Förköpsavtalen på nyproducerade bostadsrätter kan vara ogiltliga, då de anger ett tidsintervall för inflytt och inte en tidpunkt. Ingen har än så länge brytt sig när priserna ständigt steg under byggtiden, men med fallande priser öppnar detta för att köparna kan bryta avtalen och få pengarna tillbaka.
 |
| Oscar Properties är ett av bolagen som kan drabbas av kundflykt. Läsarfoto. |
Avtal för köp av nyproducerade bostadsrätter anses vara bindande, men är enligt flera bostadsrättsjurister kan avtalen i själva verket bryta mot lagen och alltså vara ogiltliga. Det då de inte specificerar en tidpunkt för inflyttning, utan ett ofta väldigt brett tidsintervall.
Så länge bostadspriserna steg var inte detta ett problem, eftersom man tjänade pengar på spekulationsbokningar av lägenheter och kunde sälja dessa med vinst utan att någonsin flytta in. Spekulanterna sitter dock nu med potentiella förluster sedan höstens prisnedgång, men det visar sig nu att avtalen eventuellt är ogiltliga.
Spekulanterna kan alltså eventuellt räddas, medan bostadsutvecklarna och bostadsrättsföreningarna får ta smällen. Dock lär det krävas att man drar bostadsutvecklarna inför tinget och de lär kräva domstolsbeslut i vartenda enskilt fall tills prejudikat finns hela vägen upp med överklaganden. Så det kan ta flera år att reda ut vem som ska stå för notan för festen.
Ett scenario som kan utspela sig är att spekulanterna drar sig ur, bostadsutvecklaren vägrar acceptera det hela. Det hela leder till en stämning och hamnar i tingsrätten (eller vilken rättsinstans det nu handlar om i dessa fall), som tar upp det hela inom kanske ett halvår. Sedan kan det ta ett halvår till att få en dom, denna överklagas, och totalt sett kanske man landar på tre års tid innan ett prejudikat finns.
Under tiden fryser av förklarliga skäl hela marknaden för nyproducerade bostadsrätter ihop. Bostadsutvecklare kan gå i konkurs under tiden, eftersom inga lägenheter blir sålda, men konkursboet tar förstås över rättegångsprocesserna.
Efter kanske tre år kommer utslaget, vilket kan leda till mycket dålig stämning för endera sidan om bostadspriserna fallit i tre år.
Men än så länge har ingen klagat, åtminstone inte vad som är känt. En variant är förstås att bostadsrättsutvecklarna tiger, släpper spekulanterna och hoppas att ingen märker…
SvD har en läsvärd artikel om det hela bakom en betalmur.
34 kommentarer
Ett span på 6 månader anses inte vara en tidpunkt. Ett span på 1 år är ännu mindre en tidpunkt.
Ett span på 2-3 veckor är dock en tidpunkt enligt experterna. 🙂
I lagen används också "beräknad tidpunkt" för upplåtelse och att Förhandstecknaren har rätt att frånträda avtalet om upplåtelsen genom försummelse av föreningen inte sker inom skälig tid efter den "beräknande tidpunkten".
Dock anges väl extremt sällan 2-3 veckor som tidpunkt, utan mer "våren 2018" eller "augusti-september 2019".
Nja… det jag sett som kontrakt brukar det anges ett relativt kort tidsintervall. Prospekten däremot anger ett större intervall eftersom alla lägenheter inte är klara samtidigt.
Om 3 år kanske priserna har gått upp.
Efter 7 goda år kommer 7 svåra år…
Tragiskt att se hur marknadsekonomin urholkas alltmer som konsekvens av statens klåfingriga mikrostyrning och manipulationer.
Upptäckte i förra veckan nångång att jag inte kan läsa svd alls. öht. Får bara upp en blank sida… Vilken webbläsare jag än använder.
Trodde ett tag att de kanske till slut gått i backen men tydlign inte…
nåja, överlever nog… haha
Du kanske har blivit bannad 😉
Har dock samma beteende på vissa browsers. Kanske har med annonsblockering att göra.
SVD-artikeln fungerar fint att läsa för mig utan att logga in. Och utan några annonser. FF57, uBlock, noscript.
"Spekulanterna kan alltså eventuellt räddas, medan bostadsutvecklarna och bostadsrättsföreningarna får ta smällen."
Luktar amerikansk bostadsbubbla a la 2007/2008 där man kunde låna för hur mycket som helst och den dag man inte längre vill äga fastigheten så kan man bara lämna nycklarna till banken och låta de ta smällen.
Det är ju det enda vettiga, i och med att banken ju äger fastigheten. Eller äger den till 85%. Varför ska inte banken ta ansvar för sitt agerande?
Sandow: bortsett från att det faktiskt inte förhåller sig på det sättet. Banken äger FORDRINGEN och INTE bostaden.
Sen att bostaden inte utgörs av en fastighet är en annan sak (som kanske har mindre betydelse)
Kanske dags att sälja bankaktier?
För övrigt alldeles för lättvindigt att dra några växlar på svd-artikeln. Juridik är en tolkningsfråga. Det är en jurists killgissning, inget annat.
Ja man får anta att bostadsutvecklarna har bolagsjurister som ansett att deras avtal är bindande
Tycker faktiskt INTE speciellt "synd" om dessa bostads- och fastighetsutvecklare som med ett "förnämt" och inte så lite "märkvärdigt" språk bollat olika begrepp som potential, water-front, exklusivt, en resursstark kundgrupp som vet att uppskatta kvalitet, stil. smak, klass etc. i flådiga glättiga prospekt på tjockt papper fulla av dimmiga sudiga bilder i svart / vitt på rostig plåt, rå betong och tepanyaki-hällar..
😉
En AVGRUND mot exv. IKEA:s "Bo-Klok"-koncept..
Men ser inte en "seriös" utvecklare till att risken ligger på BRFen?
BRFen skall ju äga fastigheten och lämpligen betala marknadspris för den vilket skulle innebära att man täcker sina kostnader den vägen.
Att mörka problemen verkar vara en rimlig strategi då det ju räcker med att de får med sig tillräckligt med torsk som kan populära föreningen och bli sittandes med svarte-petter…
En BRF kan väl inte formellt bildas innan någon/något godkänner den ekonomiska planen?
Byggentreprenören bildar bostadsrättsföreningen och utser interimsstyrelsen och föreningen tar över ansvaret när projektet är klart och merparten av bostadsrätterna är upplåtna till köpare. Fram tills dess står byggentreprenören för hela risken.
Lorne: Jo, med tanke på att det är föreningens styrelse som utformar planen så vore det ju märkligt ifall man int kunde bilda BRFen utan godkänd plan.
Sjunkbomben: ja Och med strategin att mörka problemen så kan man kan upplåta hälften av bastäderna så är kan man lämpa över problemet på de som fullföljer avtalet.
Frågan är bara hur länge man kan mörka problemet. Man bör rimligen ha en plan för hur man hanterar det sen med tanke på att det nog finns projekt som inte kommit så långt och man vill ju lyckas med dem också.
Intressant. Gråzon.. men vi lär oss väl.
Blir det en större sättning marknaden och någon får problem!
Frågan blir då vilket som är sämst för skattebetalarna (mig bl.a.)?
1. Kan inte bostadsutvecklarna betala hamnar väl ändå slutnotan på restskulden och löner slutligen hos skattebetalarna.
2. Spekulanterna har nog som privatpersoner lite trixigare att göra sig av med obetalbara skulder via konkurs.
Vilket alternativ loser är då relativt bäst för oss skattebetalare.
Åker runt i Uppsala ibland. Där pågår ett fullständigt vansinne i nybyggande. Det står redan 1600 osålda lägenheter där, och de ser ut att bygga minst 10k till. Och det är bara lilla Uppsala.
Det kommer att sluta i tårar. Det lär bli tvunget att införa Euro för att komma ur soppan.
Cornu kommer att uppleva The Mother of all Rätt. (Fast de började med tokbyggena långt efter att han började varna. Nästan som att de ville hjälpa honom att få rätt…)
Asch. Det vänder snart upp igen
Du, kan de ligga något i detta? Att de ska "tvinga" fram ett byte till euro? Kollapsa kronan för att byta ut den?
Har inte så stor tilltro till makten och undrar av vilken anledning de gör som de gör.
Ja, det var minsann dagens konspirationsteori det! Hur skulle detta tvång genomföras, tänker ni?
Haha nej jag ingen aning om de ligger något i det. Därför jag frågor. Du är förmodligen mer kompetent att besvara den frågan än mig så jag lyssnar gärna! (Ingen ironi)
Jag är bara överdrivet vetgirig och söker svar på vad som egentligen försiggår när de kommer till flyktingpolitik, penningpolitik och välfärdspolitik. Att våra politiker är ointelligenta/inkompetenta och inte ser verkligheten har jag slutat tro för länge sen. De vet exakt vad som händer, men varför fortsätter de på samma väg?
Tvång kan ju också bestå i att man målar in sig i ett hörn. Att en ohållbar ekonomisk situation leder till att man blir tvungen att ansluta sig ter sig långsökt dock. Detdet är väl snarare tvärtom – att man inte släpps in om ekonomin är i oordning?
Tilläggas kan att dylika konspirationsteorier inte tar Hanlon's rakkviv I beaktande. De må vara sant ibland att "de" sätter upp en situation, men det behöver inte vara med avsikt utan kan vara av inkompetens.
En annan möjlighet till att man sätter upp en situation kan ju vara pga kortsiktigt fokus. Att man sparkar burken framför sig är ju ingalunda för att uppnå de konsekvenser ett sånt beteende kan föranleda sig utan just för de kortsiktiga belöningar man får av ett sånt beteende.
Vi har haft strukturkriser förr, vilket slutat med devalvering eller som 1992 när vi gick över till flytande växelkurs. Att ansluta sig till euron vore att gå över till _fast_ växelkurs och ny ganska tuff normpolitik (intern devalvering med mera), och det ser otroligt avlägset ut och skulle snarare förvärra en eventuell kris.
Dessutom är stödet för euron så lågt, att ett parti eller en regering som försöker genomföra något sådant omedelbart skulle sågas av opposition och väljare och förlora makten senast nästa val.
Sen vet jag att Sverige är "tvunget" att införa euron egentligen, vi har inget specifikt undantag, men i praktiken behöver vi inte göra det så länge vi inte går med i ERM. Om vi går med nån gång så görs det under högkonjunktur efter att opinionen har vänt, vilket skulle kunna ske om det plötsligt går riktigt bra för t ex fransk och tysk ekonomi och fördelarna med ekonomisk integration blir större.
Vid en fastighets/bankkris minskar möjligheterna att gå med eftersom vi sannolikt då inte uppfyller kriterierna längre.
Tack JP.
Du skriver och analyserar det mesta som skrivs här på forumet, insatt är du. Därför är jag intresserad av att höra din åsikt på mina sista 2 meningar:
Att våra politiker är ointelligenta/inkompetenta och inte ser verkligheten har jag slutat tro för länge sen. De vet exakt vad som händer, men varför fortsätter de på samma väg?
Vad är din tolkning? Är frågan felställd från början eller är den berättigad? Vilket uppsåt finns för att blunda för verkligheten och notoriskt dölja det med ordet utmaning?
Genuint nyfiken.
Tyvärr händer inget av substans förrän det blir riktig kris. Ingen politiker vill förlora sitt jobb eller vill förstöra för sitt parti. Riktiga konkreta åtgärder tar man till när det är kris — se tex sossarnas reformprogram i början av 80-talet, krispaketen i början av 90-talet eller Perssonregeringarnas nedskärningar.
Man vill inte i regeringsställning låtsas om problemen. Det ser man idag på tex analysen om polismyndighetens problem — Dan Eliasson har minsann gjort ett bra jobb och är en bra chef! Snarare är det så i detta fallet att han är en lojal socialdemokrat, och att behålla jobb och makt är det viktigaste för en politiker.
Därför blundar man för utmaningar tills det inte går längre och "alla" har en ny bild av vad som händer. Därför kommer detta att bli året där "ordning och reda" blir socialdemokraternas (och alla andra partiers!) ledord, i hopp om att folk inte har så långt minne.