folk flyttar.

Vad får de här eller kan få här allteftersom de lever, arbetar, integreras och assimileras?

– Fristad för de som behöver tänka och diskutera. Utan att behöva se sig om jämt, innebär det att de som idag är den allt mindre gruppen politiskt aktiva för demokrati och mot korruption kan skapa nya visioner.

– Möjlighet att ta fram de bästa delarna av den mångfalden i den europeiska gemenskapen och själva skapa nya tolkningar av vad är Ryssland och det ryska – liksom hur det går att göra praktiskt i Ryssland.

– Genom att leva i länder med markant mindre korruption och som helt enkelt fungerar bättre får de själva en erfarenhet och perspektiv som de idag inte kan få i Ryssland. Erfarenhet av de problem vi tampas med för att själva kunna undvika det. Något ett framtida Ryssland kan mycket väl behöva om det skall undvika alltför turbulent omställning.

Vad får vi av det?

T e x möjlighet att använda deras kompetens. IT-folk, lärare för naturvetenskapliga ämnen osv. Iom att det är välutbildade som flyttar så är inte uppstartstiden särskilt lång.

Att exilryssar möter övriga som flyttat från forna Sovjetunionens territorium. En möjlighet att bryta ner de politiska gränser och myter propagandan satt upp. Att låta människor upptäcka att andra människor är som dem.

Men det finns en viktig punkt i allt detta:

Europa behöver lära sig att kontra och bryta informationsdominansen hos den ryska staten. Som följer många även i exil. Av gammal vana tittar många på samma nyhetskanaler. Det finns inte särskilt många olika ryska europeiska nyhetsmedia, och skall man motverka rysk propaganda behövs egna medier. Men då fungerar det inte med symmetrisk statlig tv i Europa på ryska. Utan det krävs en lösning med riktigt oberoende medier, således ryska medier med de olika europeiska perspektiven.

Att byta (och bryta) en stark dominerande medieröst mot flera mindre, med både likartade men ändå olika, och tidvis radikalt olika perspektiv i debatten som alla existerar offentligt. Förvirrande till en början – absolut, men något som är centralt för Europa – pluralismen av åsikter i många olika frågor, och valet själv bestämma vilka man lyssnar på och deltar i debatten med.

För det handlar om att känna sig deltagande, och känna att man verkligen har en röst och möjligheter till medbestämmande, respekt för lagar och regler, BÅDE rättigheter och skyldigheter, att man är en individ/familj och inte bara politisk kanonmat och en grå massa. Och då får vi förhoppningsvis en ökad chans att se mer av de bra sidorna av Ryssland.

//Den intelligente gopnikin