En läsare, som ska bygga ett nytt hus på landet, undrar om det är bäst att amortera bort miljonen i bostadslån på 5 – 10 år, eller om man ska månadsspara pengarna och vad man i så fall ska sätta dem i.
Läsarfrågan lyder som följer.
“Vi har efter nästan ett års mindre krig med vår kommun fått tillstånd att bygga utanför detaljplan men med cykelväg till centrum. Eget vatten och avlopp. Bygger enkelt traditionellt trähus.
Vi är mellan 35 – 40 år. Har ut ca 50 – 55 000 efter skatt.Vi har förhållandevis stort kapital men tänkte låna ca 1 miljon till husbygget.Tanken var att från början att vara skuldfri om 5 – 10 år men är det istället bättre i dagens läge (låg ränta) att hitta något att månadsspara i och amortera mindre aggresivt. Och vad kan man investera i nu när allt verkar övervärderat??”
Sammantaget alltså två personer i sina bästa år och med normalbra löner, samt ett kapital i botten. En amortering på 5 – 10 år på huslånets miljon är alltså mellan ungefär 8 000:- och 16 000:- SEK i månaden.
Jag ser inget problem med den modellen. Lånet minskar snabbt, potentiellt snabbare än räntorna stiger, så månadskostnaden ökar inte. Avkastningen på amorteringen landar runt 1.5%, lite beroende på vad man får för ränta. Det är svårt, men inte omöjligt, att hitta något tryggt som ger motsvarande avkastning. Den korta likviditetsfonden Spiltan Räntefond Sverige har t ex gett 1.79% i avkastning. Att amortera är dock säkrast – man vet garanterat att kapitalet har tryggats.
Dock, jag skulle antagligen valt 10 års amortering med drygt 8 000:- SEK per månad, och samma belopp till ett månadssparande. Det senare för att bygga upp kapital till handlingsfrihet – det är t ex inte säkert att man kan låna på huset när bostadsmarknaden faller och amorterat kapital kan därmed bli upplåst. 10 års amortering är inte så illa alls och långt mycket bättre än de allra flesta hushåll.
Den svåra frågan är hur kapitalet ska fördelas. Själv är jag förtjust i min annonsör Lysa, där man får en riskprofiljusterad portfölj utifrån tidshorisonten. Men aldrig alla ägg i samma korg. Kanske 25-50% Lysa (kombinerat med Världen-fonder och tillväxtmarknadsfonder om man vill betala mer för förvaltningen och vill öka andelen som diversifieras bort från Sverige), 25% Spiltan Räntefond Sverige, 25% in på bankkonto eller annan penningmarknadsfond, Likviderna stoppar man sedan in på börsen när det är nattsvart svensk lågkonjunktur om något eller några år. Notera att detta inte är en annons för Lysa, utan det är min personliga åsikt då jag personligen gillar tjänsten. Lysa kör inte någon reklam här just nu.
Att sitta och köpa aktier går bort – timlönen är dålig på att ägna sig åt vare sig trading eller stockpicking, och vet man inte vad man håller på med är det mycket lätt att snabbt förlora stora belopp – att börserna trendat uppåt sedan 2009 ska inte blandas ihop med egen skicklighet.
Men att inte amortera alls är som jag ser det inte ett alternativ. Så tio års amortering och lika mycket i månadssparande hade jag sagt – detta då hushållets ekonomi är god och man har utrymme för så mycket avsättning till amortering eller sparande. Hade hushållsekonomin varit sämre, skuldsättningen högre, hade jag förordat enbart amortering tror jag.
Vad tror läsarna?
21 kommentarer
Frångår det inte hur mycket huset kostar/värderas till. Det har viss betydelse. Är huset bara värt 30tkr så bör man nog amortera å det snaraste, men är huset värt 30mille så är det inte lika nödigt att amortera.
Annars om man skall spara så ser man lämpligen till att man sparar i likvida tillgångar och har rörligt lån, åtminstone till samma belopp som sitt sparkapital – då kan man ju ganska enkelt lösa den delen av skulden med sitt kapital. Sparar man mer än amorterat så kommer man ju så småningom vara i positionen att man när som helst kan lösa hela lånet, kan tänka mig att man hamnar i rätt bra förhandlingsposition mot banken då (är man inte nöjd så kan man ju hota med att helt enkelt lösa lånet på studs).
Mitt tips är att efter att stoppat in allt kapital i huset och ett lån ovanpå detta :
(Ett par månadslöner behöver ni fortfarande i kapital)
Spara allt under 1-2 år så ni har nytt kapital, en årslön eller så i lättilgängliga medel.
Därefter börjar ni amotera av kvarvarande lån.
Det är säkrare att bygga upp en bra bas först, och sedan amotera. Räntorna kommer vara låga ett tag till och det är onödigt att amotera av allt.
När det går 3-4 år får vi ta om frågeställningen, amotera eller investera?
Beror på ränteläget.
Är det lågt så kan man troligtvis göra mer pengar på andra investeringar. Som det är nu är femårsräntan ca 2%. Jag skulle spara. Med stor sannolikhet kommer du kunna få bättre avkastning på fem år. Skulle räntan gå upp så kan det även vara bra att ha en buffert.
Japan går bra nu, speciellt Non-Financials om man kan hitta en sådan fond, och fundamentan pekar på en mångårig uppgång.
Kan vara värt att sätta en slant där.
En strategi kan vara att alltid "betala" 5% av lånebeloppet. Kan man inte hantera det ska man inte ta så stort lån. Exempel,
räntan 1%, amorteringskrav 2% => 2% sparande
räntan 3%, amorteringskrav 1% => 1% sparande
räntan 6%, amorteringskrav 0% => -1% sparande (ta av buffert)
räntan 7%, amorteringskrav 2% => -4% sparande (ta av buffert)
Går räntan över 7% så skulle jag ta sparkapital och amortera ner bolån, givet att jag har ekonomi att klara räntebetalningar. Missar man dessa så kan banken tvångsförsälja.
En variant som verkar rimlig är att betala över 5%, det verkar ju finnas utrymme för det. Ju högre procent destu större marginaler har man att hantera högre räntor…
med tanke på att de är relativt unga tycker jag att de istället ska sikta på att vara skuldfria vid 55 års ålder och därför amortera av skulden på 15 år (ca 5500/mån).
Parallellt vore det bra om de sparade ca 10.000/månaden. Det ger på sikt handlingsfrihet till andra investeringar.
Låter som tomten inte ligger allt avlägset med tanke på cykelavstånd. Då finns möjligheten att kommunen detaljplanerat området i framtiden. Det innebär vägavgift även om vägen redan finns samt anslutning till kommunalt VA. Det är i princip en miljon kr som lustigt nog inte återspeglas i värderingar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Viktig poäng, och det där med "ett års krig" tyder ju på att kommunen (likt många andra svenska skitkommuner) inte är intresserad av spridd bebyggelse annat än som sittande ankor som kan plockas på pengar.
Förutom de exempel du ger känner jag till åtminstone en Storstockholmskommun där man förutom kommande kommunalt VA nu hittar på diverse "inspektioner" av tex toaletter som faktureras en fet inspektionsavgift med ett schablon-antal timmar, även om allt är uppenbart skitbra.
Med förestående kommunala kriser lär denna klåfingrighet bara öka. I Sverige bör man vara barskrapad, så får kommunen lösa bostadsfrågan kostnadsfritt. Vill man bo i en kommun där spridd bebyggelse uppskattas, och kommunal service fungerar flyttar man lämpligen till en norsk kommun!
Är man försiktigt lagd (vilket man nog är om man ber "Internet" om råd) så är det amortering som gäller.
Har man större risktolerans är kanske 50/50 som Lars föreslår en bättre idé. Men det gäller att man själv vet med sig att man tål svängningar i så fall. Lysa är på det sättet ett mycket bra tips.
Och som sagts, det beror rätt mycket på vad huset är värt i slutändan.
Är det säkraste verkligen att amortera lånet? Frågeställaren har i dagsläget en mycket bra ekonomi, men alla ägg ligger i korgen Sverige (intäkt, fastighet). Amortering ändrar inte tillgångsfördelning, bara lånegraden (där läsaren just nu förmodligen ligger i den undre kvartilen).
Jag skulle föreslå ersätta amorteringen med att köpa höstacken utanför Sverige, dvs global aktieindexfond, råvaruindex, fastighetsindex etc. Helst låna upp sig som en riktig karl i förbifarten.
Nja. När man fattar beslut skall man väga alternativen mot varandra, se deras effekt relativt alternativet.
Att amortering inte påverkar tillgångsfördelningen är inte riktigt om man ser det ur den synvinkeln. Alternativet är ju att investera pengarna vilka påverkar tillgångsfördelningen. Det påverkar även belåningsgraden i det att amortering sänker den mer än investering.
Fördelen med amortering är att man minskar belåningsgraden mer, men investering innebär att man diversifierar tillgångarna mer.
Annars är nog slutsatsen densamma. Kanske kan man vara försiktigare i att investera mot fastigheter eftersom man ju redan är exponerad mot den marknaden. Även räntesparande i alla former bör fylla ett väldigt specifikt behov (t.ex kunna hantera oförutsedda kostnader och jämna ut kassaflöden)) sålänge man har lån, normalt förlorar man på att låna pengar för att låna ut.
Om "spara" är att ha SEK bör de "spara" exakt 0 kronor månad. Men det är å andra sidan en befängd denition av sparande.
Jag skulle säga 20-50% amortering och resten sparande, icke-SEK.
Jag amorterade stenhårt ned till 600tkr. Har sparat ihop lika mycket.
Med facit i hand tycker jag att jag amorterat lite för hårt, framförallt då jag misstänker att våra lånade kronors värde kommer att sjunka kraftigt.
Hur som haver… med urstarka diversifierade konton, tror jag att man går trygg. När låne och fastighetsportföljernas risk är en produktiv del i ens ekonomi.
Jag menar med delade löptider på lån kan man likväl pynta 300tkr och bli av med nästan en tredjedel av en låneportföljen, om räntor skenat och man haft ett seriöst sparande.
Jag rekommenderar att amortera hyfsat aggressivt och månadsspara i en guldaktiefond eftersom de är kontracykliska och de mesta annat är övervärderat, även om jag inte tror på detta kommande månader. Även olja och oljebolag är intressant och kan ha vänt uppåt men se upp för bolag med för stor gasandel.
Noll i amortering och månadspara 16 000 SEK.
Även en ränta på 7% på ett lån på 1 miljon är litet och klaras på en lön utan problem.
Målet för dem borde vara att få tillgångar på ett par tre miljoner och sedan ta ut avkastningen över 3% för att spendera.
Liten amortering och stort sparande. När lånet läggs om kan man ta en del av sparandet och betala av på lånet. Det tycker vi är det bästa.
En faktor som nästan alltid glöms bort i sådana här resonemang är att alla faktiskt är dödliga. Därmed är konsumtion idag mer värd än eventuell konsumtion imorgon. Dessutom är min teori att man troligen uppskattar konsumtion mindre och mindre ju äldre man blir. Och dör man inte så kanske man blir sjuk eller handikappad och inte kan njuta frukterna av ev. sparande. Om det är smart att spara vet du först när du en gång i framtiden konsumerar det du avstått från idag.
Jag hoppas inte folk glömt detta. Förutsättningen är ju att de ledigt kan avvara dessa pengar. Dvs att de ändå har utrymme att konsumera idag och ha ett bra liv nu.
Faktumet att man bara lever en gång är också ett argument för att spara. Hamnar man längre fram i en situation där man behöver ett sparande så ges ingen andra chans.
Att leva som att man bara lever en gång skall inte förväxlas med att leva som om det inte finnes en morgondag…