SvD skriver om ett ungt par i 30-årsåldern som på vanliga löner sparat ihop 4 MSEK och pensionerat sig på en strand i Karibien och ska leva på avkastningen resten av livet. Men resonemanget bygger på ett tanke- och räknefel och avkastningen på 4 MSEK räcker inte till att leva livet ut. Nedan förklarar jag varför.
 |
| Turks & Caicos. Foto: Lena Padukova adrenalena.se |
Det är bara att gratulera den nyblivna barnfamiljen till att de sparat ihop 4 MSEK på vanlig lön och nu pensionerat sig på en strand i Karibien. De är ett föredöme både vad gäller hur mycket man faktiskt kan spara om man vill, och i att prioritera tid med barnen framför karriären. Vi hoppas alla att de får många underbara år tillsammans med barnen.
Fast nu är det dags för verkligheten.
Beräkningen baserar sig på den inflationsjusterade snittavkastningen på norska börsen och förmodligen någon form av indexfond. Detta förutsätter förstås evig tillväxt i en ändlig värld, men det är inte där tankefelet ligger. Inte heller att för att man ska kunna pensionera sig vid 33 måste andra fortsätta jobba och driva på ekonomin. Vi ignorerar även inflationen och kostnadsökningar, och att sparkapitalet därför hela tiden måste öka för att kompensera för detta. Vi struntar i att man lever på socialt arbritrage och har sparat ihop pengarna i ett av västvärldens rikaste länder men bosätter sig i ett lågkostnadsland. Vi ignorerar också att man i linjärekonomin missar 2% mot inflationen varje år är pensionen halverad efter 34 år.
 |
| Avsegling från Jamaica i en 50 ft cat. Foto: Lena Padukova adrenalena.se |
Tankefelet är istället ett annat.
Tanken är iaf att man lyckas ta ut säg ca 23 000:- SEK i månaden var via historisk avkastning, vilket är vad man får ut vid 13.7% avkastning mot norska börsindex historiskt. Man tar alltså ut 552 000:- SEK om året från dessa 4 MSEK. Gott och väl så.
Problemet är dock att 13.7% är snittavkastningen och att det förr eller senare under de 30+ år man ska leva som kapitalpensionär kommer en större eller längre sättning på börsen. Under mina snart 26 år på börsen sedan 1992 har jag varit med om inte bara en sådan, utan åtminstone fyra – 90-talskrisen, Asienkrisen, IT-kraschen och finanskrisen. Inget talar för att det inte kommer fler. Vad blir då effekten på pensionsstrategin vid en längre nedgång likt IT-kraschen?
Låt oss anta att det en enda gång under dessa 30+ år inträffar att börsen faller 10% om året tre år på raken. Inte helt omöjligt och betydligt mildare än IT-kraschen.
 |
| Månadschart OMXS30. Februari år 2000 till februari 2003 föll börsen 67% på tre år, eller drygt 30% om året. I räkneexemplet nedan använder vi ett treårigt ras på 10% om året. |
Beräkningarna nedan är förenklade, med en beräkning per år istället för per månad, och tar inte hänsyn till inflation. Vi förutsätter att avkastning ges för att hantera inflation. Principen kvarstår dock.
Man sitter alltså med inflationsjusterade 4 MSEK och tar ut inflationsjusterade 23 000:- SEK var i månadslön. Börsindex faller nu 10% tre år på raken.
Första året har man således kvar 4000000*0.9-532000=3 068 000:- SEK.
Andra året har man kvar 3068000*0.9-532000=2 229 200:- SEK.
Tredje året har man kvar 2229200*0.9-532000=1 474 280:- SEK.
Fast vän av ordning bryter nu in och säger att “börsen går alltid upp över tiden och efter en så kraftig treårig nedgång kommer börsen stiga 20-30-40% om året”.
Javisst.
Problemet är att börsen nu behöver stiga 36% om året för all framtid för att man ska kunna fortsätta ta ut pensionen om 532 000:- SEK om året och ändå inte bygga upp kapital igen. Ska man dessutom återuppbygga kapitalet på fem år tills nästa nedgång måste börsen stiga 59% om året i fem år (givet en konjunkturcykel på 3 års nedgång och 5 års uppgång). Det är inte realistiskt.
Det unga paret har antagligen bara agerat i en stigande börs och en av de längsta ihållande börsuppgångarna vi sett de senaste decennierna. Det är när det vänder som problemen uppstår och är man ung kanske man aldrig upplevt detta.
Just precis nu är vi dessutom på både en konjunkturtopp och börstopp. Ska man möjligen pensionera sig på 4 MSEK bör det vara när det är lågkonjunktur och en börsbotten, så man får överavkatsning de första åren.
Det räcker att ha dålig timing en gång under den kapitalbaserade pensionen för att strategin ska falla helt. I USA talar man istället om fixed income för pension, dvs nominella avkastningar på statsobligationer (ej marknadsrörelser, utan räntan vid köpet av obligationen). Då krävs ett sparkapital som kanske är 6-10x så stort. Snarare 40 miljoner än 4 miljoner. Uttag bör ligga runt 2% av kapitalet och inte 13.7%.
Men räcker 8 MSEK? Tja, om ovanstående scenario inträffar två gånger på 30 år (t ex 90-talskrisen, IT-kraschen och finanskrisen) varav det första ganska tidigt, så blir det förstås dålig stämning ändå, fast inte lika dålig stämning.
 |
| Turks & Caicos. Foto: Lena Padukova adrenalena.se |
Tankefelet är att titta på snittavkastningen. Man får aldrig snittavkastningen ens enskilda år, utan den är över tiden. När man hela tiden dränerar kapitalet för levnadsomkostnader så slår missar i avkastningen stenhårt mot det kapital man ska leva på. Speciellt gäller detta vid längre nedgångar, som 2000 – 2003, även om IT-kraschen var betydligt värre än 10% om året.
Paret bortser helt från svarta svanar – händelser med stor påverkan som de inte öht tänkt på.
Men jag önskar paret all lycka och välgång. Förhoppningsvis räcker pengarna småbarnsåren och upp till iaf skolåldern, trots att det nu är dags för en börsnedgång. Och efter en så lång uppgång som vi sett sedan 2009 är det långt ifrån säkert att den blir kort och mild… Kanske går det bra denna gång, men hur ser det ut nästa gång konjunkturcykeln vänder ner om kanske åtta år?
96 kommentarer
Den svenska skolans undervisning i matematik lämnar MYCKET övrigt att önska!
En snittavkastning på 13,7% över LÅNG tid – 30 år – är dessutom som du skriver helt och totalt orealistisk, ja rent av vansinnig!
Men, räknar vi med 4% totalavkastning över samma tid och att uttaget är 25'+25'=50' i månaden så krävs det ett sparkapital på 15 miljoner och då fungerar det! 🙂
Nöjer man sig med 15' i månaden krävs det "bara" 9 miljoner…
Med "bara" 4 miljoner i sparkapital , 4% tillväxt så kan man ta ut 120 000:-/år, dvs 60 000 per person och år eller 5000:-/mån
I en ekonomiskgrupp på FB försökte jag ge tips till en tjej gällande amortering och fondsparande medan en kille typ bajsade alla mina mina förslag. Man skulle minsann inte amortera för att börsen gav bättre avskattning. Han snittade 13% årligen… Sa jag att han tom belånade sitt hus för att investera i börsen?
Tjejen lyssnade på honom. För henne gällde få snabb kapital.
"When the going gets tough… The Tough gets going.." 😉
Eller investera med "Robinsson-Robban".. :p
"…Robert Andersson förlorade halva sin pension i finanskrisen 2008.
Men nu har "Robinson-Robban" gjort en rad miljonklipp och säkrat sitt liv som pensionär – han planerar lämna Sverige för solen.
– Jag trodde jag skulle klara det innan jag var 40. Så gick det inte. Men i dag när jag är 43 kan jag berätta att jag är så pass hemma att jag kan pensionera mig när jag är 60 år, köpa bostad i Spanien och ha champagnefrukost resten av mitt liv. Varje morgon, säger Robert Andersson.
Hemligheten är en rad klipp – det senaste värt 2,2 miljoner kronor – på bostadsmarknaden, berättar Andersson.
– Jag har alltid i mitt vuxna liv haft en årslön i buffert. Jag har aldrig varit någon "Lyxfällan"-kandidat. Jag har alltid sparat mer än jag bränt.
– I höstas var den stora affären. Vi sålde vår fyra på Kvarnholmen i Stockholm med havsutsikt och flyttade till en trea i samma kvarter utan havsutsikt och det gjorde hela grejen. Plus att jag gjort bostadskarriär innan.
Planen Robert Andersson drog upp 2011 löd:
Investera i bostäder. Flytta med jämna mellanrum. Intresseanmäl tidigt på nyproduktion av bostadsrätter. Vänta två till tre år och se hur värdet utvecklar sig …"
https://www.expressen.se/noje/robinson-robban-lamnar-sverige-med-miljonerna/
Jag köpt en engångsbetald traditionell pensionsförsäkring hos folksam i december 1994 för 54 000 SEK. Värde 2018-02-01 317 762 blir nästan exakt 8 % avkastning i snitt per år utan att ha tagit någon stor risk.
Ja det var vågat med 4m. Runt 10-12m har jag sett som minimumnivå för att kunna dra sig tillbaka, i Sverige. Karibien har lägre kostnader förstås.
Det går att leva enkelt och sådär bohemiskt behagligt på bara ena posten om 23kk (och om det verkligen kniper ännu mindre) för en familj i Karibien. Principen är förstås densamma ändå.
Någon som har tips på fina bra slutdestinationer i Karibien? Med den där magiska blandningen av orördhet och tillgång till OK service.
23k ska det stå
Lena har seglat stora delar av Karibien och kan nog återkomma med ett inlägg om mer eller mindre lämpliga slutdestinationer. Turks & Caicos på bilderna är kanske det som har högst välstånd och standard, men kostnadsläge därefter pga alla miljardärer…
Hon kan nog återkomma med ett blogginlägg, men är just nu på Filippinerna så det får vänta ett tag.
Toppen, ser fram emot det. Tack så mycket.
Karibien över lag är ganska nedgånget och som turistdestination dyrt. En del öar är ju bättre än andra men inget område jag skulle drömma om att pensionera mig i. Då låter Portugal bättre i mina ögon. Söderhavet är billigare än Karibien om man vill leva paradisö liv.
Karibien är definitivt inte en billig region att bosätta sig i,
Tvärtom. Om de istället valde Indien skulle de kunna leva på 5 -10000 kr i månaden.
Utöver det måste de även ha en privat sjukförsäkring för hela familjen vilken lär kosta flera tusen kr/mån.
Jag gissar på att deras kapital räcker till några trevliga sabbatsår eller max 8 år om de har tur.
Friskt vågat iallafall.
Håller med om det skakiga i beräkningarna och skillnaderna i utfall beroende på när man går in i börscyklerna. Däremot går det att få en snittavkastning på 13,7 5 över tid – i vart fall historiskt. Didner och Gerge ligger fortfarande på en snittavkastning (efter avgifer dragits) på drygt 15 procent sedan starten för 25 år sedan. har dock tappat lite fart på senare tid beroende antagligen på sin storlek. En trendbaserad investeringsstrategi (typ köp och sälj baserat på MA200 i månadsgraf) kan ge ännu mer till förhållandevis låg risk. Men för att känna sig lite tryggare skulle jag rekommendera 10 miljoner eller mer i sparkapital.
Ingen ifrågasätter att man historiskt kunnat få 13.7% över tid. Men nu pratar vi om att man samtidigt tar ut pengar hela tiden. 13.7% är om pengarna står orörliga och ger ränta på ränta.
13% är ett högt värde och historiskt svårt att nå, men vad är risken de tar? Ínläggets 2% är ju väl skruvat åt andra hållet så jag har svårt att riktigt se värdet. I själva verket går det ju ganska lätt att införa strategier för nedgångar och i värsta fall får det väl återgå till västvärldens ekorrhjul. Men de har ju försökt. 2% eller 10-12 MSEK i fritt kapital är ju för de flest helt omöjligt att nå. Här har jag simulerat på svenska data under en rejäl börsdipp: http://onkeltomsstuga.se/2016/12/fyraprocents-regeln-tillrackligt-med-marginal-for-att-racka-en-livstid/ och det visar att det går att införa strategier för att klar kraftiga nedgångar, men det går naturligtvis inte att trolla.
Det finns mycket data att leka med.
Jag gjorde en simulering på den data som finns från 1870 och framåt, ett par exempel nedan…
Förklaring till bilderna
Sverige, 100% aktier, 3% uttag
Sverige, 100% aktier, 4% uttag
Sverige, 100% aktier, 5% uttag
Det är startår på X-axeln och slutår på Y-axeln. 3% ser hyggligt säkert ut och har alltid återhämtat sig (förutom de lite speciella åren 1895-1917, men det är en annan historia…).
När jag var 21-22 år kom vi fram till att det krävs åtminstone >20 miljoner sek.
Vi har en del inflation sedan dess.
Självklart pratade vi då om ett visst välstånd, snarare än överlevnad. Klart det 2018 går att pensionera sig på rätt plats med mindre pengar – tex 4 miljoner -, och vara fattig i sina 100 år.
40 mille är vad jag räknar med. Då kan man lägga 15-20 mille på boende och sen kan man köpa något som ger 5% i avkastning.
@Linus: Om du behöver 20 MSEK, vad räknar du på för årlig avkastning och hur mycket pengar spenderar du (idag) en genomsnittlig månad?
@kalle, jag själv spenderar ca 20-25k/månad. Det har hänt en del sedan de där 20m-diskussionerna dock, så vi skulle antagligen komma fram till snarare 30m idag. Resonemanget är i princip att vara robust, dvs klara de flesta scenarion av finanskriser, och även flykt från landet, osv. Det är rätt kasst att "pensionera" sig med tanken att man kanske får börja jobba igen. Då handlar det mer om sabbatsår än pension.
Personligen handlar tryggets-nivån om ca 10m SEK. Jag har ingen som helst ambition att pensionera mig, någonsin. För mig är livet utveckling, och stor del av utvecklingen handlar om utveckling för och till andra människor. Vilket är värdeskapande, vilket på ett eller annat sätt är värt pengar. 10m SEK som viktigt för mig handlar därför om att jag inte vill optimera livet med avseende på pengar, utan med avseende på utveckling och värdeskapande. Så får den monetära aspekten vara lite mer volatil, men hela tiden en naturlig bieffekt av värdeskapande.
Alltid intressant med ekonomiska katastrofscenarier. Tittar man på den finanshistoria vi har, så har en uttagsnivå på 3% (eller 10 miljoner med uttag 25 000 kr/mån), med uttagen justerade efter inflation, klarat av 100% av alla 60-årsperioder så länge man haft en portfölj med minst hälften aktier. Det räcker.
30 miljoner verkar extrem overkill, men då räknar du med nån sorts ekonomisk kollaps värre än depressionen eller plötsligt extremt snabbt stigande reala utgifter gissar jag, t ex en flytt utomlands följt av insjunknande i livslång sjukdom som kostar dig 30 000 kr extra per månad att behandla, eller något sådant.
@Linus: Så du behöver 30 MSEK, men egentligen bara 10, så 20 MSEK är någon extrem säkerhetsmarginal?
Sedan innebär ju tidig pension inte nödvändigtvis att man inte utvecklar sig. Tidig pension innebär ju att du kan lägga massa av tid på personlig utveckling och eller värdeskapande för sig själv eller någon annan, istället för att lönearbeta.
Typ, 10m är min buffert, inte min pension; jag har som sagt ingen intention att gå i pension, någonsin. 30m SEK är för dem som vill gå i pension.
Jag är inte speciellt intresserad av att göra saker "för mig själv". Det lockar inte. Jag gör vad jag själv känner för, men vad jag känner för är konsekvent värdeskapande för andra, annat lockar inte. Däremot är det inte nödvändigtvis alltid monetärt optimalt. Vissa saker kan ge jättemycket pengar, annat väldigt lite.
Det där med "lönearbete" är liksom.. äh. Jag äger mitt företag, jag hyr ut mig som konsult, jag skapar grejer som kanske blir ett företag någon gång, jag är anställd av arbetsgivare.. Det är liksom ingen principiell skillnad. Det finns ingen asymmetri mellan arbetsgivare/arbetstagare i det läget, det är en helt vanlig överrenskommelse.
Det är såklart annorlunda för dem som gör något alla andra klarar av, som ett sätt att "sälja sin tid" för att försörja sig. Typ flytta lådor på ett lager. De vill nog ha 30m och pensionera sig. Men jag fungerar ju inte på det sättet.
@Joakim, jag tycker även 25k/månad är ganska lågt räknat. Det är väl visserligen ca vad jag använder idag, men då har man ingen flexibilitet.
Och som fler varit inne på finns ju ingen exakt gräns. Man kan leva som fattig resten av livet, då behöver man absolut inga 30m.
Linus, förstår hur du tänker. Jag är i ungefär samma situation, men har svårt att föreställa mig att 25 000 kr/mån realt sett inte skulle räcka — inklusive viss flexibilitet — för en person även i framtiden. Jag anser inte att det är att leva fattigt (25 000/mån är ungefär gränsen för vad den övre femtedelen i Sverige tjänar netto per månad).
Det jag och kalle kanske funderar över, är att 30 miljoner med mycket hög sannolikhet räcker för att upprätthålla en konsumtionsnivå på 75 000 kr/mån i evig tid (dvs inkomst i nivå med den procent i Sverige som tjänar bäst).
Med den historiska data vi har, så har denna uttagsnivå under alla möjliga 60-årsperioder sedan 1871 lett till att man har minst kapitalet kvar realt sett. Men du har rätt — man kan ju komma på under sin uttagsperiod att man gärna ville ha en gigantisk hästgård, satsa pengarna på en riskabel affärsidé eller permanent bosätta sig på lyxhotell. Att bränna pengar går alltid…
Det kan ta lång tid innan börsen hämtar sig, speciellt som Europa verkar ha gått in i ett Japanscenario nu med låga räntor och nästan ingen tillväxt. Nikkei index stod högre för 30 år sedan än nu.
Jag hade stoppat pengarna i globala index (jmf Lysa). Inte ngt specifikt land.
Klassikern i pensionssammanhang är att räkna med en real "safe withdrawal rate" på 4% i en typiskt sett blandning 80% aktier och 20% obligationer. Vill man vara extremt försiktig kan man räkna med 3%. Allt över 7% har mycket hög risk att misslyckas sett till historiska långa perioder.
Om detta kan man läsa tills ögonen blöder till exempel här:
The ultimate guide to safe withdrawal rates
Med en nettoinkomst på 20 000 till 30 000 kronor kan man då räkna ut att man behöver mellan 6 och 12 miljoner i kapital för att kunna försörja sig med hyfsat god sannolikhet.
De är ändå värda gratulationer. Men jag håller med riskkalkylen. Å andra sidan kanske de inser det och därmed också kontrar med någon strategi – tex startar ett företag, går in som delägare och sen börjar jobba etc. Utan att göra alltför stort avkall på barnen.
Annars är principen inte okänd och många unga välbetalade människor har fått upp ögonen för detta. Vill man leva sparsamt är det, med de senaste tjugo årens reallöneökningar och skattesänkningar, inte alls en omöjlig dröm.
Nu är det förstås så att det inte är en slump att det sker samtidigt som vi haft en av de längsta börsuppgångarna på mycket länge.
För att inte krångla till det är det säkert bäst att köra Lysa eller motsvarande blandning av indexfonder. Över 30-50 år är det svårt att tro att särskilt många kommer gå bättre än index.
En svensk snittinkomst 40 år = 14 MSEK?
Sedan fattigpensionär?
Eller hur mycket krävs i fuck offpengar för att sluta vid 30?
Beror nästan helt på hur stor risk man vill ta. Vi kan låtsas att man vill ha en svensk medianinkomst (inte medianlön), som vi kan avrunda till 20 000 kronor efter skatt.
Tror man då att det kommer exakt noll pengar från tjänstepension, premiepension och allmän pension, och man vill vara väldigt, väldigt säker på att kunna segla genom börsnedgångar och utdragna tider med hög inflation, då skulle jag säga att man behöver 8 miljoner.
3% av 8 miljoner = 240 000.
Om man sedan tänker på att man ju faktiskt med hyfsad sannolikhet ändå får någon sorts allmän pension, så kan man sänka kapitalkravet därefter.
Om man pensionerar sig vid 30 blir det nog inte mycket i pension. Och det är väl rimligt man har jobbat 5-10år
Du har garantipension hur du än gör, plus det du sparat ihop i tjänstepensionen. Så det faktiska kapitalet man behöver är mindre än mitt exempel.
Joakim: problemet är att du får vänta till du är minst 55 åtminstone innan du ser röken av de pengarna. Skall man pensionera sig tidigare så får man stå på helt egna ben.
Har man däremot kommit upp i en ålder där man får del av de andra delarna av pensionen så ser kalkylen betydligt mer realistisk ut.
Anonym, håller med, men man kan också se det som att ditt kapital inte behöver räcka lika länge om man så vill. Det blir lite pill att få in det i sin modell.
Om man är 30, vill få ut 20 000 kr/mån och räknar med garantipension + tjänstepension vid 65 på säg 10 000 kr/mån, så behöver man ju vid 65 "bara" se till att ha ett kvarvarande privat kapital som ersätter 10 000 kr/mån.
Det är hyfsat stor skillnad på "survival rate" i olika uttagsstrategier om kapitalet ska finnas kvar i 30 år eller 60 år. 3% uttag per år funkar i 60 år, 4% uttag per år funkar _oftast_ i 30 år (95% av alla simuleringar har pengar kvar efter 30 år).
@Joakim Persson, med dina beräkningar så utgår du ifrån att ISK och kapitalförsäkring ser ut som dom gör idag, vilket inte är särskilt säkert. Dels så kan dom vara helt borta, och om dom inte är det så kan skatterna på dom vara nämnvärt ökade och räntorna mycket högre.
Är så fallet så sliter vi med yielden och bevarandet av kapitalet. Själv räknar jag med 8 mille i en Norsk kapitalförsäkring där man inte betalar vinst-/utdelningsskatter eller nåt fram tills man tar ut pengarna (då når man sin 8 millenivå snabbare). Sen så betalar man runt 25% på det man tar ut (denna skattesatsen känns stabilare uppåt dessutom, då den bara gått neråt dom senaste 10-20 åren), då har man sina 240k netto om året :).
Funkar dock inte med värdepapper/företag registrerade utanför Europa dessvärre. Så dessa får man äga på andra sätt :).
Robert: Helt rätt. Jag räknar med dagens regler. De kan ändra sig både upp och ner.
Lite grand är det också en anledning till att jag räknar med 3% uttag, skulle det bli 3,5% för att behöva täcka ökade skatter på ISK så är det ändå ganska lugnt. I dagsläget är det extremt låg kostnad — 0,45% av kapitalet i ISK. Blir säkert långsiktigt någonstans kring säg 1% netto realt. Vi får se vad som händer.
Sen har du ju tjänstepension, premiepension och inkomstpension som ganska säkert finns kvar i någon form. Ja, jag vet att det finns de som tror att dessa bara är bluff. Men om man är lite äldre så är det inte alls orimligt att räkna med en utbetalning >0 från dessa källor, och då blir som sagt kapitalbehovet också lite mindre för privat sparande.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag själv räknar på 3% "uttag" över tid och skulle behöva 10 – 15 miljoner i kapital (beroende på hur "snålt" vi vill leva jämfört med idag). Detta antar inget inkomstgenerarande arbete, dvs full ekonomisk frihet.
Mitt resonemang kan du hitta här.
Mvh
Egon
Det vore sundare att inte nalla på sparkapitalet och bara använda avkastningen för sina levnadsomkostnader. För att komma undan med ett mindre belopp på några få miljoner krävs det dock sidoinkomster så som några timmars arbete (finns vissa distinkta gränser i skattetabellen att sikta på) och att t.ex. komplettera med t.ex AirBnB-uthyrning. Sen måste de ju leva snålt också vilket är en konst väldigt få behärskar.
Varför det? Flest pengar när man dör vinner?
Ät du rädd för att slackerlivsstilen inte lär barnen vikten av att arbeta ?
Gården skall vara i ett bättre skick när man själv lämnar över den än när man själv fick ärva!!
En "eremit" på en enkel segelbåt klarar sig högst sannolikt på en tusenlapp i månaden, åtminstone om han tycker det är trevligt att fiska. Det är kvinnor och barn som kostar. Och barnen bör väl gå i skola? Sedan behöver de ha pengar för att skaffa sig ett eget liv. Det kan också bli svårt med uppehållstillstånd. Och att segla mellan olika länder kan vara ansträngande och dyrt. Inte minst om det är ont om bra naturhamnar.
Seglarfamiljer hemundervisar förstås.
Att segla kräver dock kapital till en adekvat farkost för att kunna leva på 24/7/365, vilket slukar en hel del kapital om man inte bara är en ensam sailingdude eller -dudette. Kapital som för övrigt snabbt kan hamna på havets botten vid minsta misstag.
För tio eller femton år sedan var det ett Uppsalapar som sålde huset, sade upp jobben och gav sig ut på världsomsegling. Av något skäl kom de inte längre än till Karibien innan de efter två-tre månader av något skäl ledsnade och vände hemåt. I Engelska kanalen seglade de dock på en container eller något och överlevde nätt och jämnt medan segelbåten sjönk. Förhoppningsvis hade de en adekvat båtförsäkring, vilket dock också kostar pengar.
Du kan nog göra en del research kring båtförsäkringar. Man ska ha bra tur om man får ut ngt.
Båtar kostar massor. Framförallt i löpande underhåll. En bungalow i thailand är betydligt billigare
Man kan segla jorden runt i en liten Albin Vega för 25 000:-
Men då bör man max vara två tighta personer som känt varandra länge och vet varandras för- och nackdelar. Inte kräva sommarstugestandard, exv. frånvaro av dusch på 2-3 veckor och _kunna_ segla !
Som utlänning är du inte tillåten att äga marken i Thailand din bungalow står på!
Det är kul att Cornu börjat med ekonomiska förutsägelser igen. Jag hoppas bara kritiken inte blir för hård eller snarare att han lär sig hantera att kunna ha fel ibland.
I årtal blir ett rimligt antagande att nuvarande högkonjunktur tar slut inom två år, 2020 för att åter ta åter toppa runt 2026 men sannolikt några år senare. Kanske 2029 då uppgångarna verkar sträcka sig längre nu med förfinad ekonomisk och politisk styrning.
Jag utgår från att jag alltid har fel. Det är ni andra som har problem med att jag har fel, inte jag.
Vet inte hur länge detta par har varit i arbetslivet, 10 år? Varför inte spara i 10 år till+avkastning när de verkar ha låga omkostnader.
För att de skaffat barn och därmed inte kan/vill jobba de två heltider som behövs för den nivå av sparande?
Många av de bloggare räknar väl krasst med att de kan krydda med en hel del affiliate och annonsintäkter, om de bara lyckas sticka ut tillräckligt. Nu känner jag ju inte till familjen i fråga, men de har ju iaf fått en hel del publicitet här.
Han som pensionerat sig i Chiang Mai (Free @ 33) har ju glasklart kalkylerat med detta.
Kanske har det unga parets föräldrar ett boendet som di unga tu förväntar sig enbart stiger i värde….och att de därigenom är skyddade för all framtid..;)
UR Samtiden har ganska intressant program på just nu!
Felkalkyleringen består i att att de inte tänkt på att de kommer att få hudcancer av att leva strandliv i ett tropiskt land. Att dessutom utsätta sina europeiska ljushyllta barn för UV-strålningen i dessa länder under uppväxten är fullständigt vansinne. Fullständigt vansinne. Spelar ingen roll om man bränner sig eller inte, då UV-strålningen förstör DNA oavsett och påverkar kroppens immunförsvar negativt. Runt ekvatorn är UV-index mellan 9 och 12 året runt. Att jämföra med Sverige där UV-index ligger runt 6 mitt på dan en solig högsommardag.
Svensken i allmänhet tror att man är skyddad bara man inte bränner sig eller om man långsamt "bygger upp" en solbränna. Eller att man är skyddad om man har en hudtyp med lätt att bli brun. Inget av detta stämmer, och visar på hur obildade svenskarna är. En brunbränd europé har ungefär solskyddsfaktor 3 eller max 4 i huden.
Det är mängden UV-strålning man utsätter sig för som också spelar in. Vid ekvatorn är UV-strålningen lika stark en molnig dag helt utan sol som en svensk högsommardag mitt på dagen. Jag lider med de barn som tvingas växa upp med idiotföräldrar som tvunget vill flytta till värmen och ska driva företag i Thailand. Deras barn kommer troligtvis att få melanom redan i 20-30-årsåldern.
Med det resonemanget är det ju ett under att de engelskättade australiensarna inte dött ut, för att inte tala om de stackars rödlätta skotska ättlingar som bor där.
Du vet hur mycket australiensarna skyddar sig mot solen? Det är en hel j-a industri, ner till extra solskyddande mtrl i kläderna.
@ Kalle
Västerlänningarna som vistades i tropiska länder skyddade sig med kläder och hatt mot solen fram till 1930-talet. Även arbetare bar solhatt. Idag exploderar hudcancern i Australien. Hudcancern står för 80% av all nydiagnosticerad cancer i Australien, och 2/3 av australiensarna kommer att få hudcancer innan 70 år. Det är en fullständig katastrof som pågår idag i Australien sedan bad och solandet och med ungdomsgenerationen som lever strandliv med surfingbrädor.
https://www.cancer.org.au/about-cancer/types-of-cancer/skin-cancer.html
Så det fugerar tydligen inte i Thailand enligt Doktorn… det är annorlunda där och mest idiotiska föräldrar med ljusa barn.
@Kalle
Här ser du vad som nu händer med de rödlätta skotskättlingar som du nämner. Killen i klippet dog när han var 18 år.
https://www.youtube.com/watch?v=dQSJNbiH480
Tydligen är bröstcancer den mest vanliga i Australien. Solteorin är en myt, https://www.aihw.gov.au/reports/cancer/cancer-in-australia-2017/contents/table-of-contents
Melanom kommer inte ens på topplistan för dödsfall så Doktorns teori är BS.
Glömde faktan, https://canceraustralia.gov.au/affected-cancer/what-cancer/cancer-australia-statistics
Vem har rätt av Doktor Syn och Hamid-Heidari eller har båda fel?
Båda hänvisar till något på nätet.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Ja där satte du den stackars Doktor Syn rejält på pottkanten, Hamid-Heidari.
Melanom är alltså den 5:e vanligaste formen bland nydiagnosticerad och utgör drygt 10% av nydiagnosticerad cancer, inte 80% som Doktor Syn uppgav.Dessutom verkar den mindre dödlig än andra cancerformer.
@Hamid-Heidari
Det är första generationen barn till svanskar som NU växer upp i Thailand. Den här trenden med att flytta till solen i Thailand och driva företaget därifrån, och sätta barnen i svensk skola på en badort började på 00-talet. Barn under 15 år får i princip aldrig någon form av hudcancer. Det sker alltså med fördröjning och de tråkiga beskeden kommer att börja droppa in om 5-10 år.
Anledningen till att bröstcancer är angiven som den vanligaste cancerformen i din länk är att endast melanom rapporteras in i statistiken i kategorin hudcancer i Australien. Om man tar med icke-melanom hundcancer, dvs basalcellscancer och skivepitelcancer, så är det den vanligaste cancerformen. Skivepitelcancer metastaserar precis som malignt melanom, om än inte i lika hög grad, medan det är ytterst sällsynt att basalcellscancer gör det.
Du kan själv se i din länk att det är endast melanom som är angivet i statistiken som hudcancer.
Gissningsvis kommer man vara ovanligt rynkig mm för sin ålder både när man är 35 år och när man är 70. Hur kul är det?
Och just därför slösar jag inte pengar på att åka till soliga, alltför soliga länder vid ekvatorn!
En billig charterflygstol under 5-hundringen till Grekland räcker alldeles utmärkt!
Ni kan se ökningen i Sverige också.
Basalcellscancer (Basal Cell Carcimona):
"Antalet fall av BCC i Sverige har uppemot 10-faldigats de senaste 30 åren. I Sverige verifierades 46 727 nya BCC år 2015, jämfört med 31 770 tumörer år 2004."
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2637
Skivepitelcancer (Squamous Cell Carcimona):
"SCC är en av de snabbast ökande cancerformerna i Sverige och antalet fall har fördubblats de senaste 10 åren. Hos både män och kvinnor är SCC den näst vanligaste cancerformen efter prostatacancer respektive bröstcancer. År 2015 diagnostiserades 7 063 nya fall av invasiv SCC och 10 131 SCCIS. "
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2662
Malignt melanom:
"MM är den sjätte vanligaste cancerformen hos män samt den femte vanligaste hos kvinnor i Sverige och en ständig incidensökning har skett de senaste 50 åren (endast 250 nya MM diagnostiserades 1960). Den årliga incidensökningen ligger på mer än 5 % per år hos båda könen."
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=3184
Vad har skett i svenskaras beteende de senaste 30-50-åren som genererat denna ökning av hudcancer. Jo, på 60-70-talet började vi åka till medelhavet. På 80-talet började vi sola i solarier samt åka till tropiska länder. Sedan 90-talet har resorna till de tropiska sandstränderna exploderat.
Men man ser det man vill se. Försök tala om för en rökare att det är skadligt med rökning. Svaret blir ungefär: -ja, och man kan dö av allting.
@Nanotec
Jag har rätt. Kanske är Hamid-Heidari är en av de svenskar som flyttat familj och företag till en badort i Thailand, för att lämna det sjunkande skeppet Sverige. Jag har i alla fall en känsla av att ämnet är känsligt för honom.
"Deras barn kommer troligtvis att få melanom redan i 20-30-årsåldern."
Om 20-30 år kan vi troligtvis bota cancer.
Eller så är det så att de faktiskt tag med det i beräkningarna. Med lite hudcancer så ökar ju chansen att pengarna räcker livet ut…
"Paradoxically, outdoor workers have a decreased risk of melanoma compared with indoor workers, suggesting that chronic sunlight exposure can have a protective effect."
" Further, melanoma develops most often on the back of men, and on the legs of women, areas that are not chronically exposed to the sun."
Källa: The Lancet, Volume 363, No. 9410, p728–730, 28 February 2004
Inflationen under de senaste 30åren med 13.7% i snittavkastning har väl varit betydligt högre än dagens.
Kan rekomendera Dominikanska Republiken, vänliga mänskor, ganska billigt, otroligt vackra kvinnor. En arbetar lön är ca 1600skr i mån så om man handlar utanför turiststråken kan man leva billigt.
Sverige ska vara bra också då alla som kommer hit och får PUT också får pension. Även om man aldrig har arbetat här. Det är unikt bra för en humanitär stormakt.
Sverige är nog ändå bäst. Alla med PUT får pension 12000 i månaden, du behöver aldrig ha jobbat här. Det räcker långt i t.ex Iran eller Etiopien.
Äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg, så att det inte blir missförstånd…
Det är ett intressant räkneexempel men vad det gäller det unga paret så säger de att de inte slutat/slutar jobba utan de jobbar fortfarande men så mycket de vill och med vad de vill. De har alltså fortfarande en stor flexibilitet när det gäller inkomsten och kan sannolikt även kapa sina kostnader om det skulle vara börsnedgång. Vanligaste yrkeskategorin i Stockholmsområdet är tydligen programmerare och det är nog ingen slump att många som är ute på långsegling jobbar på distans med just data.
Friska 35 åringar kan säkert bo ganska billigt på stranden, men att det då knappast betalas in till en sjukförsäkring för vård med 1:a världen standard eller att de så småningom tänker låta gutten nöja sig med Costa Ricas offentliga skolsystem.
Norges skattebetalare får nog betala om det blir några motgångar. Vore intressant att se vad som händer om Norge hotar med att stryka medborgarskapet deras, då ökar insatsen betydligt.
Men i Sverige behöver man väl inte ha flera miljoner för att "pensionera" sig? Vill man inte arbeta så får man bidrag till det mesta. Minns inte siffrorna men typ 75% av dom som vi välkomnat med öppna armar behöver inte arbeta efter 10 år i landet. Dom behöver såeldes inte arbeta för att betala hyran, köpa mat, kläder, betala tandläkaren osv. Så jag förstår inte varför man ska spara till pensionen, allt är ju gratis i Sverige, eller har vi inte alla lika värde?
Arbeta gör de, men inte så de behöver betala skatt eller riskera bidragen…
Jag har inte läst artikeln men har man lyckats med den bedriften som dom har gjort så kommer man gissningsvis från "bra" familjer som redan innehar en relativt stor förmögenhet. När dessa dör eller pensionerar sig kommer eventuella nedgångar på börsen kunna kompenseras med "bidrag" från föräldrar eller andra släktingars bortgång. Detta tycker jag man kan utgå ifrån baserat på anekdoter och "normen". Utan denna "försäkring" har jag svårt o tro att dom skulle genomföra denna stora förändring.
Dessutom finns det väl inget som antyder att dom inte skulle kunna jobba på distans från Karibien? Finns väl internet där också? Och har man sparat ihop en så "stor" summa pengar på den "korta" tiden är man gissningsvis ganska driftig och kreativ överlag.
Man vet att världen är märklig när man som hyffsat rik i Sverige, flyttar till fattiga länder kommer få svårt att leva utan att pengarna tar slut. Medans all världens fattiga kan flytta till Sverige bosätta sig i New York staden Stockholm, eller för den delen Malmö och leva gott resten av livet utan krav på arbete.
3-5 miljoner kronor i defensiva utdelningsaktier som t.ex. Axfood och en direktavkastning på 4 procent netto efter ISK-skatt är fullt möjligt att leva på om man accepterar den låga levnadsstandarden. Det skulle ge 10 – 16 500 kronor/månad. Det övre beloppet motsvarar vad en person med en bruttolön på 20 000 kronor/månad tjänar.
Många som lever på kapital skaffar sig ju också alternativa intäkter, t.ex. uthyrning av bostad, odla en del mat, lära sig renovera/snickra själv osv.
Har själv ingen ambition att leva på utdelningar utan tycker mest att det är sunt att bygga upp en passiv kapitalinkomst för att uppnå en större grad av ekonomisk frihet.
Själv vill jag åka massor av skidor (utför) på ställen med bra lössnö. Och äta gott. Så det lär bli rejält dyrt. Lokalt uppfödda grillade lamm i Zermatt kostar lite mer än nudlar.
De flesta Karibiska öar har samma levnadsomkostnader som Sverige eller dyrare.
Ingen här tycks känna till att pengar inte har något eget, inneboende värde; alltså att pengar bara är symboler för verkliga värden. Förutsättningen för pengar är alltså en fysisk verklighet som kan backa upp dessa pengar. Under ett antal decennier har denna garant bestått av energi i form av petroleum. Vi närmar oss nu ett utvinningsmaximum (peak oil) av denna mycket användbara energi, dvs vi kan se slutet på en ständigt uppåtgående kurva av förhoppningar och hur det sedan går med pengars värde kan säkert några av er räkna ut själva.
För 18 årsedan pensionerade jag mig vid 54 års ålder. Då hade jag kunnat lägga undan 7,5 mkr i traditionell pensionsförsäkring. Jag har tagit ut max upp till statliga skattegränsen (idag ca 40000/mån).Folkpension/ATP från 63 år. Idag ligger försäkringskapitalet på 9,5 mkr. SåviSå jag förstår kommer kapitalet räcka hela mitt liv och det blir en slant över till barnen.
Det är ganska imponerande, år 1999 och år 2000 var riktigt dåliga år att pensionera sig på. Men av dina siffror ser jag att du legat på ungefär 3% uttagsnivå, så då ska det ju vara OK enligt historisk data — du har ju varit med om både 2001-2003 och 2008 och har trots det mer pengar kvar i den privata delen. Bra exempel!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
"Detta förutsätter förstås evig tillväxt i en ändlig värld"
Bara om de som sparar har evigt liv.
Rätt ska vara rätt. (tre inlägg tidigare) Jag startade på 8,5 mkr, sedan sjönk behållningen under några år till 7,5 för åtta stiga till 9,5. Men de senaste åren har varit riktigt bra för vissa försäkringsbolag-t ex Skandia och Gamla TryggLiv
OK, det förklarar saken. _Egentligen_ så har risken ju ökat lite, eftersom vi haft en del inflation senaste 18 åren och dagens 9,5 miljoner inte täcker samma som 8,5 miljoner år 2000, men eftersom du har allmän pension/tjänstepension också så går det nog bra ändå verkar det som.
Problemet är ju inte om det behövs 4 eller 8 miljoner. Problemet är om vi får ett samhälle där inte alla bidrar hela livet genom att bidra till samhällets utveckling; innovationer, ge service, utbilda barn, vårda sjuka, transportera varor, släcka bränder, laga mat och städa, bygga hus och vägar, ta fast, utreda och låsa in kriminella mm mm